Marginalisering eller strategisk politik av JRF?

Läste just i Jakt och Jägare att JRF lämnar de5stora. I Jakt och Jägare kan man läsa resonemanget:

Jägarnas riksförbund tackar för sig och avbryter samarbetet med organisationen De5stora.
- Vi kan inte se varför vi ska legitimera den verksamheten med vårt medlemskap när informationen därifrån inte är opartisk och då man förringar en av våra äldsta kulturyttringar, nämligen jakten, säger generalsekreterare Per Wanström med anledning av JRF:s beslut.

Verksamheten vid De5stora har under en tid dragits med trovärdighetsproblem och ibland uppfattats som en ren propagandaorganisation för stora rovdjur. D5stora har även haft samröre med en del mer eller mindre oseriösa organisationer.
Bland annat har APU fått draghjälp av De5stora, något som sedan stoppades.
De5stora var också medarrangör vid det stora seminariet på Moderna museet i slutet av januari som bland annat handlade om att ”återförvilda” delar av Sverige.

Jakt som TV-spel
Där framfördes bland annat idéer om att bilda ett svensk ”Yellowstone” i delar av Bergslagen. Dessutom skulle svenska jägare börja jaga med blankpatroner och elekroniska sikten som registrerat eventuell träff. Jakten skulle på så sätt omvandlas till ett slags TV-spel.
Jägarnas Riksförbunds förbundsstyrelse har därför beslutat att avsluta sitt samarbete med rovdjurscentret de5stora.
- Skälet är att Jägarnas Riksförbund anser att informationen som förmedlas från centret vid olika sammankomster inte är opartisk och i vissa fall även syftar till att förringa en av de äldsta kulturyttringar som finns i Sverige, nämligen jakten, säger Per Wanström.

Chefens kommentar
Benny Gäfvert är chef för De fem stora och han beklagar JRF:s avhopp.
- Det känns väldigt tråkigt att dom hoppar av nu eftersom vi arbetar för att få en bättre trovärdighet, säger han.
Benny Gäfvert är medveten om att De5stora upplevts som partiskt och att många uppfattats organisationen som en propagandaorganisation för rovdjuren.
- Jag antar att tillsättningen av mig var ett försök att balansera upp den bild många har fått. Jag har själv jägarbakgrund och är viltmästare men har ännu inte hunnit sätta min prägel på verksamheten då jag började på heltid så sent som i april, säger han.

Vill balansera
För att till viss del balansera upp den alltför rovdjursvänliga linje som många upplevt att De5stora stått för kommer man att köra ett antal seminarier under hösten.
- Först ska vi ha intensivkurser i jägareexamen vilket kanske visar att vi anser att jakt är en naturlig del för människan. Vi ska också hålla ett seminarium som handlar om beteendeförändringar hos tamdjur när det finns rovdjur i omgivningen. Det kan handla om att jordbrukaren drabbas av mindre slaktvikter eller sämre reproduktion. Djuren kan också bli direkt farliga att hantera för bonden då de är rädda och stressade, säger Benny Gäfvert.

Rovdjurens ekonomiska roll
I november kommer man att ha ett seminarium om rovdjurens ekonomiska roll, alltså hur mycket det kostar att ha rovdjur och vilka som drabbas av kostnaderna, säger han.
I De5stora ingår följande organisationer: WWF, Svenska jägareförbundet, Gävleborgs fäbodförening, Jägarnas riksförbund, Svenska djurparksföreningen, LRF, Svenska rovdjursföreningen, Ekoturismföreningen, Naturskyddsföreningen och Svenska samernas riksförbund SSR.

SSR kvar
"Anders Blom är förbundsdirektör för SSR.
- Från vår sida har vi inte diskuterat frågan om att lämna De5stora och i dagsläget har vi ingen officiell uppfattning. Men det kan ju hända att frågan kommer upp nu i och med att Riksjägarna bestämt sig för att utträda, säger han.

Så vad tror ni? Har JRF gjort ett smart, strategiskt och aggressivt  val/utspel eller håller de på att marginalisera sig själva genom att avbryta alla samarbeten och ha en nollvision om frilevande varg i Sverige?

Recension: Viltstyckmästarens kokbok

Alf Andersson är produktiv, inte nog med att han har skrivit ett antal motioner till jägareförbundets årsstämma, han har skrivit fyra böcker* som sedan tidigare står i min bokhylla samt ytterligare ett antal som inte gör det. Alf skriver bra och pedagogiskt. Han tycker uppenbarligen att det är både kul och viktigt att förmedla sina erfarenheter.

Viltstyckmästarens kokbok är upplagd i en grundläggande del och en receptdel. Den grundläggande delen är nästan lite hemkunskapsaktig. Alf tar upp allt ifrån mörning och styckdetaljer till mikroorganismer och hur man diskar rätt. Poängen är givetvis att vi måste hantera vår förstklassiga råvara väl för att den skall komma till rätta i det kommande koket. I någon mån påminner upplägget om Jägarens nya kokbok men på en lite mer lättillgänglig och lekfull nivå.

Receptdelen innehåller 27 recept med fina bilder, även om min kära hustru som satt brevid mig i soffan ena kvällen när jag läste boken tyckte att maten genomgående var väldigt brun..... Recepten är lite retro, de faller tillbaka på en äldre tid då det var självklart att man åt allt på ett djur. I det perspektivet är märgben, njure från helvetet, sylta på grishuvud, stekt lever respektive njure samt rimmad, kokt tunga helt logiska men kanske inte det genomsnittsjägaren väljer att tillaga. Utifrån egna erfarenheter ser jag att intresset för hjärta, lever och tunga är rätt lågt i mitt jaktlag. Däremot tycker jag att receptet på just tunga verkar betydligt bättre än några jag provat tidigare. Där finns givetvis en hel drös med recept även på finare styckdetaljer men de är inte lika intressanta att ta upp i ett samhälle när man ofta kan köpa tamgrisens finaste styckdetalj för under 100 kr/kg på ICA.... Med det vill jag ha sagt att människor i dagens sverige är lite bortskämda med de finaste och mest lättlagade köttdetaljerna och rätt ovana att tillaga t.ex. lägg, en styckdetalj som för övrigt återkommer i ett par av Alfs recept.

Själva recepten har ett för mig mycket tilltalande upplägg. De inleds med en kort kommentar eller anekdot kring rätten, därefter beskrivs viket kött som är lämpligt. Ingredienserna radas upp men några måttenheter nämns inte, vilket jag tycker är korrekt då det ger kocken en bättre möjlighet att anpassa efter sin smak men samtidigt blir det lite svårare för den som är osäker. Slutligen följer en rudimentär beskrivning, punktivs upplagd. Klockrent upplägg enligt mitt förmenande. Det är snarlikt det upplägg jag haft när jag publicerat ett 50-tal lammrecept i tidningen åter, och det är samma upplägg som jag har på recepten i min lammblogg (se t.ex. detta recept på lammspett).

Så vad tycker jag då? Jo det är en bra bok med ett beprövat och vettigt upplägg. Det lättsamma anslaget gör den enklare att tillaga än den tidigare nämnda ganska pretentiösa (men extremt användbara) Jägarens nya kokbok. För min del ger recepten snarare stoff till egna idéer än ett tvång att slaviskt följa dem. Bilderna är dock inte så roliga, som min hustru sade - varför är all mat brun? Men jag kan rekommendera boken, varför inte beställa en genast och ge bort i studentpresent till någon jaktintresserad ungdom i nästa vecka?

Boken kostar: 229 kr/199 kr (Jakt & fiske bokklubben); 229 kr (AdLibris); 269 kr (Bokus)

*Det viktiga eftersöket, Eftersökets ABC, Styckning av vilt (2 olika upplagor) samt Så röker du kött och fisk

Vargens minsta livskraftiga population skall definieras

Saxat ur ATL:

Hur många vargar, björnar, järvar och lodjur ska finnas i Sverige? Naturvårdsverket får nu i uppdrag att göra sårbarhetsanalyser för att ta fram uppgifter kring den minsta livskraftiga populationen för varg, björn, järv och lo i Sverige.
Uppdraget hänger ihop med förvaltningsplanen av arterna där myndigheten bland annat samlat in åsikter om vargen på sin hemsida.

Sårbarhetsanalyser

För att kunna bestämma vad gynnsam bevarandestatus är tittar man på en arts minsta livskraftiga population. Det gör forskarna genom sårbarhetsanalyser, en datamodell som bedömer risken för en arts utdöende.
– När det gäller varg ska det bli klart i sommar så att vi kan använda de här siffrorna när vi förhandlar med kommissionen, säger miljöminister Lena Ek (C) till ATL.nu.
Förhandlingen rör den nationella beslutanderätten som varit hotad sedan Sverige hamnat i bråk med EU-kommissionen på grund av rovdjurspolitiken.
– Det är inte förrän vi är överens om de här frågorna som man kan stänga domstolsärendet. Vi vill hantera frågan så att vi gör det som krävs i den europeiska regleringen, och det vill vi göra så att vi kan ha en nationell rovdjurspolitik och ta de här besluten själva i Sverige, säger Lena Ek.

Fyra spår

Enligt Lena Ek arbetar regeringen på fyra spår. Det ena är rovdjursutredningen som presenterades i våras, det andra är Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Det tredje och fjärde är vargkommittén och arbetet med att ta fram underlag till budgetförhandlingarna kring ersättningsnivåer.
I rovdjursutredningen som presenterades i år slogs det fast att gynnsam bevarandestatus för björn var 1 800 djur och för varg 450. Tror ni att ni får fram något annat?
– Naturvårdsverket har uppdraget och de kommer att jobba med de olika forskningsgrupperingar som jobbar med de här frågorna.
Ska jag tolka det som att rovdjursutredaren uttalande inte stämmer?
– Nja, det kan man väl inte säga heller. Det har ju varit en del diskussioner om den delen av utredningen och nu tycker vi att det är bra att vi gör en fördjupad analys på det här området.
Hur många vargar ska vi ha i Sverige tycker du?
– Det måste bestämmas på vetenskaplig grund, säger Lena Ek och hänvisar till att frågan bereds i regeringen.
Uppdraget om minsta livskraftiga population ska vara klart för varg den 2 juli i år och 15 januari 2013 för björn, järv och lo. Uppgifterna ska även rapporteras nästa år enligt EU:s habitatdirektiv.

 Personligen hoppas jag att man involverar Dag Lindgren, professor emeritus i skogsgenetik, som expert.

Närgången björn i Pajalatrakten

När björnen kom emot dem på gårdsplanen blev de tre flickorna inte speciellt rädda, de trodde att det var någon som klätt ut sig. Två av flickornas pappa som såg det hela från ett fönster förstod vad som kunde hända. Han rusade ut och gormade åt björnen som reste sig på bakbenen innan den efter en stund vek undan och lommade iväg. Händelsen är oroande, och visar att riskerna för barn och vuxna ökar med större rovdjursstammar. Vi får väl se om rovdjursföreningen vrider till det hela så att felet blir flickornas eller pappans. För han är ju säkert jägare och därmed lovligt byte enligt viss retorik.

Hoppas du blir nöjd Heikki!

Idag far min vän Heikki till Torsbo för att hämta ut en Krico i kalibern 222rem. Jag lärde känna Heikki tack vare barn som gick på samma dagis och nu är Heikki den vän jag oftast träffar. Han är trevlig och vi delar många intressen. Nu senast har han plockat upp sitt gamla jakt och skytteintresse igen. Detta medförde bland annat dagens inköp. Heikki tog sin jägarexamen för lite drygt 20 år sedan och hann då aldrig med högviltskyttet. Det får vi se till att åtgärda under sommaren. Inledningsvis så får vi ta och samåka till älgbanan.

Hur som helst, hoppas du blir nöjd med din Krico Heikki!

Blogger strular

Min header, bakgrund och alla övriga bilder har försvunnit. Antar att de återställer det lite senare....  Å andra sidan kanske det börjar bli dags att byta åtminstone bakgrund till något mer somrigt........

Och nej, det är inte bara jag. Har sett många andra som bloggar på blogger och har samma problem.

Vargkostnader upp på LRFs stämma

LRF sydost har lämnat in en motion till LRFs årsstämma som går ut på att man skall initiera/genomföra en analys av vad rovdjuren kostar. Kostnaden avser då såväl rena ekonomiska kostnader som förlust av biologisk mångfald. Där finns fler motioner som tar upp licensjakt och mängden vargar som bör finnas i Sverige. Egentligen är detta rätt konstigt. Vi har precis haft en statlig utredning om de stora rovdjuren och i direktivet framgår att utredningen skall:

lämna förslag till målnivåer för björn, varg, järv och lodjur dels med beaktande av att gynnsam bevarandestatus ska föreligga, dels med beaktande av de olika förutsättningarna i förvaltningsområdena, de socioekonomiska förutsättningarna samt rovdjurens funktion och ekologiska roll i ett ekosystemperspektiv

Helt uppenbart är att utredaren misslyckats kapitalt med detta. Annars hade inte frågan behövt komma upp på LRFs stämma!

LRFs ordförande Helena Jonsson är tydlig i frågan om vad LRF anser om varg:

– Först måste vi få en fungerande politik. Vi är utan en sådan just nu. Den viktigaste punkten är acceptans. Ska vi ha en livskraftig vargstam så måste människorna som ska leva med vargen acceptera den. Då måste reglerna och lagarna ta sin början utifrån deras vardag och verklighet.  Först då kan vi få acceptans för varg­arna.
– Sedan måste staten naturligvis stå för alla kostnader som vargen för med sig, för lantbrukare och andra personer som drabbas.

Rådjurskadaver i villaträdgård

Min morbror Olle ringde mig för ett tag sedan. Han hade ett dött rådjur på tomten och undrade vad det var som varit framme. Eftersom jag ändå skulle plocka med ungarna till päronen så traskade jag över till Olle och hanses kadaver.

På gräsmattan mellan två hus låg rågeten. Båda frambenen var borta, likaså nedre delen av halsen och övre delen av ryggen. För att försöka fastställa dödsorsaken så flådde jag av övre delen av halsen. Där fanns inga märken öht.

När jag vände på henne var revbenen uppbrutna och innanmätet avlägsnat. Hela djuret var i dåligt skick, mycket magert och med slitna tänder (även några saknade). Varken dragna spenar eller mjölkstint juver. Inga tecken på trafikskador.

Det rör sig med andra ord om en räv som tagit ett djur som överlevt vintern. Kanske har Mickel gett sig på geten när den låg försvagad någonstans eller så har räven helt enkelt styckat upp ett självdött djur. Hade geten kämpat emot ordentligt eller varit frisk så skulle hela halsen varit söndertuggad. Funderade ett kort ögonblick på lo, men då skulle struphuvudet varit krossat och i princip bara det bästa lårköttet ätits upp. Varg är i princip uteslutet på denna plats, men om det hade varit gråben så skulle betydligt större del av geten varit borta.

Barnen i Sverige allt längre från naturen

Klyftan mellan människa och natur ökar allt mer. Vi märker av det och beskriver det lite lätt raljerande som att vi jägare har ett brukarperspektiv och de andra har ett betraktarperspektiv. Men detta är något som grundläggs extremt tidigt. I en avhandling som försvaras på fredag visar geografen Mattias Sandberg hur oerhört naturfrämmande dagens barn är, jag lånar några rader från spikbladet för att belysa detta:

The study found that children with wealthier backgrounds, and especially where a majority have a Swedish background, gain more experience of nature, both close to home and further away, than the children from studied areas where a large proportion of the population are from immigrant backgrounds. Schools have a key role in enabling children to have encounters with nature when these would otherwise be limited. Children building dens in areas under pressure of being ‘developed’ defended these strongly, demonstrating how direct relations with nature can spur a moral response. Overall, children with a more frequent nature contact are seen as an exception and parents reported being outdoors more during their own upbringing than children today generally are. They regret this development although they become reconciled to this in the light of their children’s engagements with other commitments, for example sport training. Patches of nature are particularly valued by the inner-city parents who also, however, stress the importance of second homes in the countryside for providing experiences of nature lacking in children’s everyday life.

Länkar till avhandlingens olika delar hittar ni här.

Detta får konsekvenser för oss jägare, vi kommer i än högre utsträckning att såväl förklara som försvara vårt intresse framöver i takt med att befolkningen blir allt mer urbaniserad. Hur kan vi mota detta? Hur skapar vi tidig förståelse för våra värderingar i den uppväxande generationen?

Day of the dead - på riktigt?

Dags för lite extrema nyheter från det stora landet i öster, där en zombie-epidemi kanske är på "G". I The Miami Herald kunde man härom dagen läsa:

One man was shot to death by Miami police, and another man is fighting for his life after he was attacked, and his face allegedly half eaten, by a naked man on the MacArthur Causeway off ramp Saturday, police said.
The horror began about 2 p.m. when a series of gunshots were heard on the ramp, which is along NE 13th Street, just south of The Miami Herald building.
According to police sources, a road ranger saw a naked man chewing on another man’s face and shouted on his loud speaker for him to back away.Meanwhile, a woman also saw the incident and flagged down a police officer who was in the area.
The officer, who has not been identified, approached and, seeing what was happening, also ordered the naked man to back away. When he continued the assault, the officer shot him, police sources said. The attacker failed to stop after being shot, forcing the officer to continue firing. Witnesses said they heard at least a half dozen shots.

Read more here: http://www.miamiherald.com/2012/05/26/2818832/naked-man-shot-killed-on-macarthur.html#storylink=cpy

Ja, vad säger man om det? Dags att bunkra upp för en äkta zombie-apocalyps eller är det bara ett vanligt amerikanskt vansinnesdåd? Dagens uppföljning gör inte saken bättre eller mer lättförståelig, Miami Herald igen:

Police said it all began about 2 p.m. Saturday when a Road Ranger spotted the men and shouted on his loudspeaker for the attacker to back away. Meanwhile, a woman also saw what was happening flagged down an officer.
One witness, Larry Vega, told WSVN-Fox 7 he was riding his bicycle on the MacArthur when he saw a man tearing off pieces of the victim’s flesh with his mouth.
“I told him to get off,” Vega told the station, “and the guy just kept eating the other guy away.”
Vega said he found a police officer, who approached and told the attacker to get off the man.
“The guy just stood, his head up like that, with pieces of flesh in his mouth,” Vega said. “And he growled.”
The officer fired, striking the attacker, but the man kept chewing, Vega said. The officer fired again, hitting him several more times, eventually killing him.
After that, Vega said, all he saw was blood.
“It’s one of the most gruesome things I’ve ever seen in my life in person,” he told the station.
Under the causeway’s bridge Sunday, in the area near the attack populated by homeless people, a sheltered space was littered with cardboard mats, syringes and broken bottles. A man who called himself “Rio” stood near the off-ramp, about 100 feet from the crime scene, holding a sign that read “homeless please help.”
Rio said he wasn’t the only person who hung around the area. But Saturday, when he was there, he didn’t see anyone else. He was napping, Rio said, when the chaos began.
“A police officer woke me up and told me I was in the middle of a crime scene,” Rio said.
On the other side of the causeway, near the eastbound lanes, another man who gave only his first name, Andres, was returning to his usual spot after showering and having a warm meal at a Miami church, he said.
“In my experience, I don’t see crack or anything like that around here,” he said.
But drugs remained part of the conversation. Saturday, police theorized that the attacker might have suffered from “cocaine psychosis,” a drug-induced craze that bakes the body internally and often leads those it affects to strip naked to try to cool off.

Read more here: http://www.miamiherald.com/2012/05/27/2819885/investigation-continues-into.html#storylink=cpy

Mina fetmarkeringar.
(snodde första länken från min kompis Lars, såg sedan att DN precis uppmärksammat händelsen, dock inte uppföljningen)

Gäddfiske med barna

 I fredags tog jag ut en semesterdag och vi for till farsans sommarstuga utanför Borås. Den ligger vid en sjö som under vecka 2 och 3 i maj månad brukar bjuda på extremt roligt gäddfiske. I år kom vi dit lite senare men det blev rätt OK ändå.

Större delen av dagen ägnades åt bad och småfix med stugan men efter middagen rodde jag ut med ungarna i båten. Efter ett par årtag hojtade pajken till och sa att han hade napp. Jag trodde spontant att det var bottennapp då det finns en del bottenflora där som brukar vilja titta upp. Men jag bedrog mig. Efter någon minut hade jag en glad 5-åring i båten som stolt betraktade sitt livs första gädda. Efter en stund fick jag också en men dessvärre fick aldrig tösen någon. Vi får hoppas att det går att åtgärda framigenom, kanske med ett par öringar när vi åker till fjälls?

MP:s dubbla budskap....

Läste i lördagens Göteborgs-Posten en intervju med MPs språkrör Åsa Romson då det var kongress för MP i helgen. Jag rycker två frågor och  svar ur intervjun:

Men en del miljöpartister tycker att ni tonat ned kosumtions- och tillväxtkritiken för mycket att partiet undviker känsliga ämnen som höjt bensinpris och minskad köttkonsumton till exempel?
 -Den beskrivningen känner jag inte igen. Jag tycker att vi diskuterar konsumtinsfrågor mycket nu, inklusive köttfrågor. Här tycker jag att det finns en breddad debatt i hela samhället, också internationellt, om att vi måste justera synen på tillväxt. Det har förändrat Miljöpartiet också, förut fanns mer en oro "jamen låter det inte sekt om vi säger så här". Nu upplever jag inte att det upplevs som så farligt att prata om vare sig köttkonsumtionens påverkan eller ifrågasätta det konventionella BNP-begreppet.
Äter du kött själv?
-Ja men med förnuft. Gärna vilt och inte så mycket.

Det jag då förundras över är den kraftiga jaktkritik, ja närmast jakthat som präglar partiets politik.  Om man tycker att vilt är förnuftigt kött borde man väl verkar för att mer vilt når ut och kan ersätta industriköttet snarare än att inskränka möjligheterna att bedriva jakt? Och bara för att köttet kommer från ett djur som klassas som vilt behöver inte betyda att det är speciellt klimatsmart eller bra - ta till exempel de tätaste dovhjortsuppfödningarna som man ser här och var eller för den delen allt det viltkött som importeras långt ifrån. Polaricas viltskav innehåller ju t.ex. mest hjortkött från New Zeeland om jag minns rätt... Näe, lyft blicken över diskarna på Östermalmshallen är ni snälla! Se till att bo på landsbygden ett par år så ni förstår våra problem och behov, samt inte minst vad som får oss att bo kvar här ute trots all extra planering som krävs för att få vardagen att gå ihop i jämförelse med hur det är i stan....

Men det kan man ju bara drömma om, MP är inte intresserat av landsbygd vilket tydligt demonstreras om man kikar lite vad som döljer sig bakom taggarna på MPs partiprogramsblogg. Där finns:

• Dubbelt så många inlägg om arbetstidsförkortning som det gör om landsbygd.
• Tre gånger så många inlägg om demokrati som om landsbygd.
• Dubbelt så många inlägg om Almedalen som om landsbygd.
• Tre gånger så många om solidaritet som om landsbygd.
• Dubbelt så många inlägg om storstad som om landsbygd

Näe, för att skapa ett samhälle i balans (vilket jag tror är MPs mål) måste landsbygden vara levande och det är ofrånkomligt att den i mångt och mycket försörjer städerna.  Men skall man nå dit krävs, till skillnad från hur det är idag, en landsbygdspolitik som av de boende på landsbygden uppfattas som seriös. Annars är det kört. Då reduceras landsbygden till en enda stor nationalpark med enstaka 4H gårdar insprängda till stabornas stora nöje.

Läs vad jag skrev om förra årets kongress här och här. Jag kommer att skriva några rader om eventuella jaktfrågor årets kongress så fort jag får tag i protokollet.

Hit and run?

Hit and run, eller hur har man tänkt här egentligen?

Tack till kollegan Per W för bilden.

Nygammal affär i Kinna (Mark)

Jag träffade Johannes Marmander igår och frågade honom lite om vad som var på gång med Wildboars och Fiskewebben, en jakt- respektive en fiskeaffär som båda ligger i Mark (samma kommun som Skene Järn). Johannes berättade att de höll på att flytta ihop i en 240 m2 stor lokal i Kinna. Runt midsommar slår denna nya jakt- och fiskebutik upp portarna. För Wildboars innebär det ett bättre läge för butiken än man haft tidigare. För Fiskewebben innebär det (om jag fattade rätt) att man börjar med näthandel. För båda innebär det givetvis rationaliseringseffekter. Jag kommer att följa det hla med intresse och meddela mina intryck av sammanslagningen framöver.

Wildboars på facebook hittar ni här, och Fiskewebben på fejan finns här.

Frågan är bara : vad kommer det att stå på skylten?

Värmeslag....

Nu är det varmt som katten. Värsta högsommarvärmen. Och vi ligger lite efter i odlingarna så vi har varit ute mest hela tiden. Förutom i fredags då vi åkte till farsans sommarställe där ungar och hund badade. Sedan fiskade vi vilket jag återkommer till.

Vad gäller odlingarna så har vi planterat ett halvdussin sparrisplantor till och börjat skörda från dem vi har. Sedan är första omgången ruccula skördemogen. All potatis har kupats en första gång. De flesta grödorna är i backen. Ett nytt äppleträd har satts i backen, denna gång Hallands landskapsäpple - brunnsäpplet - vilket blir vår 14:e sort....

I skogen har min miniviltåker börjat få gröna blad. Men bara havre ännu så länge, fodermärgkålen och ärtorna låter vänta lite.

Vi väntar på att traktens el skall grävas ner genom sommarhagen. När det väl är gjort så släpper vi över fåren dit. Antagligen blir det dags i slutet av nästa vecka så inom de närmaste dagarna är det dags för en omgång avmaskning då fåren gått i vinterhagen sedan älgjakten i höstas.

Multimedia message

Multimedia message

Med son och hund i trollskogen!

Multimedia message

Vi har en tysk sael terrier!

Multimedia message

Missan simmar!

Multimedia message

1:a rucculan kan skoerdas nu!

Före jaktradions tid....

....kunde man använda t.ex. ett horn. Jag hittade följande noter för olika hornsignaler i en gammal jaktbok. För mig är det obegripligt men någon annan kanske kan ha ut något av myrorna på pappret.....

Gårdagens spår

Igårkväll efter middagen fick Missan gå ett spår. Det var första spåret på nästan en månad och ett svårare spår än tidigare. Att jag gjorde det svårt beror på att hon varit oerhört het på gröten så fort vi gått på naturliga spår i skog och mark så jag tänkte att hon skulle få jobba lite.

Spåret drogs med en älgklöve som inte hunnit tina ännu. 1,5 dl blod användes och spårlängden låg på lite drygt 300 m med åtskilliga svängar och korta (max 5 m) bloduppehåll. Missan gick på som en maskin. Systematiskt är bara förnamnet. Nosen i backen och knappast en blick på omgivningen. Hon ringade fint vid varje sväng och hittade direkt fram till spåret igen. Och allt detta trots att en 5-åring hängde henne i bakhasorna och absolut ville hålla i spårlinan.....

Utöver spår så gillar hon vatten, det är klart och tydligt. Så sent som igår tog hon sig en simtur i Nissan under lunchen. Det går också bra att lära henne vilka djur som är NO-NO! I förra veckan betade vi av hästar, så nu borde hon kunna strunta i dem, eller ja så länge de inte skenar och instinkterna slår till i yrvädrets lilla skalle.

Det skall bli mycket intressant att se hur hon klarar sommarens planerade fjälltur och hur många lämlar hon kommer att skälla ut.....

Lämna synpunkter på Rovdjursutredningen

Ni som har synpunkter på rovdjursutredningen men inte orkar skriva ett eget remissvar kan ju med fördel lämna era synpunkter till Jägareförbundet. Men det kräver såklart att ni är medlemmar!

Är detta bra i allmänhetens ögon?

I Dagbladet idag möts man av rubriken "Jägarna säger nej till obligatorisk skjutträning". Den aktuella delen av artikeln lyder:

– Nej, någon obligatorisk skjutträning vill vi inte ha.
Svenska jägareförbundet avfärdar kravet på att obligator­iskt övningsskytte för kula och hagel ska införas.

Frågan har diskuterats länge och krav om träning inför jakt­en har rests från olika håll. Förbundet tycker att det är viktigt med skjutträning, men man ­anser att det ska bygga på frivillighet.
Många jaktlag har lagt in skjutträning som ett givet ­moment inför jakten och det gäller framför allt inför älgjakt­en. Man samlas på skjutbanor och avlägger prov för både kula och hagel. Men det har alltid byggt på frivillighet. Och så ska det fortsätta att vara, tycker Jägareförbundet.
Krav för björnjakt
Däremot, vilket förbundsstämman beslutade, ska det vara krav på att alla skott som avlossas mot målet i det så kallade björnpasset ska vara träff för att skytten ska bli godkänd.
Björnjakten har blivit allt vanligare i vårt land, och krav­et på jägare som aktivt deltar i björnjakt är stort. Alla ska som jagar björn ska alltså delta i ett skjutprov med godkänt resultat.

Jag har personligen inga problem med att övningsskyttet är den enskilda individens ansvar. I många fall ställer för övrigt jaktlagen krav på godkänt älgskytte inför älgjakten, men så är det inte där jag jagar däremot brukar vi hyra en älgbana en förmiddag i augusti för att gemensamt se till att de som vill får lite övning. Det som kan vara ett problem är att rubriker som denna skapar en bild hos allmänheten att vi jägare inte är så noga med vårt skytte och våra vapen. Att vi inte bryr oss om att garantera ett godkänt skytte innan vi ger oss ut i skog och mark med dödliga redskap.... Och om detta intryck skulle få fäste hos allmänheten så löper vi stor risk att förlora delar av det oerhört starka stöd jakten bevisligen har i det svenska samhället.

Yngve Ryd har avlidit

En intressant författare som gjort viktiga sammanställningar av gammal kunskap om djur och natur har avlidit. Yngve Ryd blev 60 år. Under sin gärning skrev han ett flertal böcker, i min hylla står Eld respektive Ren och varg. Ytterst läsvärda båda två. Han blev för övrigt utsedd till hedersdoktor vid Umeå universitet 2008 för sin gärning.

Naturvårdsverket: Hjälp oss att utforma framtidens lo- och järvinventering!

Pressmeddelande från naturvårdsverket från igår:

Sverige och Norge startar ett gemensamt arbete om inventeringar av rovdjur. Först ut är lodjur och järv där två arbetsgrupper har fått i uppdrag att utveckla gemensamma inventeringsmetoder i Norge och Sverige. Målet är en gemensam rapportering om lo- och järvpopulationerna.

– Lodjur, järvar, björnar, vargar och kungsörnar förflyttar sig obehindrat mellan Sverige och Norge. Därför är det lämpligt med en övervakning av arterna som tar hänsyn till detta och som ger en helhetsbild av populationerna på skandinavisk nivå, säger Magnus Kristoffersson, projektledare på Naturvårdsverket. 
– Liknande metoder på bägge sidorna av gränsen kommer att göra det lättare att sammanställa data från de båda länderna, säger Morten Kjørstad, chef för Rovdata.

Ser över dagens metoder

De två arbetsgrupperna har medlemmar från både Norge och Sverige. De ska tillsammans gå igenom de inventeringsmetoder som används idag för lodjur och järv och bland annat ge förslag på gemensam metodik, kriterier för värdering av observationer, kvalitetssäkring och rapportering i Sverige och Norge. En utgångspunkt för arbetet är de metoder och de kriterier för inventeringar som används idag.
Arbetet för lo och järv är planerat att vara klart under hösten 2012. Målet är att genomföra enhetlig och samordnad övervakning från 2013. Enligt planen ska man senare göra ett motsvarande arbete för björn, varg och kungsörn i Norge och Sverige. Målet är att detta arbete, för någon eller några av arterna, ska påbörjas under 2013.

Gemensam databas

Det svensk-norska samarbetet gäller också gemensam lagring av data byggt på Rovbase som är databas för rovdjursinventering i Norge. Den svenska rovdjursförvaltningen ska successivt börja använda Rovbase för att lagra information om viltskador, jakt och inventering. En gemensam datalagring passar också väl med strävan att ha en gemensam metodik för inventeringsarbetet.

Önskar lokal medverkan

Arbetsgrupperna ska underlätta samarbete över landsgränserna och ska ta hänsyn till nuvarande organisation och ansvarfördelning för arbetet med övervakning. En viktig del i uppdraget är att föreslagen inventeringsmetodik ska medverka till att öka och synliggöra en lokal delaktighet i inventeringsarbetet. Det är viktigt att underlätta för lokala aktörer, till exempel tamdjursägare, och markägare, jägare och andra friluftsintresserade att på ett enkelt sätt ska kunna bidra i inventeringsarbetet. Naturvårdsverket och Rovdata vill därför öppna upp för alla som känner sig berörda att lämna synpunkter och förslag på hur järvar och lodjur ska inventeras. Förslagen kommer att bearbetas i respektive arbetsgrupp.

Alla kan lämna förslag

Arbetsgrupperna är intresserade av förslag under arbetets gång från organisationer och andra intresserade. Du kan lämna förslag på webben. Här kommer man också att publicera information löpande. Här hittar du också gruppernas uppdrag.

 Den som känner sig hågad att lämna förslag kan göra det HÄR. För övrigt är det kul att notera initiativet då det var en av punkterna jag lyfte fram i mitt svar på Rovdjursutredningen! Där skrev jag följande om inventering:

Inventeringsmetoder för stora rovdjur: Detta är en stor och viktig fråga som inte helt och hållet kan läggas på förvaltningen, de kräver mål som satts upp politiskt. Inventering är det viktigaste redskapet för att vi skall kunna skapa en fungerande förvaltning. Men lika viktigt som att inventeringen blir bra utför är det att den blir rättvis. Man kan t.ex. inte längre ha inventeringsmetoder som i princip uteslutande kvalitetssäkrar via spårsnö när rovdjursstammarna sprider sig allt längre söder ut i vårt land. Då måste man arbeta fram andra kriterier som gäller. Kanske är det då läge att i allt större utsträckning kika på vilka kriterier man använder sig av vid inventering och beräkning av populationer internationellt. Hur stor skulle vargstammen bli om vi använde samma beräkningsgrund som Italien eller Spanien? Om det visar sig att vi med en Italiensk beräkningsmetod helt plötsligt skulle ha en estimerad vargstam om 1000 individer så är detta viktigt att lyfta fram, det demonstrerar då svagheten i det internationella regelverket. Kikar man på björninventeringsmetoder genom åren så kan man konstatera att en mindre lämplig björninventeringsmetod höll nere den officiella populationen trots att lokalbefolkningen hävdade att de var fler. När metoden reviderades och björnskit började DNA-analyseras ökade den officiella björnpopulationen till det dubbla. Det är av avgörande viktig för den lokala acceptansen att kunna visa att inte bara samma regler används utan att reglerna tillämpas likadant på samma typ av data. Det är en fråga om att skapa internationellt jämförbar data och jämförbara beslutsunderlag. Det är även en fråga om att de som bor i rovdjursområden skall känna igen sig i de rovdjurspopulationssiffror som presenteras.

Multimedia message

I halland har 1-a ensilaget tagits in!

Mediadrev

Media är ett fenomen för sig. Jag förundras över hur likriktat allt är, väldigt många texter/artiklar som handlar om samma sak och publiceras i olika tidningar är antingen plagiat från andra tidningar eller inköpta texter från någon nyhetsbyrå, i Sverige oftast TT men ibland Reuters. Det är ovanligt att artiklarna arbetas om, vinklas eller problematiseras utifrån något valt perspektiv. Och ibland kommer det hela från en jakttidning. Som denna vecka, då "alla" uppmärksammat Svensk Jakt nyheters roliga lilla artikel om att en tysk djurrättsorganisation kräver att Jägermeister skall döpas om till Waldmeister..... Detta fångades upp av media och övrig jaktpress (J&J, JJ). DN plagierar nästan hela Svensk Jakt artikel:

En djurrättsorganisation kräver nu att den tyska örtlikören Jägermeister ska döpas om. Orsaken: Namnet förhärligar jakt.

Det är Svenska jägarförbundets tidskrift Svensk Jakt Nyheter som tar upp frågan i sitt senaste nummer. Där framkommer det att djurrättsorganisationen Peta försöker få till ett namnbyte på örtlikören Jägermeister till Waldmeister.
Enligt Peta skulle namnet i dag få människor som inte vill förknippas med jakt att välja andra alkoholhaltiga drycker. Ett byte till Waldmeister skulle däremot öka försäljningen, anser Peta.

Svensk Jakt Nyheter konstaterar att  Jägermeister började tillverkas redan 1935 och att märket i dag exporteras till 80 länder. Namnet kommer från en yrkestitel, "jaktinspektör", som introducerades när en ny jaktlagstiftning trädde i kraft i Tyskland 1934.
Peta, som sedan tidigare kräver ett totalt jaktförbud i Tyskland, menar dock att namnet i dag är jaktförhärligande.
Nu kan det bli problem att genomföra ett namnbyte eftersom det redan finns en likör med namnet Waldmeister. Gjord på just myskmadra vilket på tyska heter Waldmeister.

 Det jag inte kan förstå är varför inte tidningarna, utöver svensk jakt, själva gått in och kikat på vad som skrivits i tysk press om det hela. Där finns massor att hämta, redan för två månader sedan...... Nah, får avsluta det hela med en gammal goding från min studietid. Pouppee Fabrikks hyllning till Jägermeister:

Bloggtips: Emelie Mararv

Jag har skrivit ett par inlägg om Erik Mararv som häktats i Centralaftikanska Republiken. Den som vill följa utvecklingen mer i detalj uppmanas kika på Emelie Mararvs läsvärda blogg som ni hittar på: http://emeliemararv.wordpress.com/.

Jag lägger även upp den i mitt bloggflöde så ni hittar dit den vägen.

Multimedia message

Potatisen tittar upp. Vi har 7 sorter, denna heter rocket och e tidig.

Multimedia message

Ett litet dike funkar ocksa att bada i.

Multimedia message

Sommarregn med aska!

Björnens predation på ren

I den aktuella byn tas 50% av renkalvarna mellan kalvning och märkning. Byn är inne i en kollapsfas.

Multimedia message

Varmt att vara hund idag!

Lyssningstips: Ekospecial om varg förr

Jag tror personligen att Karin Dirke underskattar betydelsen av vargjakt under medeltiden. Att det var först en bit in på 1800-talet som vargjakten började bli riktigt effektiv genom förgiftade beten konstaterar Dirke, detta stämmer väl överens med uppgifter jag fått från andra forskare, att det är giftet stryknin som är nyckeln till den svenska vargstammens nedgång under 1800-talet, inte jakt över lag.

Länsstyrelsen, se över era kommunikationsvägar tack!

Förra veckan hade jag anledning att ringa besiktningsman för rovdjur. Inte för att jag hade problem hemmavid utan för att min morbror bett om hjälp och han bor i just Halland. Nu var det kristi himmelfärdsdagen, dvs röd dag så jag var inte så förvånad över att ingen svarade. Men när jag väl fick tag på en person blev jag destu mer förvånad. Det visade sig att en massa kontaktuppgifter på länsstyrelsens hemsida var inaktuella. I pdf-en Rapportera spår av lodjur...... Ges 8 telefonnummer till olika inventerare. På hemsidan, beroende på vilken del så hittar man kontaktuppgifter till antingen tre eller fyra besktningsmän. Det tog flera timmar innan jag till slut fick tag på en besiktningsman, då var det Tommy Berglund som ringde tillbaka och honom har jag haft kontakt med flera gånger förut (han ligger som snabbnummer i min telefon sedan fem år tillbaka). Han berättade bland annat att tre av inventerarna jag ringt inte längre gjorde jobb åt länsstyrelsen.

Detta leder in på ett stort problem. Rovdjursförvaltningen står och faller med att man vet hur många rovdjur som finns. För att veta detta krävs att allmänheten rapporterar sina iakttagelser. Men när man från länsstyrelsens sida inte ger aktuella kontaktuppgifter så riskerar man att förlora en massa viktiga uppgifter och observationer. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. För att rovdjursförvaltningen skall fungera och få lokal acceptans krävs att det går att föra ett samtal mellan myndighet och allmänhet, för att detta skall kunna ske krävs inte minst en möjlighet att hitta fram till rätt person att prata med. Vad gäller det så har man uppenbarligen en bit kvar i Halland just nu.

I stand corrected!

För ett par dagar sedan bloggade jag om ett par inlägg på jägareförbundets blogg som jag tyckte kändes lite avvikande mot hur de brukar te sig. Jag misstänkte att bloggen kanske blivit hackad. Men där bet jag mig i tummen. Snarare är det första steget i att bredda bloggen, skriver Fredrik Widfemo i ett mail jag läste nu på morgonen. Jag ber med andra ord om ursäkt ifall min blogpost orsakat några problem.

Det blir spännande att se hur jägareförbundets blogg utvecklas framgent!

Multimedia message

Havtorn har planterats!

Multimedia message

Eftersom det e classic motor stallde vi fram traktorn fran 1952!

Multimedia message

Vaar 14:e sort!

Multimedia message

Missan struntar i hastar.

Multimedia message

Pajken med sin nya bysse!

Multimedia message

Pajken, 5 bast, har taljt ett skepp.

Multimedia message

Det porlar ordentligt efter regnet!

Jägareförbundets blogg hackad?

I valborg dök det upp ett mysko blogginlägg på Jägareförbundts blogg. En Ihwan som påstod att han var viltmästare och jobbade för Leif GW Persson. Inlägget försvann efter ett tag tillsammans med presentationen av den påstådda viltmästaren. Idag har det dykt upp nya inlägg som skulle kunna vara av samme skojfriska gynnare:

Den blommstertid nu kommer

Postat den 17 maj, 2012 av Inhwan

Kvällen och nattens vaktande av nysådda åkrar var riktigt härlig. Simon, Säffle och jag hade ”styrelsemöte” vid halv nio. Vi beslutade vem som skulle bevaka vilka åkrar och vad vi skulle skjuta/göra om rätt respektive ”fel” vilt dök upp. Dessutom, hade jag med mej Molok på jobbet för första gången. För er som inte känner Molok: Han är min 4,5v gammla gråhundsvalp. Född efter min tik Viska.
Att ligga ute i en åkerholme en fin vårnatt och vaka efter vildsvin kan vara en helt otroligt bekväm syssla. Det är så mycket dofter och ljud under våren just då hela naturen vaknar upp igen. Ingen stereoanläggning slår väl ljudmattan som bildas av alla fåglar, insekter och andra djur. Och hade folk skippat Gucci, Frank Lorentz och andra mystiska dofter och satsat mer på blommande hägg, körsbär och lönnblommsdoft, ja, då hade iaf jag tyckt att krogen varit en bättre miljö än den är idag! Näktergalen, som är en utav mina absoluta favoriter när det gäller fågelsång, körde en riktigt hård konsert från några syrenbuskar! Oslagbart! Ibland tror man nästan att han ska sprängas så som han tar i. Tack och lov  så höll sej grisarna borta från åkrarna denna  natten. Ochh det är så jag vill ha det. Bättre och roligare att ha dem kvar till höstens större drevjakter!!! Hemma runt 2:30 och försöka få tilll en kuddstuds! Molok somnade gaaaanska så ovaggad kan jag lova! Upp och sätta ut fodertunnor till änderna imorgon samt fodra vildsvinen långt uppe på skogen!

Samt:

Nu är vi igång!

Postat den 15 maj, 2012 av Inhwan

Ja, denna dag kunde ju knappast ha börjat bättre! Perfekt temperatur, lagomt med sol och en stillsam vind. Praktikant-Simon, praktikant-Säffle och jag började med att leka ”Bäst och Mindre bra-leken” i morse. En fantastisk lek där den äldste i sällskapet dikterar reglerna! Som namnet anger så vinnen den som blir bäst, och förloraren blir mindre bra.
Först ut i grenarna var fiske. Jag bestämmde att den som fick första fisken var bäst! När Simon sedan fastnade med draget beslutade jag att den som tappar första draget blir Mr. Mindre bra. Resultatet blev att Simon strippade av sej till bara kallingar och badade ut för att dra upp sitt drag, och lyckades. Själv tröttnade jag på fisket efter 3 kast så tävlingen lämnades oavgjord. Anyway, resten av dagen byggde vi fodertunnor till änderna. jag tror att dom blev fantastiska….men det visar sej. Ikväll blir det skyddsjakt på vildsvin då jordbruksarrendatorn har sått under dagen

Någon skojar kanske med Jägareförbundet. Och denne någon ("Inhwan Svensson") presenterar sig såhär:

Om Inhwan

Hejsan! Jag tänkte börja med en liten kort presentation av mej sj, bara lite kort än så länge. Jag heter Inhwan och är 28 år. Bosatt i den lilla komunen Trosa, där jag är uppväxt och just tillbakaflyttad till! Tror nog att komunen har landets bästa slogan just nu "Trosa, hit men inte längre!". Man måste ju fnissa lite faktiskt. Jag bor här vid havet tsm med min sambo samt våra 2 hundar. Sedan -09 är jag utbildad viltmästare och det är nog det, samt livet i övrigt som denna blogg kommer att handla om.

EDIT 21/5: Inhwans inlägg ingår i en förnyelse av Jägareförbundets blogg så ovanstående spekulationer är helt felaktiga. Ber om ursäkt för detta misstag från min sida.

Multimedia message

Vaarens foersta rabarberpaj!

Tandläkarälgen

Min kära hustru tog denna fina bild igår. Hon såg tre älgar vid vägen när hon for hem med vår 7 åriga dotter från tandläkaren. Hon är duktig hustrun min!

Jaktkortsskolk - en protest?

Läser i Jakt och Jägares nätupplaga om 2011 års stora Orvestoundersökning som görs av SIFO. För 2011 tillfrågades drygt 40.000 personer vilket är väldigt många. Den ger för jaktens del ett lite märkligt resultat. I Sverige löser varje år ca 300.000 personer jaktkort, men enligt denna undersökning borde antalet vara nästan det dubbla - eller 567.000 pers. Detta utifrån hur många i undersökningen som svarade att de jagade en dag eller mer förra året. Nu finns det i och för sig lite källkritiska problem i det hela. Vad menade personerna med att de jagade? Bar de bössa och stod på pass eller tände de brasan och grillade korv med jagande kompisar och grannar? Det må vara hur det vill med den saken men det verkar absolut som om fler jagar än vad den offentliga statistiken visar. Men vad gör att folk inte betalar sitt statliga jaktkort? Jag gissar på någon eller några av följande anledningar:

• Jagar så lite att man helt enkelt inte tycker sig behöva.
• Krångligt system för att betala.
• Protest mot att alla pengarna inte går tillbaka och gynnar jakten.
• Okunskap.

Vad tror ni? Och framför allt, betalar ni ert jaktkort?

Vapenlagar, licenser och ett kommande riksdagsbeslut

Sex veckor.

Så lång tid tog det för mina nya licenser att trilla ner i lådan. Det gäller en Sauer 200 i kalibern 9,3x62 med tillhörande ljuddämpare. Åker och hämtar den i eftermiddag. Och sex vecvkor är så lång tid det tar i min del av västra götaland för licenshandläggaren att fatta beslut utifrån lagarna (NFS2002:8, NFS2010:09, RPSFS2009:13, SFS1996:70).

För övrigt står vi på grund av en stor mängd insmugglade illegala vapen inför en skärpning av vapenlagarna. Jag har inget emot att man skärper straffen för illegala vapen, men varför göra det ännu svårare för medborgare med legitima vapenbehov? Det känns djäkligt knepigt. Och hur ofta används t.ex. jaktvapen i grov kriminell verksamhet (jag tänker då inte på familjetragedier eller sinnessjukdom där de ibland förekommer/används)? Nåja, omröstning och debatt blir det i riksdagen om en vecka.

Om privatimport

Brukar du köpa jaktprylar från USA? Då är det nog läge att passa på nu, innan dollarn stiger ännu mer. Igår gick dollarn upp i 7.14 SEK vilket är den högsta noteringen sedan augusti 2010. Lider månne privatimportens glansdagar för denna stund mot sitt slut?

Erik Mararv, uppföljning

I går rapporterade Aftonbladet att Erik Mararv eventuellt skall bli villkorligt frigiven. Jag vet inte hur det gått med detta. Men i internationell press framgår det att det inte bara är Mararv och hans engelska pilot, utan även 10 anställda centralafrikanska medborgare.  Misstankarna riktas systematiskt mot Joseph Konys Herrens befrielsearme (Lord´s reistance army), det finns också de som påstår att det är lokala tjuvskyttar som satt dit Mararv och hans företag. Piloten David Simpsons familj har startat en facebookgrupp för att stödja Davids sak.

edit 22/5, rättelse utifrån Emelies kommentar nedan

Jägare, organisationer och allmänheten

Detta är viktigt att lyfta fram. Det är allt för vanligt att alla jägare dras över en kam när det ena förbundet gör ett utspel. Detta gör att mycket debattutrymme som hade kunnat användas till något konstruktivt nu går åt till att förklara skillnader för folk som inte vet..... Se t.ex. Supermiljöbloggens blogpost Jägarna: vi vill inte ha varg - över huvud taget.

Multimedia message

Hund och husse pendlar.

Inget jaktbrott - inte heller lon var förgiftad

Läser på svensk jakts nätupplaga att även lodjur kan dö en naturlig död även om vissa inte verkar tro att så är fallet:

Det döda lodjur som hittades i Botkyrka kommun för en vecka sedan har nu undersökts av Statens veterinärmedicinska anstalt. Undersökningen visar att lodjuret dött av rävskabb och undernäring. Polisen har därför lagt ner sin förundersökning om jaktbrott.

– Det är bra att vi kunnat få ett så snabbt besked om dödsorsaken. Det finns alltid en risk att ovisshet om hur rovdjur dött leder till spekulationer och rykten, säger Hanna Dittrich Söderman, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Stockholms län, i ett pressmeddelande.
Undersökningen av lodjuret är ett tydligt exempel på att rovdjur kan dö av många olika orsaker, och att det inte alltid handlar om jakt. Polisen har nu lagt ner förundersökningen om jaktbrott.

Kraftyigt skabbangripen
Lodjuret, en ung hanne, var kraftigt skabbangripen. Djuret har röntgats och inga tecken på att det utsatts för yttre våld har kunnat påvisas. Det fanns inga benbrott och inte heller några spår av metallrester i djuret. Lodjuret har sannolikt legat dött en längre tid på platsen.
– Kraftigt skabbsjuka djur drar sig gärna undan till skyddade platser. Jakttornet som lodjuret hittades i var klätt av presenningar och jag kan föreställa mig att ett sjukt och utmärglat lo kanske tyckte att det var en bra plats att dra sig undan på, säger Hanna Dittrich Söderman.

Multimedia message

kaerlekslaas i halmstad

Inget jaktbrott - vargen hade inte förgiftats

Hör och häpna, vargar kan dö av naturliga orsaker och inte alltid genom lömska tjuvskyttars försorg:

Fallet med vargen som hittades död i en sjö läggs ner.
Efter en obduktion står det klart att vargen inte har förgiftats.

För två veckor sedan upptäckte några förbipasserande en död varg som låg och flöt i Stora Rötjärn utanför Hällefors. De larmade polis och vargen plockades upp på land, men inga yttre skador kunde konstateras. Ändå inleddes en förundersökning med misstanke om grovt jaktbrott eftersom polisen misstänkte att vargen kunde ha blivit förgiftad eller fått någon smitta från en närbelägen slaktplats för älg.
Kan ha drunknat
Så vargkroppen skickades till SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt i Uppsala för undersökningen.
– Nu har vargen obducerats och det finns inget som tyder på att vargen förgiftats, fått någon smitta eller blivit skjuten, säger Tomas Örnfält hos polisen.
Därför har nu åklagare beslutat att lägga ner förundersökningen.
Kan vargen gått genom isen i vintras och drunknat?
– Så kan det ha varit, men vi vet inte exakt, säger Örnfält.

Mitt svar på Rovdjursutredningen

I Sverige står det envar fritt fram att svara på de remisser som finns ute i samhället. Man behöver alltså inte vara utsed som formell remissinstans för att få svara. Detta har jag gjort ett par gånger, nu senast igår då jag skickade in mitt svar på SOU 2012:22, dvs Rovdjursutredningen. Mitt svar löd:

Ert dnr M2012/982/Nm. Remiss om rovdjursutredningens slutbetänkande Mål för rovdjuren SOU 2012:22

Nedan följer några synpunkter jag har på utredningen SOU 2012:22 Mål för rovdjuren.

Angående olaga jakt och jaktförordningen §28

Ett av utrednings direktiv var att analysera den illegala jakten på stora rovdjur. Detta har inte gjorts på ett tillfredsställande sätt. Olika synpunkter och rapporter har referats men någon egentlig analys har inte utförts.

Statistiken över illegal jakt hanteras mycket märkligt, såväl i denna utredning som av den genom åren ofta hänvisade och starkt kritiserade utredningen från Brottsförebyggande Rådet (Illegal jakt på stora rovdjur, rapport 2007:22). När man diskuterar uppklarningsfrekvens så relateras detta till mängden anmälda misstänkta brott. Man kan göra så, men då måste man bland de uppklarade brotten även redovisa de misstänkta brott som har fullt naturliga förklaringar. Alternativet är att beräkna uppklarningsfrekvensen utifrån konstaterade jaktbrott snarare än anmälda misstankar om jaktbrott. Det finns väldigt många exempel genom åren där det misstänkta jaktbrottet avskrivits då det varit en godkänd §28 skjutning. I BRås förstudie Illegal jakt på rovdjur från 2005 visar man tydligt att nästan hälften av de som dömts för grova jaktbrott under 1980-2003 var personer som utfört olovlig skyddsjakt, dvs värnat sina djur i en situation som idag skulle varit en godkänd §28 skjutning och inte lett vidare. Ännu vanligare är att anmälan var fullständigt fel från början. Följer man nyhetsrapporteringen ser man att de misstänkta resterna av ett illegalt skjutet stort rovdjur allt för ofta visar sig vara resterna av en större tamkatt, slaktrester av älg eller kanske en flådd grävling. Detta är ett helt naturligt fenomen som har att göra med vissa socioekonomiska faktorer som jag kommer att komma mer in på, men i korthet handlar om att allt färre människor i Sverige har kunskapen att tolka vad de ser i naturen på ett korrekt sätt. Det handlar även om att det finns krafter som vill blåsa upp siffrorna för den illegala jakten i Sverige. Illegal jakt förekommer bevisligen, men frågan är hur omfattande den egentligen är[1]. För att över huvud taget närma sig den saken så måste man utesluta såväl förklarade händelser som naturlig dödlighet från ekvationen.

Organiserad brottslighet: Det är svårt att se den illegala jakt på stora rovdjur som beskrivs i SOU 2012:22 eller har uppdagats i media som grov organiserad brottslighet enligt den definition man faktiskt beskriver i rapporten på sidan 138, då med hänvisning till prop 2010/11:76 dvs: Fler än två personer skall vara inblandade, lång eller obegränsad utsträckning i tid, strävan efter vinning eller makt etc. Däremot verkar det finnas organiserad brottslighet i form av illegal jakt på t.ex. älg och ren i norra Sverige, vilket är ett brott motiverat av ekonomisk vinning. Den brottslighet som har med illegal jakt på de stora rovdjuren att göra är snarare av arten tillfällighetsbrott. Det är också typiska tillfällighetsbrott som beskrivs i BRås rapport 2007:22, ett stort rovdjur skjuts när det dyker upp under en vanlig jakt. Eventuellt ställer en eller ett par jaktkamrater upp och röjer undan resterna. En annan vanlig situation är att någon får syn på ett stort rovdjur under t.ex. skoteråkning och kör ihjäl det. Brotten är, vad jag har läst mig till, sällan planerade. Vilket även framgår av BRås förstudie från 2005, Illegal jakt på rovdjur.

Ändring av §28: Angående den föreslagna förändringen av jaktförordningen §28. Detta är en förbättring, det är bra att anmälan görs till lst. Det är väldigt viktigt att personer inte per automatik blir misstänkt för grovt jaktbrott! Däremot skall länsstyrelsen inte tveka att lämna anmälan vidare till polisen om det uppdagas att det inte rör sig om en tydlig §28 situation.

Internationellt perspektiv: För övrigt skulle det vara av intresse att analysera hur illegal jakt hanteras i Centraleuropa, dels omfattning och dels vilka resurser man lägger på att klara ut brottsligheten. Det skulle även varit på plats att föra upp den illegala jaktens utveckling i Finland under senare år då denna kan ses som en bild av hur utvecklingen riskerar att te sig i Sverige om inte vargförvaltningen förankras på landsbygden. Att allt detta är intressant har att göra med att vi ingår i samma övergripande organisation, EU, och att det är orimligt att det ställs olika krav i olika delar av unionen.

Angående socioekonomisk analys

Den socioekonomiska analysen har stora brister, fler faktorer hade behövt belysas och vissa resonemang är bristfälliga. Jag kommer att kort diskutera ett halvdussin teman:

Rovdjursturism och den underskattade älgturismen: Rovdjursturism får ett oproportioneligt stort utrymme i hela debatten. Företeelsen förekommer internationellt och man kan åka lite var stans i världen och då kunna ta del av möten med t.ex. varg. Det som är unikt för Sverige är den goda och tämligen lätt tillgängliga älgstammen. En ökad vargstam kommer bevisligen att minska älgstammen samt minska möjligheten att möta älg i naturen. Detta vore mycket olyckligt rent turistekonomiskt. Enligt media visar en undersökning utförd av Visit Sweden 2011 att ungefär 2.000.000 turister[2] från Tyskland besöker Sverige varje år med anledning av just älgarna. Älgen är Sveriges största turistattraktion och därmed en viktig del i svensk turistekonomi direkt och indirekt.

Om kunskap och attityd: Undersökningar från SLU visar att jägare bosatta i eller i närheten av vargrevir har den högsta sakkunskapen om varg i förhållande till Sveriges allmänhet i övrigt, samtidigt är denna grupp en av de mest negativa till varg. Detta samband måste tas på allvar och visas hänsyn, och det är inte något som kan ”åtgärdas” eller ”rätas till” genom mer information. Det kräver en praktisk förvaltningsplan som vinner acceptans. Risken finns givetvis att kunskapen annars kommer att användas destruktivt och situationen blir som i t.ex. Finland där den illegala jakten av allt att döma ökat kraftigt och vargstammen därav minskat sedan EU blandade sig i förvaltningen. För övrigt kunde övergripande slutsatser antagligen dras av den Finska situationen, för det är samhällsekonomiskt dumt att göra om samma misstag som man eventuellt kan ha gjort där.

Vem bekostar vargen? Detta är en intressant fråga där utredningen bara belyser vissa av kostnaderna, i princip de rent statsfinansiella utgifterna. Man tar för visso upp stängselbidrag etc, men man berör inte de ökade arbetsbörda som tillkommer för att hålla ett rovdjursavvisande stängsel funktionellt i jämförelse med t.ex. ett fårnät, denna kostnad år att sätta en prislapp på. Minskade arrendeintäkter för jakträtt tas inte upp inte heller minskade fastighetsvärden diskuteras seriöst. Överlag saknas många resonemang och beräkningar av kostnader som vargen och de stora rovdjuren direkt eller indirekt orsakar samhället, dess individer och näringsidkare. Det är t.ex. enkelt att räkna ut vad en minskning av mängden jakthundar med 1000 individer kostar Dalarnas näringsidkare i form av uteblivna intäkter. Det är även lätt att ta fram siffror på hur stor minskningen av mängden hundar, särskilt av jakttyp, är i rovdjurslän. Jaktindustrins omfattning hade varit relevant att ta upp och diskutera mer djuplodande än vad som nu görs, såväl nationellt som beräknat specifikt på rovdjurslänen. Och i det sammanhanget hade utvecklingen avseende mängden jaktkortslösare nationellt visavi rovdjurslänen över tid varit relevant att ta upp, likaså utvecklingen vad gäller avläggande av jägarexamen. Det finns en mängd andra kostnadsresonemang att följa upp för att vi skall få en bild av de ekonomiska kostnader rovdjuren medför. Det borde även gå att på ett relativt enkelt sätt identifiera vilka grupper som kommer att drabbas av de högsta kostnaderna till följd av detta.

Lokal acceptans och konflikt stad-landsbygd! Det tydligaste i hela rovdjursfrågan är konflikten stad-landsbygd, något som kanske borde tydliggjorts mer än vad som görs i utredningen. I t.ex. Norge har man en helt annan landsbygdspolitik, en aktivare strävan efter att det på landsbygden skall finnas samma standard och möjligheter som i staden samt att landsbygden skall vara bebodd. Då infinner sig frågan om det inte går att dra några slutsatser och erfarenheter därifrån i fråga om acceptans. Vad gäller vargfrågan finns även ett stort mått av NIMBY (not in my back yard – gärna varg men inte där jag bor), och likheterna med den aktuella vindkraftdebatten är stor. Kanske kan man dra några relevanta slutsatser och erfarenheter därifrån? Frågan kring lokal acceptans måste tas på större allvar, och det måste tas större hänsyn till den i förvaltningen samt i fråga om hur man agerar visavi såväl EU som de mest rabiata vargförespråkargrupperna. Lokal acceptans får dock inte förfalla till att bli ett totalt nejsägande till varg, men det verkar EU ha borgat för när de stoppade möjligheten till licensjakt. För övrigt är jag av den åsikten att lokal acceptans först uppnås om beslut kring varg kan tas så nära de det berör som bara möjligt är. Det finns element av detta i utredningen vilket är bra.

Arbetsmiljö: De stora rovdjuren och vargen måste även hanteras som ett arbetsmiljöproblem på landsbygden! Det finns exempel på där enskilda individer i sitt arbete i skog och mark råkat fysiskt illa ut till följd av möten med stora rovdjur, ofta ser man notiser om att ansökningar om att få beväpna sig med grova revolvrar eller pepparspray har avslagits för människor som arbetar i skog och mark. Att ansökningarna över huvud taget görs borde vara en varningsklocka över att något inte står rätt till rent socioekonomiskt i dessa trakter. Att ansökningarna om att få beväpna sig med anledning av rovdjur vid arbete i skog och mark bedöms olika i olika län är olyckligt, det borde finnas nationella riktlinjer för hur detta skall bedömas.

Miljöpsykologen Anders Thelin har lyft fram rovdjuren som ett stresskapande arbetsmiljöproblem för djurhållare i rovdjurslän. Och då är det oron över risken för attacker, inte den procentuella risken att utsättas för en attack, som innebär ohälsa. Detta måste tas på stort allvar i förvaltningen.

Några ord om biologiska konsekvenser

När man diskuterar mål och förvaltning av våra rovdjursstammar finns det en del biologiska konsekvenser man måste väga in. Jag tar upp några saker som jag anser borde ha berörts i utredningen för att den skulle fått större tyngd:

Inventeringsmetoder för stora rovdjur: Detta är en stor och viktig fråga som inte helt och hållet kan läggas på förvaltningen, de kräver mål som satts upp politiskt. Inventering är det viktigaste redskapet för att vi skall kunna skapa en fungerande förvaltning. Men lika viktigt som att inventeringen blir bra utför är det att den blir rättvis. Man kan t.ex. inte längre ha inventeringsmetoder som i princip uteslutande kvalitetssäkrar via spårsnö när rovdjursstammarna sprider sig allt längre söder ut i vårt land. Då måste man arbeta fram andra kriterier som gäller. Kanske är det då läge att i allt större utsträckning kika på vilka kriterier man använder sig av vid inventering och beräkning av populationer internationellt. Hur stor skulle vargstammen bli om vi använde samma beräkningsgrund som Italien eller Spanien? Om det visar sig att vi med en Italiensk beräkningsmetod helt plötsligt skulle ha en estimerad vargstam om 1000 individer så är detta viktigt att lyfta fram, det demonstrerar då svagheten i det internationella regelverket. Kikar man på björninventeringsmetoder genom åren så kan man konstatera att en mindre lämplig björninventeringsmetod höll nere den officiella populationen trots att lokalbefolkningen hävdade att de var fler. När metoden reviderades och björnskit började DNA-analyseras ökade den officiella björnpopulationen till det dubbla. Det är av avgörande viktig för den lokala acceptansen att kunna visa att inte bara samma regler används utan att reglerna tillämpas likadant på samma typ av data. Det är en fråga om att skapa internationellt jämförbar data och jämförbara beslutsunderlag. Det är även en fråga om att de som bor i rovdjursområden skall känna igen sig i de rovdjurspopulationssiffror som presenteras.

Rovdjursstängsel: Rovdjursavvisande stängsel har bevisligen en viss effekt för att minska rovdjursangrepp på tamdjur. Men hur blir den biologiska och sociala effekten om mängden hagmark med rovdjursavvisande stängsel i landskapet ökar? Hur kommer viltväxlar och djurens övriga rörelsemönster att påverkas? Hur stora blir barriäreffekterna? Hur kommer friluftslivet och allemansrätten att påverkas? Hur stora blir den årliga merkostnaderna för djurhållaren vid skötsel av rovdjursavvisande stängsel jämfört med konventionella stängsel?

Öppen mark: I Sverige är det den irrationellt hävdade öppna marken som har den högsta biologiska mångfalden och innehåller en oproportionerligt hög andel rödlistade arter. Mark, ofta i marginalbygd, som mulbetas eller ängsmark som inte gödslas. Dessa marker är i dag minskande i mängd, allt för ofta ställs de om till skogsmark. På 60 år har Sverige förlorat ungefär 1/3 av sin öppna mark. I dagsläget är minskningen av dessa värdefulla markslag större i rovdjurslän än i andra områden vilket är en för den biologiska mångfalden mycket illavarslande utveckling. Det behöver utredas i vilken utsträckning ökade rovdjursstammar påverkar den biologiska mångfalden negativt genom igenväxning och förskogning av öppen mark. Sambandet är komplext men relevant för förvaltningen av såväl våra stora rovdjur specifikt som vår miljö över lag. Perspektivet saknas i utredningen. För övrigt kan det konstateras att det i utredningen läggs mer fokus på statsfinansiella utgifter än på målens effekter på den biologiska mångfalden i allmänhet och hävdvunnen biologisk mångfald i synnerhet.

Utrotningshot, storheter och populationer: Vargen och de stora rovdjuren må vara hotade nationellt, men det finns en mycket stor världspopulation av åtminstone varg. Den skandinaviska gamla särarten av varg är dock i princip utdöd, för några renrasiga individer finns inte ens kvar i våra djurparker. Däremot har vi flera genetiska särarter, eller raser, av tamdjur som är akut hotade och endast finns i Sverige. Vi står alltså i en situation där världspopulationen av varg är på hundratusentals individer medan världspopulationerna av fler lantraser och inhemska hundraser uppgår till något hundratal individer vardera. Det förefaller i det perspektivet som om väl stor hänsyn ges de stora rovdjuren. Speciellt som flera inhemska raser till följd av ökad vargpopulation minskar drastiskt, inte minst märks det på våra inhemska stövarraser. Att varg- och rovdjursförvaltningen inte får lokal acceptans hänger givetvis delvis samman med att man inte klarar av att hantera när olika bevarandeintressen ställs emot varandra.

De angivna populationsnivåerna: De angivna populationsnivåerna framstår som tagna ur luften eftersom de inte motiverats. Inte heller verkar man ha tagit den socioekonomiska hänsyn som direktiven föreskrev. Det lämpligaste ur många perspektiv hade varit att fånga upp det gamla målet avseende varg och rekommendera att man bestämmer att 210 djur i kombination med införsel av nya gener är en långsiktigt hållbar nivå. Björnpopulationen kanske borde vara högre än det som angetts som mål med tanke på att björnen är mindre vandringsbenägen än vargen. Lopopulationen förefaller något hög även om jag saknar djupare kunskap i fråga om lodjur, järven likaså.

Nivåerna för att uppnå gynnsam bevarandestatus för, jag tänker nu på varg, är mycket märkliga historiskt sett. 1997 ansåg naturvårdsverket att det vore önskvärt med en vargstam om 15 föryngringar eller ungefär 100 individer. Universitetsanknutna rovdjursforskare menade då att det behövdes en stam på minst 200 individer om det fanns invandring utifrån eller 500 individer om stammen skulle stå på egna ben utan genetisk förbättring via invandring. 2000/01:MJU9 satte 200 individer som mål, ett mål som skulle utvärderas. Idag får man på tafsen om 200 individer nämns som en lämplig nivå… För övrigt anser IUCN (enligt 2000/01:MJU9) att 50 könsmogna individer är den undre gränsen för när en art kan anses vara akut hotad lokalt, något ställningstagande i likhet med detta hade varit önskvärd i föreliggande utredning. Genom att ständigt revidera nivåerna uppåt utan att någonsin tydligt motivera valet av nivå kommer man ALDRIG någonsin att uppnå lokal acceptans för den förda rovdjurspolitiken. Befolkningen som lever med rovdjuren inpå knutarna MÅSTE få entydiga och långsiktiga besked om vad som gäller, att vart och vartannat år höja nivåerna undergräver effektivt tilltron till myndigheterna och systemet. När tilltron undergrävs ökar risken för att folk tar saken i egna händer. Därför, om inte annat, MÅSTE de valda nivåerna tydligt argumenteras och förklaras.

Ett bortglömt perspektiv

Som förväntat saknas ett viktigt socioekonomiskt perspektiv, men det gör det i princip alltid i såväl svensk politik som förvaltning. Man vill helt enkelt inte se problemet Peak oil. Att de fossila bränslekällorna håller på att sina gör att vi inom en snar framtid MÅSTE se över vår matproduktion. Det är mycket som måste hanteras men i detta sammanhang är det matproduktionen som är av intresse. Den inhemska matproduktionen kommer att behöva öka. Men produktionen kommer att behöva ske på annat sätt än idag. T.ex. måste köttdjuren i högre grad än idag skörda sitt foder själva även vintertid. Detta betyder att vi i framtiden antagligen kommer att se mer djur som går ute året om. System för att marker inte skall trampas sönder och gödselanhopningar inte skall bli för koncentrerade finns redan. Det som saknas är ännu så länge det ekonomiska motivet att genomföra förändringen, samt det politiska motivet att anpassa djurskyddslagstiftningen till dessa driftsformer. Då behövs en vision som berör hur man skall hantera, inte bara dagens ännu så länge begränsade konflikt mellan rovdjur och tamdjur utan snarare, framtidens ökade konfliktyta. Oavsett vad man tycker så är peak oil ett perspektiv som är relevant i såväl denna som många andra utredningar, det är bara den politiska medvetenheten om detta som saknas. Men som socioekonomiskt framtidsperspektiv är det utan tvekan något som borde ha berörts i utredningen.

---

[1] Personligen uppfattar jag situationen som sådan att den illegala jakten på varg ökat sedan EU-kommissionen satte ner foten mot den Svenska vargförvaltningen. Risken idag är överhängande att utvecklingen kommer att bli mer lik den i Finland, eller för den delen Italien, där den illegala jakten förefaller starkt begränsande på vargbestånden. Jag tycker mig ana denna tendens i mediabevakningen även om den ännu inte går att säkerställa statistiskt. Jfr intervjuer med Karl Hedin respektive Olof Liberg i svensk Jakts nätupplaga 10 maj 2012.

[2] Eller turistnätter, mediaåtergivningen är lite vag på den punkten, se t.ex. ATL 9/8 2011, http://dev.lantbruk.com/algen-lockar-2-miljoner-turister/2011-08-09

Den som känner sig hågad har fortfarande ett par veckor på sig att svara, har för mig tiden löper ut i början av juni....