Multimedia message

Stolt pajk med dagens fynd!

Multimedia message

Vattenpassion!

Multimedia message

Missan gillar havet!

Multimedia message

Maane oever vaesterhavet.

Som katt och hund

Multimedia message

Dags att vraka!

Osis!

Vilken tur att man har en tik!

Remissinstanser

Följande instanser är direkt tillfrågade att svara på remissen angående SOU 2012:22. Svarstiden utgår 6 juli:

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt

Hovrätten i Övre Norrland

Östersunds tingsrätt

Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt

Kammarrätten i Sundsvall

Förvaltningsrätten Stockholm

Åklagarmyndigheten

Rikspolisstyrelsen

Brottsförebyggande rådet

Smittskyddsinstitutet

Tullverket

Statens fastighetsverk

Kammarkollegiet

Statskontoret

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen Gotlands län

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen i Skåne län

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Stockholms universitet

Uppsala universitet

Lunds universitet

Göteborgs universitet

Skogsstyrelsen

Jordbruksverket

Statens veterinärmedicinska anstalt

Sametinget

Sveriges lantbruksuniversitet

Naturvårdsverket

Vetenskapliga rådet biologisk mångf.

Tillväxtverket

Sveaskog Förvaltnings AB

Naturhistoriska riksmuseet

Sveriges hembygdsförbund

Stiftelsen Ajtte, Svenskt fjäll- och

Sveriges Kommuner och Landsting

Svenska Samernas Riksförbund

Svenska Naturskyddsföreningen

Djurens Rätt

Svenska Jägareförbundet

Jägarnas Riksförbund

Lantbrukarnas riksförbund

Skogsindustrierna

Svenska turistföreningen

ArtDatabanken, SLU

Bergvik Skog AB

Holmen Skog AB

Centrum för biologisk mångfald

Djurskyddet i Sverige

Förbundet Sveriges småbrukare

Föreningen Nordulv

Föreningen Sveriges fäbodbrukare

Gävleborgs fäbodförening, c/o Ljus-

Hela Sverige ska leva!

HundCampus

Renägarförbundet

Rovdjurscentret De 5 stora

Rovdjurscentrum i Orsa

Skandinaviska björnforskn.projektet

Skandinaviska järvforskningsprojektet

Skandinaviska vargforskningsprojektet

Svenska Djurparksföreningen

Svenska Ekoturismföreningen

Svenska Fåravelsförbundet

Svenska Kennelklubben

Svenska Rovdjursföreningen

Svenskt Friluftsliv

Sveriges Jordägareförbund

Sveriges Yrkesjägareförening, c/o

Viltskadecenter

Världsnaturfonden i Sverige

Remissinstanser SOU 2012:22

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt

Hovrätten i Övre Norrland

Östersunds tingsrätt

Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt

Kammarrätten i Sundsvall

Förvaltningsrätten Stockholm

Åklagarmyndigheten

Rikspolisstyrelsen

Brottsförebyggande rådet

Smittskyddsinstitutet

Tullverket

Statens fastighetsverk

Kammarkollegiet

Statskontoret

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen i Uppsala län

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen i Kronobergs län

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen Gotlands län

Länsstyrelsen i Blekinge län

Länsstyrelsen i Skåne län

Länsstyrelsen i Hallands län

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen i Örebro län

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Stockholms universitet

Uppsala universitet

Lunds universitet

Göteborgs universitet

Skogsstyrelsen

Jordbruksverket

Statens veterinärmedicinska anstalt

Sametinget

Sveriges lantbruksuniversitet

Naturvårdsverket

Vetenskapliga rådet biologisk mångf.

Tillväxtverket

Sveaskog Förvaltnings AB

Naturhistoriska riksmuseet

Sveriges hembygdsförbund

Stiftelsen Ajtte, Svenskt fjäll- och

Sveriges Kommuner och Landsting

Svenska Samernas Riksförbund

Svenska Naturskyddsföreningen

Djurens Rätt

Svenska Jägareförbundet

Jägarnas Riksförbund

Lantbrukarnas riksförbund

Skogsindustrierna

Svenska turistföreningen

ArtDatabanken, SLU

Bergvik Skog AB

Holmen Skog AB

Centrum för biologisk mångfald

Djurskyddet i Sverige

Förbundet Sveriges småbrukare

Föreningen Nordulv

Föreningen Sveriges fäbodbrukare

Gävleborgs fäbodförening, c/o Ljus-

Hela Sverige ska leva!

HundCampus

Renägarförbundet

Rovdjurscentret De 5 stora

Rovdjurscentrum i Orsa

Skandinaviska björnforskn.projektet

Skandinaviska järvforskningsprojektet

Skandinaviska vargforskningsprojektet

Svenska Djurparksföreningen

Svenska Ekoturismföreningen

Svenska Fåravelsförbundet

Svenska Kennelklubben

Svenska Rovdjursföreningen

Svenskt Friluftsliv

Sveriges Jordägareförbund

Sveriges Yrkesjägareförening, c/o

Viltskadecenter

Världsnaturfonden i Sverige

Rådjur snarat i trädgård

SvD idag:

Snarade rådjur med ståltråd

Ett mycket illa tilltygat rådjur hittades på en tomt på Rådmansö öster om Norrtälje på tisdagen, skriver Norrtelje Tidning.

4 april 2012 kl 01:30, uppdaterad: 4 april 2012 kl 01:34

Djuret hade runt halsen en tajt stålsnara som grävt sig djupt in i nacken och viltvårdare var tvungna att avliva det.

Polisen misstänker att någon med vilje försökt snara djuret i syfte att fånga det levande.

- Det är rent ut sagt för djävligt gjort, säger Sven Nilsson vid Norrtäljepolisen.

Jag har svårt att tänka mig att man skulle kunna få får sig att fånga rådjur levande med en stålsnara, det funkar inte riktigt så. Snarare skulle jag fundera över om det kanske inte uppfattas som en "rådjursplåga" av trädgårdsägarna i trakten. Folk som tröttnat på att få sina tulpaner, rosor och inte minst knoppar på fruktträd uppätna.... Men det är bara min gissning det, å andra sidan baseras den på hur snacket gick i den villaförort utanför Göteborg där jag växte upp....

Namninsamling för ny rovdjurspolitik!

Jägareförbundet har startat en namninsamling för en ny rovdjurspolitik, ni finner den här.

Missan i Nissan!

Missans mor har stor vattenpassion. Ännu så länge har Missan bara haft möjlighet att plaska runt i grunda bäckar och pölar, men igår blev det av misstag ändring på detta.

Som vanligt tog jag en lunchrastning utefter Nissan. Missan har ett påtagligt intresse för vit- och gråfågel, större än för svartfågel vad nu det beror på. Vi gick i vart fall utefter stranden. I vanliga fall brukar vi gå uppe på kajen men denna gång hittade jag ett stråk som gick ända framme vid vattnet. Missan gick såklart en bit ut och vätte tassarna. Ett stråk bestod av större stenar, några av dem med mycket alger.

Alger i Nissan kan vara hala. Det märkte Missan allt för sent. Hon druttade i. Såg väldigt förvånad ut men fann sig omedelbart och simmade in till land.

I påsk får vi se hur Missan handskas med havet. Det blir intressant!

Multimedia message

Skatapport

Recension: Spännande metoder för gädda, gös & abborre

Kjell Johanssons nya bok Spännande metoder för gädda, gös & abborre är en intressant bok som ger en hel del inspiration till experiment. För mig, som kanske fiskar i insjöar ett tjugotal gånger per år, och då oftast med ungarna innehöll boken många nyheter. Där finns tips kring hur man kan använda t.ex. jiggar på ett till synes effektivare sätt än det jag gör samt en hel del spännande ideer kring hur man kan trolla. Eller för min del ro drag med lite annan metod än tidigare. Nu är jag rätt säker på att boken innehåller en del kuligheter även för den fiskare som är mer inbiten än vad jag är. Så jag kan utan större tvekan rekommendera den. Och om man nu inte skulle gilla den så gynnar man såväl svensk förlagsverksamhet som ett svenskt tryckeri genom att köpa den. För Settern har valt en helt annan strategi än övriga förlag, Settern trycker sina böcker i Sverige och inte i Baltikum eller Kina som de flesta andra förlag. Böckerna blir några kronor dyrare, men vi behåller ett gott hantverkskunnande i Sverige och det är också viktigt tycker jag!

Mål för rovdjuren - SOU 2012:22

SOU 2012:22, Mål för rovdjuren hittar ni på denna länk. Men ladda inte ner "hela utredningen" utan ta den i två delar för någon har gjort fel när den lades upp så "hela utredningen" är samma fil som utredningens andra del......

Så har den då kommit, den sedan länge emotsedda, hänvisade och fruktade rovdjursutredningen. Den som alla politiker hänvisar till som en slags gordisk knut som skall lösa alla problem. Men gör den då det?

Näe absolut inte. Det menar i alla fall i princip samtliga parter på "brukarsidan" av rovdjursförvaltningen. Vi kan se hur jägarförbundet, jägarnas riksförbund och LRF samtliga kritiserar utredningens innehåll.

På tåget hem från jobbet idag ägnade jag en timme åt att kika i utredningen. Delvis så har man fångat upp forskningen väl, men där finns också vad jag uppfattar som stora missar:

• När man diskuterar jaktbrott så gör man fortfarande ingen urskiljning mellan anmälda och avskrivna. Så även §28 skjutningar ingår i statistiken då man per automatik misstänks för grovt jaktbrott om man pangar på en varg som håller på att slita strupen av ett får.
• När man skriver om kunskap kring varg/rovdjur som ett led i acceptans så missar man att jägare i rovdjursområden är de svenskar som har högst faktisk kunskapsnivå om rovdjuren, men trots detta är bland de mest negativa. Detta kan inte botas med mer information även om utredaren verkar tro detta.
• Man skriver om statens kostnader för rovdjursförvaltningen, men inte enskildas och näringars kostnader.
• När man skriver om djurturism så missar man att älgen är sveriges internationella symbol, ett djur som på egen hand bidrar till miljontals turistnätter i Sverige. Turistnätter som skulle lagts någon annan stans om vi inte hade en så stark älgstam som vi har (källan är en intervju med Visit Swedens vd för ett tag sedan). Rovdjursturism finns på många andra håll i världen, men en älgstam som den svenska finns bara i Sverige. Vi bör fundera en gång till innan vi låter den bli vargmat!
  
• Man underskattar minskande biologisk mångfald till följd av nedlagd hävd till följd av attacker eller osäkerhetskänslor pga rovdjur. Hävdvunnen biologisk mångfald är extremt viktig.
• När man skriver om hur farlig vargen är så nämner man bara Gysingevargen, man lyfter inte blicken och tar upp de exempel på dödsfall som finns i västvärlden i modern tid!
  

Det var några saker jag reagerade på. Ni har säkert hittat fler, och om ni vill försöka påverka så skriv till miljöminister Lena Ek och säg vad ni tycker. Men håll er sakliga och artiga, annars är det ingen som lyssnar.

Jag tänker i alla fall utnyttja min demokratiska rätt och formulera ett brev med mina synpunkter!

Snömos eller fungerande förvaltning?

Lyssnar nu på presentationen av rovdjursutredningen. Lars-Erik Liljelund presenterade det hela. Några punkter so far:

1/ politikerna skall fastställa mål och ramar, den praktiska förvaltningen sköts av myndigheterna.
2/ adaptiv, anpassningsbar och ekosystembaserad förvaltning.
3/ tre saker som var givna i utredningen:
a/ gynnsam bevarandestatus
b/ samiska befolkningen och deras rättigheter som ursprungsbefolkning
c/ socioekonomiska konsekvenser
4/ inte en fråga om rovdjurspolitik utan förslag till rovdjursförvaltning
5/ §28, anmälan till länsstyrelsen istället för till polisen
6/ synka jaktlagstiftningen och miljöbalken
7/ släpp inte upp vargstammen innan den genetiska statusen stärkts.

Ja vad tycker ni som när ni läser detta antagligen hunnit ta del av hela förslaget. Är det snömos eller presenterar Liljelund en seriös fungerande idé till förvaltning.

Svensk Jakt skriver om det hela och är negativ. Jakt och Jägare skriver lite också.

Hundar som tar tamdjur

Från P4 västerbotten idag. Det får mig att tänka på den data Rovdjursföreningen tidigare publicerat kring detta. Problemet med den information som Rovdjursföreningen sammanställt är att man 1/ inkluderar höns vilket gör siffran extremt hög och 2/ inkluderar "skrämda tamdjur". Dessa parametrar får man inte fram i viltskadecenters statistik från samma period (tidigt 2000-tal). Det blir med andra ord att jämföra äpplen med päron när Rovdjursföreningen säger att hundar är farligare för husdjursägare än vargar och andra rovdjur. Sedan skall man ha klart för sig hur oerhört mycket större rovdjurstammen är idag än för det år Rovdjursföreningens undersökning avsåg.

Jag är helt övertygad om att det är större risk att få sina husdjur (får/hästar/kor) skadade av stora rovdjur än hundar. Och räknar man in renen bland tamdjuren så är det ingen som helst tvekan. Och då skall man veta att det finns oerhört många fler hundar i vårt samhälle än stora rovdjur i naturen.

Rovsdjursutredninges betänkande presenteras 14.00

Klockan 14:00 överlämnar Rovdjursutredningen sitt slutbetänkande till miljöminister Lena Ek. Betänkandet presenteras på en webbsänd pressträff.

Så kan man läsa på regeringens hemsida. Med lite tur så kan ni se direktsändning kl 14.00 på denna länk.

Miljömål - hur vi jägare bidrar!

Vi jägare får ofta utstå en hel del kritik i media. Inte minst i dessa tider (år) av infekterad rovdjursdebatt. Vi målas mer än gärna upp som stora skurkar som bara vill döda rovdjuren för att de konkurrerar med oss kring bytesdjur. Eller så vill vi döda för att släcka vår blodtörst. Jag antar att ni stött på dessa beskrivningar av oss jägare, kanske främst på tidningarnas insändarsidor, P1:s gnällradio (ring P1) samt nätet. Men om vi nu istället tar och vänder på kakan och utgår ifrån ett annat synsätt. Vart landar vi då? Låt mig först beskriva något annat innan jag återkommer till mitt svar på frågan.

I mitt arbete så har jag under senare år jobbat ganska mycket med de övergripande miljömålen som gäller för Sverige. Jag har även arbetat med dem regionalt. Miljömålen är alltså mål som satts upp för att begränsa skadlig inverkan på miljön genom mänskliga aktiviteter, 16 mål har tecknats tematiskt men flera av dem använder samma indikatorer på om de nås eller ej.

Nu verkar dock arbetet inte gå som tänkt, av 16 miljömål så verkar 14 inte kunna uppnås inom utsatt tid. Det finns exempel på kommuner som tycker att det är jobbigt att arbeta mot alla målen så man har helt enkelt strukit 2 av 3 i sina kommunala miljömålsdokument. I t.ex. Dalarna har flera naturvårdsorganisationer hoppat av miljömålsarbetet då de tycker att det är tandlöst. Tanken som då slog mig var att mycket av det vi jägare gör, kanske framför allt inom vår viltvård, är åtgärder som direkt påverkar ett flertal miljömål positivt. Men för att se detta behöver man känna till vilka miljömålen är. Miljömålen listas mest överskådligt på wikipedia:

1. Begränsad klimatpåverkan Syfte: Minskade utsläpp av växthusgaser. Delmål 2008-2012: Att medelvärdet för perioden ska vara minst 4% lägre än utsläppen 1990.

2. Frisk luft Syfte: Minskade utsläpp av svaveldioxid, kvävedioxid, marknära ozon (VOC).

3. Bara naturlig försurning Syfte: Minskade utsläpp av svavel och kväve i mark och vatten.

4. Giftfri miljö Syfte: Minskade utsläpp av metaller och andra ämnen som kan skada människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

5. Skyddande ozonskikt Syfte: Minskade utsläpp av ozonnedbrytande ämnen.

6. Säker strålmiljö Syfte: Höjt skydd mot joniserande strålning från radioaktiva ämnen.

7. Ingen övergödning Syfte: Minskade utsläpp av bland annat fosfor och kväve i vatten.

8. Levande sjöar och vattendrag Syfte: Skydda och restaurera sjöar och vattendrag.

9. Grundvatten av god kvalitet Syfte: Användning av mark och vatten får inte medföra negativa konsekvenser för grundvattnet.

10. Hav i balans samt levande kust och skärgård Syfte: Bland annat minskat buller från båttrafik och skydd mot utrotningshotade fiskar och fåglar.

11. Myllrande våtmarker Syfte: Bland annat skydd för utrotningshotade arter.

12. Levande skogar Syfte: Bland annat skydd för utrotningshotade arter.

13. Ett rikt odlingslandskap Syfte: Skydda kulturlandskapen och den biologiska mångfalden.

14. Storslagen fjällmiljö Syfte: Minska skador på mark orsakade av mänsklig aktivitet och bevara den biologiska mångfalden.

15. God bebyggd miljö Syfte: Bland annat bevara kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Tätbebyggda områden så som städer och tätorter ska ha en hälsosam livsmiljö. Människor i städer ska inte behöva att utsättas för skadliga luftföroreningar, ljudnivåer eller höga radonhalter.

16. Ett rikt växt- och djurliv Syfte: Bland annat bevara biologisk mångfald.

Varje miljömål är försett med ett antal mätbara indikatorer utifrån vilka man kan se om miljömålet håller på att nås eller ej. Nedan så lyfter jag fram vilka av miljömålen som har indikatorer som vi berör, oftast positivt, genom vår jakt:

Miljömål 1, begränsad klimatpåverkan. Här har vi ett par indikatorer som vi jägare kan påverka. Dels gäller det körsträckor med bil (se nedan) och dels gäller det fjällrävsföryngringar. Den sistnämnda indikatorn kan givetvis påverkas om vi väljer att fälla eventuella rödrävar vi får korn på när vi jagar i fjällen....

Miljömål 3, bara naturlig försurning. Den relevantaste indikatorn här handlar om körsträckor med bil. Det är tämligen givet att det är bra att fundera över sitt bilåkande emellanåt. Om man kör rätt sträckor, om man använder bilen i onödan och om man kanske inte kan samåka lite mer.... För just samåkning är vi rätt dåliga på när vi jagar....

Miljömål 4, giftfri miljö. Här bidrar vi redan praktiskt genom att vi äter ekologiskt kött (vilt) istället för konventionellt kött. Möjligen kan vi se över hur vi anlägger viltåkrar och fundera över om de kan anläggas ekologiskt snarare än konventionellt med roundup och konstgödsel.... Självklart faller användandet av blyhagel in under detta miljömål, rätt använt är blyhaglet inget stort problem.

Miljömål 7, ingen övergödning. Inom detta miljömål finns ett par indikatorer som vi jägare kan ta till oss. T.ex. undvika att vräka ut mer konstgödsel än nödvändigt på våra viltåkrar, men även genom att inte köra längre sträckor än nödvändigt. Ibland tycker jag att vi är lite dåliga på att samåka när vi jagar..... Onödigt många, onödigt stora bilar står på rad i skogarna....

Miljömål 8, levande sjöar och vattendrag. Här har vi inga uppenbara indikatorer som jägare kan bidra till, men predatorkontroll bidrar definitivt positivt likaså att undvika bly i våta miljöer.

Miljömål 9, grundvatten av god kvalitet. Här har vi inga uppenbara indikatorer som jägare kan bidra till, men det är väl tämligen självklart att det är positivt att följa de regler vi har för bly i ammunition. Det är lätt gjort och påverkar inte miljön negativt....

Miljömål 10, hav i balans. Här har vi inga uppenbara indikatorer som jägare kan påverka, men genom att vara noga med att skjuta blyfritt bidrar vi definitivt till målet, om än inte på ett mätbart sätt. Även predatorkontroll bidrar till målet. Sjöfågeljakt bidrar indirekt till målet då det är ett gammalt och hållbart sätt att utnyttja kustens resurser och håller igång den kulturhistoriska aspekten av kusten.

Miljömål 11, myllrande våtmarker. Här behöver jag väl knappast nämna betydelsen av viltvatten? Men även predatorkontroll för att gynna häckande fåglar är viktig för detta miljömål.

Miljömål 12, levande skogar. Eftersom sverige till största delen består av skog torde detta miljömål vara det som är av högst relevans för den största delen av sveriges jägare. Det har ett flertal indikatorer som vi jägare inte rår över, t.ex. fornlämningar, försurning och nedfall, men där finns en mängd saker vi kan göra för att gynna de uppsatta miljömålen. Inte minst genom predatorkontroll för att öka mängden lyckade fågelhäckningar. Sedan utgör åtskilliga viltvårdsåtgärder i skogslandskapet ett stort bidrag till den biologiska mångfalden vilket i sig gynnar själva målet om än inte de indikatorer som valts för att mäta om målet nås.....

Miljömål 13, ett rikt odlingslandskap. Detta kan vi jägare på ett enkelt sätt gynnas genom såväl predatorkontroll för att öka mängden lyckade fågelhäckningar, men även genom att skapa små remisser och viltåkrar i odlingslandskapet.

Miljömål 14 kan vi jägare bidra till. Det ligger i vårt eget intresse att så många häckningar som möjligt lyckas bland fjällfåglarna inte minst ripor. Detta kan vi underlätta genom att försöka hålla efter predatorer när vi jagar i fjällen. Varför inte skjuta den där kråkfågeln om man får chansen. Eller rödräven? För att hålla efter rödräv gynnar fjällräven som vi vet håller på att konkurreras ut, och som för övrigt är en av indikatorerna för miljömålet.

Jägarnas insatser för miljömål 16 ett rikt växt- och djurliv är kanske dem som är allra tydligast. Det säger sig självt att jägare vill ha ett rikt växt- och djurliv, det ligger helt enkelt i jaktens natur. Men om man på det mer konkreta planet kikar på vilka indikatorer som används för att mäta miljömålet så handlar de nästan alla om häckande fåglar i olika miljöer. Att underlätta för häckande fåglar gör vi jägare både medvetet och omedvetet mest hela tiden när vi jagar. Genom att fälla typiska boplundrare som mårdar eller äggfrossare som grävlingar ökar vi mängden lyckade häckningar, för att inte tala om vilken effekt kråkfågeljakten har.... Utan jakt så skulle detta miljömåls indikatorer sannolikt ligga betydligt snorigare till än de gör i nuläget. Lägg där till alla de viltvårdsåtgärder, såväl i form av holkar som biotopförbättringar och viltvatten så börjar man ana jägarnas praktiska betydelse i denna fråga.

Men vad vill jag med denna blogpost? Jo, genom att välja hur vi beskriver det vi redan gör så kan vi på ett tydligare sätt lyfta fram vår verksamhet som något positivt i såväl politikers som allmänhetens ögon. Och då handlar det mycket om att man plockar in våra argument, intressen och handlingar i redan existerande "mallar" eller tankesätt. Sådana som t.ex. miljömålen är tydliga exempel på. På detta vis kan vi sannolikt skapa mer goodwill kring jakten som företeelse och samhällsintresse! Inte minst när naturorganisationer väljer att avstå från slikt arbete!

Att tröttna och få nog

Alternativ.nu är ett forum som jag följt i bortåt 10 års tid. Där finns massor av intressanta praktiska trådar kring självhushållning och småskaligt boende på landsbygden. Grundtanken är väldigt mycket DIY. Jag har till och med varit så engagerad i forumet att jag modererat en hel del tavlor där. Inledningsvis hade jag mat respektive annonssidorna men de senaste åren har jag skött jakt & fisketavlan.

En av alternativ.nu's styrkor är blandningen av folk. Där finns alla typer av människor och intressen. Därtill så är det högt till tak och samtalsnivån hyfsat god. Men givetvis smiter det in en del ormar som gör tillvaron jobbig utifrån lite olika utgångspunkter, speciellt frekventa är de inom ämnen som handlar om alternativa behandlingsmetoder respektive höns (!!!), men även i frågor om köttätande och jakt. Vargtrådarna (som oftast är dolda utåt) blir i många fall oerhört hetska. Det finns folk som inte kan tänka sig några former av jakt på varg.

Härom dagen tog mitt tålamod slut. Efter många år och ett stort engagemang tröttnade jag helt enkelt. Inte på idén alternativ.nu, den är bra, utan på att ett par användare utan att egentligen bryta mot reglerna förstör stämningen och driver en mycket hård jaktfientlig propaganda. Accepterar man varg men anser att vargstammen bör regleras hårdare än idag så betraktas man som en varghatare. Tar man upp all den viltvård som görs så är det, oavsett vad man skriver, enkom de viltvårdsinsatser som innefattar predatorbegränsande åtgärder som fångas upp och kritiseras. Jägarförbunden är inget annat än lobbyorganisationer, att de skulle värna om djur och natur kan inte vara sant. Jägaren betraktas som genuint ond, naturfientlig och egoistisk. Därtill lätt psykopatisk eftersom h*n tycker om att döda djur. Givetvis har varje jägare begått grova jaktbrott, h*n har bara inte blivit påkommen ännu. Detta oavsett hur hög jaktetik man än har!

Detta ledsnade jag på. Varje gång jag gick in på alternativ.nu slog en massa negativ energi emot mig. Så istället valde jag att strunta i det forat. Att ägna min nättid åt trevligare och mer positiva bekantskaper. Så förväl alternativ.nu! Detta innebär dock inte att jag slutar skriva jaktartiklar till alternativ.nu´s ursprung och bestående kärna - Tidningen Åter. Jag färdigställde en ny artikel till denna fenomenala självhushållningstidskrift härom dagen. Manus och bilder har skickats in till redaktörn och om någon vecka kan jag förvänta mig en grov layout att ta ställning till. Det känns väldigt roligt och positivt.

Lite om Missan

Den lilla terrierdamen är nu lite drygt 6 månader. 6,5 kg väger hon nu, känns som en helt OK matchvikt för det jag tänkt använda henne till. Men vi får väl se vad hon landar på i slutändan....

I går förmiddags lät jag henne gå ett spår. Jag tänkte ett lite längre spår än tidigare med två vinklar. Det landade på knappt 200 m. Spåret fick vila i 1,5 timmar innan vi tog oss an det.

När vi kom fram till startplatsen tände Missan på alla cylindrar. Men det hade vid det laget blåst upp så en kraftig sidvind fick vi dras med. Detta gjorde att Missan gick en eller ett par meter bredvid det egentliga spåret.

Inledningsvis gick det bra, med efter ett slag ramlade vi på ett korsande viltspår och koncentrationen bröts. Missan vimsade runt lite, fick syn på en fjällko och började skälla. Några minuter senare började hon cirkla och hittade spåret. Bakåt. Vi följde det tillbaka till utgångspunkten och snurrade runt lite där innan det bar av åt rätt håll igen. Denna gång på blodet och inte några meter bredvid.

Nu nådde hon fram till kröken. Där fann hon sig till rätta och följde det i ny riktning. Men gick vidare rakt fram när det svängde igen. Då började hon cirkla ånyo för att hitta tillbaka till spåret vilket lyckades efter en stund, men denna gång låg hon åter brevid spåret. Slutligen nådde hon fram till klöven. Till synes nöjd med sig själv.

Och jag lärde mig att försöka hålla bättre koll på vinden i framtiden när jag lägger spår. Men denna gång skyller jag på att det var uppehåll när jag blodade ner terrängen..... Viltstråket borde jag dock ha förutsett. Fjällkorna likaså.

Nästa gång blir det i högvuxen skog tror jag....

NSDs aprilskämt

NSDs aprilskämt:

Nytt vapen mot tjuvjägare LULEÅ.

Det är förslaget som kan få jägarna att storkna. Alla nya jaktvapen ska förses med ett datachip som registrerar när vapnet avlossas, och var det är vid skottillfället. Skälet är att motverka tjuvjakt, men Datainspektionen är skeptisk.

Det handlar om ett förslag som snart ska redovisas av regeringens särskilde utredare Johan Gjörsmann, tidigare rovdjurspolitisk talesperson för Miljöpartiet i Stockholm.

Enligt vad NSD erfar förslaget redan vunnit stöd i flera av allianspartierna.

- Jag vill inte säga någonting, säger Gjörsmann.
Registreras

Frågan är kontroversiell. Ska jägare kunna registreras under jakt?

Ja, menar utredningen, som NSD tagit del av. Antalet jägare som ägnar sig åt tjuvjakt, inte minst på rovdjur, kommer att minska betydligt om vapnen förses med ett datachip, som har flera syften:

* Att visa var vapnet befann sig då det avlossades.

* Att visa i vilken riktning vapnet avlossades.

* Att visa hur många skott som sköts från vapnet.

Den tekniska lösningen för detta är svår att redogöra för. Men det handlar om att chipet i efterhand ska kunna läsas av personal på länsstyrelsen, som får en granskningsfunktion. Utredarens ambition är att jägare som tidigare dömts för brott ska kunna ha ett "aktivt chip".
Granskas i realtid

Det innebär att jägarens jakt ska granskas i realtid, vilket gör att granskningsmyndigheten direkt kan "se" om något jaktbrott begås. Men den här funktionen är Datainspektionen skeptisk mot. Myndigheten har fått utredningen på remiss.

- Att granskningsmyndigheten loggar en jakt och sedan rekonstruerar den är inget problem. Men att följa den i realtid strider mot EU:s datadirektiv, säger Ants Germain, sakkunnig på Datainspektionen.

Utredningen ska presenteras för regeringen i maj. Den går sedan ut på remiss till bland andra Svenska jägareförbundet. Där väntas kritiken bli stark.

Årets första lamning

Årets första lamning. Ledartackan fick två välväxta lamm, som vanligt helt på egen hand. Det där med att stoppa in tackorna i en lamningsbox är inget vi har gjort. Bara två gånger av kanske 50 lamningar så har tackan inte accepterat sitt lamm, så den naturliga vägen är något som funkar för våra får. Aldrig har vi fått några dödfödda. Totalt har jag fått hjälpa till kanske 5 gånger, det blir 10% av lamningarna vilket inte är seciellt mycket i ett nationellt perspektiv.

Tidigast har vi fått lamm den 18 mars, annars brukar lamningen starta runt den 23 mars. Aldrig har den varit så sen som i år. Oftast låter vi ett bagglamm gå kvar på hösten för att betäcka tackorna. Det blir en form av linjeavel, men inte total eftersom vi kanske var 4:e år plockar in en ny bagge. Hösten 2010 hade vi senast en utomstående bagge.

När jag gör urvalet om vilka djur som skall få vara kvar som livdjur så kikar jag på tre olika egenskaper:
1/ storlek. Våra får skall inte vara för stora, jag slaktar medvetet bort de djur som verkar dra upp i storlek. Anledningen är enkel. Jag vill kunna lyfta ett fullvuxet djur utan att knäcka mig. Tackorna har därför oftast en levandevikt på 40-55 kg. Lammen brukar ligga kring 15 kg när de slaktas på hösten.
2/ pälskvalitet. Vi använder pälsen till olika saker, därför slår vi ut de djur som inte uppfyller våra krav på färg och kvalitet på ullen.
3/ lynnet. Visar fåren upp minsta aggressivitet eller rymningsbenägenhet så slås de ut.

Multimedia message

nu 2 lamm

Multimedia message

Lammning pagar!

Varg i media, mars månad

Under februari månad samlade jag lejonparten av varginläggen under en rubrik. Mycket för att bloggen skulle drunknat i varg annars men även för att ge en bild av hur stor och splittrad vargfrågan är i Sverige just nu. Jag fortsätter på samma spår även denna månad. Med den skillnaden att jag nu snarast försöker bena upp mediatäckningen under olika kategorier.

Vi börjar med det årliga symposiet i Vålådalen, vilket brukar skapa en massa rubriker i media:

• Viltskadecenter meddelar att det finns ca 300 vargar i sverige idag.
• En siffra som nämns för en genetiskt sund vargstam är 1000 individer:
• Planerna på att sätta ut djurparksvargar kritiseras av amerikanska forskare som menar att det skett en selektion och anpassning till människor bland djurparksvargarna. VIlket kanske inte är så lämpligt:
  
• Naturvårdsverket agerar för att plocka in ryska vargar till djurparkerna för att i framtidne kunna sätta ut valpar efter dessa:
  
• Genetikern Linda Laike vill ha minst 3000 vargar i sverige för att stammen skall vara säker, genetiskt sett. Om detta är praktiskt genomförbart vill hon inte uttala sig om. Men det tycker jag att hon borde, det skulle vara att ta universitetens tredje uppgift på allvar.
  
• Jägarnas oro över vargens uttag av älg är överdriven enligt en forskare på SLU, i efterhand har forskarna tagit avstånd från Ekots vinkling:
• 
  
• Idéhistorikern Karin Dirke menar på att synen på vargen är en gammal förlegad myt som biter sig kvar sedan antikens dagar. Detta förklarar varför debatten är så hetsk och tonläget så högt. Givetvis får hon inte stå emotsagd.
• 
  

Skyddsjakt:

• 1 mars. Det ligger en skyddsjaktsansökan inne på den kringflyttade riksbekanta ljusbruna vargtik som nu senast vandrat tillbaka till renbeteslandet i Jämtland. Beslut dröjer.
• 7 mars. DT rapporterar om den stora mängd vargobservationer som gjorts i trakten kring Insjön. Men bara för att många människor rapporterat in vargobservationer betyder inte det att det blir skyddsjakt. Min fundering är då hur lämpligt det är med varg som uppenbarligen håller sig nära bebyggelse, tänkte man vänta tills något händer eller hur resonerar egentligen länsstyrelsen?
• 20 mars, vlt meddelar att skyddsjakten går trögt pga avsaknaden av snö.
• två vargar har fällts i skultunareviret.
• Dalarnas länsstyrelse har fortfarande inte beviljat skyddsjakt på varg utanför renbetesområdet. Kanske dags nu när ett rådjur slogs inne på en villatomt.
  

Vargobservationer:

• 1 mars. Två vargar har uppehållit sig vid en flyktingförläggning i Surahammar.
• 1 mars. Totalt verkar det med en obs i Norrhassel utanför Sundsvall nu finnas fyra vargar i västernorrland
• Årets första varg har observerats i Västerbotten.
  

• Under januari och februari rapporterades 144 vargobsar i Köping i Västmanland. Nytt revir på gång?
• 8 mars. En pojke i 10-årsåldern såg en varg som åt på ett slaget rådjur inne i Sälen. Det hela ägde rum i anslutning till en förskola i ett villaområde.
• I brist på information från länsstyrelsen så startas privata lokala vargobs sidor på nätet.
• Vargspår har observerats i Hylte i Halland.
  

Andra förvaltningsfrågor:

• SR 5 mars. I Kronoberg, ett län som börjar få allt fler vargbesök, så har tre fårägare sökt om bidrag för att sätta rovdjursavvisande stängsel. Beviljas dem det så är årets budget för dylika stängsel slut i Kronoberg.....
  

• 8 mars. Statistik från viltskadecenter visar att vargangreppen på tamdjur ökar. Givetvis beror detta på att allt fler vargar rör sig i tamdjurstäta områden.
• 7 mars. Landshövdingen i Uppsala län är kritisk till kostnaden för meningslösa vargflyttar. Vid slutet av året skall vargflyttarna utvärderas.
• 8 mars. Länsstyrelsens rovdjursspårare i Kalmar län förutspår att det kommer att vimla av varg i länet inom 10 år. Liknande framtid har kronoberg, där det bara under februari månad gjorts tre vargobservationer.
• 10 mars. Någon har i Rialareviret satt upp varningsskyltar med hänvisning till länsstyrelsen och viltskadecenter. Rätt bizarrt tilltag. Jag får en känsla av att det är någon som inte gillar varg som satt upp dem, men man vet ju aldrig.
• 10 mars. Nu har mellan 150 och 250 eftersöksjägare gått i strejk i protest mot vargpolitiken och regeringens flathet mot EU. Namnkunnigast torde Thomas Ekberg vara.
  

• De två män som dödade en varg bland annat mha snöskoter på sjön Fansen åtalas nu. Ett ögonvittne har trätt fram.
  
• SR 13 mars. I renlänen finns en förvaltningsplan för stora rovdjur vilket gör att man kan hantera vargen utifrån givna spelregler vilket minskar motsättningar kring vargen. Jag kan inte säga tt jag är förvånad, för det är precis detta som saknas i stroa delar av landet och medför de extrema konflikter och slitningar vi ser.
  

• Docent Håkan Sand SLU, menar att jägarnas oro för vargen är överdriven och att den inte gör så stort uttag på älgstammen som många jägare anser. Samtidigt har Sand deltagit i utformningen av manualer för älgförvaltning, manualer i vilka det framgår att det behövs 4 extra älgar per 1000 ha i ett vargrevir..... Självklart står han inte oemotsagd. En dementi kallad ett förtydligande har också publicerats efter ekots rapportering.
• Den 15 mars träffade representanter för eftersöksbojkotten, det såk Svenljungaupproret landsbygdsminister Eskl Erlandsson. Mötet förlängdes från 30 minuter till 1,5 timmar. Men omdömet var i efterhand hårt, regeringen beskrivs som EUs lydiga drängar. För övrigt har Bojkotten inte 100% stöd ute i landet:
• Sett över tid tar vargspårning en allt större del av länsstyrelsens resurser för förvaltningen och kvalitetssäkringen av stora rovdjur. Min reflektion är givetvis att fokuseringen på varg i politik och media bidrar till att hela rovdjursförvaltningen blir lidande, ingen ser längre skogen för alla träd.
• 23 mars, smitning. En död varg hittades vi en väg.
• 23 mars.Eftersöksjägare i Halland ansluter sig till svenljungaupproret.
• Olof Liberg menar att förvaltnings- och diskussionsklimatet kring varg aldrig någonsin tidigare vait så låst och infekterat som det är idag.
• Det blir ingen valpflytt i år.
• När myndigheten inte bistår med aktuell varginformation för folk som vill ta så bra hand om sina tamdjur som möjligt dyker lokala privata alternativ upp.
  

Diverse:

• En varg har körts på i Gävletrakten. Det visade sig att det var en tik.
  
• Skånes djurpark köper nya vargar från ryssland. En kull med ungdjur blir det för att ersätta dem som rymde härom året.
• Kultur, en teater om ätande och överkonsumtion riktad till barn har valt vargen som arketyp har haft premiär och recenseras i P1:
• Den 24 mars planeras en nationell manifestation mot rovdjurspolitiken.
• LRF, inför stämman har extremt många motioner inkommit som handlar om rovdjur.
• Någon idiot har spridit ut förgiftade korvar i ett vargrevir.
  

Debatt, ett litet urval, i varenda landsortstidning pågår vargdebatten/kriget fullt ut, vargdebatten är var den än poppar upp inget annat än ett renodlat flamewar:

• UNT 2 mars. Vargen är inte farlig skriver en person på insändarsidan. Men i sin argumentation är det få siffror som är korrekta och urvalet är skevt. Att ingen människa i sverige dödats av varg i modern tid är sant men man får inte blunda för att det vargdödats fler människor i västvärlden de senaste 10 åren när man diskuterar vargens farlighet. Man skall inte heller glömma att alla djur kan vara farliga i fel situation.
• ÖP 2 mars. En insändare som lyfter fram livskvalitetsperspektivet i vargdebatten.
• Corren 2 mars. En insändare om fårstängsel. Grundtes: väl sträckta fårnät räcker i de flesta fall som skydd. Min personliga kommentar är att många marginalmarker som brukas är svårstängslade även med vanliga fårnät.
• 5 mars. LT. Debattartikel som med hänvisning till vargfrågan och bilismfrågan anklagar Lena Ek för att överge landsbygden.
• 6 mars, en hel flod med jakthatarinsändare dök upp denna dag. En menar att jägarna med sina ca 3% av befolkningen har oproportionerligt stort inflytande över naturen, min motfråga är då hur stor andel av de som faktiskt rör sig i skog och mark som är jägare.... Forskningen visar att det är en oerhört stor andel eftersom huvuddelen av befolkningen inte går ut i annan terräng en den tillrättalagda stadsnära naturen - så varför skall denna grupp då inte ha mycket att säga till om då det faktiskt är dem frågan berör i stor utsträckning? En annan vill bevara vargen och utrota gubbarna... 9 mars kom mothugget.
  
• 6 mars, en besviken jägare menar att Svenska Jägareförbundet deltagit i "projekt varg" och antyder att förbundet på 1970-talet deltog i hemliga utsättningar som skapat dagens vargstam. Klara konspirationsteoretiska vibbar i denna insändare. Eller vad säger ni om följande citat: Så Erik Mattsson (konsulent i Jägareförbundet, min anm) lägg nu korten på bordet och redogör för er inblandning i främst vargförekomsten som knappast uppstått på naturlig väg utan fått hjälp på traven av dunkla krafter där ni inom SJF troligen spelat en betydande roll.
• Jägare i östra kronoberg har gått ut och sagt att de inte vill ha varg i området. Jag vet inte hur allmänt detta är eller m det är några få som valt att ge uttryck för sin frustration över dagens rovdjurspolitik (eller frånvaron därav).
• 6 mars. En debattartikel på svensk jakts hemsida om rovdjursföreningen, hur många de är och vad de egentligen säger. Kontentan är att rovdjurföreningen med sina dryga 3000 medlemmar har oproportionerligt mycket att säga till om i svensk rovdjurspolitik....
• 7 mars. HelaHälsingland. En debattartikel med budskapet att man kan vara kritisk till svensk rovdjurspolitik utan att vara rovdjurshatare. Vilket många har svårt att ta in. Och den 9 mars kom svaret, med motkritiken att det är dekonstruktivt att måla upp rågan som en schism mellan stad/land samt att det går 1300 jägare på varje varg. Min anmärkning: 1300 jägare och 300 vargar [lågt räknat] skulle innebära att det finns ungefär 400.000 aktiva jägare i sverige och det gör det inte, för övrigt är jägarkåren inte enhetlig. Vad gäller stad och land så visa all forskning att åsikterna är tydligt fördelade och att stadsbor respektive landsbor utgör två tydliga mot varandra stående åsiktsgruperingar.
• UNT 9 mars. Två olika insändare om varg. I den första framhålls att björnen är farligare än vargen och att det är björnen som dödar människor, men då glömmer insändarskribenten bort att vi har 5-10 gånger fler björnar i sverige än vargar samt att det i västvärlden dödats många människor av varg i modern tid. Höj blicken och jämför rätt saker kan jag tycka. I det andra, som är ett svar på en tidigare attack mot jägarkoren samt brandtal för vargen, försöker skribenten sakligt och punkt för punkt med fakta redovisa hur situationen ser ut. Av erfarenhet vet jag att detta inte fungerar i denna diskussion.
• 10 mars, DT. Ett reportage med invånare i en by i Gimmenreviret där det påstås att det inte finns något vargmotstånd annat än bland jägare. – Ingen här i byn är negativt inställd, och jag tycker det är så tråkigt med människor som går ut och skrämmer upp folk med att vargen är farlig. Vet inte om jag tror på det.
• 15 mars, helahälsingland, en insändare menar att man inte behöver vara rädd för vargen. Prolemet med det resonemang insändare för är att han missar proportionaliteten, i förhållande till sin mängd ställer vargar till mer problem än de sällskapshundar han jämför med, för att ta ett exempel på konstigheter i artikeln.
• 15 mars, corren. Vargen som problem för landsbygden och lite diskussion om vargstammens numerär.
• 15 mars, DT. En jakthatarinsändare som tar avstamp i den polariserade vargdebatten. Budskapet är att jägarkåren behöver reformeras. Min kontring är att alla deltagare i debatten behöver göra en ordentlig självransakan.
• UNT, först en insändare från lrf som efterlyser en tydlig rovdjurspolitik, därefter en replik.
• Lördag 24 mars skall det bli manifestationer mot varg på olika håll i sverige. Wolfarmys Johnny Höglin har gått ut med hot, han sjunger i en låt att han vill tortera Naturdemokraternas partiledare samt sätta kulor i skallen på vargjägare. Ordföranden dementerar det hela och lovar att inte störa demonstrationerna.
• UNT 21 mars. Vargar tar inte bara svaga bytesdjur, de är opportunister kan man sammanfatta denna insändare med.
• Lördag 24 mars var det manifestation mot rovdjurspolitiken på olika håll i landet. På vissa hålla var uppslutningen så stor som 5% av den aktuella kommunens storlek. Hade motsvarande manifestation ägt rum i tätorten Stockholm skulle det inneburit 70000 demonstranter och i rubrikerna skulle det stått att stockholmarna gick man ur huse!
• Jägarnas Riksförbunds solveig larsson deltog i en debatt mot miljöministern i svt s agenda härom sistens.
• En insändare i Jakt och jägare konstaterar att en människa som mördas i pengar värderas till hälften av en tjuvskjuten varg när det kommer till skadestånd. 50.000 kr respektive 100.000 kr. Vargen är alltså dubbelt så mycket värd som en människa.
  

Jakt med löshund:

• 9 mars, en artikel i ST som handlar om rovdjursföreningens krav på att jakt med löshund skall utredas.
• Svenska Jägareförbundets svar där bland annat utredningen av löshundsjakt ingår är intressant läsning. Det är en veritabel sågning av förslaget: Svenska Jägareförbundet anser sammanfattningsvis att en konsekvensutredning av den svenska jakthundsanvändningen inte står i någon som helst rimlig proportion till de förhållanden som beskrivs i den aktuella framställningen. Hela framställningen är till sin karaktär dessutom mycket tendentiös. Jägareförbundet avstyrker därmed bestämt förslaget om en konsekvensutredning.
  Jägareförbundet ser en tydlig bild av att hela framställningen bottnar i varg-hundkonflikten och att man genom att rada upp ett antal påstådda - alternativt kraftigt uppförstorade - problem vill skapa en bild av att jakten med löshund i grunden är ett stort samhällsproblem. Vilket i sin tur borde leda till en striktare reglering av hundanvändningen vid jakt – allt i syfte för att undanröja problemet med vargrivna hundar.
  Jägareförbundet vill bestämt framhålla att det finns två avgörande förutsättningar för en framgångsrik och etiskt välgrundad jakt. Det ena är effektivt dödande vapen och det andra är välutbildade jakthundar för respektive användningsområde. Jakt på de allra flesta jaktbara arter kräver regelmässigt tillgång till lös jakthund i en eller annan utsträckning. Syftet med användningen av jakthundar är tvåfaldigt, dels används jakthunden för att antingen ”leda” jägaren till viltet eller också att på något sätt få viltet i rörelse så att jägaren ska kunna komma till skott. Utöver detta används jakthunden för att hämta vilt eller att spåra upp skadat vilt. När vilt skadats i samband med jakt, trafikolycka eller annan situation används hunden för att snabbt förkorta onödigt lidande. De väl beprövade metoder för användande av hund i samband med jakt och eftersök som beskrivs ovan innebär nästan uteslutande att hunden är lös. Det vill säga; att inte tillåta användandet av lös jakthund får i de allra flesta fall till följd att den berörda jaktformen omöjliggörs. Den svenska viltförvaltningen står och faller således i hög grad med jakthundsanvändningen.
• SKK har också svarat på det hela, inte riktigt lika skarpt som Jägareförbundet men nästan, man skriver till exempel att en sådan utredning skulle innebära helt onödiga utredningskostnader för staten i en redan välutredd verksamhet.
• Jag hittar inget remissvar från Jägarnas Riksförbund. Varför det är så kan man fråga sig, oavsett om de är tillfrågade eller inte så har de rätt att svara.
  

Internationellt:

• 1 mars. Finland, polis har beslutat att två närgångna vargar i norra karelen skall skjutas.
• 6 mars. Svensk Jakt rapporterar att mängden varg är fortsatt låg i Finland. Vargförvaltning the italian way kanske?
• 7 mars, svensk jakt rapporterar att man i Finland beviljat skyddsjakt på 15 vvargar i renskötselområdet....
• De aggressiva finska vargarna misstänks nu vara varg-hund hybrider.
• Finsk TV rapporterar att två tredjedelar av vargstammen i Karelen skall skjutas bort i form av någon slags skyddsjakt.
• 21 mars, yle meddelar att en av två skyddsjagade vargar hade gamla skottskador. Slutsatsen blir att tjuvjakten är utbredd.
• I norge kommer man sannolikt snart att få värna sin hund vid vargattack på samma sätt som i sverige.