Säkerhetsträning med Missan

Just nu fokuserar jag på att hunden skall lära sig några grundläggande säkerhetsrutiner så att det inte blir ett kort hundliv. Därtill några liknande rutiner för att hon skall funka på gården. De vi gör är:

• Dörrträning. Att aldrig gå ut ur (eller in i) huset, passera grinden eller gå ut/in i bilen utan lov. Vi bor vid en väg så detta är viktigt.
  
• Bilträning. Att sluta jaga bilar. Bilar skall vara ett intet som bara ignoreras. Detta går bra efter ett par rejäla åthutningar när vi gått utefter landsvägen... Vi bor vid en väg så detta är viktigt.
• Fårrenhet. Eftersom det är en fårgård vi har så måste hunden vara totalt fårren. Hon får inte visa minsta intresse för fåren. Vi är på god väg vad det gäller detta.
• Hönsrenhet. Se ovan under "får".

Utöver det är det lite olika former av lekträning samt lydnad som gäller. Skogsvanan tränas också upp genom att hon får gå fri i skogen när vi promenerar. Ännu så länge håller hon sig nära mig.

För övrigt har jag lagt in en beställning på blod på lanthandeln och har en laddning råa kaninskinn på gång som jag tänkte börja lägga spår med. Har även lite rådjursklövar men jag avvaktar lite med dem för jag har lite för få för att jag skall kunna använda dem i tid och otid.

Angående jakt på lo

För närvarande pågår jakten på lo lite här och var i vårt land. Självklart har vi fått se en massa kritik mot detta. Det är närmast legio att jakt på stora rovdjur kritiseras, men förra året var kritiken riktad mot vargjakten så när lodjursjakten drog igång hade de flesta debattörer stillat sin konflikthunger....

Så är det inte idag. Dagligen ser vi debattinlägg mot/för lojakt i media. Det skrivs massor på forum och facebook om detta. Ett av de senaste inläggen kommer från Erik Mattsson, Jägareförbundets jaktvårdskonsulent i Gävleborg. Han har författat ett välformulerat inlägg som berör lon och den ekologiska balansen samt betydelsen av jakt i detta sammanhang. Jag tar mig friheten att citera hela inlägget:

I GD i torsdags kunde vi läsa den braskande rubriken ”Lon nära gränsen till utrotning”.

Debattartikeln är undertecknad av flera tunga namn inom Gävleborgs naturbetraktarorganisationer. Det man bland annat stödjer sig på är lodjurets klassning som ”Nära hotat”, vilket enligt debattörerna betyder att lodjuret står inför utrotning.

Artdatabanken som ligger under Sveriges Lantbruksuniversitet och ansvarar för den så kallade rödlistan har en annan beskrivning av begreppet Nära hotad, nämligen:

”En art förs till kategorin Nära hotad om den inte uppfyller något av kriterierna för vare sig Akut hotad, Starkt hotad eller Sårbar, men är nära att uppfylla kriterierna för någon av dessa kategorier nu eller i en nära framtid.”

Det vill säga den är inte alls hotad, men man bör hålla ögonen på arten och kanske satsa lite extra på pålitliga inventeringar.

Tyvärr finns idag mycket lite pengar till inventering, till stor del beroende på att ovan nämnda organisationer överklagade en vargförvaltning som hade goda förutsättningar att lyckas med motiveringen att den inte var förenlig med EU:s direktiv. Idag går alldeles för mycket pengar till vargcirkusen vilket leder till sämre inventeringar av övriga arter.

När det gäller de faktiska siffrorna på lostammen vet inte jag var dessa organisationer hittat sina.

Vem som helst kan idag med datorns hjälp söka på rovdjurens antal, utbredning och status på Viltskadecenters hemsida. Där har svensk rovdjursforkning presenterat siffran 1500-2000. Vem ska man tro på… sjöng Gävlesonen Di Leva en gång.

Det allvarligaste i denna skrivelse kanske inte är leken med siffror i sig, utan den öppna kritik man för fram emot Länsstyrelse och Naturvårdsverk att de inte följer Riksdagens beslut. Det ska bli spännande att följa myndigheternas reaktion på denna låga knäspark.

Dessutom verkar det saknas vissa grundläggande kunskaper i ekologi. Förvånande om man betänker vilka intressen debattörerna säger sig förespråka. Lotka-Volterras ekvation är bland det första man kommer i kontakt med när man fördjupar sig i ämnet ekologi. Vad ekvationen beskriver är just förhållandet mellan rovdjur och bytesdjur och kan förenklat förklaras på följande sätt:

Rådjuren, som är lodjurets huvudföda, är en växtätare som till att börja med har obegränsad mängd föda, med en exponentiell tillväxt som följd. Då blir det många rådjur.

Med många rådjur blir födan obegränsad för lodjuren med en exponentiell tillväxt. Till slut når man dock den punkten där lodjuren äter mer än rådjurens tillväxt och begräsar därmed sitt eget födounderlag med resultatet att båda stammarna går ner, till och med under den ursprungliga nivån.

I bland talar man även om att populationerna kraschar. Det här är själva grunden till varför de flesta arter behöver jagas eller beståndsregleras i miljöer störda av människan. Vårt samhälle accepterar varken för små eller för stora viltstammar, oavsett art.

I en helt ostörd miljö, vilket i princip saknas i Sverige, skulle viltstammarna gå upp och ner med ganska kraftiga fluktuationer mellan toppar och krascher. Naturligtvis är det svårt att gissa hur djup kraschen skulle blir för lo- respektive rådjursstammen. Det vi vet är att den kommer bli verklighet utan en reglering av viltstammarna, det vill säga jakt.

Som alla förstår ramlar vi tillbaka på en fråga som bara blir viktigare och viktigare, nämligen en samförvaltning av alla arter samtidigt. Vi har sedan länge satt de naturliga ekosystemen ur spel, så därför är det människans skyldighet att upprätthålla en balans som är ekologiskt hållbar och på en nivå samhället kan acceptera.

Svenska Jägareförbundet har sedan starten 1830 jobbat för en god förvaltning av det vilda i Sverige. Sedan starten har vi räddat flertalet arter från utrotning, exempelvis rådjuret vilket utgör lodjurens huvudföda utanför renbeteslandet. Vi har genom engagemang, bidrag till oberoende viltforskning och ett öga för ett hållbart nyttjande av naturen skapat förutsättningar för de kraftiga viltpopulationer vi ser i dag ute i naturen.

Låt oss även i fortsättningen ta detta ansvar på regional såväl som på lokal nivå, utan förvanskade faktaunderlag och braskande rubriker, för livskraftiga stammar av både bytesdjur och rovdjur.

2100 kvinnor tog jägarexamen 2011

Läser på Svensk Jakts hemsida att 2100 kvinnor tog jägarexamen 2011, jag funderar bara på hur många som tog jägarexamen allt som allt. Nationellt är knappt 6% av jägarkåren kvinnor, så att vi har en kvinna i vårt jaktlag om 20 pers ligger i linje med den nationella statistiken. Men min erfarenhet från olika branscher och jobb är att resultaten oftast blir bättre om det är lite jämnare fördelning än så. Sedan brukar stämningen också bli bättre genom detta.

Kanske är det en bidragande orsak till att jag tycker att Anna-Saras blogserie med jägarinnor är väldigt bra! Det behöver synas utåt att det finns engagerade kvinnliga jägare, annars fortsätter de vanliga beskyllningarna att jägarkåren består av en hög sexistiska varghatande gubbar.

Hur som helst så tror jag att 2100 nya kvinnliga jägare är ett mycket bra tillskott oavsett om de väljer att faktiskt börja jaga eller ej. Kunskapen man får genom en jägarexamen är något man kan bära med sig länge och ha användning av i skog och mark.

Gamekeepers Artemis aka Missan

Så då blev det en hund till slut. En liten tik föd i slutet av september. Rasen, jo det blev tysk jaktterrier. Jag har haft henne hemma i sisådär 10 dagar och hon finner sig väl till rätta, både där och på jobbet. För hon får följa med till jobbet vilket för vår del var en förutsättning att över huvud taget kunna skaffa en hund. När jag var på antällningsintervju i höstas på länsstyrelsen så ställde jag för övrigt just den frågan, är det tillåtet med hund på jobbet - jag planerar nämligen att skaffa.... Svaret var nekande, men eftersom jag ändå inte fick jobbet så slapp jag ta ställning i frågan den gången. Men nu har jag som sagt en liten vildhjärna i min närhet.

Missan är väldigt lugn och följsam. Samtidigt plockar hon fram något annat när hon är ute. Hon har ett tydligt spårintresse, går med nosen mer i backen än över. Härom dagen presenterade jag henne för en skjuten räv. Ett par ögonblicks tvekan. Lite nosande. Sedan direkt på strupen och nacken. Rev och slet i ett par minuter innan hon tog ett beslutsamt tag i ryggen på räven och började släpa omkring på den. Så nog visar hon de tendenser jag önskar i alla fall.

Framigenom lär ni få stå ut med återkommande blogposter om hur denna tyskterriertik utvecklas. Och hon heter som sagt Gamekeepers Artemis, men kallas såklart Missan.

Rävskabb ingen ovanlighet

Under förra veckan körde jag en lite enkät angående rävskabb. Jag undrade helt enkelt hur ofta ni sett skabbrävar på era marker de senaste 6 månaderna. Svarsalternativen var enstaka gånger, ofta samt aldrig:

• 31% har sett enstaka skabbrävar.
• 6% har sett många skabbrävar.
  
• 63% har inte sett några skabbrävar alls.
  

Personligen tycker jag att det känns som ganska mycket att det (om man hårddrar dessa siffror) förekommer rävskabb på mer än en tredjedel av jaktmarkerna. Är det kanske frågan om en allt för tät stam som gör att rävarna har kontakt med varandra på tok för stor utsträckning?

SVA ville nyligen ha in nyskjutna skabbangripna rävar, men nu när jag letade lite på deras hemsida hittar jag ingen information om detta. Men hur man än gör så skall man inte bara lämna skjutna rävar så att allmänheten allt för lätt ramlar på dem...

Gårdagens rävjakt

Under gårdagen slängde jag upp ett par mobilbilder, det kanske är dags att förklara vad jag egentligen sysslade med den dagen.....

Jag var med på en årlig storjakt på östra Orust. Vi for i grannens bil vid 05.30 snåret och var på plats strax för genomgång strax före 8. Då hade vi plockat upp en kille till på vägen. Ett 80-tal jägare hade slutit upp tillsammans med ett haldussin stövare och ett gäng grythundar, främst tyskterriers men även en foxterrier. Trots att jag inte jagat mer än ett halvdussin år var det kul att man började känna igen folk från lite olika håll, t.ex. ett par elever från jaktlinjen på Svenljunga Naturbruksgymnasium som jag jagade tillsamman med härom veckan.

Det krävdes en militär logistik för att klara av att rodda detta, men det verkade gå bra.

Efter förmiddagen hade inga rävar fällts och enstaka kontakter hafts men efter ärtsoppan så postade vi om och tog ett nytt område och genast blev det annat ljud i skogen. Jag har ingen aning om vad slutresultatet blev men på den kulle invid vilken jag satt sköts i alla fall en räv. Det hördes flera smällar på andra håll så antagligen blev det en hyfsad viltparad till slut. När vår såt avblåstes for vi hem.

En trevlig dag som jag kommer att återkomma till med ett inlägg i morgon. Då förstår ni varför jag väntade ;-)

Rävjakt, sen rapport

Härom veckan var jag på besök i Svenljunga. Närmare bestämt så skulle jag har ett möte med några av naturbruksgymnasiets lärare då vi planerar ett projekt ihop. Och eftersom jag ändå var på plats så hängde jag med på tvåornas jakt som var på förmiddagen.

Kanonfint väder hade vi på marken utanför Örsås. De tidigare dagarna hade varit rejält uschliga så förhoppningen var att rävarna vågat sig ut i senvintersolen. Tre hundar släpptes och Banjo förde en räv i pass. Jisses vilken hund det är. Kalle jagar honom hårt och det ger väldigt bra resultat. Det var för övrigt en av eleverna som fick räven framför bössan, hållet var styvt men läget förvaltades väl.

Att jag kom på att jag missat skriva om denna jakt var att jag av en slump träffade ett par av eleverna tidigare idag. Jag var nämligen på rävjakt på Orust tidigare idag. Men mer om det i ett annat inlägg....

Multimedia message

kallt pass idag

Multimedia message

Snart far vi pa ravjakt!

Dokumentär om Hälge och Lars Mortimer

Kul film om Hälge / Lars Mortimer!

Fredagsfilm: Björnfrossa

Ännu en film av Erik Fernström.

Avståndet till naturen ökar...

Jag har hänvisat till den förut, Lisa Hörnstens avhandling om människans utnyttjande av naturen (Outdoor recreation in swedish forests), en avhandling som lite tillspetsat visar att 95% av alla besök i naturen sker i 5% av sveriges natur. Då är det tillrättalagd natur mindre än 6 km från närmsta tätort vi talar om. Resten av sveriges natur är i princip obesökt undantaget en och annan natur/friluftsitresserad samt jakträttsinnehavare och markbrukare.

Detta indikerar att människan av idag är en främling för den natur vi har i Sverige.

Vilket åter bevisades igår när Jägareförbundet arrrangerade ett seminarium på Öster Malma (Se men inte röra - svensk natursyn i förändring). Hade jag bott närmare hade jag utan tvekan åkt dit. Nu har jag fått nöja mig med att läsa referat av det hela. (tillägg: sedan inlägget skrevs har filmer från seminariet lagts ut på Jägareförbundets hemsida) Jag lånar ett belysande citat ur SMPs ledare:

Under en seminariedag på Öster Malma, jägarförbundets högkvarter, blev det tydligt att såväl forskare som organisationer noterat ett framväxande främlingskap för naturen.
Spontaniteten, nyfikenheten och närheten är på väg bort. Jessica Carragher Wallner, framtidsstrateg på Karios Future, ser en utveckling där naturupplevelser i allt högre grad förvandlas till tjänster bland andra och hänvisar till undersökningar som pekar på att 43 procent vill ägna sig mer åt friluftsliv. Men de hindras, bland annat av tid. Men också pengar och rädsla.
Det första kan de flesta relatera till. Men pengar? Rädsla? Det är förstås inte naturupplevelsen som står i centrum, utan självupplevelsen. Kläderna och utrustningen blir en förlängning av den personlighet man vill vara. Carragher Wallner talade om att människor i dag vill vara personliga varumärken. Därför står också ekonomin i vägen. Och rädslan bottnar i en okunskap om bland annat säkerhet och hur man ska bete sig i naturen. Man vill ha en kurs, gärna äventyrsinriktad, annars får det vara. Så uppstår efterfrågan på barnbarnskurser i kajak för mormor. Man får både tid med barnbarnen och en naturupplevelse.
Det är så långt ifrån blåbärskorgen man kan komma.

Sedan lyfts någon av en utsträckt hand fram mellan SJF och SNF, den visar också hur individberoende relationer är:

Jakt handlar om så mycket mer än rovdjurspolitik. Som förbundets Daniel Ligné lyfte fram har jägarnas preferenser också förändrats. I dag betonar allt fler andliga värden som orsak till att man jagar.
Även från Naturskyddsföreningen var tonläget för dagen ett helt annat, kanske mycket tack vare vice ordförande Karin Åströms medverkan. Företrädare påverkar uppenbarligen bilden av en organisation. Hon betonade mycket riktigt hur mycket gemensamt Naturskyddsföreningen har med Jägarförbundet, inte bara genom många dubbelanslutna medlemmar.
Om man nu kan tala om ett gemensamt mål är det att få fler människor intresserade av att komma i kontakt med och komma ut i naturen. Mediebilden av skogen är skrämmande. Ligné upplyste om att majoriteten av alla kvinnor i landets tre största städer anger rädsla för varg och vildsvin som hinder för att ta sig ut i det gröna.

SJFs remissvar på jakttider, löshundjakt mm

SJF har lagt ut sina remissvar på ett antal frågor. Speciellt svaren på SOFs krav på ändring av jakttabellen avseende fågel ges ett stort och välargumenterat utrymme som knappast kan bestridas.

Remissvaren är väl värda att läsa och hittas här.

Lojakten dag 1 samt några ord om betraktare

Efter första dagen har det, enligt SVAs uppgifter, fällts 16 lodjur. Två områden är redan avlysta då det skjutits fullt (Västerbottens kustland och Jämtland område 2). Självklart har det dykt upp fler insändare som hävdar att lojakten är omotiverad och att lodjursstammen är på väg neråt. Men att detta delvis hänger samman med att vi inte har någon fungerande övergripande rovdjurspolitik samt allt för begränsade resurser att inventera lostammen nämns inte. Inte heller att jägare på många håll börjat tröttna på att inte få erkännande för sina omfattande inventeringsinsatser nämns inte heller. När man inte får erkännande eller känner att insatserna resulterar i något konkret är det väl självklart att det är svårt att motivera jägarkåren att manngrannt gå ut i skog och mark för att inventera. Så lika gärna som att lostammen skulle vara minskande så kan den vara konstant eller ökande helt enkelt beroende på att inventeringsinsatserna varit mindre omfattande alternativt utförts under ogynnsamma förhållanden. Men det ligger inte i betraktarsidans intresse att vara nyanserade eller källkritiska. De driver en linje, det skall inte jagas lo, då är det argument inte fakta som är det viktiga.

Quagga - en slags zebra

Härom kvällen såg jag och ungarna på Fem myror är fler än fyra elefanter. Igen. Faktiskt riktigt bra fortfarande. Jag är 100% säker på att pedagogiken i detta program har hjälpt mina ungar att lära sig läsa. Båda två. För lillkillen, nyss fyllda 5 år läser både stora och små bokstäver. Vi har inte gjort några försök att lära honom. Ja annat än att svara när han undrat över något.


Hur som helst. När bokstaven Q q behandlades hade de lite svårt med ord och återkom hela tiden till ordet Qvagga, eller kvagga som också är korrekt. Latin Equus quagga quagga, som var ett sydafrikanskt zebradjur. Qvaggan är en numera utdöd underart till stäppzebran. I Sydafrika pågår ett forskningsprojekt sedan 1987 som går ut på att återskapa Quaggan.

1883, den 12 augusti dog den sista Quaggan. Hon befann sig då på Amsterdams zoo. Den vilda Quaggan utrotades genom jakt.

Lojakten pågår för fullt

Idag startade lojakten, med det sedvanliga pådraget med jaktmotstånd i media. Självklart hävdas det att lodjuren är nära utrotningens gräns. Bland annat lyfts det fram att myndigheternas övervakning av jakten blir mer omfattande.



På SVAs hemsida kan man se hur jakten har gått, dvs hur många djur som fällts.

Samtidigt har det beviljats skyddsjakt på ett lodjur i Finland, ett lodjur som rivit en ponny.

Men den intressantaste frågan är väl om någon av er varit ute på lojaktspremiär idag? Skriv gärna en kommentar oavsett om ni varit det eller ej! Och vad tycker ni om ökad övervakning, är det motiverat eller sköter vi jägare oss bra?

Miljö- och jordbruksutskottet vill ompröva ändring av fjälljakt

Pressmeddelande från riksdagens hemsida:

Miljö- och jordbruksutskottet vill att regeringen långsiktigt tryggar fjälljakten och i det arbetet omprövar en lagändring. Syftet ska vara att återgå till de tidigare reglerna. Ändringen från 2007 innebär att rätten till småviltsjakt inte längre är begränsad till personer som är bosatta i Sverige. Regeringspartierna reserverar sig.

Rennäringsförordningen ändrades den 1 juli 2007 så att rätten till småviltsjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen inte längre är begränsad enbart till personer bosatta i Sverige. Möjligheterna att begränsa jaktmöjligheterna är mycket små på grund av EU:s förbud mot diskriminering av EU-medborgare och bestämmelserna om fri rörlighet av tjänster.

Miljö- och jordbruksutskottet konstaterar att de tidigare reglerna gjorde det möjligt att reglera jakten och vid situationer med alltför hårt jakttryck gynna de som bor i Sverige. Regeringen gjorde enligt utskottet ingen konsekvensanalys innan man ändrade reglerna. Sedan dess har Finland anmälts till EU-kommissionen för särregler som gynnar finska medborgare gentemot andra EU-medborgare. Den finska regeringen kunde, efter att ha redovisat reglerna, behålla reglerna.

Självfallet ska de svenska reglerna för upplåtelse av småviltsjakt inte hindra företag att bedriva verksamhet i Sverige i enlighet med den fria etableringsrätten i EU, menar utskottet. Svenska myndigheter kan inte ställa krav på att företag som arrangerar jakt ska vara etablerade i Sverige eller i en viss kommun.

Utskottet vill nu att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om att ompröva lagändringen. Regeringen bör särskilt försäkra att ändrade föreskrifter inte strider mot den fria etableringsrätten i EU. Även EU-kommissionens svar till de finska myndigheterna bör beaktas. Också i fortsättningen bör upplåtelse av jakt kunna ske bara under förutsättning av att någon olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen.

Utskottet gjorde sitt ställningstagande med anledning av fyra motioner från allmänna motionstiden 2011.

M, FP, C och KD reserverar sig

Regeringspartierna reserverar sig och vill att riksdagen i stället uppmanar regeringen att överväga vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att långsiktigt hållbart utveckla fjälljakten. Regeringen bör enligt partierna få i uppdrag att utreda vilka ytterligare möjligheter som finns för att stärka den regionala möjligheten till jakt och därmed på bästa sätt tillvarata i Sverige bosatta personers tillgång till småviltsjakt i fjällen.

För mer information

Ring Madeleine Holst, utskottsråd i miljö- och jordbruksutskottet, på telefon 08-786 43 28.
Miljö- och jordbruksutskottets ledamöter

Planerad dag för debatt och beslut

Onsdagen den 28 mars. Debatten sänds via webb-tv.

Dokument

• Miljö- och jordbruksutskottet betänkande 2011/12:MJU13 Jakt och viltvård
• Motion 2011/12:MJ241 En ansvarsfull rovdjurspolitik av Jens Holm m.fl. (V)
• Motion 2011/12:MJ374 Fjälljakt av Isak From m.fl. (S)
• Motion 2011/12:MJ376 Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel av Matilda Ernkrans m.fl. (S)
• Motion 2011/12:MJ454 Rätten till fjälljakt av Josef Fransson och Lars Isovaara (SD)

Varg i media under februari månad

Jag försökte hålla februari fritt från varg på bloggen. Det lyckades inte riktigt men nu när jag publicerar ett svep över vad som hänt på vargfronten i Sverige under februari så inser jag att det var ett bra grepp som jag nog skall fortsätta med.... Annars är risken att vartannat inlägg här blir om just varg och det känns inte speciellt konstruktivt:

Internationellt:

• Ryssland, 1 februari. En man blir anfallen av en varg bakifrån när han väntar på bussen. I stridens hetta lyckades mannen få stryptag på vargen och den dog tillslut. Mannen vägde 80 kg, dvs dubbelt så mycket som vargen. Min kommentar: Jag har lite svårt att lokalisera var det skedde, platser som Brest, Pinsk, Parohonskoch och Parakhonsky nämns, av dem har jag lokaliserat åtminstone Brest och Pinsk till Vitryssland. De övriga två namnen finns antagligen bara man får till stavningen rätt. Det verkar dock som om man snarare skall säga att det skedde i Vitryssland än i Ryssland.
  

Dalarna, utredningen av misstänkt tjuvjakt på sändarförsedd varghane.

• 2 februari. Polisen låter meddela att den tekniska bevisningen pekar åt att det fanns passkyttar utställda vid tjuvjakten. Min stilla undran är hur man skiljer ut spår från en tjuvjagande passkytt från en har- eller rävjägare. Eller kanske en jakt på de sista kalvarna på älglicensen? Källa: Dalarnas Tidning
• 2 februari. MP i Dalarna vill att mer pengar skall vikas till rovdjursförvaltningen. Därtill skall beslut om skyddsjakt på problemvargar fattas snabbt, det är viktigt att människor som lever med varg inte känner sig hotade. Allt detta i en skrivelse till Regeringen. Källa: Dalarnas tidning.
  

Värmland:

• Skyddsjakt på varg i Torsby har beviljats. Orsak: den är närgången. SR 9/2
  

Småland/Skåne:

• 29 januari. Varg siktad i Högsby, fortfarande inga tamdjur rivna. Källa SR.
• 1 februari. Nordöstra skåne, länsstyrelsen meddelar att man förbereder sig på kommande vargar. Framför allt genom att låta får- och getägare ansöka om stöd för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Källa HD.
• En varg har kvalitetsäkrats i trakten kring Kosta och Åseda i Kronobergs län. 20 och 21 februari.
  

Västra götaland:

• Svenljunga har åter förts upp på agendan som möjligt område att flytta vargar till. Källa: SR P4
  
• Uppgift om varg i backa, en förort till Göteborg. Källa: GP
• 14 feb. En skadad varg rör sig i trakten kring Assarebyn i Dalsland. Skyddsjakt har ännu inte beviljats trots att besiktningsmannen förordar detta. TT/ELA. 16 feb beviljas skyddsjakt.
  

Halland:

• 7 februari, HN rapporterar i en artikel som inte återges på nätet om en vargkonferens på kursgården Ursprungskällan utanför Ullared. Den amerikanske forskaren Dave Augeri gästade evenemanget och intervjuades. Bland anat förespråkade han mer information till jägare och djurhållare i vargområden, detta i syfte att öka acceptansen för varg. Han har uppenbarligen missat alla de svenska undersökningar som visar att just jägare i vargområden har väst faktisk kunskap om varg samtidigt som de är mer skeptiska än Medelsvensson. Forskning visar även att mer information till dessa riskerar snarare att befästa den negativa uppfattningen kring varg än förändra den. Saxat ur vargkonferensens program: Det blir även ett spirituellt möte där vi får ta del av ursprungsfolkens filosofi kring vargen. Du tillverkar ditt egna vargtotem och vi gör en varg meditation med indiansk trumma. Augeri disputerade på björnar ett par månader efter att jag disputerade. Så jag blir lite nyfiken på om han "kidnappades" till konferensen eller om han kände till den new age underton som jag läser mig till i underlaget.
  

Nationellt:

• Seminariet Large 2012 - wildlife watching ägde rum på Moderna Museet. Jakt och Jägare har ett långt och hyfsat nyanserat referat av seminariet. Mitt intryck är att det präglades av visioner och blundade för konsekvenser. Något som känns typiskt för diskussionen om stora rovdjur idag.
• En nationell kommitté för hållbar rovdjurspolitik för varg (dir 2011:70) har bildats. Ordförande blev landshövdingen i Uppsala län, Peter Egardt.
  
• 5 februari: Djurskyddet Sverige vill att medlen till Svenska Jägareförbundet skall minska med anledning av att 12 jägare i Svenljunga i protest mot vargflytt till området har avbrutit sitt engagemang som eftersöksjägare för viltolyckor. Rapporterar P4 sjuhärad.
• 6 februari, vargtiken som redan flyttats två gånger har nu sövts och körts till okänd ort.
• 10 februari. Vargtiken släpptes i Uppsala län. Källa. Naturvårdsverket.
• 28 februari, den flyttade vargtiken har åter vandrat upp till jämtlands renbetesland.... Därmed har hon nog beseglat sitt öde. Källa: Naturvårdsverket
• 29 februari, förslag på hur man kan flytta varg utan att de vandrar tillbaka källa: Sveriges radio.

• 13 feb. En varg ses på Åland. Har gått över isen. Är det den flyttade tiken? Källa: ålandstidningen. 14 februari. Åland. Det verkar vara mer än en varg.
• 21 feb.Poliser aktiva i den varginriktade medorgarrättsorganisationen APU skall utredas för jäv.
• 22 feb, Ockelbo. Artikel med en stövarkennel som är på väg att ge upp då efterfrågan på valpar sjunkigt till noll och intet i hemlänet och grannlänen.
  
• Sedan har ersättning för vargdödade hundar börjat bubbla upp till ytan. Hur värderar man en lovande hund? Schablonmässigt, eller skall man försöka räkna fram ett värde? Detsamma gäller egentlgien även andra tamdjur där en lovande avelsbagge kan betinga höga 5-siffriga belopp vid försäljning, men vad får man i ersättning, inget i närheten av det i alla fall.
  
• 10 feb. Lena Ek mfl slår sig för bröstet i en debattartikel i Norrtelje tidning och påstår att Rovdjurspolitiken är på rätt väg. Följande citat kan jämföras med det Dag skriver (se nedan): Vi tänker fortsätta driva på alliansens politik för en förbättrad balans mellan människa och rovdjur, i enlighet med EU:s regler och med en tydlig regional förankring av besluten. Floskler! är min kommentar.
  
• 20 feb. Självklart kan inte Lena Eks mfl påstående om att rovdjurspolitiken är på rätt väg stå oemotsagt. Svaret kom bland annat från Årjäng och publicerades i Västerbottenkuriren. Kritiken är svidande. T.ex. skriver Inga Magnusson: Rovdjurspolitiken är inte alls på rätt väg. Den innehåller enbart konfrontation med de berörda. Det unika samarbete som funnits mellan regering-markägare-jägare är borta och tjuvjakten ökar dramatiskt (just nu är tre polisutredningar i gång). Rovdjurspolitiken är totalhavererad och det syns ingen ljusning.
• 27/2. Intervju med Lena Ek i P1 morgon:

• EU-kommissionens representant i Sverige lyckades uttala sig synnerligen vinklat i vargfrågan. Hans svar i en intervju med Mikael Moilanen ligger väldigt nära argument som rovdjursföreningen anför. EU-kommissionen skall vara strikt och inte politisk. Detta har det surrat ordentligt kring såväl i jägar som hundkretsar.
• Det kan bli svårt att sätta ut vargvalpar i landet, SR rapporterar om en lag som ger intressanta konsekvenser. Naturvårdsverket tvingas vädja till markägarna att ta emot valpar. Därtill verkar det vara lite problem för de inblandade djurparkerna. Och skall man avliva de vilda vargungarna som byts ut?
  
• 24 feb meddelar SVT att Skogsbolaget Bergvik är villiga att ta emot vargvalpar på sina marker. Sveaskog har tidigare lämnat samma besked. Men jägareförbundets jurist meddelar att det kanske inte är så lätt att agera på detta vis.....
  
• Olof Liberg varnar för att vargstammen nu växer okontrollerat. – Utan stöd från lokalbefolkningen klarar vi inte att rädda några rovdjur. Det har man förstått i den övriga världen. Men inte i Sverige, här väljer man konfrontation.
• Kan man träna hundar att undvika vargkontakt? Ett inlägg med detta innehåll har lyfts fram på SR örebro.... Tanken är att träna hunden så att den blir bättre på det den skall jaga och inte intresserad av varg. Men eftersom vargen är ett hunddjur så är jag lite tveksam till möjligheten att träna bort hälsningsreflexen när hunden är på egen hand i skogen.....
• Bristen på spårsnö gör det svårare att ha koll på vargarna... Bättre dialog med jägare i skog och mark skulle säkert underlätta är mitt spontana intryck.
• Fårkadaver, dumpade i skogen har hittats vid Färnareviret. Om det är frågan om reguljär utfodring, åtling eller kanske bara en lantbrukare som vill slippa kadavertransport för självdöda djur förtäljer inte artikeln i vlt.
• 27 februari, intressant inlägg i Jaktjournalen, skrivet av en fåruppfödare: Angående vår syn på illegal jakt: ni kan väl inte för en sekund tro att vi som inte vill ha varg, fåruppfödare eller jägarkåren springer runt och dödar vargar?! Det är olagligt och ingenting någon stöder; vare sig man är för eller emot varg!
  Uttryck som"rädslan för vargmotståndare" och "aggressiv minoritet" utmålar oss som "de onda" när verkligheten är precis tvärt om. Jag kan garantera att vi är inte stöddiga när vi står över våra döda och lemlästade djur; fåruppfödaren över sina döda och halvdöda tackor och lamm, jägaren över sin "jakt-kamrat" och villaägaren över sin älskade mops.
  Visst hatar vi vargen, men bara för stunden när den dödat våra djur. Den gör bara vad vargar gör och så växer misstron över rovdjurspolitiken och vad den för med sig istället. Det vi gör är att vi slåss för våra liv och vår rätt att leva på landsbygden med någon slags livskvalitet!
• Hur skall man göra när vargetablering i ett område börjar konkurrera med andra höga naturvärden? En debattartikel där betets betydelse i det östgötska eklandskapet ställs emot vargetablering är ett konkret exempel på nya konflikter som uppstår när vargen etableras allt längre söderut i landet. Jag menar personligen att vargen på många håll kan bli ett hot mot den hävdgynnade biologiska mångfalden. Kanske inte så mycket på grund av att den faktiskt kommer att ta de djur som bidrar till hävden, utan för att ägarna till djuren känner en risk att de kommer att tas och därför upphör med in hävd.
  
• Hur många vargar krävs för att uppnå gynnsam bevarandestatus? På SLUs forskarblogg publicerades den 13 februari två inlägg som resonerar kring detta och bland annat konstaterar att mängden djur är underordnad den genetiska kvaliteten på djuren i fråga. Detta är något som börjar märkas ute i byarna.
  
• Representanter för samtliga samebyar i sverige publicerar ett debattinlägg i svd den 18 februari. Ett litet citat får belysa inlägget: Det totala politiska ointresset för samernas huvudnäring gör att rovdjurspolitiken i dag är helt överordnad de samiska intressena. Om ingenting drastiskt sker kommer rovdjurspolitiken också i fortsättningen att formuleras utan hänsyn till dess konsekvenser för rennäringen och det samiska folket. Rennäringen ligger i dag på gränsen till att inte kunna upprätthålla renstammen och ekonomin är körd i botten i de flesta renskötselföretag. Om rennäringen går förlorad drabbar det även rovdjuren i slutänden när underlaget i form av renar inte längre finns. Inlägget har fått diskussionens vågor att svalla högt.....
• Ett rovdjursseminarium i Karlstad har fått ganska mycket mediakritik. Inte minst som Svenska Jägareförbundet inte ställde upp och SNF sträckte ut en symbolisk försoningshand och ville börja diskutera de delar av rovdjursförvaltningen som man ansåg att det skulle gå att nå konsencus kring.
  

Februari månads vassaste inlägg i vargdebatten är sannolikt Dag Lindgrens inlägg på sin blogg från den 1/2. Det handlar om hur EU försvårar vargpolitiken (läs hela blogposten, den är bra). Dag beskriver bland anat hur lite rovdjurspolitiken handlar om genetik och bevarande, den handlar framför allt om retorik. Jag lyfter ut Dags lista över hur man så effektivt som möjligt skall agera för att MINSKA förtroendet för rovdjurspolitiken:

1) strunta i riksdagens beslut att hålla vargstammen ungefär konstant till slutet av 2012;
2) låt vargen växa exponentiellt med 25% per år utan någon vision om när tillväxten eventuellt skall sluta;
3) meddela de som tycker varg är besvärande att de måste bevisa vilka vargar besvären härrör från, att det måste vara väsentliga skador och att skadeavvisande åtgärder måste ha vidtagits och inte hjälpt;
4) låt naturvårdsverket skära ned länsstyrelsens resurser för rovdjursrelaterade åtgärder och förbered andra nedskärningar, som kan motiveras med att länsstyrelsernas agerande inte höjt acceptansen;
5) förklara att regeringsbeslut i augusti 2011 är historia och om något tyckt sig höra något, så var det nog en missuppfattning;
6) meddela att den högsta prioriteten i vargpolitiken är att inte anmälas till EU-domstolen och därmed få en prövning om regeringens politik verkligen varit fel (vilket regeringen inte tycker), därefter kommer eventuella övriga hänsyn;
7) meddela att alla problem nog löses första juni när en förvaltningsplan, som regeringen kom på att man kanske skulle göra i somras, kommer att vara klar och som det sedan bara är att rätta sig efter;
8) meddela att ett sk etappmål inte innebär att man skall stanna upp för eftertanke utan rusa vidare;
9) meddela att teknikerna för att minska inaveln med valpflytt och vargflytt är det väl bara och rusa vidare med, hänger vi efter dem med blåslampan sätter de nog fart, varje rykte om att man behöver ta det lugnt under ett utvecklingskede dementeras härmed;
10) meddela den minoritet som motsätter sig förflyttning av vargar och vargvalpar för att det innebär en snabbare ökning av vargstammen och misstror att syftet bara är omsorg om vargens genetik att de förmodligen har rätt, om vargantalet ökas så ökas behovet av valpflytt och därmed vargantal osv.;
11) meddela att det är väl känt att exponentiell tillväxt med 25% i ett ekologiskt system inte kan förmodas rubba några balanser, särskilt inte för varg som har liten betydelse för ekosystemet, det är fånigt att oroa sig för något som varken bevarandebiologer eller ideellt naturskydd eller naturvårdsverket tycks oroa sig för och där konsekvenserna på ekosystemet verkar så små;
12) att maximera vargens tillväxt kanske är en bra bestraffning för ett bångstyrigt folk, som inte uttrycker vederbörlig ödmjukhet för önskemål från EUs kommissionärer? Sveriges ledargarnityr har problem med att få acceptans för en närmare bindning till EU och kanske därför vill söka nya vägar att minska motståndet?;
13) att visserligen kanske det tillfälligt minskar acceptansen att gå upp till – säg 600 – vargar snabbt, men gör man det långsamt så blir det enligt erfarenheten ett ständigt gnatande, då är det bättre med en snabb ökning så man sedan, när antalet stabiliserats om några år, kan säga åt folket att de måste leva med världen som den är, anpassa sig, och grubbla över något annat;
14) att säga att det där med att det behövs färre vargar om inaveln sänks är en hypotetisk fråga, som det inte är aktuellt att besvara eller låta påverka vargpopulationens ökning;
15) att jägarna gör bäst i att glömma det där med licensjakt och förvaltningsjakt, erfarenheterna från skyddsjakterna i södra Sverige visar att även de få vargar som behöver skyddsjagas kan ge mycket jaktnöje åt många jägare, och dessutom med en del av deras kostnader betalda! Skyddjakterna bör lämpligen förläggas till barmarksperioden, då räcker nöjet längre för fler;
16) tjuvjakt skall bekämpas med ökadande avändning av polisiära teknike, ökade resurser till tjuvjaktsspanande poliser och strängare straff (fyra år tycks vara för lite för att ha avskräckande effekt), telefonavlyssning, stimulering till angiveri etc. bör eftersträvas. En politik där det inte ”lönar” sig med tjuvjakt för att det finns en övre gräns för vargantalet både regionalt och nationellt som inte påverkas av tjuvjakt och därför den enda effekten av tjuvjakt är att det blir mindre licensjakt, saknar varje verklighetsförankring eller belägg för att den skulle kunna ha effekt mot dessa marodörer.
17) djurparkerna har krävt att det inte skall vara någon licensjakt som riskerar djurparksvalparna, så licensjakt kommer inte på fråga för att undvika avhopp från djurparker. Undantag för deras fosterföräldrar från annars berättigad skyddsjakt blir säkert en baggis, där har man ju ett gott skäl i ansträngningarna att förstärka genetiken.
18) det gjordes en politisk uppgörelse 2009 där förstärkning av genetiken var en viktig del, som blir svårgenomförbar om inte acceptansen förbättras hos LRF och jägareförbundet. Det är inttrycket att LRF och jägareförbundet har gått ifrån denna överenskommelse. Det är att beklaga.
19) det finns de som tycker att blotta närvaron av varg som passerar förbi hus och in i tätorter är besvärande. Detta är överdrivna reaktioner. Det är normalt beteende för vargen med viss nyfikenhet och att ströva omkring, det är något fler människor får vänja sig vid när vargtätheten ökar. Oftast travar vargarna bara rakt igenom en tätort utan att stanna till särskilt länge. Det är först när vargarna inte blir rädda för människor utomhus på under 100 meter avstånd och inte lätt låter sig skrämmas bort med att klappa i händerna eller slänga morgontidningen på dem eller daska till dem med paraplyet eller något sådant det finns skäl att ta allvarligt på det.
20) skador på hundar, tamdjur och renar ersätts med fulla beloppet, andra problem är bara psyko-sociala och en fråga att vänja sig.
21) det vet väl alla att den förkrossande majoriteten av svenska folket vill ha mycket mer än 200 vargar! För den händelse opinionsundersökningar några år sedan skulle motsäga detta, har opinionen säkert blivit positivare till varg sedan dess.
22) EU är i Eurokrisens skugga beroende av helhjärtat stöd från Sverige och svenska folket, och i detta läge får vi inte rubba förtroendet för EU genom att ifrågasätta deras åsikter om svensk varg.