onsdagen den 29:e februari 2012

Björnmöte

Ett samtal med min 5-åriga son:

Pojk: Pappa... Berätta om björnen..
Jag: ????
Pojk: ja som du berättade om. Vid jaktstugan du vet...
Jag: Nae... Jag minns inte riktigt...
Pojk: Jo innan jag fanns. Du berättade när jag precis blev fyra.
Jag. Berätta så kanske jag minns lite bättre.
Pojk: Jo, ni var i jaktstugan du vet...
Jag: Jaaa....
Pojk: Också kom det en björn..
Jag: Jaaa....
Pojk: Också klättrade ni upp i ett träd.
Jag: Jaha... Sköt vi den sedan?
Pojk: Näe! Den var för arg!
Jag: Klättrade den inte upp till oss?
Pojk: Näe! Trädet var för smalt!
Jag: Bet den oss då?
Pojk: Naä, ni sprang er väg...
Jag: Jaha ja. Var det så det var. Vilken tur att du påminde mig....

Får ni hot och otrevliga kommentarer?

Det har börjat poppa upp en del hot och otrevliga kommentarer typ "DÖ DIN SJUKE DJÄVEL" och liknande. Jag släpper självklart inte igenom dem men jag blir lite nyfiken på hur vanligt det är att ni andra får sådana skitkommentarer på era bloggar. Och vad gör ni? Kan man identifiera några individer som satt i system att trackasera jaktbloggare och skall man i så fall polisanmäla för olaga hot?

Och inte minst, hur fan tänker de som skriver sådana saker?

Varför kan folk inte bara skita i att gå in och hota när det vi sysslar med är fullt lagligt och etiskt försvarbart. Jag tar debatten om jaktens vara eller icke vara vilken dag som helst, men då får folk ta mig fasen bjuda in till en dialog och inte bara hata.

Lästips: Daniel Lignés tankar på ett liknande tema.

Kanada skippar licenskrav på gevär

Kanada är vapentätt, nästan lika vapentätt som USA. Men med en brottslighet som ligger ungefär i nivå med den in Sverige. Där har nu en lagändring antagits, vilken innebär att vapenregistret för gevär skrotas. Legala vapen används helt enkelt så oerhört sällan i våldsbrott att det är meningslöst att registerföra dem är resonemanget. Lite annorlunda än i Sverige med andra ord. Ett stycke ur en artikel i ämnet:

The statistics speak for themselves. From 2003 to 2009, there were 4,257 homicides in Canada, 1,314 of which were committed with firearms. Data provided last fall by the Library of Parliament reveals that the weapon was identified in fewer than a third of the homicides with firearms, and that about three-quarters of the identified weapons were not registered. Of the weapons that were registered, about half were registered to someone other than the person accused of the homicide. In just 62 cases — that is, only 4.7 percent of all firearm homicides — was the gun registered to the accused. As most homicides in Canada are not committed with a gun, the 62 cases correspond to only about 1 percent of all homicides.

tisdagen den 28:e februari 2012

Vildsvinsjakt med pil och båge...

...ägnade sig en 42 årig snubbe från Smålandsstenar åt. Det gick mindre bra då han blev påkommen av jakträttsinnehavaren och polisanmäld. Hoppas han åker dit ordentligt.

Saxat i HP:
En 42-årig man är misstänkt för brott mot jaktlagstiftningen sedan han har blivit ertappad med att jaga vildsvin med pil och båge.

Något som är förbjudet i Sverige, men kan bli tillåtet mot rådjur i slutet av året.

Det var jakträttsinnehavaren i trakten av Långaryd som gjorde upptäckten den 14 februari sedan han hade fattat misstankar mot en bil som han tyckte var ”konstig”.

Han blev nyfiken och påträffade en man – en 42-åring från Smålandsstenar.

– När jakträttsinnehavaren konfronterade mannen erkände han att han hade varit ute för att jaga vildsvin, säger kriminalkommissarie Magnus Gedda vid Hyltepolisen som utreder fallet.

42-åringen hade gjort i ordning en skjutplats och röjt skottfält till en åtel.

I arsenalen fanns ett antal pilar med så kallad jaktspets, ett slags krysspetsar med eggar. På platsen låg också kniv och kamoflagekläder.

– Han erkänner att han har varit i området för att jaga viltsvin. Han sade att han trodde att man fick jaga med pil och båge, fortsätter Gedda.

Jakt med pilbåge är förbjudet i Sverige, men tillåtet i andra länder som Danmark, Finland och på Åland. Svenska Bågjaktsförbundet, vars medlemmar jagar utomlands, har lämnat in en ansökan om att det ska bli lagligt också i Sverige.

Frågan är sedan länge under beredning på Naturvårdsverket.

Som förhjort....


...tyckte nog denna kronhjort att det var att sitta fast på en klipphylla och inte komma någon stans. Efter ett tag kom en skyddsjägare och fällde den. Det hela skedde på en villatomt i Uddevalla....

Hur förvaltar man rovdjur om man inte vet hur många de är?

Frågan i rubriken är relevant. Nu rapporterar nämligen länsstyrelsen i Västmanland att man inte har råd att inventera hur många lodjur det finns i länet. Anslagen till rovdjursinventering har nämligen sjunkit (!) med 40% på 3 år. Hur skall man då veta hur många som finns och om det är en lämplig mängd som inte går ut över faunan i övrigt?

En seriös rovdjursförvaltning kräver en seriös rovdjurspolitik och seriösa pengar att skapa seriösa dataunderlag. I den ekvationen saknas precis allt just nu!

Recension: Älgjakt, 9 sätt att jaga älg

Christer Lindbergs nyutkomna bok Älgjakt 9 sätt att jaga älg (ISBN 978-91-7586-636-9) är en riktigt bra och läsvärd bok. Det vill jag ha sagt med en gång. Sedan är det nog snarare 9 perspektiv på älgjakt än renodlade jaktsätt. Men det är petitesser, rubriken blev bra.

Boken innehåller 10 olika kapitel:
  • Lockjakt, om just lockjakt på älg. Och budskapet är att det inte bara gäller tjurar.
  • Ståndhund, ja det är väl kanske det vanligaste sättet. Mängden jämtar och andra ställande älghundar är ju stort i Sverige.
  • Spårhund, om att jaga med spårande hundar. I kapitlet är det tax som exemplifieras.
  • Drivande hund, här är det jakt med allehanda drivande (och stötande hundar som beskrivs.
  • Pyrschjakt på älg är inte så vanligt i södra sverige och knappast heller norr över, men spännande verkar det om man har markerna och tilldelningen till det.
  • Passkytt, ja det är den roll jag haft under alla de älgjakter jag varit med på. Så där kände jag igen mig. Kanske har jag haft tur i lottningen, kanske är jag tystare och mer uppmärksam (ljudförstärkning i kåporna?) än mina jaktkamrater för jag har haft förmånen att fälla betydligt fler djur än vad jag skulle gjort vid en statistisk normalfördelning över jaktlaget.
  • Drevkedja, inte någon speciellt vanlig jaktform nu för tiden men den förekommer och jag tycker att den verkar social och rolig.
  • På egen hand, ensamjakt med ställande hund är det som beskrivs i detta kapitel.
  • Jakt med Diana, ett slags portträtt av ett par inbitna jägare som tar varje jaktlig chans som uppstår.
  • Hugget i sten, det ofrånkomliga historiska perspektivet med bland annat hällristningar.
Min känsla är att flera av kapitlen är omarbetade artiklar som tidigare publicerats i Jaktmarker och Fiskevatten, där författaren ofta skriver om jakt. Men det är helt rätt. Man skall utnyttja de texter man producerar flera gånger om man kan. I detta fall har det genererat en intressant och bred bok där jakten på skogens konung är den samlande länken.

Settern har givit ut boken, och även i detta fall har man valt att trycka boken i Sverige vilket absolut inte tillhör vanligheterna nu för tiden. Vanligast är nog Baltikum. Men även denna gång är det Bulls grafiska i Halmstad som får ta till sig äran för ett fint tryck. Redaktionellt så fanns där ett par små stavfel som slunkit igenom korrekturen, men så är det nästan alltid nu för tiden.

Summa summarum: är du det minsta intresserad av älgjakt och fina bilder från älgjakt så skaffa boken omedelbums. Den finns på AdLibris för 229 kr, Bokus för 269 kr och Setterns egen bokklubb för 219 kr eller 199 om man är medlem i bokklubben.

måndagen den 27:e februari 2012

Läsarna är förberedda!

I förra veckan körde jag en undersökning där jag var ute efter om läsarna var förberedda på de olyckor som kan hända i skog och mark. Jag undrade hur många det var som hade första hjälpen med sig. 16% hade inget som helst förband eller liknande med sig på jakt. De resterande fördelades jämt mellan de som hade förband endast för människor och de som hade förband för såväl människor som hundar.

Jag tycker utifrån detta att mina jagande läsare är hyfsat väl förberedda om olyckan skulle vara framme. Bra!

Ny undersökning! Om skabbräv!

I spalten till höger finner ni en ny undersökning där jag vill veta om ni sett skabbräv under de senaste 6 månaderna.

Trofé, Far Side style

Någon som känner sig träffad?

lördagen den 25:e februari 2012

Multimedia message

Krokus pa g

Farliga födelsemärken


De födelsemärken jag tog bort i höstas såg inte ut som de på bilden ovan. Men de bedömdes ändå som farliga, eller i alla fall varandes riskabla. När de väl låg på obduktionsbordet visade det sig att de var ofarliga. Vi får väl se om det inte skärs bort ett par märken till nästa höst med.

fredagen den 24:e februari 2012

Fredagsfilm: Den heliga älgjakten



Ännu en film av Erik Fernström.

Multimedia message

En besokare som kanske stannar lange!

Kort om gårdagen

Igår gästjagade jag med jakteleverna från naturbruksgymnasiet i Svenljunga. Därefter hade jag och deras lärare samt den skogsansvarige på skolan ett mycket givande möte om en projektidé jag har. Det känns mycket lovande. Får vi bara loss pengar så kommer det att bli superbra.

Återkommer med några rader om själva jakten lite senare.

onsdagen den 22:e februari 2012

Dvärgbandmaskstrategi: mer bajsprover

Fler (4000 st) rävbajsprover skall analyseras för att få koll på spridningen av dvärgbandmask.

Fördel: nu kan även SNF, Rovdjursföreningen mfl faktiskt hjälpa till i praktiken.

Nackdel: vi vet alla att jägare är bättre på att ställa upp när det väl kommer till kritan så en satsning på analyser av rävar som ändå skjuts hade nog ändå varit det effektivaste. Sedan är det många människor som säger sig vara intresserade av naturen som inte vet hur en rävskit ser ut....

Jakt på förymda djur

Jag har jagat förymmda djur. Då rörde det sig om förvildade får som uppehöll sig på våra marker. I början ganska lättjagade med sedan allt mer skygga... Dessa "jakter" gick bra. Jakter som inte gått bra var några som utförts i Svenljungtrakten ganska nyss. En djurägare hade fått 13 rymmarkalvar. Dessa var nu efter ett halvår väldigt vilda av sig. Några har djurägaren fällt några har jaktlaget fällt. Men man har också hittat skadeskjutna djur. Av allt att döma har de skjutits från fordon. Inte ett enda rätt med andra ord. BT skriver:
Uppgifter som länsstyrelsen fått tyder på att de djur som skjutits vid tidigare tillfällen jagats och skjutits från fordon.

– Avlivningen har inte gjorts på ett acceptabelt sätt. Det har kommit fram att djur blivit skadeskjutna och legat och självdött. Vi vill nu ha en skriftlig redogörelse från djurägaren om vad som har hänt, säger Emma Persson, djurskyddskontrollant på länsstyrelsen.

Enligt henne handlar det om bristande tillsyn av djuren. Två djur ska fortfarande finnas kvar i skogen och för henne är de just nu det viktigaste.
– De andra djuren lever ju inte längre. Händelsen är polisanmäld och det återstår att se vad det kan bli för konsekvenser, säger hon.

Den som är intresserad av vapenklassning vid jakt på förvildade tamdjur kan ju kika på detta gamla inlägg.

Laibach!



Laibach, detta intressanta industriband, eller kanske snarare konstnärssammanslutning, har följt mig genom åren. Nu är de dubbelt aktuella. Dels genom musiken till Iron Sky som snart har premiär och dels då de spelar i Göteborg den 29 mars. Jag har sett de ett par gånger och det vore kul att se dem igen. Kanske masar jag mig iväg den 29:e....

Forskningsprojekt: Jägarhörsel

Läste i Svensk Jakt nyheter om Karolinska Institutets projekt där jägarnas hörsel undersöks. Jag har själv tinnitus på grund av gamla rockförsyndelser så jag är extremt försiktig när jag jagar och övar. Jag har i princip alltid på mig kåpor, kanske 1 promille av mina skott avlossas utan skydd med det är också allt. Sedan har jag blivit ordentligt drillad i det här med hörsel då en gammal flickvän var audionom, därtill har vi gravt hörselskadade vänner. Så nog är jag väl medveten om hur försiktig man bör vara med hörseln.

Projektet innehåller två delar. Ett skriftligt test och ett ljudtest. Jag stör mig rätt ordentligt på det skriftliga testet då jag i några fall inte kunde besvara frågorna men var tvungen för att gå vidare. T.ex. på frågan om vilken magnukaliber jag oftast använder fanns inte valet "har aldrig använt magnumkaliber", utan jag fick välja "annan". Databasen accepterar inte heller tomma fält, så man var tvungen att fylla i 0 skott med lite olika vapenslag när det gällde frågor om skytte. Det hade ju kunnats lösa smidigare med lite andra inställningar när databasen byggdes.

Personligen kunde jag inte slutföra testet då jag saknar en lämplig referensperson att använda för att kalibrera inställningarna. Jag saknar en 14-34 år gammal icke jagande normalhörande person i min närhet.

För övrigt tycker jag att hörsel är ett viktigt område att forska mer på.

Efterlyses: utomstående granskare


Al Jazeera gjorde för ett par år sedan ett reportage om varg och ren i Finland. Detta med anledning av EUs åsikter om den finska vargjakten. Reportaget är kort men jag tycker att den belyser delar av vargproblematiken hyfsat bra. Kanske behövs det fler utomstående som kan granska saker och ting opartiskt. Och då menar jag givetvis att även EU bör granskas i denna fråga.

Bröllopsdag

Konstaterar stilla att det idag är 9 år sedan jag och min livskamrat gifte oss. Det får vi fira i kväll!

tisdagen den 21:e februari 2012

Kul konst






Brian Dettmer arbetar med moderna material i sin konst. Av gamla kassettband, VHS-kassetter och böcker skapar han bizar och vacker konst. Kassetterna har han format om med värme och böckerna har han beskurit med skalpell....

Bilderna ovan har jag lånat från hans officiella hemsida.

Rådjursjakt i Åter nr 1 / 2012


Delvis därför att jag tycker att det är kul och delvis därför att jag vill sprida saklig information om vad jakt kan vara så skriver jag regelbundet artiklar om jakt till tidningen Åter. Den femte artikeln i raden kom i brevlådan härom dagen. Den handlade om rådjursjakt och vad man kan göra med skinn och horn från de rådjur man fäller. Eftersom det är en tidning om självhushållning och alternativt boende på landet så försöker jag anlägga ett DIY perspektiv på jakt.


Jag och redaktören Petter har kommit fram till att om man tonar ner "jaktporren" till förmån för just sakinformation och gör det självtips så finns det ett intresse för denna typ av artiklar. Den första artikeln jag skrev hamnade rejält fel och aldrig tidigare hade Petter fått så många och skarpa reaktioner på någon artikel i tidningen. Även artikel nr 2 fick vissa mothugg, men de senaste artiklarna har fått genomgående positiva omdömen. Vilket givetvis är glädjande.


Jag har planer på två artiklar kring hur man bygger fällor. Tänkte mig en kråkfälla och en rävfälla. Kanske skulle en grävlingfälla och en minkfälla också platsa, vi får se. Kråkfällan är motiverad genom att många beskriver fräcka kråkor och skator som stjäl ägg från hönerna. Rävfällan är också motiverad med hänvisning till besök i hönshus och på kaningårdar. Nåja. Vi får väl se vad det blir. För fortsättning kommer det definitivt att bli på jaktartiklarna, det är en viktig kanal att öka förståelsen och acceptansen för jakten i sig.

Upplevelse på väg till jobbet

På väg till jobbet händer oftast ingen ting. Det mest spännande brukar kunna vara en hjort eller ett rådjur. Emellanåt en älg. En gång såg jag en räv rusa efter en hare. Ibland är det ljudboken jag lyssnar på som är höjdpunkten, för närvarande Ian Rankins Misstro. Men idag var det annorlunda.

Hade kommit nästan halvvägs till tågstationen när jag efter en kurva fick bromsa hårt. Där stod en röd skåpbil, hantverkartyp, med varningsblinkers. 50 m längre fram stod en Volvo XC90 i ljusan låga.

Bilen har stått på platsen i några dagar. Den har varit markerad med en varningstriangel samt haft gula tillfälliga skyltar.

Jag stod på platsen en stund. Ringa räddningstjänst behövde jag inte, det hade pkvinnan i den röda skåpbilen redan gjort. Eftersom lågorna svepte över vägen så valde jag att köra en omväg istället för att försöka ta mig förbi bilen. Skall försöka ta ett kort på den på hemvägen.

måndagen den 20:e februari 2012

Multimedia message

Tjuvstart!

Tjuvjakt på elefant och om illegal handel i allmänhet


Tjuvjakt på elefant. Igen. Denna gång kom rapporten från nationalparken Bouba Ndjida i Kamerun, där det nyligen skall ha hittats rester av 200 skjutna elefanter med saknade betar. Antalet motsvarar en tredjedel av parkens bestånd. Sedan tidigare vet man att betarna är begärliga i naturmedicin i sydostasien, efterfrågan har ökat och priser har stigit i takt med ökande välstånd i Kina.

Bästa sättet att mota tjuvjakten är att erbjuda bättre betalt för att elefanterna skall få leva. För så är det i områden där varje inkomst är en bra inkomst. Ett sätt att göra detta på är att tillåta en begränsad organiserad jakt. En jakt från vilka intäkterna går till lokalbefolkningen. Liknande lösningar gäller de flesta illegala marknader, såväl tjuvjakt som opium- och cannabisodling eller för den delen skattjakt i fornlämningar. Droger, antikviteter och djurdelar är tre av världen fem största illegala marknader, de sista två är vapen och människor (t.ex. trafficing). Vapenhandel och droghandel ligger självklart i topp.

Jägarna på Karinhall blir film!

Göring på viltparad med kronhjort, Carinhall i fonden.

Den underhållande boken Jägarna på Karinhall skall nu äntligen bli film! Jag läste boken i fjor och skrev ett par inlägg inspirerade av den, bland annat ett om Carinhall och ett om Görings Luftwaffedrillingar. I SvD kan man läsa:

När romanen ”Jägarna på Karinhall” ska bli film är det producenten Erika Wasserman som ligger bakom. Just nu är hon aktuell med den internationellt framgångsrika ”Avalon” med Johannes Brost i huvudrollen.

– Det ska bli en film som kommer att väcka en hel del uppmärksamhet, säger Wasserman till branschtidningen Screen.

”Jägarna på Karinhall” var Wijkmarks skönlitterära debut och publicerades 1972. Boken handlar om naziledarnas privatliv, och främst om Hermann Göring.

Slottet Karinhall var döpt efter dennes svenska hustru Karin. Boken uppmärksammades inte minst på grund av sina skildringar av nazikoryféernas sexorgier. Och dessa kommer att skildras även i filmen.

– Det blir en naziorgiefilm, säger Wasserman som även utlovar en internationell rollista. När inspelningsstarten blir är ännu okänt.

Nytt om skarv

En pressrelease från SLU får mig att fundera över om det inte är VÄLDIGT hög tid för regeringen att se till att skarven förs in i jakttabellen. Såhär lyder pressreleasen i sin helhet:

Den svenska mellanskarvpopulationen har ökat dramatiskt de senaste åren. En ny studie visar att många är oroliga över att skarven kan ha en negativ inverkan på fiskbestånd och sysselsättning.

I en nyligen utkommen rapport från institutionen för akvatiska resurser, SLU, presenteras resultat från intervjuer och journaler från yrkesfiskare, sportfiskare samt personal på fiskodlingar. Materialet visar på två av skarvens eventuella konfliktområden: direkta skador av skarv som sker på redskap respektive fisk i redskap och fiskodlingar samt att skarven konkurrerar om fiskresursen, det vill säga orsakar att människor får mindre fångster.

– Vi undersökte de direkta skadorna genom att ta in över 100 fiskejournaler från yrkesfiskare som använder nät, krok, ryssjor, bottengarn och fällor längs svenska kusten mellan 2005 och 2006. Var fjärde fiskare rapporterade skarvskador, främst inom bottengarnfisket i egentliga Östersjön och ålryssjefisket på västkusten. För enskilda fiskare var skadorna säsongsvis omfattande, men generellt var de lägre än sälskador vars totala omfattning var sju gånger större, säger forskare Sven Gunnar Lunneryd, institutionen för akvatiska resurser, SLU.

För att belysa påverkan av skarv i svenska insjöar telefonintervjuades yrkesfiskare, fiskodlare och fritidsfiskare år 2009. Resultaten visar att majoriteten av de 40 intervjuade yrkesfiskarna fick skarvskador på fångsten, framför allt på sik och siklöja. Majoriteten angav också negativa ekonomiska konsekvenser. För de flesta var omfattningen oklar, men tio procent av fiskarna uppskattade den ekonomiska förlusten till mellan 20 och 30 procent av den totala fångsten. Två tredjedelar av insjöfiskarena var mer oroliga för konkurrens om resursen än de direkta skador som skarven orsakade.

Majoriteten av de 40 intervjuade fiskodlarna såg skarv regelbundet i odlingsområdet, eller omgivande vatten, men enbart var fjärde fiskodlare ansåg att skarven var ett problem. Fler uppgav istället att gråhäger orsakade skador eller tog fisk.

Representanter för fritidsfisket såg skarven som en konkurrent om resursen och det fanns en oro för framtida fiskemöjligheter. Dock trodde en del representanter att förändringar i miljön var större orsak till ett sämre fiske än skarven.

– En sammanställning av tillgängliga studier visar att det saknas data för att verifiera om skarven allvarligt påverkar fiskpopulationerna eller ekosystemen – men det finns inte heller underlag som motsäger detta. Att så många fiskare och odlare anser sig vara drabbade av skarven är i sig ett tungt skäl till att frågan ska tas på allvar, Sven-Gunnar Lunneryd.

Att vara förberedd..

Ja för att klassas som prepper behövs mer än att följa Erik Helmersons fyra tips på DNs ledarisda: Köp konserver. Köp värmeljus. Installera vedspis. Håll tummarna.

Ved kan ju vara bra. Annars är ju både vedspisen och konserverna rätt korkade investeringar. Sedan är det bra att lösa vattenproblemet. Nu kan man iofs göra som mannen utanför Umeå som påstod att han överlevt att vara insnöad i sin bil i två månader genom att käka snö. Fan tro't.

söndagen den 19:e februari 2012

Har du också första hjälpen i ryggan?


Jag undersökte vad jag hade i min jaktrygga. Det var:
  • liten yxa
  • karta
  • kompass
  • extra batteri till kåporna
  • korvgrillningsspett
  • kåsa
  • anteckningsbok + pennor
  • tidningspapper + tändstickor
  • toapapper
  • 1:a hjälpenkit
Detta föranleder mig att formulera en ny fråga. Kort och gott, har du med dig förband och första hjälpengrejer när nu är ute och jagar?

Lockjakt.... Typ....


Faran med en lockpipa med allt för många ljud, illustrerad av Don Martin...

lördagen den 18:e februari 2012

Lördagsfilm: Björnens rätta ansikte

Doften av räv

Igår var jag ute och gjorde ett lockjaktsförsök. Lockjakten har inte gått bra för mig denna säsong. För att vara ärlig, rävjakten har blivit totalt pannkaka trots att jag lagt ordentligt med tid på den. Diana har helt enkelt inte varit med mig.

Nåja. Igår gick jag ut. Satte mig till rätt i ett dike med bra kulfång i form av en drumlin. Efter en stund hördes en räv skälla uppe på drumlinen. Då drog jag igång min crit´r´call. Ganska snart hörde jag tassande steg. Tänkte att det kanske var en på gång i sänkan med den frusna bäcken framför mig. Men strax kände jag doften av räv. Uppenbarligen var den bakom mig och hade upptäckt mig.

Tutade lite till i pipan. Satt sedan och väntade tills mörkret var för djupt.

Film: Skogens rätta ansikte



Många aspekter på skog.

fredagen den 17:e februari 2012

Fredagsfilm: Människan - en jägare



Ännu en av Erik Fernströms filmer.

Multimedia message

Isfiske med barna!

Multimedia message

Fint vader for fiske!

Bokrea 2012

Har ni kikat i bokreakatalogen ännu? Jag sitter med Bokias framför mig och hittar följande jaktrelevanta böcker:
  • Jakt i Norden, Sten Christoffersson. 149 kr (den kan rekommenderas)
  • Jakt, Kurt G Büchel. 99 kr (den behöver man inte köpa)
  • Spårboken, Preben Bang. 129 kr (den tänker jag köpa)
  • Så röker du kött och fisk, Alf Avander. 99 kr (den kan rekommenderas)
Sedan finns det ett par fågelböcker. Jag har ingen av dem men väl ett halvdussin andra. Den bästa tycker jag är Fågelguiden av Mullarney mfl. Så saknar ni fågelhandböcker i hyllan är det läge att kika på dem i bokhandeln den 22 fabruari.

torsdagen den 16:e februari 2012

Handelsbanken om älgar


Handelsbankens skogs- och jordbrukskunder får hem tidningen Tillväxt. Eftersom jag har mina lån där samt en jordbruksfastighet är det rätt naturligt att Tillväxt landar i min brevlåda. I varje nummer brukar det finnas någon artikel om jakt och/eller vilt. I detta nummer handlade det om älgstammens tillväxt i spåren av stormen Gudrun (och säkert Per, men det nämns inte). Den nya älgförvaltningen nämns samtidigt som det framhålls att älgstammen blivit på tok för stor i de områden där Gudrun svepte fram. Men det är enkom skogsägarperspektivt som lyfts fram. Ja och så de ökade viltolyckorna i trafiken där älg är inblandad då förståss. Det nämns dock att det är svårt att sätta pris på vad älgen kostar och genererar.

Ett tema i numret är skogens värde. Av någon märklig anledning nämns inte älgen där.

Multimedia message

Fiske med barna

Ibland är det svårt att göra rätt

En jägare i Sjöbo lade skinn och huvud från en skjuten hjort i behållaren för matavfall. Men detta fick man tydligen inte göra. Slaktrester från vilt räknas som restavfall och skall brännas....

Problemet hade aldrig uppstått om jägaren flått djuret redan i skogen men nu fick det hänga med skinnet kvar vilket är förståeligt med tanke på rådande temperatur.

Mycket väsen för lite ull sa kärringen som klippte grisen.

Jag tycker att detta speglar hur långt samhället befinner sig från ett naturligt förhållningssätt till naturens resurser.

Multimedia message

Varg? N om boras

Läsarnas ammoförråd

Nyligen genomförde jag en läsarundersökning som handlade om hur mycket ammo ni har i era skåp. Lite grovt kan man gruppera innehavet såhär:
  • Knappt 1/3 har mindre än 200 skott i lager
  • Ungefär 1/3 har mellan 200 och 500 skott i lager.
  • Drygt 1/3 har mer än 500 skott men färre än 5000 skott i lager.
Skall man nu spekulera lite så kan man misstänka att kategori 1, de som har färre än 200 skott i lager framför allt har sitt behov av jaktskott hemma. Kanske har man inte mer än en studsare och ett hagelgevär. Övningsammao köps kanske direkt på skjutbanan.

Den andra gruppen, de som har mellan 200 och 500 skott hemma har antagligen att par tre vapen. Det finns både jaktammunition och övningsammunition hemma. Kanske en låda hagelplugg för övning, lite 3-och och 7-or, någon ask jaktmatch och en ask oryx, alaska, vulkan eller mega.

Den sista gruppen bunkrar ammo för en mindre katastrof ;-) Vi, för jag tillhör denna grupp, köper ammo av olika slag när det dyker upp bra lägen. Är inte främmande att köpa flera sorters jaktammo för att prova vilka som funkar bäst. Och när en sort visat sig funka kanske det köps ett par tre askar ur samma batch för att inte ta några risker. Övningsammo köps i bulk, inte i enstaka paket.

Ja vad säger ni? Har jag träffat rätt i min fördomsfulla kategorisering av läsarna utifrån deras uppgivna ammoinnehav?

onsdagen den 15:e februari 2012

Uppdaterat bloggflödet

Nu har jag uppdaterat bloggflödet med 7 nya svenska och norska jaktbloggar. Hittade nämligen några aktiva som jag inte länkat till tidigare. Så nu ligger där 85 relevanta bloggar och skvalpar i flödet. De flesta handlar om jakt, men där finns ett par till som jag av olika skäl lagt in.

Det kom en bok på posten....


Från Settern kom igår ett recensionsexemplar av Älgjakt -9 sätt att jaga älg. Har bara hunnit bläddra i den men den verkar mycket bra. Återkommer med en utförligare recension om ett par dagar.

Lästips


Britt Nyman mailade lite frågor till fd åklagaren Sven-Erik Alhem, styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen och den jurist som för ett tag sedan drev frågan om att poliser med jägarexamen inte skall få utreda jaktbrott pga jäv. Följ länken till Britts hemsida och fundera lite över Sven-Eriks svar.

Telia, eller heter det Felia?

Jag har tydligen betalat för mycket till Telia, eller snarare fakturan var för hög i höstas. Därför fick jag tillbaka pengar. Men det blev lite av en tummetott av det hela. För först drogs 25 kr för att jag fick ut en ny faktura där det stod att jag skulle få tillbaka si och så mycket pengar. Sedan fick jag en plusgiro utbetalning. Och ni vet väl vad dessa kostar? 50 kr om man löser den på Nordea, 25 kr i butik. Så för att få tillbaka ca 400 kr som jag betalat för mycket så har jag förlorat 50 kr.

Telia (felia?) hade det inte varit bättre för alla inblandade parter att reglera detta på nästa faktura istället?

tisdagen den 14:e februari 2012

Utredning om handläggningstider för vapenlicens

Sten Bergheden (m) har låtit riksdagens utredningstjänst (RUT) undersöka handläggningstider för vapenlicenshandläggning. Svensk jakt rapporterar om det hela och jag väljer att återge själva utredningen:

• Hur många handläggare har varje länspolisområde för att hantera vapenlicensfrågor?

RUT: "Det finns inte någon förteckning över samtliga vapenhandläggare vid de 21 polismyndigheterna i Sverige. Det kan dock nämnas att Rikspolisstyrelsens telefonkatalog bland annat innehåller telefonnummer till 137 vapenhandläggare."

• Hur många arbetstimmar i varje polislän tar licenshanteringen totalt?

RUT: "Någon sammanställning av antalet arbetstimmar som vapenhandläggarna lägger ned på utfärdande av tillstånd till innehav av skjutvapen finns inte. Alla arbetar inte heltid, en del kanske arbetar halvtid eller endast ett antal procent eftersom de resten av tiden har annan tjänstgöring, till exempel receptionstjänstgöring eller andra typer av tillstånd, omprövningsärenden, dödsboärenden o.s.v."

• Har man möjlighet att få en snabbare behandling av sitt ärende om man betalar en högre avgift?

RUT: "Avgiften för vapentillstånd är fastställd i lag. Någon differentiering förekommer inte."

• Hur långa är handläggningstiden på ett ungefär i Norge, Danmark, Finland, några exempel?

• Vad kostar det att få licens i grannländerna Norge, Danmark och Finland?

RUT:

Norge
"Enligt politidirektoratet finns det inte någon statistik över handläggningstider för ansökningar om vapenlicens beroende på att tiderna varierar mycket mellan olika polisdistrikt, men som exempel kan nämnas att handläggningstiden i Oslo polisdistrikt uppgår till fyra veckor. Avgiften för vapentillstånd uppgår till 860 norska kronor."

Danmark

"Enligt vapenkontoret i Köpenhamn är handläggningstiden för att få vapentillstånd 1–2 dagar, i enklare fall kan man få tillståndet samma dag. Kostnaden för vapenlicens uppgår till 840 danska kronor."

Finland

"Den genomsnittliga handläggningstiden för att få vapenlicens i Finland är cirka två veckor. En vapenlicens kostar 72 euro."

Det jag omedelbart reagerar på är att det är väldigt mycket dyrare att skaffa vapenlicens i våra nordiska grannländer. I Sverige kostar det 250 eller 300 kr, minns inte riktigt vilket, det är en dryg tredjedel av kostnaden i vårt billigaste grannland. Kanske är det där vi har pudelns kärna. Att man i våra grannländer låter vapenlicenskostnaden finansiera handläggarna och att man därför kan anställa fler. För den svenska kostnaden motsvarar inte ens lönekostnaden (ink soc avgifter mm) för 30 minuters arbetstid, medan grannländernas kostnader motsvarar lite drygt 60 minuter (inkl OH, soc avgifter etc). Min personliga misstanke blir därför att det svenska systemet har en inbyggd subventionering av den faktiska kostnaden. Detta är blott min misstanke, och det kan vara förklaringen till de långa handläggningstiderna.

Kurstips i Stockholmstrakten

Intressant överlevnadskurs på ABF stockholm:

Att överleva en zombiekatastrof

ZOMBIE
Tisdag(ar) 18.30 - 21.00
ABF-Esplanaden 3C, Filmsalen, Esplanaden 3 C, 17267, Sundbyberg
Vägbeskrivning/karta
Startdatum:28 februari 2012
Antal tillfällen:6
Arrangemangsnr.:16616

Pris 300 kr

Under 2011 har epedemierna, naturkatastroferna och kraftverksolyckorna avlöst varandra. Att de döda skulle resa sig för att förtära de levande är knappast något troligt scenario, men tål att tänkas på. Under kursen kommer vi att behandla överlevnad i en katastrofmiljö, gruppdynamik, zombiefysiologi och praktisk hantering av odöda.

Interna slitningar i SNF

SNF verkar dras med stora interna problem. Det finns lokalföreningar som inte är överens med hur riksföreningen bedriver verksamheten. I förlängningen kan man säga att det handlar om en konflikt mellan storstad och landsbygd. Som jag ser det en konflikt mellan de som ser SNF som en intresseorganisation och de som ser den som ett politiskt lobbyverktyg.

Det hela yttrar sig i en tillspetsad debatt, förd i offentlighetens ljus mellan lokalföreningen Gotland och Riksorganisationen. Det hela kom ut i offentligheten via en debattartikel signerad Annika Jörnemark, styrelseledamot lokalföreningen Gotland. Jörnemark skriver bland annat:
Naturskyddsföreningens riksförening behöver naturligtvis inte vara av samma uppfattning som länsförbunden i alla frågor, men om man inte klarar av att föra en demokratisk dialog om detta sköter man inte sitt uppdrag.

Med denna ordning kan man inte med bibehållen heder säga att man har hela föreningen i ryggen när man uttalar sig.

Som lantbrukare önskar jag en Naturskyddsförening med båda fötterna på jorden. Som förstår, värdesätter och lyssnar på sina gräsrötter på landsbygden"
Riksorganisationens svar är undvikande. Det går inte in på sakfrågan, demokratin, utan koncentrerar sig på förvaltningen av Lilla Karlsö. Jörnemarks slutreplik inleds med att konstatera att hennes man samtidigt som riksföreningens replik publicerades fick ett brev med en uppsägning från tjänsten som tillsyningsman på Lilla Karlsö. Sammanträffande? Punshlinen blir:
Karlsson & Axelsson vill bli av med kostnaderna för ägandet av Lilla Karlsö, men samtidigt ta intäkterna. Och intäkter behövs eftersom Naturskyddsföreningen har ett stort kansli i Stockholm och en högavlönad ordförande. I samma veva som indragningar på Lilla Karlsö bereds, beslutade Riks om ytterligare en lön till ledningen i Stockholm, nu till vice ordföranden. Pengar flyttas från Lilla Karlsö till löner i Stockholm. Den utredare vars arbete Karlsson & Axelsson redogör för hade ett dikterat beställningsjobb.

Jag hävdar att Naturskyddsföreningens
pengar och makt inte kan koncentreras till Stockholmsledningen, om man vill ha en demokratisk och långsiktigt hållbar riksförening som har stöd i landsbygden. Att Karlsson & Axelsson inte delar den synen torde vara vidare känt nu
Hur mår då egentligen Svenska Naturskyddsföreningen med ungefär lika många medlemmar som Svenska Jägareförbundet, 180.000 st, egentligen?

Lyssna: Naturskyddsföreningen fryser ut Gotlandsavdelningen

måndagen den 13:e februari 2012

Multimedia message

Nej tack, vi har varken tv eller ngt annat av det som namns.

Markägare kan stoppa vargutplantering?

Lyssna: Markägare kan stoppa flytt av vargvalpar

Personligen tycker jag att detta låter som resultatet av en implementering av Europeisk landskapskonvention.

Debattartikel om Allemansrätten i GP

Ett till innehållet bra debattinlägg om allemansrätten kunde man läsa i söndagens GP. Själva texten var inget mästerverk då den var upplagd i punkter vilket skapar o-flöde. Den var skroven av tre professorer som forskar på frågro som berör just allemansrätten.

Kontentan i artikeln var att man inte kan och bör göra så som föreslås i SOU-utredningen om allemansrätten, för under de senaste 100 åren har befolkningens bruk av naturen förändrats så till den milda grad att man måste formalisera stora delar av allemansrätten, inte minst som gemene mans bruk av naturen idag allt mer går genom kommersiella kanaler. SOU-utredningen om allemansrätt betraktas som feg och utan visioner.

En läsvärd men rätt konstigt upplagd artikel som ni hittar här.

Ny jaktbloggsutmaning!

I lördagens GP fanns en rolig artikel där de frågade ett halvdussin kreativa Göteborgare (varav en var min flickvän för typ 20 år sedan) om vad de skulle ta med sig ur sitt hem om det brann. Fem saker fick de välja. Barn och djur tror jag räknades som räddade på förhand. Svaren var väldigt olika. Så därför lyder en ny jaktbloggsutmaning såhär:

Vilka fem saker skulle du rädda ur ditt hem om det brann?

Räkna upp vad du skulle rädda och ge en förklaring. Barn och djur utgår vi för sakens skull att de redan räddats.

Så se till att svara på frågan nu! Jag ser fram emot att läsa varierande och intressanta svar!

söndagen den 12:e februari 2012

Söndagsfilm: Hur man jagar Jedi-riddare



Kul jaktfilms / starwars cross over! Trevlig söndagskväll!

Peter Eriksson hett namn som ny landshövding i Norrbotten

Peter Eriksson ligger bra till för att ta över som landshövding i Norrbotten efter den avgående PO Eriksson som går i pension till sommaren.

Peter Eriksson lämnade sitt uppdrag som språkrör för Miljöpartiet 2011 och fick i samband med det frågan om han kunde tänka sig att bli landshövding. Då tyckte han att det var för tidigt. Men Eriksson har ändrat sig - nu vill inte stänga några dörrar.

- Nej, inte helt i alla fall, säger han.

Andra framträdande namn som kommit fram i diskussionen om ny landshövding är Anders Sundström, vd för Folksam, och Thomas Östros, tidigare s-näringsminister och nu avgående riksdagsledamot.

"Eko-terrorism"

En fp-riksdagsledamot, Johan Pehrsson, har skrivit debattartiklar om "eko-terrorism". Bland annat skriver han:
Det är viktigt att understryka att människors engagemang för t ex djurens rätt är helt rimligt. Det finns all anledning att diskutera den svenska lagstiftningen kring djur- och naturskydd i Sverige. Det gäller dock att sätta en skarp gräns mot olika gruppers våld och hot i det ”goda syftets” namn.

Denna form av aktivism, som i vissa sammanhang kallas eko-terrorism, är dock inte ny. Den bygger på en lång tradition av aktivism med extrema förtecken. Vad som däremot är nytt är de metoder som används. Grupperna har i högre grad blivit underjordiska och alltmer våldsamma.

Så kallad enfrågeterrorism, det vill säga terrorism som endast riktas mot en viss fråga, har blivit betydligt vanligare i EU enligt Europols senaste rapport om situationen och tendenserna vad gäller terrorism. Attacker i samband med djurrättsextremism har genomförts mot bland annat finansföretag, forskningsanläggningar, universitet och företag inom nanoteknik, läkemedel och livsmedel.

I vanliga fall är jag inte speciellt imponerad av fp, men i detta fall framstår idén som näst intill sund. Ja kanske inte att upprätta en helt egen avdelning inom polisen som skall syssla med det, men att öka prioriteringen när polisen prioriterar bland olika brott. Men egentligen kan ju problematiken klumpas ihop med övrig extremism. Då kvittar det om folk är kategoriskt emot invandrare eller pälsindustrin. Våld är aldrig en acceptabel lösning! Jag har sagt det förr och tycker det än!


fredagen den 10:e februari 2012

Filmtips: Först Nazizombies nu Naziutomjordingar!

Fredagstips:

För ett par år sedan kom nazi-zombierullen Död snö, riktigt rolig faktiskt:


Snart kommer filmen om en invasion av nazi-utomjordingar:

Fredagsfilm: Den siste pälsjägaren



En intressant film om päls och vilt i allmänhet och den gamle pälsjägaren Valdemar Bergstrand i synnerhet. Mycket sevärd! Får mig att tänka på Rangvald Marklund som jag hade möjligheten att träffa ett par gånger innan han gick bort.

Skog temat i senaste Hemslöjd


Tidningen Hemslöjd har i sitt senaste nummer ett flertal artiklar som i större eller mindre utsträckning kretsar kring temat skog. Flera av artiklarna handlar givetvis om trä, t.ex. en intressant intervju med legenden Wille Sundqvist, en bra artikel om täljknivar flera artiklar om hantverkare som avbildar skogens djur i olika material.


Sedan fanns en längre artikel med en radikalslöjdare som närapå knyter an till mitt äldre inlägg som nämnde streetart och Banksy. Det handlar om Anders "Lagombra" Jakobsen. Mannen som byggde cykelskjul i Nackareservatet som ett statement. Nu håller han på att bygga upp ett centrum för radikalslöjd i Hede i Härjedalen. Om sin relation till skogens material säger han:
-För mig är skogen både en resurs och en plats, svarar Anders. Kanske kan man jämföra med jakt. En älg är ett ståtligt och vackert djur som har sin plats i skogen. Det är en upplevelse att stöta på en stor älg, men för vissa är det också stekar, grytbitar och buljongben.
-Då var du en cyklist, en tillfällig gäst i skogen. Nu bor du i den. Hur har det förändrat ditt förhållande till skogen?
-Jag tror inte det har förändrats speciellt mycket. Skogen har alltid varit en resurs för mig, för att kunna bygga cykelramper i till exempel. I Hede förstår jag ju konsekvenserna av att såga ner någon annans skog utan lov. Jag skulle förmodligen åka på stryk och ännu värre, förutom lagliga påföljder. Så jag gör det inte. Jag köper skog på rot innan jag startar motorsågen på HIR.

Multimedia message

Montage, lax till weaver.

Halve kua

Lyssna: Halve kua Peder Persson

torsdagen den 9:e februari 2012

Sveriges Natur nr 1/12

Senaste numret av Sveriges Natur innehåller en hel del intressanta artiklar som man gott kan läsa. Där finns ett par artiklar om läder och skinngarvning, där finns en artikel om allemannsrätten, samt en om vindkraftverk och fåglar.

En artikel borde dock ge läsarna en rejäl tankeställare, även om jag inte tror att den gör det eftersom den inte lyfte fram konsekvensen av det som skrevs. Den handlade om stängslingsinsatser när vargtiken Kynna traskade omkring i Småland. Artikeln är skriven av ordföranden för SNF Kronoberg. Först hittade föreningen ett företag som sponsrade med stängsel. Visst går det en gång, men inte när alla fårhagar i götalandskapen kan behöva rovdjurssäkras. Då kommer det helt plötsligt in pengar i ekvationen, stora pengar. Sedan var det blott 750 m som skulle stängslas. Inte speciellt mycket av gårdens yta eftersom den utvalda gården har en bra bit över 200 får. Det framgår inte hur många som deltog i arbetet men man skriver: Två dagars intensivt arbete resulterade i att alla stolpar kom på plats och att kluriga lösningar vid diken och stenmurar diskuterades igenom. Den slutkläm jag inte förstå lyder såhär: Och bäst av allt: vi blev inte färdiga! Så nu har vi anledning att träffas igen. Det ger ju bara kritikerna vatten på sina kvarnar! Att det är dyrt och arbetsintensivt att stängsla mot rovdjur. För nu tog det X personer 2 dagar att inte stängsla klart ett mindre område för en gård med 230 får. Hur många mandagsverken skulle det då inte ta att stängsla ordentligt för den svenska fårpopulationen, och här gör vi ett utdrag ur jordbruksstatistiks årsbok:
Antalet tackor och baggar uppgick år 2010
till 273 000 och antalet lamm till 292 000 djur.
Totalt sedan 1980 har fårstammen ökat med
173 000 djur, dvs. 44 %.
Att mängden får ökat är bra för den biologiska mångfalden i Sverige, det är också bra att mer fårkött produceras inom landet. Men en ekvation som jag inte kan få ihop är hur detta skall kunna vidmakthållas om det även skall investeras i rovdjursavvisande stängsel så som arbetet beskrivs i artikeln.

Kort sagt ett nummer med flera artiklar av intresse ur flera olika perspektiv. Och det är väl det som präglar mininställning till SNF, att man i ena stunden gör väldigt bra saker och i andra saknar perspektiv, proportion och inte har någon förmåga att ta till sig konsekvenser.

Nu 4 jaktbloggare i min hemkommun

Härom dagen startade en fjärde jaktblogg av en person i min kommun. Kanske finns det ytterligare någon men för en kommun med 33.800 invånare känns det som rätt många. Den senaste bloggen är:

Jägare & mat. Drivs av den inte helt okände Mikael Jägare.

De övriga är:

Åsletorparn, Gamekeepers respektive Älgflugornas Herre. Åsletorparn och Gamekeepers drivs av personer (för övrigt två kusiner) som öppet visar vilka de är, själv har jag valt att inte uppge mitt fulla namn. Men den som är nyfiken hittar det rätt lätt genom att rota runt bland inläggen....

Kommunen ligger för övrigt i Sjuhäradsbygden med allt vad det innebär av textil tradition. Det är inte på något vis konstigt att företag i jaktkonfektionsbranschen som Härkila, Swedteam, Woodline och Gretas startade här. Pinewood ligger för övrigt bara några mil öster om sjuhäradsbygden. Företagen har idag förlagt sin tillverkning utomlands. Men det är med ett undantag. Det lilla anrika företaget Gretas har fortfarande tillverkning i Sverige. Produktionen är inte speciellt hög och alla plagg sys efter beställning. Vilket har den fördelen att man kan modifiera plaggen efter eget tycke om man nu känner för det. Gretas har för avsikt att nysats i år och det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen där.

Vargflytten

rovdjursföreningens hemsida uppges det att vargen flyttats till ett område "norr om mälardalen". Frågan är om det inte rör sig om östra Uppland och att man på naturvårdsverket har en förhoppning om att tiken skall hitta fram till Rialareviret och ersätta den alfatik som av allt att döma är försvunnen.

Nåja, om några dagar avslöjar Naturvårdsverket vart vargen sattes ut. Men tills dess är östra Uppland en gissning så god som någon.

Natur - Banksy



Härom kvällen såg jag en grafitti/streetart dokumentär som heter Exit through the giftshop. Rätt mycket av den handlar om konstnären Banksy. Jag gjorde en snabb sökning och hittade två bilder av honom som kunde vara kul att återge här på bloggen. Filmen är för övrigt klart sevärd.

onsdagen den 8:e februari 2012

Betydelsen av stryknin och röksvagt krut för rovdjursjakten

Kika på bilden ovan, klicka på den om du vill ha den större. Dels ser vi en lät föråldrad bild av de stor rovdjurens spridning i landet men det viktiga i bilden för detta sammanhang ser ni i graferna nederst. Det finns två fenomen där som jag tycker är intressanta:

1/ De höga avskjutningssiffrorna i mitten av 1800-talet. Detta beror på att man mer allmänt började förgifta rovdjuren. Förgiftningen möjliggjordes genom att giftet stryknin blev allmänt tillgängligt...

2/ Toppen kring 1900. Denna tror jag hör samman med en ammunitions och vapenteknisk utveckling. Vi ser effekten av att vapen vilka klarade av röksvagt krut blev allt vanligare. Man kunde skjuta på länge håll med bättre precision än tidigare.

Jag vill med detta påstå att sänkningen av de stora rovdjurens numerär i Sverige möjliggjordes först genom kemiska landvinningar.

Vem är ansvarig om något händer?

Följande kan man läsa på SVT:

Färnbo Östra Viltvårdsområde i Österfärnebo vill inte att fågelskådare ska ha tillträde till jakttorn som viltvårdsområdet äger i Färnebofjärdens nationalpark.

Viltvårdsområdet består av markägare som sålde mark när nationalparken bildades.

Länsstyrelsen har gett dispens till Föreningen för fågelskydd och naturvård och det gäller bland annat tillträde till jakttornen. Men det motsätter sig Viltvårdsområdet och har överklagat till mark-och miljödomstolen.

Min spontana följdfråga är givetvis vem som bär ansvaret ifall någon som inte har tornägarens tillstånd drullar ner från ett torn. Speciellt om den som drullar ner har länsstyrelsens tillstånd... För detta gäller enligt Svenska Jägareförbundet:
Om någon klättrar upp i ett jakttorn och på grund av tornets dåliga skick eller felaktiga konstruktion fallar ned och skadar sig själv eller vapnet, så kan den som uppfört jakttornet hållas ansvarig.
Detta följer av allmänna skadeståndsrättsliga principer, men är inte prövat av domstol ännu, så mer exakt än så går det inte att säga vad som gäller.
Att jag tänkte i denna bana beror givetvis på att jag har ett förflutet som skyddsombud på en av mina tidigare arbetsplatser....