Shootout i Pitkäranta

Ett TT meddelande som återges i massvis med tidningar just nu om en shootout mellan vargar och polis i Karelen baseras på följande artikel från en rysk nyhetsbyrå:

Wolves Attack People in Karelian Town

A pack of wolves terrorized locals in the streets of a Karelian town, not returning to the woods until police opened fire, killing two.

The incident took place on Monday in Pitkyaranta, a town of 12,000 located near the Finnish border, some 670 kilometers northeast of Moscow, local police reported.

“A frightened man called police to report he had just been attacked by wolves…not in the woods, but on the city’s Parkovaya Ulitsa,” a police spokesman said.

A police patrol dispatched to Parkovaya Ulitsa discovered several wolves waiting outside the door of an apartment building. The animals ignored the police car, but one of them charged when the officers left the vehicle. They shot the wolf and then another who also tried to attack, prompting the pack to trudge back toward the forest where it came from.

The thermometer stood at moderate minus 12 degrees Celsius in Pitkyaranta on Monday, down some six degrees from last week’s average, according to Gismeteo.ru weather forecaster.

Är vi inte lika inför Naturvårdsverket?

Härom dagen refererade jag en artikel i Miljöaktuellt som gick ut på att Naturvårdsverket för närvarande är extremt ineffektivt till följd av pågående omorganisation. Man går från ansvarsområden till processbaserad organisation, vilket är lite knepigt. För att identifiera processer och arbeta med dem behöver man inte bryta upp expertområden. Tvärt om, det är ju dem som garanterar kvaliteten i arbetet samt att saker och ting faktiskt blir gjorda.

Att saker inte blir gjorda på Naturvårdsverket belyser Jan Henricsson i en intressant krönika i senaste Svensk Jakt (nr 2-3/2012). Han lyfter fram problemet Terje Hellesö. Mannen som skapade ordet terja. Problemet som Henricsson belyser är att Hellesö fick priset som Årets Naturfotograf 2011. Men att det sedan tog VÄLDIGT lång tid efter att Hellesös fusk avslöjats tills priset togs tillbaka. Man valde alltså att tro på Hellesös smått fantastiska fabuleringar kring möten med allehanda djur i skog och mark. Inte minst hans 150 lodjursmöten på nio (!!!) månader. Detta må väl vara hänt, men om man nu tror på Hellesös påstådda möten, varför tar man då inte (på samma myndighet) till sig de kvalitetssäkrade resultaten av jägarnas lodjursinventeringar? En väldigt mystisk ekvation som leder fram till Henricssons punshline: Vet man ingenting om natur på Naturvårdsverket?

Man kan tycka vad man vill om det, men jag kan inte se det som något annat än ytterligare en indikation på att det är problem i myndigheten som huserar ett hagelskott från Gärdet...

Värdelöst vetande: Jag har varit på Naturvårdsverket på möten, hållit föreläsningar och deltagit i "brainstorms". Jag har till och med sett Hellesös bilder på väggarna där, har för mig de hängde i entrén....

Vargfilm för barn

Alpha och Omega är en rätt harmlös film om vargar riktad till barn. Den är tecknad och trots att vargarna är rätt o-vargiga så finns det en viktig sak som förmedlas i filmen:

Det är svårt att flytta vargar.

Filmen handlar nämligen om två unga vargar som flyttas från det vargtäta reservatet Jasper national park till en nationalpark i Ohio. De vantrivs omedelbart och en stor del av filmen handlat om deras vandring tillbaka till Jasper. Till renarna i Jasper. Så det finns en omedelbar parallell till dagens Sverige där Idrevargen envisas med att vandra tillbaka till sitt renförsedda skafferi i Dalarna.

Så är filmen sevärd? Nja,knappast. Men den kan funka som en utgångspunkt för samtal om varg med ungarna.

Tomma skogar

Härom veckan körde jag en omröstning som handlade om hur ofta ni stöter på folk i skogen när ni är ute och jagar.

• Ungefär 40% av de svarande hade inte mött någon icke-jägare under de senaste 21+ besöken i skog och mark.
• Ungefär 25% av de svarande hade varit i skog och mark 11-15 gånger sedan de senaste träffade på någon icke-jägare.
• De kvarvarande 35% av de svarande hade varit i skog och mark 1-10 gånger sedan de senast träffade på en icke-jägare.

Detta ligger i linje med min tes samt tillgänglig forskning, dvs en väldigt liten del av den svenska naturen får ta emot en oproportionerligt stor del av naturbesöken i Sverige. Det är "ordnade områden" med parkering och leder samt natur som ligger max 6 km från en tätort som tar emot över 90% av alla besök i skog om mark.

Detta är inte rätt sätt...

Svensk Jakt rapporterar följande:

Myndigheterna i områden inom den ryska Baikalregionen ska för första gången använda gift för att minska vargstammen. Vargarnas skador på boskap är omfattande och traditionell jakt uppges inte räcka för att minska vargstammen. I enbart Duldurginskomområdet har 25 kor, 381 får och 54 hästar dödats av varg under 2011.

Giftet som köpts in är samma substans som använts för att bekämpa den stora mängden gatuhundar som tidigare fanns i området och det har även använts för att minska vargstammen inom andra områden i Ryssland, uppger myndigheterna i Aginsko Buryat i ett pressmeddelande.

Inte någon bra lösning. Nästan lika illa som när det görs på privat initiativ....

Nedräkning, rådjur

På mina marker är rådjursjakt en av de viktigaste jakterna. Nu pågår nedräkningen för den. Hund som driver rådjur får släppat till och med i morgon. På min hemmamark kommer det att äga rum en större "slaskjakt". Tanken är att De skall försöka få rådjur och dovvilt att gå i pass. Finns där några strösvin så vore det väl bra om de också visade sig. Räv har vi väldigt gott om så det vore väl underligt om inte åtminstone en räv fälls.

Till mitt förtret har vi verksamhetsplanering på jobbet i morgon. Kan därför inte delta. Men maten lär väl bli god i samband med planeringen, det är ju alltid något att glädjas över.

Väck inte den björn som sover....

Väck inte den björn som sover lyder ett gammalt ordspråk. Uppenbarligen är det en sanning än idag. Detta visade helgens tragiska händelse i Bollnästrakten. Vid älgjakt fick hunden upp en björn ur sitt ide. Björnen attackerade och skadade mannen svårt, men som väl var lyckades denne kontakta en släkting som kontaktade räddningstjänsten. Mannen ligger nu i respirator.

Björnen är nu uppspårad av avlivad. Flera SMS-hot har dock inkommit med anledning av händelsen, mannens bror berättar:

- Min namne här i byn har fått starka hot på sms. Man undrar om djuren ska gå före människan. Är det sådant samhälle vi lever i? Visst ska det finnas björn, men nu börjar det urarta, det börjar bli lite för tätt med dem. Det är nästan som älgen på 80-talet.

Fenomenet är något jag berört förut. Jag uppfattar det som ett tydligt tecken på att folk blir allt mer urbaniserade och inte förstår sig på naturen. De verkar tro att naturen är som på TV, det är den inte, den är både långsammare och grymmare.

DNs rapportering kring attacken avslutas med följande mening:

Enligt statistik från en statlig utredning från 2007 skadades 15 personer till följd av björnattacker mellan 1996 och 2004, uppger P4 Gävleborg. Av dessa var 13 jägare.

Men hur har man räknat då undrar jag. Det intressanta är inte om människorna som skadas av björn är jägare eller inte. Det intressanta är om de är på jakt eller ej. Den man som för ett par år sedan blev ihjälbiten i Jämtland för ett par år sedan var jägare, men ihjälbiten blev han vid sin stuga när an inte var på jakt. Hade han hamnat i statistiken över jägare eller andra personer? Den skogsarbetare som utanför Orsa i mars 2008 blev attackerad av en björn brukar jaga på sin fritid. Hade han hamnat i statistiken över jägare eller andra personer? Ergo: det är fullständigt ointressant om de som attackeras är jägare eller ej. Det intressanta är om de är på jakt eller ej. Men det är klart. Skriver man en rubrik som Försvunnen jägare dödad av björn så säljer man säkert lite extra på det. Man ger även ett intryck av "naturens hämnd", och mycket riktigt, letar man lite på olika nätforum så hittar man genast uttryck typ "gott åt honom" och så vidare.

Ny omröstning!

Kika i spalten till höger så hittar du en ny omröstning. Denna gång undrar jag vad ni har för planer för er vapengarderob i år.

Själv har jag avgivit ett dyrt och heligt nyårslöfte att inte köpa något nytt vapen i år, förutom den CZ455 som jag beställde redan innan jul och redan fått hem såklart. Men detta hindrar inte att man funderar och klurar. Jag lekte med tanken att byta en av mina 30-06 mot en Schultz & Larsen M97DL med en 9,3x62 och en 22-250 pipa. Känns som en riktigt rolig kombination. Men mina 30-06 räcker ju till det vilt som finns i Sverige och egentligen behöver jag ju inte en 22-250 när jag har en välskjutande 6,5x55..... Men det är lite skillnad på behov och drömmar....

Farliga rovdjur

Guwahati, en stad i nordöstra Indien, en plats som visar att rovdjur förvisso är vackra men kan vara rejält farliga. Hittills i år har fyra olika leoparder attackerat människor i eller i närheten av Guwahati.


Leoparden på bilderna här var den första. Den blev troligen störd av skogsavverkningar och nybyggen vilket fick den att smyga in i staden. Personen på bilden skadades när han försökte jaa bort leoparden.

Igår rapporterade The Times of India om årets fjärde incident i trakten av samma stad. Denna gång skadades två personer svårt innan leoparden kunde stängas in i ett rum varefter den sövdes och fördes till ett zoo. Ett par dagar tidigare sövdes en leopard som tagit sig in på en skola...

Utpal Bora som ärbetar som typ "vilttillsyningsman" på Assam State Zoo berättar:

"We reached the spot after getting information. At present, the leopard is at the Assam State Zoo. Soon, we will take a decision on shifting the animal"

Han förklarar beteendet med följande ord:

"We have noticed here that leopards come down from the hills to the city either late in the evening or early in the morning probably in search of food. There is also a possibility that the female leopard is the mother of the sub-adult leopard that was spotted in the same area on Wednesday."

Till min glädje....

...kan jag konstatera att Svensk Jakt och Svensk Jakt nyheter under senare tid lika lyfter fram vad som skrivits på olika bloggar som vad som sagt och skrivits i konventionell media. Det demonstrerar en framsynthet vad gäller dagens medialandskap!

En eloge till redaktionen!

Cirkus Cirkör

När detta publiceras befinner jag mig på Stora Teatern i Göteborg och ser Cirkus Cirkörs föreställning Wear it like a crown. Trailern kan ni se ovan. Jag återkommer med kommentar senare.

Tång

Hur djävla korkad får man bli?

Läste i Bohuslänningen om fyndet av en vildsvinskulting som lagts som bete på en is i Dals-Ed trakten. Märk väl bete, inte åtel. För det fanns ingen som tänkte sitta och vaka vid kultingen. Istället hade den som placerade ut den försäkrat sig om att alla som åt av kadavret skulle garanteras en plågsam död. Kultingen var nämligen förgiftad. Polisen har avslöjat att det fanns tre gifter i kroppen varav det ena var etylenglykol. De sista två gifterna vill man inte avslöja men nämner att det är tillståndspliktiga gifter som används i jordbruket. Kanske kan ett av dem vara diquat, ett elakt gift som används vid besprutning av potatis.

Det hela skedde härom året och utredningen läggs nu ner i brist på ledtrådar. Hypotesen är att kultingen lagts på sjön i syfte att förgifta varg. Just förgiftning av varg var det som knäckte den svenska vargstammen på 1800-talet. Utan tillgång till giftet stryknin hade det inte gått. Det behövs 0,5 mg stryknin per kg hos en hund/varg för att ta död på den om giftet fås oralt, t.ex. via ett förgiftat kadaver.

Som väl var är det relativt ovanligt med förgiftade kadaver nu för tiden. Jag och alla jägare jag känner tar absolut avstånd från sådana vansinnigheter som beskrivits i detta inlägg. Jag hoppas att idioten som lagt ut den förgiftade kultingen åker dit ordentligt. Detta är värsta formen av tjuvjakt. Ja till och med värre, brottsrubriceringen var nämligen "förgöring" och ger upp till sex års fängelse. Enligt 13 kap 8 § i brottsbalken kan man läsa följande om förgöring:

Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller genom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande värde utsatts för fara.

Naturvårdsverkets ineffektivitet

Kanske finns svaret på varför vi jägare upplever sådan frustration avseende naturvårdsverket i en artikel som publicerades i miljöaktuellt igår. Den heter Kaos på Naturvårdsverket lamslår miljöarbetet. Och orsaken till detta kaos? Jo som vanligt stavas det omorganisation.

Omorganisation är ett gissel som allt för många chefer och styrelser tar till för att sätta sin prägel (stämpel) på en verksamhet. Väldigt sällan har en djuplodande analys gjorts av vare sig behovet av omorganisation eller dess effekt. Vad gäller en omorganisations effekt är riskbedömning det jag upplever brukar saknas. Detta verkar gälla även Naturvårdsverket:

– Att inleda en så stor process när inte ens Maria (Ågren) kan tala om varför vi måste göra en så stor förändring skapar frustration. Det fanns ingen problembild och folk undrade varför de måste jobba på ett annat sätt, säger en av källorna till Miljöaktuellt.

Därtill innebär omorganisationer såväl synliga som dolda kostnader, de sistnämnda oftast i form av tid. Googlar man lite på "kostnad omorganisation" hittar man oändliga mängder enskilda exempel, men egentligen inga övergripande sammanställningar eller råd kring hur man minimerar kostnaderna vid en omorganisation. Inte heller hur man genomför en omorgansation så effektivt som möjligt.

Nåja. Naturvårdsverket omorganiserar. Här är några belysande klipp ur miljöaktuellts artikel:

– Naturvårdsverket har vare sig blivit vassare eller tydligare av reformen. Det blir bara fegare och fegare och det är tragiskt, eftersom myndigheten behövs som en tydlig spelare på miljöområdet, säger en tidigare tjänsteman på verket som har bytt jobb.

Flera anställda menar att omorganisationen som drog igång i april 2011 har skapat en svagare och mera osäker myndighet som tappar fart och inte längre driver miljöarbetet framåt som tidigare

Förändringsarbetet har pågått i nästan ett år, generaldirektören har arbetat där i två:

Ett år efter att Maria Ågren tillträdde som generaldirektör inledde hon arbetet med att bryta upp den gamla uppdelningen i sakområden för att gå över till en renodlad processorganisation med ansvar för uppdrag respektive genomförande. Enheter slogs ihop och personalen möblerades om rejält.
– Det var frustrerande för dem som jobbat med hela kedjan att nu bara se en del av arbetet. I stället för att tänka ”väg” får de nu tänka ”projekt” och att de ansvarar för en del av detta. Det går även ut över nyanställda som trott att de ska jobba bredare, säger en tjänsteman som jobbar kvar på verket.

I varje organisation är det viktigt att folk vet vad de skall göra och att de gör rätt saker:

Enligt Miljöaktuellts källor ges inte några tydligt beskrivna arbetsuppgifter. Tidigare var anställda experter på en sak, till exempel miljöeffekter av vägar, hamnar eller flygplatser. I den nya organisationen ska varje anställd jobba med antingen forskning, vägledning eller ärendehantering.
Nio månader efter att den nya organisationen sjösattes sitter många fortfarande kvar med sina gamla arbetsuppgifter, eftersom ingen annan tagit över dem.
– Flera gånger har remisser bollats mellan avdelningar och enheter och vi har tvingats begära förlängd svarstid för att vi inte vet var ärendet hör hemma. Ibland får man ta hand om det för att kompetens eller tid saknas där ärendet egentligen hör hemma, säger en tjänsteman.
– Jag tror att många på verket är mycket engagerade och tycker att arbetet är viktigt. Nu försöker man att täcka upp för när organisationen inte fungerar. Det kan göra att ledningen inte märker hur stora problemen är. Folk hoppar in och gör jobb de inte borde för att det ska gå ihop, säger samma tjänsteman.

Om sakernas tillstånd verkligen är så illa som det beskrivs i artikeln så är det inte konstigt att frustrationen fortplantar sig ut i samhället. T.ex. vad det gäller beslutet om skyddsjakt på varg, ett beslut som går tvärt emot den politiska intentionen. Men politikerna kan inte göra allt för mycket åt detta, tar man verket i örat blir det ministerstyre....

Vådaskjutningar med dödlig utgång

1974-10-06 och jag var tre och ett halvt år gammal. Far hade veckan innan haft årsmöte med fiskeklubben. Allt var som vanligt. Denna min näst sista höst i lägenheten på Linnégatan i Göteborg.

Någon dag senare ringde det. Far blev allvarlig. Lillebror hade fortfarande inte lärt sig gå. Några dagar senare tog far på sig sin svarta kostym och begav sig till Lim-Eriks begravning.

Lim-Erik var ordföranden i fars fiskeklubb. En position jag nu innehar sedan ett par tre-fyra år. Medlem har jag varit i klubben sedan det blev en vakans i mitten av 1990-talet och jag blev invald.

Jag kom och tänka på allt detta härom kvällen när jag läste i senaste numret av Svensk Jakt (nr 2-3/2012). Där fanns en artikel om vådaskjutningar vid jakt. Statistiken visar att införandet av jägarexamen var vital för att få ner mängden våaskjutningar. Under åren 1970 till 1982 vådasköts 47 personer. Under de kommande 26 åren (1983-2010) vådasköts 48 personer. Olyckorna sker oftare vid småviltjakt, för den senare perioden var det 22 vådaskott vid högviltjakt och 26 vid småviltjakt. Överlag tycker jag att trenden är god, men givetvis skall vi arbeta mot en nollvision. Inte minst bör folk tänka på hur vapnen hanteras då över hälften av vådaskotten vid småviltjakt är självförvållade.

Men hur hänger nu detta ihop med Lim-Erik som jag skrev om i början?

Jo Lim-Erik dog av ett självförvållat vådaskott vid småviltjakt. Han måste ingå i statistiken. Det var vad jag blev påmind om när jag läste artikeln. Jag blev även påmind om min kurskamrat från jägarexamenskursen. Hans far dog, om jag förstått saken rätt, av ett vådaskott. Att ta jägarexamen var därför ett viktigt sätt för honom att bearbeta detta.

Jag avslutar med en vemodig snapsvisa som vi brukar sjunga en, ofta fler gånger, på årsmötena med fiskeklubben. Det är en visa som får mig att tänka på döda vänner:

Avbitarens visa
Jag har aldrig bitit å en
Flugan från vår herres spö, halleluja
Därför sprattlar jag i håven
Ensam och rädd för att dö

Ljugit har jag mångahanda
Om fisken som var allra störst, halleluja
Därför när jag nu skall landa
Ett glas för att släcka min törst

(paus, nubbe)

Nu jag går att flugor kasta
I strömmar någon annan stans, halleluja
Därför bröder låt oss hasta
Att tömma var droppe där fanns

Men när jag tänker upp på graven
Och flugspö't uti Karons båt, halleluja
Tror jag ändå jag biter å en
Sankte Petri bröder förlåt

(resten av nubben)

SMARTa mål i rovdjursförvaltningen

Läste på tåget dagens METRO. Där fanns en artikel om att man i vattnet utanför reningsverket i Uppsala hittat spår av läkemedel i de fiskar som fångas där. När jag googlade på nyheten upptäckte jag att den var ett par veckor gammal, typiskt METRO. Det är även en årligen återkommande nyhet. Nyheten gav mig en insikt. Jag förstod helt plötsligt varför SNF och andra miljöorganisationer (betraktarsidan) agerar som de gör. De har helt enkelt satt upp SMARTa mål.

SMARTa mål var något vi pratade mycket om på en projektledarutbildning jag har gått. Det handlar om att formulera sina mål så att de går att uppnå, SMART är en förkortning för:

• Specifikt
• Mätbart
• Attainable (uppnåbar)
  
• Realistiskt
• Tidssatt

Ett SMART mål skall vara specifikt, t.ex. Stoppa licensjakten på varg. Det skall mätbart, om licensjakt förekommer kan ju lätt besvaras med ett ja eller nej. Det skall vara attainable (uppnåbart), vilket gjordes med EU-kommissionens hjälp. Det skall vara realistiskt, eftersom det gick att häva licensjakten i Finland så borde det gå även i Sverige, vilket visade sig fungera. Målet skall vara tidssatt, nu vet jag inte om man satte något tidsspann, men det hade kunnat se ut så här: Senast vid utgången av år 2011 skall licensjakt på varg i Sverige vara förbjuden.

Nu vet jag inte om SNF och andra organisationer satte upp målet att stoppa licensjakten på varg på detta vis, men det skulle inte förvåna mig. Det var ett mål som var tydligt och gav medialt genomslag. Inte minst fick man i media förmedla en bild av tusentals blodtörstiga skjutglada jägare som hetsjagade handfull vargar. Att från SNFs sida sätta upp ett SMART mål angående läkemedel i fisk hade inte varit lika SMART. Ett sådant mål skulle förvisso vara specifikt och mätbart, men knappast uppnåbart eller realistiskt inom en överskådlig tidsram då kostnaderna att justera vattenreningsverken så att de även renar dessa läkemedelsrester är astronomiska för samhället.

Om vi nu istället kikar på brukarsidans mål i rovdjurspolitiken så kan man omedelbart konstatera att en nollvision på varg i Sverige inte är ett SMART mål, det är vare sig uppnåbart eller realistiskt. Däremot skulle målet 150 vargar i Sverige kunna vara ett SMART mål om det formuleras rätt och man förankrar det rätt. Knäckfrågan är hur man definierar gynnsam bevarandestatus, men det går att utläsa så att risken skall vara låg att stammen dör ut under de kommande 100 åren. Om man då kikar på ett konkret fall (som jag lånar från genetikern Dag Lindgren), Isle Royale i USA så är den 5 kvadratmil stor och hyser sedan 40-talet en vargstam baserad på 2 individer, ytterligare en individ dök upp 1997. Vargstammen överlever men flukuerar naturligtvis beroende på hur älgen i området mår. Fluktuationen varierar mellan 12 och 50 individer. Stammen har altså överlevt i sex decennier. Forskare i området anser att stammen bör vara ungefär 50 individer för att garanteras kunna fortleva.

Med detta i bakhuvudet skulle brukarsidan kunna uttrycka sig ungefär såhär:

Brukarsidan skall verka för att regeringen och EU senast vid utgången av år 2014 skall ha kommit överens om att 150 vargar i Sverige är att bertrakta som gynnsam bevarandestatus och att den svenska vargstammen förvaltas genom licensjakt.

Målet är SMART. Det är specifikt. Det är mätbart. Det är antagligen uppnåbart (attainable), åtminstone om man utgår från Isle Royale exemplet och inte artificella beräkningsmetoder. Det skulle kunna vara realistiskt, det handlar om att förankra synen på gynnsam bevarandestatus. Det är tidsatt.

Men hur man än vänder och vrider på det så har betraktarsidans mål ännu så länge varit SMARTare än brukarsidans. Kanske kan vi få till en förändring under året?

Var skall miljöarbetet investeras?

I LT kunde man härom dagen läsa en intressant insändare som i princip ansåg att stora delar av miljörörelsen silar mygg och sväljer kameler. Poängen var all den energi och debattengagemang som läggs på de stora rovdjuren när det finns större, globala problem att bearbeta. Inte minst vår överkonsumtion, jag lånar nu debattörens ord:

Redan 1987 noterade New Economics Foundation att världen den 19 december det året konsumerat mer än jorden förmår att producera. År 2011 korsade kurvorna varandra redan den 27 september. Overshoot day inträffar tidigare för varje år som går. Vi är inne i en spiral som inte går att hejda.

För vem framstår import av biff från Brasilien, lammstek från New Zeeland och skeppning av ishavsfångad fisk till ostasien för filéande när varje vargpar i Sverige konsumerar 75.000 portioner älgkött motiverad? Det är lite svårt att förklara på ett pedagogiskt sätt för ett barn som oroas över jordens framtid. Samtidigt blir detta effekten av det miljölobbyarbete som får störst utrymme i media. Sett i detta perspektiv blir Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund genom praktisk handling miljögynnande organisationer.

Förvisso finns det miljöproblem med jakten, t.ex. blyammunition, men all forskning visar att bly i fast form är betydligt mindre farligt för miljön än t.ex. de blyföroreningar som spreds i samband med att bensinen var blyad. Därmed inte sagt att det skulle vara bra att konsumera bly, men det har med magens pH värde att göra.

Som vanligt kan man strunta i att läsa kommentarerna till debattartikeln, de är sällan speciellt nyanserade och konstruktiva.

Näbben, follow up

För ett tag sedan skrev jag om en näbb jag hittade uppe i ledningsgatan. Har, förutom här på bloggen, kontaktat ett par ornitologer jag känner. Det har kommit många olika förslag (stormfågel, labb, skarv, hök/vråk medanmin egen spontana gissning var fikgjuse). Det förslag som kanske är mest sannolikt i nuläget och som argumenterades bäst var stormfågel. Min kompis Kenneth skrev i ett mail:

Hej igen!

Det du hittat är det förhornade tillväxtlager som ligger utanpå själva benet. Näbbarna på fiskgjuse och andra rovfåglar är annorlunda uppbyggda. På ”din” näbb är det själva spetsen som är böjd.

Storskarvens näbb är betydligt större. Bredstjärtad labb och storlabb skulle kunna vara två alternativ men jag håller som sagt på stormfågel.

Om du är i Göteborg kan du jämföra med de uppstoppade exemplaren på Naturhistoriska museet.

Hälsningar Kenneth

Eventuellt blir det ändå en tur till Göteborg på fredag. Då skall jag försöka klämma in ett besök på Naturhistoriska, får ta och ringa dem först.

Jakt och akutsjukvård

Jag har åkt till sjukhuset en gång under pågående jakt. Som väl var handlade det inte om något akut. Snarare var det en kallelse till vårdcentralen för att min läkare skulle följa upp mitt blodtryck. För så är det, jag tillhör den stora minoritet av vår befolkning som behöver kontrollera blodtrycket med hjälp av mediciner. Det besöket var roligt, läkaren ordinerade mig mer jakt eftersom det medicinerade blodtrycket efter en intensiv jaktförmiddag var så bra det kunde vara.

Men alla har inte så harmlösa orsaker att uppsöka sjukvården under jakt. I Svensk Jakt Nyheter (nr 1/2012) som kom för ett par veckor sedan hade man plockat fram statistik på hur många som skadas under jakt. Statistik från ett halvdussin sjukhus utgjorde basdatan. Denna statistik kan sedan överföras till jägarkåren i stort. Då ser man ett par intressanta tendenser. Den vanligaste skadan är en skärskada i övre extremitet, troligen hand. Den sker i under en söndag älgjaktsmånaden oktober.

4,2% januari
1,8% februari
0% mars
0% april
0% maj
0% juni
0% juli
6% augusti
19,8% september
53,5% oktober
11,4% november
3,6% december

I mina ögon verkar det finnas en klar koppling till de perioder då det jagas älg. Antagligen är det bara så som en god portion av jägarkåren jagar. Att skadorna är fler på hösten och uteblir under yngelperioden hänger givetvis ihop med jakttabellens konstruktion. Jag återger nu även vilka veckodagar det är vanligast med skador:

17% måndag
12,5% tisdag
10,1% onsdag
6,5% torsdag
9,5% fredag
11,9% lördag
32,1% söndag

Mest skador under helgen och måndag+tisdag. Hänger det också ihop med hur vi brukar jaga? På helgerna är fler ute och jagar och så har vi älgpremiären en måndag.... Dippen på torsdagar har jag förståelse för. Kan inte komma ihåg när jag senast var ute och jagade en torsdag...

Men hur ser skadorna då ut? Jo 37,7% har skurit sig, 27,5% har trampat snett, halkat, snubblat etc. Den tredje största skadeorsaken är hundbett, 6%, medan fall ur jakttorn ligger på 5,4%. Vådaskott hamnar på 3,6% och eftersom uppskattningsvis 600 personer uppsöker sjukvård i samband med jakt varje år så innebär det att ca 20 personer vådaskjuts per år. Vådaskjutningarna sker generellt vid gemensamhetsjakt där hagelvapen är inblandade. Skadorna sitter oftast i armar (59,3%) och ben (23,4%). Skadorna utgörs av sårskador (50,6%) och frakturer (17,3%). Sedan finns det givetvis en bunt skador som har med maskiner och utrustning att göra, skador som liknar dem vi ser i jordbruket.

Av detta kan man sluta sig att det egentligen inte är speciellt farligt att jaga om man bara håller på säkerheten och inte gör något överilat. Vi har trots allt bortåt 300.000 jägare (jaktkortslösare + några som jagar utan löst jaktkort) vilka i snitt spenderar typ 20 eller om det var 25 tillfällen på jakt per år. Räknar vi på den lägre siffran så landar vi i 6 miljoner jakttillfällen per år i Sverige. 600 skador allvarliga nog att uppsöka sjukvård ger en risk på 1 promille. Då var det nästan farligare att kila till ICA-butiken och köpa mjölk när jag pluggade i Göteborg....

Hur som helst. Ta det försiktigt i skog och mark! Och utnyttja de sista veckornas möjligheter i jakttabellen väl! Själv tänkte jag åter dra igång lockjakten nu när snön ligger. Det och kråkfågel blir nog tidens melodi resten av säsongen. Möjligen undantaget någon drevjakt på klövvilt om det hinns med. På gott och ont är helgen fulltecknad med andra aktiviteter, bland annat Cirkus Cirkör.

Dödsorsaker varg 2010-11

Naturvårdsverket har släppt dödsorsakerna för de vargar där sådan kunnat konstateras under åren 2010 och 2011. Eftersom man har 100 djur för dessa år är det hela rätt enkelt egentligen:

47% licensjakt
22% skyddsjakt
15% trafik
6% angrepp (§28)
4% skada/olycka & skadat/avlivat (inkl polisbeslut)
3% ej fastställd
2% nedsövning
1% illegal jakt

Ser man den listan känns allt skrikande om tjuvjaktens omfattning rätt överdriven. Speciellt om man väger in vargstammens stadiga ökning under senare år, detta trots licensjakt. Därmed inte sagt att tjuvjakt inte skulle förekomma, för det gör den bevisligen.

Stormfälle

Får jagande politiker inte ta politiska uppdrag om jakt?

I morses kunde man på Ekot höra statsvetaren Simon Matti kritisera att en stor del av de politiker som sitter i viltförvaltningsdeligationerna själva jagar. Han anser att det blir en snedvridning och att jägarintresset på så vis får en allt för kraftig representation. Jag tycker att Simon Matti gör ett felslut.

Det han missar att ta hänsyn till är att politikerna är en del av samhället och att de har olika intressen som driver dem, de har även intressen vid sidan om politiken. Sannolikt är de bäst insatta i de områden de är intresserade av. Självfallet väger partierna in sina politikers kompetens när de ges olika politiska uppdrag. Jägare och naturintresserade människor är därmed tämligen givna i viltförvaltningsdelegationerna. Att sätt en person som är totalt ointresserad av vilt och natur men har ett brinnande intresse för låt säga idrottslig föreningsverksamhet i en viltdelegation och samtidigt sätta den jagande idrottshatande politikern i fritidsförvaltningen skulle vara fullständigt resursslöseri.

Följdfrågan blir givetvis om man även skall utesluta SNF anslutna politiker ur viltförvaltningsdelegationerna då de också kan sägas representera ett särintresse?

Att placera oinsatta människor på olika poster blir samhällsekonomiskt dyrt och oftast väldigt ineffektivt. Snarare får vi förutsätta att politikerna kan hålla isär sina uppdrag och intressen. När de sitter som politiskt utsedda i en viltförvaltningsdelegation så representerar de inte längre sitt eget intresse. Ofta representerar de i den situationen inte ens sitt partis åsikter, utan då skall de representera samhällets intresse. Detta gäller väldigt många politiska uppdrag. Men ibland måste man påminna politikerna och partierna om detta.

Forskaren Simon Mattis resonemang liknar det som fördes i somras när den pensionerade åklagaren Sven-Erik Alhem gick ut i media och hävdade att jagande poliser var olämpliga att utreda jaktbrott. Länspolismästaren i Sörmland, Mats Kirestams visa ord den gången tycker jag räcker även i fallet med viltförvaltningsdelegationernas politiker:

Jag tror att de allmänna jävsreglerna och sunt förnuft räcker

Och den som vill höra intervjun med Simon Matti så har jag bäddat in den (notera att SR i rubriken kallar det vargförvaltningsdelegation):

Lästips: Hemingway Green hills of Africa

Afrikajakt har jag väl aldrig varit så där jättesugen på, men nu efter att ha sett Guillous båda program så kände jag för att läsa på lite om sådan jakt. Plockade fram ett gammalt nr av Filter med en intervju med Natasha Illum Berg, därefter ordnade jag fram en inläsning av Ernest Hemingways klassiker Green hills of Africa (168 kr, adlibris). Och visst. Hemingway gav ett visst sug. Kanske inte efter just Afrika men efter att ägna sig helhjärtat åt jakt ett par veckor i sträck. Att inte bara gå ut och jaga, utan att leva jakt.

Men hur var Hemingway då? Jo, det var en skildring av sin tid. Där fanns ett uns kollonialism, samtidigt som jag uppfattar Hemingway förhållandevis öppen isin attityd till andra kulturer. Men det är klart, lokalbefolkningen beskrevs t.ex. som nobla masaier. Vibben av beskrivningarna av olika folk i Nordisk Familjebok var påtaglig, lånar ett citat om masaier:

De äro ett högväxt, välbildat folk med framstående kindknotor, spetsig haka och längre hår än de riktige negrerna ha.

Tja, så skulle man knappast skriva idag. Så sett är det ett tidsdokument. Samtidigt sker en hel del saker i boken på samma sätt nu som då. Köttet från djuren som fälls fördelas generellt sett till lokalbefolkningen.

Hemingway var ute efter troféer. Det är mycket gnäll när han ständigt skjuter mindre troféer än sin kompis Carl. Trots att han hela tiden påpekar att han är den bättre skytten av dem. Men samtidigt är han kraftigt omdömmeslös. Han skadeskjuter efter fyllenätter. Inte fan går man ut och jagar eller avlossar en bössa när man fortfarande är framfull.... Men då grå det som det går, då bukskjuter man en gigantisk sabelantilop.....

Nästan lika mycket text som läggs på själva jakten läggs på drickande. Hemingway måste haft med sig lådvis med wiskey ut i bushen....

Hur som helst. Hemingway skriver fantastiskt. Som alltid. Och jag kan inte annat än att rekommendera boken varmt. Inläsningen av Josh Lucas håller en mycket hög kvalitet.

Som taget ur Metro 2033

En bild, som tagen ur Metro 2033, men det är den inte. Den är verklig och visar skyddsutrustning vid blästring.....

Skogsbilväg i dimma

Ett par bilder från strax innan snön kom....

Porträtt, 99 år gammalt

Jönköpings läns museum har precis börjat lägga ut delar av sin bildskatt på flickr. De har även en nystartad blogg om detta. Som alla länsmuseer har det i Jönköping en god samling bilder från hur det var förr i tiden. Där finns bilder på hotade eller försvunna lantraser, där finns djur, natur och givetvis jakt. Bilden ovan föreställer paret Carola och Henning. Bilden är tagen för 99 år sedan av Oscar Jarén. Jag tycker att det är ett roligt porträtt, varför sitter de på stolsryggarna och har fötterna på stolsitsarna? Och så synd det är att man inte får hänga bössan på väggen längre. Jag tycker kombinationen jakttrofé och vapen är väldigt bra. Om man nu hänger upp trofeer så klart.... Och kolla in bonaden! Den går inte av för hackor!

Nåja, ni kommer att få se fler länkningar till den bildsiten framöver. Den är värd att visas!

Skjutstöd, do it yourself

Förr i tiden fotograferade jag massor och har givetvis kvar en massa prylar från den tiden som mest står. Jag har experimenterat lite med att använda ett trebensstativ som skjutstöd men insett att det blir för klumpigt att smyga med så det senaste jag gjorde var att ordna ett skjutstöd av ett gammalt enbensstativ.

Det jag använde var:

• Enbensstativ av märket manfrotto
• delar av ett grepp som satt på en gammal Nikon F801 (här var jag ute efter gängan)
• ett fällhorn jag hittade härom året.
• skruvar, limm etc, dvs förbrukningnsmaterial.

Jag sågade helt enkelt bort rosenkransen på hornet (kommer väl till användning till någon kniv framigenom tror jag). Borrade, limmade och skruvade fast plattan från kameran. Därefter fromades plattan. Den vart lite ful i kanten efter slipnigen så jag limmade helt enkelt dit lite slip och sågretser....

Stödet är tredelat väger kanske sisådär 6-7 hekto (får ta och väga det i kväll). Det är väldigt stabilt (har faktiskt använt det som vanringsstav vid fjällvandring en gång).

Stödet tillverkades för kanske 2 år sedan och har använts flitigt. Till praktisk jakt har det använts betydligt oftare än fast monterade benstöd, men det beror nog mest på att vi har få delar av jaktmarken där det i praktiken funkar med liggande skytte.... Enda nackdelen jag märkt är att det är lite bullrigt när man stöter emot kvistar och träd när man smyger.

(Om någon känner igen bilder och text så beror det på att jag tidigare presenterat projektet på jaktsnack)

Ytterligheter i fråga om varg

I höstas flyttades som bekant två vargar från Idre till Karlsborgstrakten. De satte omedelbart igång att vandra och efter ett tag delade paret på sig. Tiken drog till Gästrikland medan hanen drog till Sälentrakten. Tillägg 09.20, läste just på Svensk Jakts hemsida att tiken åter frossar i renkött, nu i Bräcke i Jämtland. Svårt detta, det är andra gången hon flyttats från renbetesområden och ändå valt att återvända. Kan tänka mig att hon, trots sin genetiska betydelse (se nedan), kommer att dö. Om inte genom beviljad skyddsjakt så kanske genom ett §28 ingripande eller rent av regelrätt tjuvjakt.

Genetikern Dag Lindgren har skrivit flera intressanta artiklar om varför just Idre-tiken är så genetiskt viktig. De är bra att läsa. För att ge lite perspektiv så kan man väl säga att man kan skjuta bort åtminstone ett halvdussin revir och det skulle då göra mindre skada för den svenska vargstammen i jämförelse med att skjuta Idre-tiken.

Varghanen gick som sagt till Sälentrakten, där blev han av allt att döma inte långlivad. Han verkar ha förföljts med snöskoter och dödats. Sändarhalsbandet hittades avskuret vid en bro. Jag kan förstå att det sker, därmed inte sagt att jag försvarar det.

Svenska Rovdjursföreningen har utfäst en belöning om 100.000 kr (SR-klippet nedan). I klippet påstås bland annat att tjuvjakten är omfattande. Möjligen har den blivit det efter förvaltningsfiaskot i somras. Vägs alla tillgängliga data om vargpopulationen samman så pekar nämligen tendensen åt ett annat håll, tjuvjakten har sedan ett par år minskat. Antagligen ett tecken på att acceptansen för den förda vargpolitiken ökade. Antagligen är det inte så längre. Nu skulle jag våga påstå att missnöjet över lag är större än på väldigt länge. Och det där med acceptans. Det betyder inte att man gillar något, men det betyder att man accepterar läget. Men när licensjakten försvann, och därmed jägarnas delaktighet i utformningen och förvaltningen av vargstammen så tror jag att det blev droppen som fick bägaren att rinna över för många. Och inte blir man i jägar- och djurhållarled gladare av att det läggs motioner för att ändra tillbaka §28 i jaktlagen.

För övrigt roade sig Gunnar Glöersen härom sistens med en räkneövning. Han började med att lyfta fram den politiska visionen matlandet Sverige för att därefter konstatera att vararna äter 113.000 portioner älgkött om året. Tillägg 25/1: Glöersen har nu ändrat beräkningen till 75.000 portioner. Alltså det är vad varje revirhävdande par vargar äter.... Sammantaget blir det rätt mycket ekologiskt kött av bästa kvalitet som inte hamnar i matlandet Sverige.

Multimedia message

Multimedia message

Ingen jakt idag utan en utflykt till ett vattenfall!

Multimedia message

Blot sno utloste ravfallan.

Sand

Hustruns nya underkläder.....

....är ett par justa långfilsingar. Hade gärna haft ett par sådana själv.....

Näbb! Fiskgjuse?

Hittade denna näbb uppe i ledningsgatan härom veckan. Lite små vita fjädrar fanns där också men inga vingpennor eller andra ben. Jag tror det är från en fiskgjuse, vad tror ni? Och kan den ha flugit mot ledningen på något olyckligt sätt eller vad kan ha hänt?

SNÖ!!!!!

Äntligen snö!

Fortum, vilka lurendrejare!

Läste en notis i dagens GP där det framgick att Fortum inte ville ge sina kunder full ersättning för strömavbrotten vid stormen Dagmar. De hänvisade till mörker och storm. Men hur tänker de då? Det är ju när det blåser som det blir strömavbrott så inte kan man väl ange det som ett skäl att inte lämna ersättning för att man inte sköter sitt åtagande?

Näe, drömmen vore att gå off-grid!

Skit!

Ett halvdussin favoritlåtar

Fredagkväll. Dags för lite stämningshöjare? Här kommer några låtar jag gillar en dag som denna:













Å till slut en bonuslåt. Kikar ni noga så ser ni mig susa förbi i publiken, det var i sådana här sammanhang (och inte via skytte) som jag drog på mig min tinnitus:

Hämtad: CZ 455 varmint thumbhole

Då har jag nu hämtat hem min nya CZ 455 varmint thumbhole. Licenshandläggningen tog blott 1 månad, vilket är rekord för mig. Tror inte att någon av de femton licenser som passerat genom mitt vapenskåp handlagts så fort.

CZ-an ovan har två uppsättningar pipor. En 22LR och en 17HMR, nu sitter 17HMR på plats då det är den jag är mest nyfiken på. Tänkte skjuta in den snart för att ägna en del tid åt kråkfågel de kommande månaderna. Sedan åker väl 22LR pipan på i april och ett par månader framöver för övningsskyttets skull. Passade även på att tömma Skene Järns förråd på 17HMR ammo när jag ändå var i farten, speciellt som jag fick hyfsad rabatt och slik ammo kan vara lite kinkig att få tag på.

Geväret har jag toppat med den Vortex Viper 6,5-20x44 som jag köpte i höstas. Jag tror att detta blir en riktig superkombination! När jag väl skjutit några hundra skott med den vill säga. Den är extremt grov i slutstycksgången just nu.

Vapen som samlar damm? Resultat av en omrösning

Under den senaste veckan har jag haft en liten undersökning som handlat om ni läsare har vapen i skåpet som mest samlar damm. Frågan gällde vilken av bössorna i skåpet som stått längst och hur lång tid det då rörde.

Ungefär 20% av dem som svarade hade använt (inte nödvändigtvis avlossat) samtliga sina vapen någon gång under de senaste 2 månaderna.

För 10% har någon bössa stått 3-5månader, ytterligare 10% hade haft någon bössa stående 5-11 månader.

Hela 60% hade haft någon bössa stående längre än 12 månader.

Min spontana reaktion är att om man har en bössa som stått mer än 12 månader så kanske det är dags att fundera över att byta ut den mot något annat roligt. Givetvis kan det ju vara så att det är ett mycket speciellt vapen som uppfyller vissa krav, t.ex. en bössa i "afrika kaliber" (avser 375 H&H eller grövre) vilket kanske inte är en bössa man tar med på älg- eller hjortjakten om man har ett annat klass 1 vapen i en kaliber anpassad till mer svenska förhållanden.

För egen del skulle jag nog vilja hävda att jag använt samtliga mina vapen den senaste månaden. Men då har jag hyfsat specialiserade vapen, så det speglar snarare att jag varit ute på tillräckligt många olika jaktformer för att hålla igång rotationen.

Ny undersökning! Möten i naturen?

Det jag är nyfiken på denna gång är hur ofta ni brukar stöta på ickejägare när ni är ute och jagar. Givetvis hänger det samman med var och när man jagar. Antagligen är det större chans att träffa ickejägare i skogen i bär- och svamptid, eller om man jagar nära en tätort än om man jagar långt bort från närmaste bebyggelse.

För egen del så har jag allt mer reflekterat över detta. Inte minst med Lisa Hörnstens forskning i bakhuvudet. Hon visar att en mycket liten del av sveriges natur tar emot en oproportionerligt stor andel av alla besök i naturen. Hon visar också att folk i naturen plockar en bråkdel så mycket svamp och bär som vid en undersökning utförd på 1970-talet. Så frågan är hur ofta folk faktiskt rör sig i de marker vi jagar på. Själv blev jag mycket förvånad då jag härom dagen stötte på tre gubbar i skogen. De verkade diskutera röjningsinsatser. Dessförinnan hade jag varit ute 22 gånger i rad utan att träffa på någon. Men hur är det för er? Hur länge sedan stötte ni på någon som inte var på jakt i skogen?

Svara på frågan ute i kolumnen till höger. Den ligger som tredje rubrik!

Båt

Skall försöka få ytterligare ett jaktarrende.....

Nu har jag bestämt mig för att försöka få ett jaktarrende på en fastighet i Bohusläns skärgård. Fastigheten är på mellan 50 och 60 ha. Lite osäker på den exakta ytan....

Lite klurigt eftersom det är en stiftelse som äger fastigheten, men med lite tur så ordnar sig det!

Hot är aldrig OK!

3,5 års fängelse fick den djurrättsaktivist som startat en mordbrand på McDonalds samt skickat hotbrev (skrivna i sitt eget blod) till olika pälshandlare. Försvarsadvokaten var förhållandevis nöjd med 3,5 år, detta då bevisningen var otvetydig och åklagaren hade yrkat på 5 års fängelse. Därtill har ett skadestånd om 428.000 kr dömts ut.

Jag tycker att det är bra att personen dömdes. Jag har inte mycket till övers för utomparlamentariska påtryckningsmetoder. Våra lagar ger stort utrymme för olika former av påtryckning och protest redan som det är.

Strandfynd

Falkenbergs rävar skall skjutas!

Rävar inne i Falkenberg samhälle har varit en återkommande nyhet i de lokala tidningarna. Det hela kulminerade med att en liten knähund togs av en räv när den rastades i trädgården. Av insändare och nivån på nyheterna kunde man nästan tro att det var varg i farten, men så är det inte utan det rör sig om rävar som lärt sig att det finns bra med mat i staden. Hur som helst hade Kommunstyrelsens arbetsutskott nyligen ett extrainkallat möte vid vilket man beslutade att ge i uppdrag till jägare att öka avskjutningen av räv inom detaljplanerat område.

– Vi får hålla efter dem lite när de kommer för nära. Det är meningen att rävar ska vara i naturen, inte i stan, kommenterar Mari-Louise Wernersson, kommunstyrelsens ordförande (C).

Detta bör med andra ord innebära att jägarna har en-å-enhalv månad på sig att få bukt med problemet, sedan är jakttiden på räv över. Om nu inte kommunen utökar uppdraget och väljer att kalla det för skyddsjakt istället.

Multimedia message

Kafferast!

En fundering om viltolyckor och trafik

Det skrivs periodvis mycket om viltolyckor. Härom dagen refererade jag en nyhet där det konstaterades att inte alla viltolyckor anmäls. Kanske beroende på okunskap och kanske beroende på att föraren kanske tror att han/hon gjort sig skyldig till ett brott.

Det jag funderar över är hur stor andel av viltolyckorna där en bidragande orsak varit:

• Att man kört för fort.
• Att föraren pysslat med annat, kanske ställt in radion eller SMS-at.
• Att föraren varit onykter.
• Att bilen haft brister, t.ex. en strålkastare ur funktion, bristande mönsterdjup, dålig vindrutetorkare mm.
  

Rent generellt kan man konstatera att en grupp på 15% är inblandade i 50% av alla alla trafikolyckor. Man kan även konstatera att singelolyckor är den olyckskategori som kräver flest dödsoffer per år.

Nu säger jag inte att man kommer åt olyckorna genom att fundera över dessa faktorer. Det jag söker är en förklaring till varför olyckorna sker, inte bara en listning där man uppmanar förare att vara extra försiktiga för att:

• Viltet rör sig extra mycket i gryning/skymning
• Viltet rör sig mer maj-juni och september-oktober.
• Viltet gärna rör sig i anslutning till vattendrag.
• Viltet kan söka sig till vintersaltade vägar.

Det är riskfaktorer, men inga förklaringar. För eftersom en inrapporterad viltolycka inte betraktas som ett brott så utreds mig veterligen inte heller eventuella trafikbrott som lett fram till att olyckan skett.

Kanske är jag lite extra kinkig vad gäller trafikanter då jag bor vid en landsväg och ser ett par bilar flyga av vägen varje år. Men genom lite extra försiktighet och uppmärksamhet kan man bespara människor och djur stort lidande, sedan kan man spara en helvetes massa pengar för samhället (mina skattepengar) genom att ge fan i att orsaka trafikolyckor av olika slag genom slarv och nonchalans!

Vrak....

På stranden fanns ett vrak som lillkillen tyckte var spännande...