Det finns några människor som man tagit för givna hela livet. Några har funnits andra har man som sagt tagit för givna då man håller av dem. Lennart var en sådan.
För någon timme sedan ringde min mor. Farsan kunde inte, han var för ledsen. Morsan berättade att Lennart var död. Han var född 1923 så det var inte så förvånande. Men ändå känns det märkligt. Vi träffades inte så ofta, han bodde i Säffle. Men varje gång vi träffades var det trevligt och Lennart betydde mycket för mig. Redan som väldigt liten gillade jag honom. Han var barnläkare så han hade god hand med små battingar som mig.
När vi senare började fara till fjällen för att vandra så brukade vi övernatta hos honom och hans hustru. Då gjorde jag min första bekantskap med Jaktmarker & fiskevatten, som han prenumererade på. Som en bonus försåg han mig alltid med tomhylsor, något som var väldigt spännande på den tiden. Jag kände nästan inga andra jägare. Tanken var att jag vilken vecka som helst skulle ha skrivit ett brev till Lennart och berättat om min hund, han skulle gillat det.
Några gånger följde Lennart med på fjällvandringar. Riktigt roligt att ta del av hans minnen och fjällerfarenheter, inte minst som han var med och byggde vår fjällstuga för snart 70 år sedan.
Så sent som i dag fann jag ett brev från när han var och besökte oss senast. Jag läste den lilla lappen med glädje, att få ett brev av Lennart tillhörde ovanligheterna. Han var inte för brevskrivande. Som en föraning kan man tycka nu i efterhand. Nu när samtalet från min mor börjat sjunka in.
Lennart, jag kommer att dricka dig till när jag kommer till stugan i sommar. Kanske sjunger jag då denna lilla visa som vi tårfyllda sjungit tillsammans så många gånger:
Avbitarens visa
Jag har aldrig bitit å en
Flugan från vår herres spö, halleluja
Därför sprattlar jag i håven
Ensam och rädd för att dö
Ljugit har jag mångahanda
Om fisken som var allra störst, halleluja
Därför när jag nu skall landa
Ett glas för att släcka min törst
(paus, nubbe)
Nu jag går att flugor kasta
I strömmar någon annan stans, halleluja
Därför bröder låt oss hasta
Att tömma var droppe där fanns
Men när jag tänker upp på graven
Och flugspö't uti Karons båt, halleluja
Tror jag ändå jag biter å en
Sankte Petri bröder förlåt
(resten av nubben)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar