Naturvårdsverket: Hjälp oss att utforma framtidens lo- och järvinventering!

Pressmeddelande från naturvårdsverket från igår:

Sverige och Norge startar ett gemensamt arbete om inventeringar av rovdjur. Först ut är lodjur och järv där två arbetsgrupper har fått i uppdrag att utveckla gemensamma inventeringsmetoder i Norge och Sverige. Målet är en gemensam rapportering om lo- och järvpopulationerna.

– Lodjur, järvar, björnar, vargar och kungsörnar förflyttar sig obehindrat mellan Sverige och Norge. Därför är det lämpligt med en övervakning av arterna som tar hänsyn till detta och som ger en helhetsbild av populationerna på skandinavisk nivå, säger Magnus Kristoffersson, projektledare på Naturvårdsverket. 
– Liknande metoder på bägge sidorna av gränsen kommer att göra det lättare att sammanställa data från de båda länderna, säger Morten Kjørstad, chef för Rovdata.

Ser över dagens metoder

De två arbetsgrupperna har medlemmar från både Norge och Sverige. De ska tillsammans gå igenom de inventeringsmetoder som används idag för lodjur och järv och bland annat ge förslag på gemensam metodik, kriterier för värdering av observationer, kvalitetssäkring och rapportering i Sverige och Norge. En utgångspunkt för arbetet är de metoder och de kriterier för inventeringar som används idag.
Arbetet för lo och järv är planerat att vara klart under hösten 2012. Målet är att genomföra enhetlig och samordnad övervakning från 2013. Enligt planen ska man senare göra ett motsvarande arbete för björn, varg och kungsörn i Norge och Sverige. Målet är att detta arbete, för någon eller några av arterna, ska påbörjas under 2013.

Gemensam databas

Det svensk-norska samarbetet gäller också gemensam lagring av data byggt på Rovbase som är databas för rovdjursinventering i Norge. Den svenska rovdjursförvaltningen ska successivt börja använda Rovbase för att lagra information om viltskador, jakt och inventering. En gemensam datalagring passar också väl med strävan att ha en gemensam metodik för inventeringsarbetet.

Önskar lokal medverkan

Arbetsgrupperna ska underlätta samarbete över landsgränserna och ska ta hänsyn till nuvarande organisation och ansvarfördelning för arbetet med övervakning. En viktig del i uppdraget är att föreslagen inventeringsmetodik ska medverka till att öka och synliggöra en lokal delaktighet i inventeringsarbetet. Det är viktigt att underlätta för lokala aktörer, till exempel tamdjursägare, och markägare, jägare och andra friluftsintresserade att på ett enkelt sätt ska kunna bidra i inventeringsarbetet. Naturvårdsverket och Rovdata vill därför öppna upp för alla som känner sig berörda att lämna synpunkter och förslag på hur järvar och lodjur ska inventeras. Förslagen kommer att bearbetas i respektive arbetsgrupp.

Alla kan lämna förslag

Arbetsgrupperna är intresserade av förslag under arbetets gång från organisationer och andra intresserade. Du kan lämna förslag på webben. Här kommer man också att publicera information löpande. Här hittar du också gruppernas uppdrag.

 Den som känner sig hågad att lämna förslag kan göra det HÄR. För övrigt är det kul att notera initiativet då det var en av punkterna jag lyfte fram i mitt svar på Rovdjursutredningen! Där skrev jag följande om inventering:

Inventeringsmetoder för stora rovdjur: Detta är en stor och viktig fråga som inte helt och hållet kan läggas på förvaltningen, de kräver mål som satts upp politiskt. Inventering är det viktigaste redskapet för att vi skall kunna skapa en fungerande förvaltning. Men lika viktigt som att inventeringen blir bra utför är det att den blir rättvis. Man kan t.ex. inte längre ha inventeringsmetoder som i princip uteslutande kvalitetssäkrar via spårsnö när rovdjursstammarna sprider sig allt längre söder ut i vårt land. Då måste man arbeta fram andra kriterier som gäller. Kanske är det då läge att i allt större utsträckning kika på vilka kriterier man använder sig av vid inventering och beräkning av populationer internationellt. Hur stor skulle vargstammen bli om vi använde samma beräkningsgrund som Italien eller Spanien? Om det visar sig att vi med en Italiensk beräkningsmetod helt plötsligt skulle ha en estimerad vargstam om 1000 individer så är detta viktigt att lyfta fram, det demonstrerar då svagheten i det internationella regelverket. Kikar man på björninventeringsmetoder genom åren så kan man konstatera att en mindre lämplig björninventeringsmetod höll nere den officiella populationen trots att lokalbefolkningen hävdade att de var fler. När metoden reviderades och björnskit började DNA-analyseras ökade den officiella björnpopulationen till det dubbla. Det är av avgörande viktig för den lokala acceptansen att kunna visa att inte bara samma regler används utan att reglerna tillämpas likadant på samma typ av data. Det är en fråga om att skapa internationellt jämförbar data och jämförbara beslutsunderlag. Det är även en fråga om att de som bor i rovdjursområden skall känna igen sig i de rovdjurspopulationssiffror som presenteras.