Inför det nya året...

...skall man givetvis avlägga några löften. Eller i alla fall sätta upp några målsättningar. Jag har följande jaktrelaterade målsättningar inför det nya året:

• Inte göra något nytt inköp av vare sig vapen eller optik. Brasklapp: kommer givetvis att lösa ut den bössa som jag för ett par veckor sedan lämnade in licensansökan på.
  
• Även fortsättningsvis skjuta minst lika många predatorer som matvilt.
• Pälsbereda ett viltskinn själv.
• Göra viltsalami.
• Bygga en rök.
  
• Att 90% av familjens köttkonsumtion kommer från vilt eller våra egna får.
  
• Publicera minst ett inlägg per dag på bloggen.
• Och viktigast av allt: ha riktigt roligt i skog och mark med ungarna.
  

Multimedia message

En bil i min hage efter nattens halka.

Jaktåret som gick

På det personliga planet är jag hyfsat nöjd med 2011 som jaktår. Jag har hållit mig till min målsättning att skjuta fler predatorer än matvilt. Jag har ökat avskjutningen av kråkfågel något jämfört med tidigare år. Jag fick lockjakten på räv att börja funka. Jag undvek skadeskjutningar. Kort sagt, uppförde mig jägarmässigt och fick äta en hel del viltkött.

En del ombyten i vapengarderoben blev det också. Den Remington 700 jag plockade ut i januari byttes snabbt mot en kustom Hva 1900. En baikalbock byttes mot en tikka m77k med två pipset. Just nu behandlas licensansökan på en CZ455 med två pipor (22lr & 17hmr), lämnade då min gamla anschütz i inbyte. Lite småbyten bland siktena, bland annat byttes mitt NF 6-22x56 mot ett Trijicon 2,5-10x56. Mitt zeiss 3-9x40 fick gå för ett Vortex viper 6,5-20x44, denna kommer att toppa min småviltstudsare.

Övningsskyttet landade på ca 150 skott på älgbana och ungefär lika många på lite längre håll. Med 22LR blev det någon stans mellan 1000-1500 skott avfyrade. Hagelskyttet var myckeet sparsamt. Vilket är något som får åtgärdas nästa år.

Jag gick en kurs i björnjakt och satte mig överlag in bättre i hur jakt på stora rovvilt går till samt politiken och förvaltningen kring dessa.

Men hur var 2011 för jakten i Sverige?

Ja egentligen vet vi inte det förrän i efterhand, men på ett plan var den katastrofal. Licensjakten på varg skedde antagligen för sista gången på länge. Detta är en katastrof för vargstammen, för landsbygden och för jägarna som individer och kår. Genom licensjakten visade politikerna nämligen att man tog landsbygdens upplevda problem på allvar. Nu finns det bara kvar en massa problem i hur man förankrar rovdjurspolitiken på landsbygden, men just licensjakten var ett steg framåt rent mentalt. Licensjakten hade delvis den bieffekten att den bidrog till att minska tjuvjakten. Jag är helt övertygad om att detta kommer att ändras, om det inte redan gjorde det den ödesdigra dag då regeringen backade för EU. Precis som vanligt. 2011 var även det år då älgjaktsystemets regelverk ändrades. Jag har inte fattat hur det kommer att gå till i framtiden så det får jag väl utvärdera om något år eller två när vi fått prova på det.

Att krympa ett huvud - en spektakulär trofé

Vissa folkslag runt om i världen har förr i tiden tagit hand om sina fallna motståndares huvuden. De har konserverats och krympts. Processen går givetvis att utföra även på djur. Om någon följer instruktionen och krymper en djurskalle så skulle jag bli glad över att bli underrättad om hur det gick!

En instruktionsvideo som skingrar några oklarheter:

Musikutvikning - Rammstein

Igår skrev jag om boken Blod Eld Död. Tankarna har sedan vandrat vidare till lite annan musik. Ett av mina favoritband de senaste 15 åren är helt klart Rammstein. Inte minst efter att ha sett dem live. De har scenframträdanden som inte går av för hackor. Läste en gång en intervju där de tyckte att om man nu pallrar sig iväg till en konsert istället för att lyssna på musiken i en stereo så skall man minsann få valuta för det. Upplevelsen och scenshowen skall alltså vara en större behållning än musiken i sig. En konsert jag såg på kåren i Göteborg var definitivt det. Då letade sig ett fan upp på ljusrampen över scenen. Och stagedivade. Men publiken flyttade sig. 7 m var fallet och konserten avbröts tillfälligt.... Obehagligt är bara förnamnet. När konserten fortsatte fick de skippa en del fyrverkerier då fylleristen rivit ner dem i fallet. Han överlevde medhjärnskakning och ett brutet ben vill jag minnas.

Kul video med snövittema:


Och en som jag inte kan se som något annat än en kommentar till Björks Army of me:

Ekosystemen klarar sig utan stora rovdjur!

I en gammal SR intervju påpekar Olof Liberg (rovdjursforskaren på Grimsö) att:

– Det förefaller som kanske förväntningarna på rovdjurens roll i ekosystemen är något överdrivna i Sverige, säger Olof Liberg

Närvaron av stora rovdjur i den svenska naturen är därmed ett politiskt val som gjorts, inte något som gjorts för att fylla ett behov eller en lucka. Vilket kanske kandiderande (v) politikern Jonas Sjöstedt borde fundera över innan han i en motion skriver att:

Utdöendet av en enda toppredator kan få ett helt ekosystem att kollapsa

Det finns fler märkligheter i motionen, t.ex. att vargmotstånd kan botas emd information, vilket är märkligt då aktuell forskning visar att jägare i varglän är de del av den svenska befolkningen som kan absolut mest om varg och stora rovdjur och samtidigt är mest rovdjurskritiska. Slutsatsen blir givetvis att det är lätt att skriva politiskt motiverade motioner, men betydligt svårare om man skall väga in aktuell forskning när man skall driva en slagkraftig för eller emot politik.

Friad!

Den älgjägare som i fjor råkade dödsskjuta en skidåkare blev idag friad av rätten. Som framgår av bilden ovan hade de båda maximal otur då skottet först passerat genom en älg innan det fortsatte förbi träden för att därefter träffa den 71-årige mannen dödligt.

En stor tragedi vars rättsliga efterspel nu fått sin upplösning.

Gammal nyhet: Gordon Ramsay sex dwarf eaten by badget

Så bizzart att man inte vet vart man skall ta vägen. En porr-stjärna (Percy Foster), dvärg till på köpet, som är en Gordon Ramsay look-alike har hittats död i ett grävlinggryt! Percy är kanske mest känd för sina insatser i filmen: Hi-Ho Hi-Ho, It's Up Your Arse We Go

Tips: Blod Eld Död

Jag fick boken Blod Eld Död av min kära hustru i julklapp. Det var en mycket intressant bok, där jag fick förklaringar på vissa saker som jag funderat över. Det var också en bok som väckte minnen av platser och ljud.

Boken handlar om den svenska metallen historia under de senaste 40 åren. Metall, hårdrock och heavy metal har nog alltid funnits med i min musiksmak i större eller mindre utsträckning. När man på 1980-talet skulle gruppera sig i hårdrockare eller synthare växlade jag fram och tillbaka. Det fanns så mycket bra metall, och det fanns så mycket bra synth (ja inte synthpop då utan industri/EBM).

Boken består av 15 kapitel vilka kan läsas i vilken ordning man än känner för, de kan stå för sig själva. Så sett är det mer en essäsamling än en sammanhållen reportagebok. I skrivandet av boken har författarna gjort ett medvetet urval och en medveten fokusering. Jag tycker med andra ord inte att det egentligen är frågan om den svenska metallens historia utan snarare om de delar av den svenska metallen som gjort ett internationellt avtryck - ergo death metal.

Men det spelar ingen roll. Boken är intressant för det. Inte minst som jag sett en del av banden det skrivs om. Ja kanske inte de som är yngre än låt säga anno 1998. Men det sena 1980-talets och tidiga 1990-talets scen nr 1, Valvet, besökte jag ofta. Bodde till och med något kvarter därifrån ett par år... Festivalminnen har jag också.

Nåja åter till boken. Det är uppenbart att flera av de ledande gestalterna i den mer extrema metalscenen hade stora personliga problem. Inte minst märks det genom den rad av självmord, och hur dessa hanterades, som löper genom boken. Speciellt black metal handlar om att väcka avsky och provocera, så det är kanske inte så konstigt att Öystein Aarseth tog en mängd bilder på Pelle Dead Ohlin, när denne skjutit huvudet i bitar med ett hagelgevär. Först därefter kontaktades polisen....

Jag avslutar med ett klipp från SVTs Skräckministeriet:


Och förresten, boken är väldigt läsvärd!

Björnjägare(?) enligt dagisbarn...

Barna på pajkens dagis verkar ha hittat på en saga som en pedagog fick illustrera....

Tinnas minnesfond

Från Jägareförbundets hemsida:

Fredagen den 21 oktober 2011 avled jägaren Tinna Gunnarsson. Hon blev påkörd i samband med ett eftersök på trafikskadat vilt utmed en väg i Jönköpings län.

Det är första gången någon i eftersöksorganisationen har mist livet i samband med viltolycksarbetet.

Svenska Jägareförbundet arbetar hårt för att åstadkomma en så hög säkerhet som möjligt för alla de jägare som gör stora samhällsinsatser längs våra vägar.

Tinnas minnesfond är etablerad med Sv Jägareförbundet Jönköping som förvaltare. Tanken är att bidrag ska kunna utgå oavsett länstillhörighet. Minnesfondens verksamhet baseras på gåvor från privatpersoner, företag och organisationer. Tinnas minnesfond mottager tacksamt alla gåvor, stora som små: sätt in pengar på pg 30 80 3 – 1, märkt »Tinnas minnesfond«. Din gåva bidrar till att fonden kan arbeta vidare i Tinnas anda.

Tinna Gunnarsson blev endast 36 år. Förutom sitt helhjärtade engagemang i eftersöksverksamheten var hon bland annat även jakthundsinstruktör.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag, och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrat sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henriksson

Jag fick snabbt nys om olyckan och hade misstankar om vem det var som råkat illa ut. Men det var inte förrän i och med Svensk Jakt nyheter december 2011 som jag fick ett ansikte och namn på den omkomna eftersöksjägaren. Då verifierades min misstanke. Jag hade träffat Tinna tidigare. Vi gick samma björnjaktsutbildning i våras.

Mina tankar går nu till två håll. Först och främst går dem till Tinnas anhöriga, men mina tankar går också till alla eftersöksjägare runt om i landet som utsätter sig för stora risker i sin strävan att förkorta skadade djurs lidande.

Var är medkänslan?

I Aftonbladet härom dagen publicerades ett ganska ödmjukt debattinlägg som bad om förståelse för den frustration landsbygdens befolkning i vargrevir känner. Det fanns egentligen inget extremt i debattinlägget vilket ni kan läsa här nedan. Men vad gäller kommentarerna så är dessa av en annan art. Där finns mängder av rena sakfel men framför allt en total avsaknad av medkänsla och förståelse för de som upplever att vargen förstör deras tillvaro.

Debattören: ”Vargexperimentet med landsbygden som insats måste upphöra”

Vargen står på klippbranten i vinternatten. Månljuset tecknar med svarta konturer landsbygdens nye kejsare mot den stjärnklara himlen. Iklädd storstadens naturromantiska klädedräkt ylar kejsaren ut sitt budskap. Nu har jag tagit över. Det är ni som skall anpassa er efter mig och inte tvärtom. Storstadsborna älskar min häftiga image så politikerna kontrollerar jag också, yyyyeeee.

Vem är då den nye kejsaren på landsbygden? Vargen i Sverige tillhör en ras som finns i 150 000 till 200 000 exemplar på det norra halvklotet. Den svenska vargstammen på några hundra vargar är ur en global synvinkel felräkningsvargar och dessutom starkt inavlade. Vargen är inte utrotningshotad och enligt forskaren på Grimsö, Olof Liberg, så påverkar den heller inte det svenska ekologiska systemet.

Vi som bor i en levande landsbygd i eller nära ett vargrevir vet vad som gäller. Hundar har dödats, småviltsjakten med hund har upphört, får har dödats och älgstammen har minskat drastiskt. Rädslan för vargen, oavsett om den är befogad eller ej, hämmar vardagslivet och begränsar friheten för många människor. Landsbygden blir mindre attraktiv att bo och verka i. Närproducerade livsmedel blir dyrare då verksamhet blir mera kostsam om man skall minimera riskerna för vargangrepp. Det öppna landskapet krymper, naturens mångfald minskar och den traditionella landsbygdskulturen hotas.

Var finns då de positiva konsekvenserna av vargar på landsbygden? Jag hittar inga, men de måste ju finnas. Varför skulle vi annars införa vargar i Sverige och betala hundratals miljoner av skattemedel varje år? Ekvationen går inte ihop.

Är det kanske så att vargkejsarens nya naturromantiska kläder förför storstadsväljarna så att politikerna inte vågar se det vi ser? Kan ingen treåring från storstaden stiga fram och tala om för politikerna att vargkejsaren faktiskt är helt naken.

När vargen drabbar landsbygden uppstår behov av att komma samman och diskutera. Möten inplaneras. Länsstyrelsen och LRF deltar. Hur går vi vidare, hur löser vi problemet? Frågorna förblir obesvarade. Alla går från terapimötet med en känsla av förnedring och desperation.

Vilken rätt har en majoritet att belasta en minoritet på ett sätt som denna minoritet upplever som orättvist och orättfärdigt? Vilket parti eller organisation ställer upp för oss? De lokala politikerna förstår och vill agera men frågan är redan fastlåst i partitopparna högt över deras huvuden.

Känslorna formar konkreta åtgärder. Ett enfrågeparti har bildats, Naturdemokraterna, med visionen om noll antal vargar i Sverige. Tio kvinnor i ett utsatt vargområde har gått samman för att uppvakta regeringen med en namninsamling mot den förda vargpolitiken. Under tiden rapporteras misstänkta vargangrepp på hästar, vargar har setts mitt på dagen ett stenkast från förskolan och på kvällen i motionsslingan.

Snälla storstadsbor, hjälp oss! Vi vill inte bli varghatare. För oss är våra skogar och ängar vad Stockholms skärgård är för er. Er segling är inte hotad men hos oss bestämmer vargkejsaren. Förstår ni hur vi känner? Lär er mer om vargen och livet på landet! När ni sedan upptäcker hur pinsamt naken kejsaren är, så säg det till politikerna. De lyssnar på er men negligerar oss.

Politiker, en levande landsbygd kan inte leva tillsammans med vargar. Skall vi ha vargar, så måste vi reservera utrymme för dem, en egen naturpark. Det är inte konstigare än så och inget nytt påfund.

Vargexperimentet med landsbygden som insats måste upphöra. Det är en viktig demokratifråga där landsbygdens folk måste respekteras, inte negligeras.

Magnus Bohman

Så löd debattinlägget. Och kommentarerna sedan då? Är de något annat än de man kan vänta sig, dvs jakthat och total oförståelse? Nej egentligen inte. Och som vanligt drunknar varje sansat inlägg i en flod av spydiga kommentarer varav många är direkt felaktiga och ett antal kommentarer som rimligen är hets mot folkgrupp, ett axplock:

Oskar Rickardsson · Habiliteringspedagog på Föreningen betaniahemmet

Stackare som är rädd för stora stygga vargen... Jag undrar vad det är som istället borde upphöra. Vargen ska vara kvar och inte skjutas av.

Nicklas Foresti · · Göteborg, Sweden

Det är hobbyn löshundsjakt som borde upphöra. Resten av världen jagar utan lös hund, men i Sverige har en liten, men ilsk och obstinat kår med fåniga män bestämt sig för att vi ska fortsätta med detta oavsett priset. Oavsett.

Andreas Hansson · Härjulfskolan

De kanske är såna puckade människor som Magnus Bohman som vi ska bli av med! Fan han borde flytta in till stan om han inte kan acceptera att vargen är en del av skogen. Vi borde hellre koncentrera oss på att införa nytt blod i den svenska vargstammen. Bara för att en art inte gynnar ens egna privata intressen så kan man inte utrota nån för de. Vi måste ist lära oss att leva och acceptera varann.

Alice Wolfspringer Tross · Skogen, Dalarnas Län, Sweden

Vi har 300.000 jägare som skjuter cirka 100 000 älgar varje år i Sverige...det blir ca en 1/2 älg per jägare som de stoppar i sina egna frysar varje år! Ska vi skattebetalare betala 50 miljoner i bidrag till en förening som inte jagar för överleva, utan enbart för nöjets skull och för att få en fin trofe att hänga upp!? Sen har vi 200 vargar som jagar för att överleva och för att de ingen annan mat har! De vargar som finns tar ca 4000 älgar! Av dessa 100.000 älgar som skjuts, går enbart 8 till varuhandeln!
Är det en levande landsbygd att samebyarna ska bestämma över ca 50 % av Sveriges yta och alla andra ska få flytta på sig!? De får 100 miljoner i olika former av ersättningar för rovdjursrivna renar och för att varg och andra rovdjur ska kunna vistas på deras områden! Dra in bidragen omedelbart och lägg pengarna på vård och skola!

Heidi Blackadder · Toppkommentator · Classified Information på Umbrella Corporation

Tycker det är lite roligt att man gnäller på vargarna. Amen lås in ert jävla boskap istället ordentligt! Är det så jäkla svårt att ha högre stängsel t.ex? Och blir man attackerad när man går ut i skogen? Nämen ve å fasa då, finns det VARG där!? HERREGUD, i skogen av alla ställen med!!

Lena Tillbom · Undessköterska på ProAros

Med enkla åtgärder kan man med elstängsel skydda sina tamdjur och boskap, och vargen har aldrig varit farlig för människan, lär er historian innan ni uttalar er om vargarnas farlighet, vargen har samma existensberättigande här i värden som världens farligaste djur nämligen Homo Sapiens!!!!!!! Och alla andra leveande varelserr här i världen också!

Man har alltså ingen kunskap om att varg bevisligen (uppmätt i vetenskapliga experiment, pågående forskning i miljöpsykologi) väcker kraftigare reaktioner hos människor än något annat djur. Att då komma dragande med sagan om rådluvan och den stora stygga vargen är enbart ett bevis att den som gör det saknar kunskap och förståelse. Man har ingen förståelse eller respekt för att vargens närvaro påverkar livskvaliteten för många människor. Man har missat att det årligen dödas människor av vargar, iofs oftast i tredje världen men det var blott härom året som en lärarinna dödades av varg i USA och en student av varg i Kanada. Så det är klart att vargen kan vara farlig för människor. Det kan man inte sticka under stolen med. Att risken att attackeras av varg är minimal är en helt annan sak. Hur bra elstängsel skyddar mot varg är omdiskuterat, det finns åtskilliga exempel på vargar som tagit sig genom dylika stängsel. Hur bra stängslen är för allemansrätten och övrigt djurliv är något som ingen ens funderar över.

Som så ofta är det lätt att ge bort något som inte kostar en själv något....

Mellandagsrea...

Nu närmar sig mellandagsrean. Jag tänkte inte köpa ett skit eftersom jag redan förköpt mig på andra saker och egentligen inte behöver något. Däremot konstaterar jag att jag är nyfiken på Torsbo Handels Outlet som slår upp dörrarna i morgon..... Inte minst Swarreutsförsäljningen verkar intressant.

Men jag har så jag klarar mig för ett tag framöver. Om inte annat så får jag hålla lite i slantarna så jag kan lösa ut min CZ455 när licenserna väl kommer.

Mellandagstanke

Ja då var julens första fas avklarad. Den gick hyfsat. Vi var hos mina föräldrar och antagligen var min gamla mormor (89 bast) där för sista gången. Hon börjar bli seriöst skruttig nu. Hon har åldrats fort det senaste året.

Det vi inte önskat oss men som upptäcktes under klappöppningen var vattkoppor på tösabiten. Nu har hon väl något hundratal. Kanske kom det från vännerna och skolkamraterna på denna gård. Men smittan går som en epidemi på byskolan så det var väl oundvikligt....

Lillkillen är snorig och har fått ögoninfektion. Hustrun lider fortfarande av sviterna av vinterns influensa. Det är en riktigt hård en. Själv är jag i princip på benen och får stå för markservice snarare än att vara ute och jaga. Skall dock försöka locka lite räv i eftermiddag.

De senaste dagarnas inlägg har varit förplanerade. Har inte haft igång datorn på några dagar.... Därför har det dröjt lite innan t.ex. kommentarer publicerats.

Glad fortsättning till er alla!

Understatement

Att det är ett vattentag där är väl rätt uppenbart....

På väg hem

Bilden är tagen för snart 15 år sedan i ett halvökenområde i nordvästra Argentina. Vi befinner oss på ungefär 2500 m höjd i de östra delarna av Anderna. Vi har varit på jobb ett par månader, men nu på väg hem. Nästa anhalt är delstatshuvudstaden Tucumán, varifrån jag tog flyget till Buenos Aires för vidare transport till Europa.

Multimedia message

Lucköppning: God Jul!

God Jul önskar Älgflugornas Herre!

Klappar som köptes och inte

Min fem åriga som hade en tydlig önskan på sin lista. Ett luftgivär. Det kommer nog att bli ett sinom tid, men fem år är i yngsta laget anser i alla fall jag!

Idag har vi varit på net-on-net smat HiFi-klubben och köpt på oss ett nytt hemmabiosystem. Våg gamla projektor har börjat ge upp och en ny lampa till den kostar MÅNGA kkr. Därtill hade vår ungefär 10 år gamla DVD börjat kuka ur. Alltså var det upplagt att jag och hustrun gav varandra ett nytt system i julklapp. Det blev en ny 100 tums projektorduk, en epson projektor och en panasonic blue-ray spelare. Däremot blev det inte spelet på bilden ovan.

Lucköppning: Monthy Python

Vargflytt - Förankring och medborgerligt medbestämmande

För drygt ett år sedan fock naturvårdsverket en rapport om socioekonomiska kriterier för utsättning av varg. Man kan ha en del synpunkter på delar av rapporten, andra delar av rapporten är väldigt vettiga. T.ex. är förankringsmodellen synnerligen relevant, det är för övrigt oftast så de kraftbolag som lyckas få upp vindkraftverk utan överklaganden arbetar. De som inte arbetar så får överklaganden som ett brev på posten med utebliven etablering och havererat projekt som följd. Så tag fasta på erfarenhet från andra sektorer, allt annat är idioti och bortslösat förtroende. Nyckelorden är förtroende och medbestämmande! Nåja, såhär anser man i rapporten att förankringsprocessen bör ske:

Processrekommendationer
1) Påbörja deltagandeprocesser innan beslut har fattats. Var transparent med avseende på vad som är/inte är förhandlingsbart/politisk bestämt.
2) Kontakta i ett tidigt skede formella och informella nyckelpersoner och behåll samtidigt ett brett samhällsperspektiv på processen.
3) Respektera de olika åsikter medborgarna visar och behåll en öppen process även för dem inte deltar i hela processen, för dem som är kritiska till processen och för dem som önskar att bredda processen.
4) Erbjud medborgarna själva att avgöra vilket stöd de föredrar (t.ex. infrastruktur,
tekniskt stöd och/eler direkt ersättning).
5) Var uppmärksam på områdets förvaltningshistoria (samspelet mellan lokalsamhället och myndigheter).
6) Bistå medlemmarna av lokalsamhället med att utveckla förutsättningar för hantering av möten mellan människa och varg, och – vid behov – att sätta in problematiken i ett naturförvaltningsperspektiv.
7) Utveckla kommunikativ och interaktiv kompetens inom Naturvårdsverk/regionala och lokala myndigheter.
8) Arbeta i samhällen där Naturvårdsverkets representanter och andra naturvårdstjänstemän har positiv och konstruktivt inställning till att kommunicera
med medborgarna.
9) Bredda processen i både tid och rum.
10) Välj områden där det naturliga vargbeteendet påverkar befintlig markanvändning i så liten utsträckning som möjligt.

Hur har detta då skötts i frågan om ett område som eventuellt kan komma i fråga för vargutplantering i närheten av mina jaktmarker.

Vi kan börja med punkt 1, att påbörja processen INNAN beslutet är fattat. Jag har tidigare beskrivit hur detta inte skett när länsstyrelsen i Västra Götaland utsett Svenljunga som lämplig plats för utsläppning av varg. Jag sköt då in mig på demokratifrågan.

Punkt 2 vet jag inget om, har ingen aning om några "nyckelpersoner" kontaktats. Antagligen inte med tanke på hur kritiska lokalpolitikerna är.

Punkt 3, respekt. Frågan är vilket mått av respekt man har uppvisat om man får ett möte att bli hätskt och kräva polisbevakning på nästa möte....

Punkt 4, av de artiklar jag läst så kan jag inte läsa in att man erbjudit något stöd.

Punkt 5, samspelet mellan myndighet och lokalsamhälle. Frågan är hur bra det är, se punkt 8.

Punkt 6, detta vet jag inte något om, men jag kan inte läsa in något om det i de artiklar jag läst.

Punkt 7, länsstyrelsens rovobs skulle kunna vara ett bra verktyg för detta. Men uppdateringarna måste gå snabbt i så fall.

Angående punkt 8, i "mitt" område har det gått så långt att vissa av länsstyrelsens representanter själva inte står för politiken. De öppet kritiserar den! Sedan kan det nämnas att såväl naturvårdsverket som miljödepartementet ombetts närvara på mötet men avböjt. Så mycket var det med den konstruktiva inställningen till att kommunicera med medborgarna! Detta är så frapperande och spär på uppfattningen att man körs över av politruker från Stockholm att jag lånar ett citat från BT:

Länsstyrelsens utsända fanns alltså på plats. Men en fråga som återkom var – "varför finns inte någon från Naturvårdsverket eller någon politiker här?".

– Vi har pratat med Naturvårdsverket och Miljödepartementet ett flertal gånger, men de har avböjt att delta, konstaterade Anita Bergstedt-Söderström, rovdjursansvarig hos länsstyrelsen.

Punkt 9, bredda processen i tid och rum. Skojar de? Det här var ju så framhastat att länsstyrelsen och naturvårdsverket måste fått mjölksyra!

Punkt 10, inte störa normal markanvändning. Ergo, undvik områden med många djurhållare och en hög andel aktiva jägare per kvadratkilometer kanske....

Vi kan med andra ord konstatera att:

1. någon vargflytt till Svensljungatrakten inte är förankrad
2. att medborgarna inte haft någon medbestämmanderätt i frågan om området är lämpligt

Att flyttade vargar i princip aldrig stannar på den plats dit de flyttats, vilket framfördes av viltskadecenters representant, är dock inget försvar när man gjort allt annat o-bra.

Granjakt

Kommer från Visa Lisas blogg. Men den är helt relevant då våra vänner H & J samt deras barn var på besök idag och då genomförde vi en granjakt. Dock med motorsåg! Fyra granar låg sedermera på viltparaden på gårdsplan! Två till varje familj!

Lucköppning: styckning av val

Traditionell styckning av val, utförd av Inuiter.

Hardcore LCHF...

Morgonens jakt

Som ni sett på de föregående inläggen var jag ute och lockade räv i morses. Såhär gick det:

Första passet. Fint läge, knappa 150 m till skogskanten. Svag bris i ryggen. Härligt. Drog igång lockandet. Tjöt på i omgånge i lite drygt 20minuter. Väntade ytterligare fem á sex minuter innan jag bröt. På vägen från passet såg jag en räv på ett gärde halvannan km bort. Fick gå en omväg för att inte passera en insprängd mark där vi inte har jakträtt. Smög fram och placerade mig bakom en skivharv.

Pass två för dagen var därmed etablerat. Jag pep på ett tag utan att se något. Väntade lite. Reste mig för att traska tillbaka till bilen och ta ett helt nytt pass. Men såg då en räv, som var ungefär 600 m bort (mätt i eniro). Jag satte mig åter till rätta. Kikade på räven i siktet medan jag pep med en critter-call, en pipa som brukar vara bra emn som jag inte använt tidigare under dagen. Räven ignorerade den. Jag pep lite till. Provade en annan. Men nej- Räven hade annat för sig. Antagligen sork. Funderade ut en annan strategi. Såg en hög med odlingssten en bit bort. Verkade vara ett bra ställe att skjuta ifrån så jag smög dit. Men det var på tok för långt fö rmin kapacitet. Mätte upp det till 340 m i efterhand. Fick smyga vidare. Tog mig in bakom en dunge med alar. Tänkte att från kanten av den borde det vara ett bra läge. Teoretiskt sett var det det. Avståndet var då nere på ca 180 m, dvs ett ok avstånd för liggande skytte på stillastående räv under rådande förutsättningar. Men var fan är räven? Väl på plats var den nämligen försvunnen. Väntade tio minuter på platsen men den dök aldrig upp. Kan tro att den hela tiden haft koll på mig och efter ett tag smugit iväg i dikesfåran, utom synhåll för mig. Attans Mickel! Så jag bröt det passet och gick tillbaka till bilen där jag stötte på Peder och en kompis till honom för första gången idag. De höll på att kika efter svenskhararna vi satt ut.

På vägen till tredje passet stannade jag till vid ett potentiellt pass, men efter att ha rekat så insåg jag att det inte var lämpligt idag då det låg inom höravstånd från pass nr två. Åtminstone som vinden låg idag. Så jag for vidare till ett helt annat pass som får kallas nr tre. Där såg jag genast att vårt fina jakttorn blåst omkull. Attans. Eftersom jag började bli trött var väl inte min insats helhjärtad på detta pass. Men jag genomförde det (utan resultat).

På vägen hem ramlade jag på Peder igen. Han skulle precis börja grilla kôrv. Jag for hem. Där tog jag en vända upp på rännet. Och se! På åteln satt en nötskrika. Jag lade mig till rätta och snart var nötskrikan död. Såg då ännu en i ett träd intill. Skjöt den också. Avståndet var 80 respektive 100 m. Uppenbarligen är bössan rätt inskjuten. För övrigt sköt jag en skata på åteln igår.

Men åtel och åtel. Egentligen rör det sig mest om en massa gamla äpplen jag hällt ut. Äpplen som var för musätna för att jag skulle vilja ge dem till fåren.

Hur som helst, två nötskrikor mindre kanske minskar trycket på småfågelbona något nästa år. Totalt har jag de senaste månaderna skjutit 5 nötskrikor inom en radie av 50 meter.

Multimedia message

Ingen mickel, daremot 2 notskrikor pa ateln.

Multimedia message

Dagens tredje pass.

Multimedia message

Millforce varmint i loppet, om 2 min borjar jag locka efter mickel.

Lucköppning: jaktdans, 1930 tal, Inuit

Ytterligare ett historiskt klipp, eventuellt en jaktdans utförd av Inuiter.

Vörtbröd

Ett storbak vörtbröd klarades av igår. 8 limpor blev det och receptet ser ut ungefär såhär:

Dag 1:
18 dl kokande vatten
16 dl stenmalet fint rågmjöl

Blanda ihop och låt stå över natten. Blir som en gröt. Och för den som inte visste kallas det skållning.

Dag 2:
Skållningen från i går
Surdeg, häll på ett par dl
2 pkt jäst
2,5 dl flytande vört (kan ofta köpas över disk hos en bra bagare, om man är snäll)
4 dl mörk sirap
3 tsk malen pommerans
2 tsk malen kryddnejlika
3 tsk malen kardemumma
3 tsk malen ingefära
Vetemjöl
3 msk salt
1 pkt Russin

Först löste jag upp jästen i skållningen, därefter tillsattes de flytande ingredienserna och kryddorna. Därefter tillsatte jag mjöl (jag tog först dinkel sedan stenmalet vetemjöl) lite i taget så det fick knådas in ordentligt. När degen var så slät att den började släppa i kanterna anser jag att den är OK. Då tillsattes salt och degen fick knådas ytterligare ett tag. Därefter delade jag upp degen i två delar varav den ena fick ett paket russin inknådat i sig. Sedan låter man degen jäsa 1-2 timmar.

Vilken form man vill ha på sina vörtbröd är en smaksak. Jag gjorde både limpor och runda bröd. Hur som helst är mängden jäst liten och råg svårjäst så man får räkna med att det tar lång tid för bröden att jäsa till dubbel storlek. Mina tog 7-8 timmar över värmen från vedpannan i köket.... Kalljäst tar det minst ett dygn! Men ju längre det jäser destu saftigare och godare blir det.

Bröden gräddas i 200 grader, nedersta falsen tills de fått en innertemp av 98 grader. De färdiggräddade bröden penslas med smält smör.

Detta recept är min tillämpning och variant av Martin Johanssons vörtbröd ur boken Surdegsbröd.

Lucköppning: Valross 1928

Lite mer gammalt filmmaterial... Denna gång valross.

Vildrens inplantering förespråkas

Vore ju kul om det blev av!

Recension: Jakt med älghund

Härom veckan landade ett recensionsexemplar av boken Jakt med älghund - från valp till älghund i brevlådan. Boken är på 128 sidor, rikt illustrerad och har ISBN 978-91-7586-634-5. Boken är tryckt på halvblankt papper och är till skillnad från lejonparten av de böcker man finner i dagens bokutbud faktiskt tryckt i sverige (på Bulls Graphics AB i Halmstad). En eloge till Settern för att man faktiskt håller svensk tryckerikunskap vid liv i en tid då den svenska boktryckarkonsten är på utdöende.

Innehållet då? Jo boken inleds med en kortfattad men helt OK historik över (älg)jakten från medeltiden och våra första nedtecknade lagar fram till våra dagar. De tekniska utvecklingen tas upp. Eftersom det finns så lite skrivet om jakt över lag och älgjakt i synnerhet för tiden före typ 1300 så är denna begränsning bra vald. Kanske finns där en liten nisch för mig, detta att skriva om äldre tiders jakt, jag har börjat med arbetet har avstannat då inget förlag nappat på idén. Nåja. Därefter beskrivs kort jakt på björn, älg och vildsvin med älghund. Varför man valt ordningen björn-älg-svin blir jag inte riktigt klok på, men så är det nu i alla fall. Därefter följer ungefär 20 sidor om valpköp, fostran, dressyr och tidig spårträning. Kort, koncist och vad jag kan förstå välskrivet. Samma budskap som i all modern jakthundslitteratur bankas in, vikten av dressyr och lydnad för att skapa en följsam, trevlig och skicklig jakthund.

Injagningen ägnas lite drygt 10 sidor, följ av ett kapitel om jaktprov. Sjukdomar behandlas även dem på 10 sidor. Ett intressant kapitel heter misstag du bör undvika, tipsen finns ofta med i andra böcker också men sällan samlade under en egen rubrik på detta vis. Därefter följer rasbeskrivningar och ett kapitel om utställningar.

Jag tycker att det är en trevlig och lärorik liten bok jag fått i handen. Däremot vet jag inte riktigt vad som motiverar den när Settern antagligen enklare (och billigare?) hade kunnat ge ut en ny och lätt reviderad upplaga av Kåre Vidar Pedersens Älghundar från valp till fälld älg (2006). Men det är klart, den nya boken har, trots att den bara är 5 (egentligen 13) år yngre en oerhört mycket modernare typografi. Den har även ett suveränt bildmaterial signerat bloggkollegan Anna-Sara. De grundläggande fostranskapitlen i Landins Från valp till färdig fågelhund är utförligare och förmedlar samma grundidé, men den har knappast allmän spridning och är rätt svår att hitta om man inte känner till den. Så visst, den nya älghundsboken från Settern har helt klart sitt existensberättigande. Så om du är i akut behov av en sista minutenjulklapp till en älgjagande vän, beställ då genast denna bok!

Jakt med älghund kan t.ex. köpas från bokus för 226 kr, från adlibris för 199 kr eller från Setterns egen bokklubb för 189kr.

Nära skjuter ingen räv

Körde ett lockjaktspass i morses. Fint läge med vinden i ryggen och stora fält framför mig. Kanske 250-300 m framför mig löpte en stenmur bakom vilken ett skogsparti avbrutet med mindre åkerlyckor tog vid. Jag vet sedan tidigare att det i skogen finns ett par gryt.

Satte mig till rätta i ett torn. Avvaktade. Drog sedan igång lockandet. Lockade med lite olika pipor, kanske tio minuter med varje. När jag började med tredje pipan såg jag den. En räv som snabbt löpte utefter muren, rakt nedanför mig i vindriktningen. Såg den ett par sekunder innan den försvann.

Fortsatte locka sisådär tio minuter till, men ingen respons. Avvaktade sisådär fem minuter till innan jag bröt passet och gav mig hemmåt.

Nåja, kul att ha haft lite kontakt med den röde. Får se vart jag traskar i eftermiddag....

Multimedia message

I bohuslän hade det kallats skjutskåre

Rävattacker på Gotland

Det rapporteras om aggressiva rävar vid lasarettet i Visby. Vilken tur att det är nära till akuten....

Det var grannens dotter och hennes jackrussel som anfölls av räven.

- Flickan sprang in med hunden på vår gård och räven sprang efter. Det är klart man blir rädd, säger Eva Isberg

Hon visar med en armlängd hur nära räven kommer och förklarar att den inte viker undan för höga röster eller gester.

- Att bli attackerad av en närgången och påstridig räv är ingen trevlig upplevelse. Rävar har sina stråk och de här de kommer morgon och kväll, säger Eva Isberg.

Nästan så att tankarna går till Stephen Kings gamla skräckis Cujo....

En kväll tidigare i år bevittnade Mats Ekedahl i Visby, på bara fyra meters håll, när en räv bet ihjäl en katt.

Blodspår och inälvor i snön i parkdungen mellan Lyegatan-Bogegatan-Fröjelgatan vittnade om dramat. I november chockades innerstadsbor av en orädd räv vid 18-tiden i Almedalen och en tid innan hade en räv attackerat människor vid Norderport.

Om de nu är så närgångna och till allmänt problem så kan man väl sätta in skyddsjaktsåtgärder. Eller sitter det folk i ledande ställning som tycker att naturen skall ha sin gång och all jakt av ondo? Sådan Disneymentalitet har vi ju sett förr hos människor som till yrke har att vara objektiva. Men tills vidare har man nöjt sig med att polisanmäla djuren, vi får väl se vart det leder när en bättre instans kanske snarast skulle varit miljökontoret.

Lucköppning: Jack Black

2 taxar, 2 såtar

Idag hann vi med två såtar, dessa jagades av med två olika hundar.

Vi, ja det var samma gäng som förra helgen dvs jag Peder och Pelle. P&P är gamla i gemet och mycket duktiga, det är med andra ord alltid lärorikt att jaga med dessa herrar. Därtill väldigt roligt.

Första såten var uppe på samma berg som förra helgen. Vi postade på ett lite annat sätt, nu längre väster ut. I det stråk som drevet brukar ta när det dragit igång. Unghunden Citha (drygt 2 år) fick genast upp ett rådjur. Som började ta samma trad som förra helgen, men vände strax innan det kom i pass hos Pelle. Drog iväg söderöver. Efter någon timme släppte Citha och började ta sig tillbaka, men innan hon kom fram till Peder hittade hon något nytt spännande och drog igång ett nytt drev. Men inte heller det fick vi kontakt med. Totalt genomförde hon två på varandra följande drev som varade i bortåt två timmar. Vi såg stänkdjur men hade på förhand beslutat att bara skjuta på drev så vi fällde inget.

Andra såten blev inte där vi först tänkt oss då Jocke hade släppt sin hund där. Det var faktiskt så att på våra 11-1200 ha mark så var det fem olika gäng igång med hundar! Det sjöng i markerna. Hur som helst så tog vi oss an ett litet skogsparti om ett tjugotal ha mitt ute i odlingsmarken. Det var gamla Alma (snart 10 år) som fick äran denna gång. Alma är stadig och lätt att kalla in. Redan på väg ut till sin post stötte Pelle två djur. Peder stötte ett. När jag placerat mig på min plats så kom en bock spatserande. Sedan drog Alma igång. Hon följde djur men det verkade inte bli något riktigt drev. Trots detta såg jag ytterligare tre djur och Peder två. Djäkligt tätt med rå i den dungen! Kanske fick vi allt på fötter (klövar), men vi bröt i alla fall ganska fort och åkte hem och käkade lunch istället.

Summa summarum: inga djur skjutna, men många observationer och ett hyfsat respektive bra hundarbete gjorde det hela till en bra dag i trevliga jaktkamraters sällskap!

Lucköppning: bjudjakt

Kanske inte den bjudjakt man helst skulle delta i....

Julklappstips: friluftsmat

Behöver du ett sistaminutentips på en julklapp så skulle Anita Forsells lilla bok Friluftsmat kunna vara något. Jag fick den själv som tidig julklapp för någon vecka sedan och gillar den. Boken innehåller en mängd tips på hur man torkar mat för att få med sig så lätt mat som möjligt när man ger sig ut i skog och mark. Torkning av åtskilliga kategorier av råvaror tas upp men intressantast för jägaren är nog beskrivningarna av hur man torkar kött. Några beskrivningar är påfallande lika recept på beef jerkey....

Friluftsmat kostar 99 kr på AdLibris och 103 kr på Bokus.

Lucköppning: Rysk vargjakt 1910

Och en Borat till...

Licensansökan inlämnad

Då gjorde jag det. Jag fick tummen ur ändan och bytte in min Anschütz 1415-1416 i 22LR mot en CZ 455 thumbhole varmint i samma kaliber. En extra pipa i 17hmr lämnade jag också in licensansökan på. Funderade rätt länge på 22wmr men den får vänta. Kan alltid komplettera med en sådan senare om behov uppstår. Eller söka på en annan bössa i klass 2 eller 3..... Där har jag nämligen en liten glipa i garderoben....

Så nu får jag snällt sitta och vänta på att licenshandläggaren jobbar snabbt och effektivt i juletid...

Lucköppning: Borat

Nya skyddsjaktsregler på rovdjur

Regeringen beslutade idag om nya skyddsjaktsregler för rovdjur. Jag har inte hittat mer info än ett officiellt pressmeddelande ännu så länge, men så här lyder det:

Pressmeddelande
15 december 2011
Landsbygdsdepartementet
Miljödepartementet

Regeringen har i dag beslutat om ett förtydligande i jaktförordningen i fråga om förebyggande skyddsjakt. Dessutom delegeras besluten tydligare till berörda länsstyrelser.

Det övergripande målet för Sveriges rovdjurspolitik är att staten tar ansvar för att arterna björn, järv, lodjur, varg och kungsörn ska finnas i så stora antal att de långsiktigt kan leva kvar i vår fauna. Skyddsjakt kan komma i fråga under de i jaktförordningen angivna förutsättningarna. Det är samma förutsättningar som återfinns i EU:s art och habitatdirektiv.

- Regeringens bedömning är att de nya reglerna är fullt förenliga med kraven i art- och habitatdirektivet. Från regeringens sida är vi också övertygade om att vi, bland annat med dagens beslut, kommer att kunna skingra EU-kommissionens eventuella fortsatta tvivel om den svenska rovdjurspolitiken, säger miljöminister Lena Ek.

- Skyddsjakt får bedrivas om det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Skyddsjakt får även bedrivas för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Regeringsbeslutet innebär även ett förtydligande när det gäller att Naturvårdsverket och länsstyrelserna ska kunna besluta om skyddsjakt utan ansökan, liksom möjligheten att besluta om jakt innan de allvarliga skadorna har uppstått.

-Naturvårdsverket ger alltjämt tillstånd till skyddsjakt, men de kan delegera sitt beslutsfattande till de länsstyrelser som uppfyller kraven i jaktförordningen (för närvarande Värmland, Jämtland, Dalarna, Gävleborg, Västmanland, Örebro och Västra Götaland), säger miljöminister Lena Ek.

- Beslut om delegering ställer förstås mycket höga krav på bedömningsunderlaget och den beslutande myndighetens kunskap om de lokala förutsättningarna. Naturvårdsverket anger i sitt delegeringsbeslut hur många djur som omfattas av länsstyrelsens delegation. Länsstyrelserna måste sedan i det enskilda fallet pröva om det föreligger förutsättningar för skyddsjakt, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Art- och habitatdirektivet har en avgörande betydelse för vilket utrymme som finns för jakt. All jakt måste bedrivas i enlighet med Sveriges EU-rättsliga åtaganden.

2012 blir ett betydelsefullt år för svensk rovdjursförvaltning. Förutom den kommande förvaltningsplanen för varg, som Naturvårdsverket förbereder, lämnar även Rovdjursutredningen under våren sitt slutbetänkande. Till hösten kommer regeringen att lämna förslag till förändringar av rovdjurspolitiken till riksdagen.

De flyttade vargarna har flyttat...

Vargarna som flyttades från Idre till Karlsborgstrakten verkar ha flyttat vidare. Som vanligt när vargar flyttas verkar det som.

Lucköppning: alternativ till fågelbulvan?

Någon som testat att locka ner gäss med denna istället för att använda bulvan?

Mina 10 favoritfåglar - en bloggutmaning

Igår lanserade jag och Skogswilden en bloggutmaning. Jag är inte sämre än att jag tänker besvara den själv. Min lista tar upp 10 arter, de är dock inte rangordnade för det klarar jag inte av. Däremot har jag för sakens skull numrerat dem från 1 till 10. Bilderna har jag länkat från andra siter, jag har iofs egna bilder på de flesta av dessa fåglar dessvärre är majoriteten av dem jag är nöjd med tagna för 10-15 år sedan och finns bara på dia-positiv.

Svalor gillar jag skarpt. Både hussvalor (1) och ladhussvalor (2). De sistnämna har jag gott om i min ladugård. Hussvalor har jag en särskild relation till då jag som tioåring en sommar hade en tam hussvala. Jag hittade den nedanför ett raserat bo. Trodde först den var död men insåg när jag plockat upp den att den andades svagt. Mormors flädersaft fick fart på den. Sedan födde jag upp den på ost, kokt ägg och rå köttfärs. Framåt hösten släppte vi ut den i en svalkoloni, men varje kväll sov den inne i huset. På hösten försvann den. Kanske var det den som våren därpå skrämde en tant genom att sätta sig på hennes huvud....

Sparvhöken (3), denna lilla illsnabba jägare som man ser rätt ofta bara man lärt sig upptäcka den. Visst är det störande när den slår unghöns, men va fan. Lite spill får man väl räkna med...


Gärdsmyg (4), den lilla lilla fågeln med en stjärt som står rakt upp. Ser den ofta när jag sitter på pass i närheten av rishögar eller vindfällen. En fågel som gör mig glad.


Kondor (5), en djävligt stor fågel. Såg dem svävande högt högt upp i himlen när jag arbetade i en högt beläget halvökenområde i NV Argentina på gränsen till Chile och Bolivia. Men en morgon kom jag riktigt nära. Höll på att klättra upp för ett berg, kom till en avsats och följde den runt en krök. När jag rundade kröken skrämde jag upp en kondor. Den flög upp ungefär tio meter framför mig. Det var nog min mäktigaste fågelupplevelse ännu så länge.


Mindre nandu (6) är också en sydamerikansk fågel som jag först såg avbildad på 1000 år gammal keramik som jag arbetade med. Sedan såg vi den ibland när vi körde upp i bergen på mornarna. Och för den som inte vet hur den ser ut så tänk er en liten struts.... Som kuriosa kan jag nämna att Erland Nordensköld (eller var det Carl Skottberg?) plockade hem en grupp om fem sådana till Slottskogen i Göteborg på 1920-talet. Det blev aldrig någon förökning, men benen har sparats och finns i naturhistoriska museets osteologiska referenssamling.

Koltrast (7), få fåglar är så visuella som koltrasten med sin svarta dräkt och gula ben och näbb.


Fjällabb (8) ser man hur många som helst när det är gnagarår, men bara enstaka andra år. För mig är det sinnebilden för en fjällvandring. Inte minst att behöva ducka en attackerande labb vars bo man råkat komma för nära. De enstaka långa stjärtfjädrarna är karaktäristiska.

Gråhäger (9) jag kunde knappt gå när min far tog mig med till en hägerkoloni första gången. Sedan dess är dessa stora fåglar klara favoriter. Inte minst nu när jag ofta ser dem i dikena kring mina ängar, där de vaktar på grodor.

Storlom (10) det ödsliga ljudet på natten, som nästan slitits ut av filmindustrin. Eller den fantastiska simförmågan? Eller kanske de vackra randiga fjädrarna vid halsen, fjädrar som jag även sett på samiska väskor och kläder på Silvermuseet i Arjeplog? Eller kanske minnet av fem "dansande" lommar en kväll i viken utanför farmors och farfars sommarstuga? Oavsett vilket så är det en fågel som väcker starka känslor i mig.

Reflektion:
Intressant. Jag ser direkt att ingen av de uppräknade arterna finns med på listan över jaktbara arter, undantaget koltrasten som får skyddsjagas i t.ex. fruktodlingar och trädgårdar. Jag är med andra ord i min inställning till fåglar snarare en betraktare än brukare. När jag betraktar listan ser jag också att mina favoritfåglar är sådana som är kopplade till starka upplevelser eller känslor. Det får jag nog fundera lite till över för det har jag inte tänkt på tidigare.

Amundsen och ett boktips

Idag är det 100 år sedan Amundsens expedition nådde sydpolen.


Norrmännen hedrade detta genom att avtäcka en isbyst av Amundsen. Norges premiärminister Stoltenberg fick äran att avtäcka bysten.

Men det hade ju inte så mycket med jakt att göra. Så jag plockar en bra bok ur hyllan. Det är etnologen Rolf Kjellströms Breven från Arktis - dagböcker och brev från fångstmän 1834-1926.

Boken är gripande trots att den är tämligen jobbig att läsa. Det är snarare en fakta- eller reportagebok än något man plöjer på en kväll. Kjellström har nämligen vaskat fram en mängd brev och dagböcker vilka han delvis återger och delvis skriver om för att det skall bli lite sammanhang. Det handlar om människor (främst norrmän) som hamnat i Arktistrakten av olika skäl, säsongsbunden jakt är ett vanligt, ett annat är skeppsbrott eller infrysning. Oaktat vilket så har jakt och fångst varit viktiga delar av människornas liv. Så länge de nu varat då påfallande många dukade under. Antingen av kylan, eller av bristsjukdomar (framför allt skörbjugg) eller trikiner. Där finns skildringar från norra Grönland, Svalbard, Franz Josefs land och Novaja Zemlja. Ett kort utdrag:

Det är is längs stranden och fortfarande mycket litet med fågel. Vi har använt 5 hagelskott hittills och skjutit 1 stormås och 3 alkekungar. De sista var så små, så de var bara en munsbit. Vi kokade dem med ärtor och det blev ju en slags middag. Måsen smakade utmärkt.
Vi har nu kommit långt i konsten att svälta. Det vi förut åt till en måltid får nu räcka till en hel dag. Om vädret snart blir bättre, är det gott hopp om, att vi kan få fatt på fågel och klara livet fram till fåglarnas ruggningsperiod. Vi skall i alla fall göra vad vi kan, så får Gud göra resten.

När jag sitter här och skriver smattrar ett snöblandat regn mot rutan. Det varvas med hagelskurar och hård blåst. Men jag har det bra. Jag slipper att skrapa de sista hinnorna från ett isbjörnsskinn för att få lite protein i soppan, eller äta ägg med kläckmogna ungar i. Kjellströms bok är bra på det viset också, man känner hur bra man har det.

Lucköppning: toppfågeljakt med evenker i Sibirien

I början finns några scener med toppfågeljakt över öppna riktmedel....

Evenker är ett nomadfolk som lever i de sydsibiriska skogsområdena. Det är ett nomadfolk som lever på renskötsel och jakt. Om jag förstått det hela rätt så är deras situation sämre nu än under sovjettiden. Första gången jag hörde talas om dem var när jag lärde mig smide i Bäckedal, då fick vi (om jag minns rätt) kopiera en evenkisk spånkniv.

Har det flyttats varg till mina grannmarker?

Igår genomförde Naturvårdsverket flytten av två vargar till ett okänt område i södra Sverige. Kanske är det till de östra delarna av min hemkommun.

Edit: inlägget skrevs vid lunchtid och automatpublicedrades frammåt kvällen. Men då trodde jag att man skulle vänta emd att släppa uppgiften om var vargarna satts ut. Det var i trakten av Karlsborg.....

Men varför flyttar man egentligen varg? Svaret kan man bland annat hitta hos den amerikanske experten Doug Smith som för en knapp månad sedan var i Sverige i egenskap av opponent på avhandlingen The return of the wolf. Doug berättade då för SvD:

– Precis som här kommer ni i Sverige att få världens uppmärksamhet. Er vargflytt ligger i viltforskningens frontlinje, det är det coolaste som går att göra. I Europa är man helt exalterad över det ni är på gång med. Det här är en stor karriärmöjlighet för de svenska vargforskarna, vräker han på.

Följdfrågan blir naturligtvis. Flyttar man varg för att det behövs eller är det propaganda?

Svaret är inte enkelt, inte ens myndighetspersonalen är överens om lämpligheten i att flytta vargar...

Skogswildens & Älgflugans jaktbloggsutmaning!

Vi, Skogswilden och Älgflugornas Herre, har kommit fram till att tiden är mogen för en jaktbloggsutmaning!

Uppgift:
Lista tio favoritfåglar och motivera varför just dessa fåglar är dina 10 i topp.

Krav:
Att du har en jaktblogg eller en blogg där du regelbundet skriver om jakt.

Lucköppning: Old bow hunting footage

Ett reportage med en hel del 60-70 år gammalt filmmaterial!

6 julklappsböcker till jägaren

Här följer sex korta tips på jaktrelevanta och mycket bra böcker som finns att få tag på via bokhandlarna i dagsläget. Bra julklappar till en jägare nära dig, eller kanske något att önska från omgivningen:

Första tipset är Sten Christofferssons vid det här laget smått klassiska Jakt i Norden. En mycket bra översikt om allt möjligt förutom möjligen tillvaratagandet av fällt vilt.... AdLibris 254 kr, Bokus 226 kr

Det andra tipset är Vilt, människa, samhälle. En artikelsamling som tar upp den senaste forskningen och lite till. Oerhört faktaspäckad och ett utomordentligt referensverk. Bör stå i varje jägares hylla! Adlibris 351 kr, Bokus 353 kr


Jägarens nya kokbok blir mitt tredje tips. En bok med en intressant receptdel men framför allt en helt fenomenal del om hur man tar ur, flår och hanterar köttråvaran från våra vanligaste matvilt (däggdjur). En mycket bra och uppslagsrik referensbok som man bör ha tillgång till! AdLibris 254 kr, Bokus 252 kr

Jägarens nya kokbok skall givetvis åtföljas av Fågeljägarens kokbok som har samma upplägg men handlar om just fågel. Adlibris 261 kr, Bokus 259 kr

Viltvårdsboken från svenska jägareförbundet är mitt femte tips. Det är en djupdykning i hur man tänker viltvård i olika miljöer samt vilken betydelse predatorer har på ekosystemen. Boken är full av fakta och praktiska tips. Den intressantaste läsningen som finns att få tag på om detta just nu. 294kr kostar den från jägareförbundets butik.

Om konsten att locka räv av Ulf Lindroth är en bok som egentligen handlar mer om rävar och rävars beteende än just rävlock. Men det är klart, det krävs att man har en grundläggande förståelse för räven innan man kan börja locka in den. Tillsammans med boken följer en DVD där Ulf demonstrerar en hel del lockljud. Där visas även hur man rundflår en räv. 365 kr kostar den i Jägareförbundets butik.

Gårdagens jakt

Igår var jag ute med Peder och Pelle. Vi jagade rådjur med Peders ena tax. En unghund som det inte riktigt lossat för tidigare i år.

Vi började med att posta uppe på ett ber. Peder släppte hunden som fick upp ett rådjur efter bara ett par minuter. Drevet drog iväg men höll sig i närheten av Pelle och mig i bortåt en halvtimme innan det försvann till andra sidan kullen. Peder gick iväg och postade om. Efter ett tag postade jag och Pelle också om. Då hamnade jag vid en gammal fägata (se bilden ovan). Men vid det laget hade hunden släppt och försökte hitta tillbaka till husse. Hur som helst, ett drev på bortåt en timme under vilket vi kunde höra hunden minst halva tiden är ju alltid uppfriskande. Vi tog oss därefter en kopp java för att sedan åka till en ny såt. Den bröt vi efter en knapp timme då hunden inte fick upp något.

En trevlig förmiddag i sympatiska jaktkamraters sällskap.

Lucköppning: HAJK, konstverk av fiskben

Ett gammalt HAJK-inslag som ligger helt in linje med delar av inslagen på denna blogg. Att man kan göra något med ill synes oanvändbara rester av de djur vi fäller när vi utövar vår hobby. Det fräckaste i inslaget ovan tycker jag är skulpturerna som man får se som hastigast...

Hittat på SVJ´s hemsida

På Svenska Jägareförbundets hemsida ramlade jag av en slump på en riktigt hyfsat vapenordlista signerad legenden Arne Ohlsson. Kolla in den här. Gör ett utdrag med de sex första posterna i listan så ni ser detaljeringsgraden:

A Vapenordlista

A

Ackommodationsförmåga
Ögats förmåga att se med skärpa i flera olika plan samtidigt. Exempelvis kan man vid skytte samtidigt se sikte, korn och mål med tillfredsställande skärpa. Förmågan avtar normalt vid stigande ålder, det blir då nödvändigt för många att använda glasögon för synskärpan inom närområdet (läsning). Vid skytte blir vid dessa besvär kikarsiktet det bästa hjälpmedlet. Även så kallade ljuspunktsikten undanröjer besvären av sviktande ackommodationsförmåga.

Akterkona
Konisk avfasning baktill på jaktprojektil. Ger för vissa projektilformer och -hastigheter förbättrade ballistiska egenskaper.

Alternativhagel
Benämning på hagel av giftfria material. Ersätter blyhagel. Se bly, blyhagel, stålhagel, tungsten och vismut.

Ammunition
Patroner till skjutvapen. I vissa sammanhang även patrondelar.

Ammunitionskomponenter
Även patrondelar. Dessa är tändhatt, hylsa, krut, förladdning, projektil (hagel).

Anläggning
Rörelsen när man lyfter geväret upp till axeln för skott.

Lucköppning: Överlevnadskoja i Arjeplogsskogarna

En överlevnadskoja i Arjeplogsskogarna... Kristoffer Claussen, släng dig i väggen!

Det är skillnad på varg och ensamvarg..

Vargar känner vi alla till men med benämningen ensamvarg avser jag den engelska termen lone wolf i dess specifika betydelse ensamt agerande terrorist. På wikipedia kan vi läsa:

A lone wolf or lone-wolf fighter is someone who commits violent acts in support of some group, movement, or ideology, but does so alone, outside of any command structure.

Termen lone wolf för ensamt och våldsamt motstånd blev allmänt spridd av de amerikanska vit makt förebilderna Alex Curtis och Tom Metzger. Men speciellt förvånande är det inte att det finns en koppling extremhöger - varg, som självklart finns även i Sverige. Och kopplingen är gammal. Vargen, som toppredator, hade en given särställning i den nazistiska naturideologin. Det tyska strategiska högkvarteret på östfronten under andra världskriget hette t.ex. varglyan.

I Norden är Anders Bering Breivik det senaste exemplet på en utpräglad lone wolf.

Så personligen är jag seriöst oroad av ensamvargar men inte av ensamma vargar. Däremot har delar av djurrättsrörelsen en retorik och ett språkbruk som gör dem till potentiella ensamvargar. Det tycker jag att polisen borde hålla ögonen på.

Multimedia message

Kojbygge! eller sager ni hydda?

Multimedia message

Mjolk ger starka barn!

Multimedia message

Utflykt med barna en lordag.

Lucköppning: The Moose Country 1927

Jag vet inte om den här filmen behöver så mycket kommentarer egentligen..... Möjligen kan detpåpekas att Hemingway precis fått sina första böcker publicerade när detta utspelar sig. Det sätter åtminstone lite perspektiv.

Multimedia message

Vager ny sjoutsikt upp franvaron av el?

Multimedia message

Stromavbrott, igen! Naja. Sagostund i stearinljussken ar ratt mysigt.

Bokfynd: taxen

Artmonografin taxen av Nils Palmborg kom jag över för en tia härom sistens. Utgiven frö 50år sedan, 1951, så är det klart att den är behäftad med en och annan tveksamhet. Vilket t.ex. detta citat belyser med all önskvärd tydlighet:

Likaså får taxen gärna ohyra i gryten, vilket enklast behandlas med något DDT-preparat.

För övrigt är det en intressant och faktaspäckad bok som bitvis känns relativt modern.

Multimedia message

Mkt radjursben har. minst 3 djur. men var kan grytet vara?

Mordhot är aldrig OK!

Jag har tidigare skrivit om att jägarna ofta hängs ut som syndabockar när en vargförespråkare får problem. Nyheten når då till och med riksmedia. Nu har två vargmotståndare i Älvdalen blivit hotade med följande ord per telefon:

– Jag ska skjuta dig (Sven-Olov Åsberg, min anm) med vänster bösspipa och Nils Björklund med höger pipa,

Händelsen beskrivs i dt, men frågan är väl om den ens når in bland riksmedias notiser. Bakgrunden till hotet är detta:

Enligt vad Nils Björklund berättar ringde en för Åsberg helt okänd person till honom för att diskutera vargfrågan. Sven-Olov Åsberg är mannen som gjort sig känd för sin motion om att Älvdalens kommun ska vara en vargfri kommun. En motion som antogs av fullmäktige så sent som i mars i år,

Ibland hör man från djurrättshåll argumentet att hot och "utomparlamentariska aktioner" är OK så länge målet (djurens väl) nås och inga människor kommer till fysisk skada. Men var går gränsen? Hur långt är djurrättsaktivisterna villiga att gå? Vad händer om det kommer in psykiskt instabila personer i verksamheten. Personer som kanske börjar gå över gränsen och faktiskt ta till våld, som ett led i dem sanktionerade "utomparlamentariska aktionerna"?

Gränsen är sedan länge överskriden från den extrema djurrättssidan vilket inte minst det faktum att rättssystemet bedömt att den i Göteborg (för grova hot) åtalade 21 åriga djurrättsaktivisten skall genomgå en stor sinnesundersökning. Det tar man bara till om man misstänker att någon har seriösa problem.

Av detta är det lätt att dra den självklara slutsatsen: hot om, eller utövande av våld är aldrig OK!

Tillägg 10/12 på samma tema: en lokal MP politiker dödshotade en tjänsteman från trafikkontoret i samband med fällningen av "tv-eken". Hot är aldrig OK för att få sin politiska vilja igenom, varför respekteras inte det?

Lucköppning: Gör dina egna fiskeprylar

Ett gammalt klasiskt inslag från Bengt Östes fiskeprogram Visst nappar det. Här visas bland annat hur man gör sin egen fiskehov. Fasen vet om inte jag skall prova...

Den senaste tidens jakt...

...har varit väldigt sparsam för min del. Det beror primärt på att jag inte mått så bra. Har genomgått en kraftig antibiotikakur för att ta knäcken på en ihärdig boreliainfektion. Kuren är nu avslutad. Sedan plockade läkaren bort ett par födelsemärken på min rygg och mage i förra veckan, stygnen tas i nästa vecka men i nuläget är jag lite stel och öm. Nåja. Jag skall försöka komma ut på lite jakt de kommande dagarna. Med lite tur får vi ett par cm snö vilket i kombination med en allt större måne som är framme kvällstid skulle ge möjlighet till säsongens första seriösa lockjaktspass. Annars får jag väl ta det i skymningen eller gryningen. För det är absolut tid för lockjakt nu!

SOF skjuter in sig på skyddsjakt

Det borde vara allmänt känt att SOF ogillar all form av jakt på fåglar. Att i viltvårdssyfte skjuta fyrbenta predatorer i viktiga fågelområden har man numera inga större problem med, men när det kommer till boplundrande kråkfåglar och måsfåglar är inställningen en annan. Dessa skall man inte röra.

Idag har SOF slagit på stora krigstrumman och kritiserar skyddsjakt på kråk- och måsfågel vid soptippar i Norrbotten. Men problemet är inte skyddsjakten i sig, även om krigsrubrikerna får dt att låta så. Problemet är hur soporna hanteras, vilket är en vinkling som näst intill försvinner när rubrikerna lyder:

Krig mot korpar på soptippar

Eller:

Tusentals fåglar dör vid soptippar

Men att förhindra skyddsjakt vid en soptipp är ju som att slänga bort öskaret till en läckande eka. Det är ju inte symptomet utan problemet man skall ge sig på! Så kära SOF, lyft gärna fram problemen med sophantering och att soptippar kan skötas bättre. Men sopa inte det faktum att fåglar kan vara sanitära olägenheter under mattan!

Vargmöte i min hemkommun och lite om dålig journalistik

Snart är det dags för ett av länsstyrelsen initierat vargmöte i min hemkommun. Detta beror på att delar av den är utpekad som lämpligt område för utplantering av varg. Jag har tidigare uttryckt en åsikt i frågan och upprepar den inte här. Däremot konstaterar jag att Jaktjournalen, Svensk Jakt samt Jakt och Jägare samtliga nätupplagan av Borås Tidning idag. Jaktjournalen och Svensk Jakt gör korta referat av artikeln medan artikeln i Jakt och Jägare är längre, den är blott 60 tecken (inkl blanksteg) kortare än ursprungsartikeln i Borås tidning. Texten är något omstuvad och man har skapat nya uttalanden från länsstyrelsens rovdjursinventerare Tommy Berglund genom att foga samman citat från ursprungsartikeln. Jag vet inte om jag tycker att det är journalistik att kopiera av en text och ändra lite i den. Då är Svensk Jakt och Jaktjournalen ärligare i och med att de gör korta referat istället för ett långt plagiat. Får se om jag orkar ställa frågan till någon av mina vänner som forskar i media och kommunikationsvetenskap eller inte....

För den som är intresserad av ursprungsartikeln så hittar ni den här. Eller så kan ni läsa texten (utan bilder etc) i följande citat:

Förra mötet slutade i tumult och kaos. Länsstyrelsen laddar med ordningsvakter och större lokal i Skene inför nästa veckas returmöte om utsättning av varg.

– Men jag kommer inte befatta mig med projektet längre, säger rovdjursinventeraren Tommy Berglund.

Vid mötet i Östra Frölunda för 1,5 månad sedan i Östra Frölunda blev han hårt angripen av djurägare och jägare. I princip samtliga 250 besökare, som lyckades klämma in sig i den knökfulla samlingslokalen, ansåg att utplantering av varg är ett vansinnesprojekt.
– Vi som jobbar som fältpersonal får stå i skottlinjen, trots att jag själv håller med kritikerna. Det var ett riktigt otäckt möte, säger Tommy Berglund.

Han anser att regeringens beslut att sätta ut vuxen varg i bland annat Sjuhärad är fullständigt omdömeslöst.
– Vargen är redan på väg att till södra Sverige. Man tror att på sikt kan det bli uppemot 15 revir här. Och nu har smarthuvudena i Stockholm beslutat om utsättning av varg som lök på laxen, säger Tommy Berglund.

Han ser en framtid med bittra konflikter med ortsbefolkningen, och konstaterar att mångårigt arbete med rovdjursinventering och spårning är spolierat. Han kommer att få svårt att utöva sitt uppdrag framöver.
– Förtroendet för oss är förbrukat. En del har till och med sagt att de kommer att stänga oss ute från markerna med låsta bommar, säger han.
Berglund har meddelat sina chefer att han inte tänker medverka i länsstyrelsens uppdrag att förbereda och genomföra utsättning av varg. Däremot medverkar hans kolleger och chefer på mötet i Assbergssalen i Skene nästa onsdag.
– Vi hoppas på ett samtalsklimat där vi kan tala med varandra, säger Anita Bergstedt-Söderström, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Västra Götaland.

Hon konstaterar att regeringen har beslutat att utsättning av varg ska ske på ett antal platser för att minska inaveln bland vargarna.
– Ett sätt är att söva ner och flytta vuxna djur. På sikt, när det finns ett vargrevir, kan man även prova att flytta valpar till vilda tikar, säger Anita Bergstedt-Söderström.

Nu får allmänheten ytterligare en möjlighet att få information om bakgrunden till åtgärderna och varför södra Svenljunga är en av de valda platserna i Västra Götaland.
– Det finns många nackdelar med de här lokaliseringarna, men de är minst dåliga i länet, säger Anita Bergstedt-Söderström.

För skojs skull tar jag med ett par stycken ur artikeln i Jakt och Jägare så ni kan jämföra, vi börjar med ett nyskapat citat:

– Jag kommer inte att befatta mig med projektet längre. Vargen är redan på väg till södra Sverige. Man tror att på sikt kan det bli uppemot 15 revir här. Och nu har smarthuvudena i Stockholm beslutat om utsättning av varg som lök på laxen, säger Tommy Berglund till Borås Tidning.

Och fortsätter med lite brödtext:

Han är orolig att vargutsättning kommer orsaka bittra konflikter med befolkningen, och som rovdjursspårare tycker han att han hamnar mitt i skottlinjen. Han anser dessutom att allt arbete med rovdjursinventering och spårning nu gått om intet, och förutspår att det blir svårt att utföra sitt uppdrag.

Motsvarande stycken finns markerade med kursiv stil i ursprungsartikeln ovan. Den som gitter kan ju skaka fram ytterligare en bunt lätt kamouflerade omskrivningar, jag valde blott ut ett par tydliga exempel.

För den som är intresserad av hur stora rovdjur påverkas fysiologiskt så kan ni ju läsa denna rapport.

Mötet kommer att äga rum den 14 december, samma dag och tid som min dotters luciatåg går av stapeln så jag kan inte närvara. Platsen för mötet är Assbergsalen, Marks gymnasium kl 18-21, med kaffeservering från 17.30. Föranmälan krävs och ytterligare information hittar man på Länsstyrelsens hemsida.