Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 7 december 2011

Kungsörnen som toppredator...


Hittade en intressant artikel på bloggen tetrapod zoology som handlade om jakt med rovfågel. Eller närmare bestämt om jakt på varg med hjälp av kungsörn...



Det geografiska område som studerats i artikeln är givetvis inte något man vanligen besöker, det är det inre av Asien som gäller. Närmare bestämt i Kirghizistan och Mongoliet. Örnen används då primärt för att hålla fast och störa vargen tills en jägare kan komma nära nog att döda den. Men teoretiskt sett är örnen kapabel att ta en varg av daga då det finns belägg att den har kapacitet att fälla betydligt större djur än vargar.

I fjor har viltskadecenter i sin statistik redovisat 8 fall där det betalats ut ersättning för skada orsakad av kungsörn på tamdjur.I de flesta fall rörde det sig om får, sannolikt lamm som slagits.

2011 - number of the beast?


Oroväckande.....

Det får vi mota med lite gammal god heavy metal (och ett nytt inlägg):

DNA-analys belägger vargattack

En artikel i Anchorage Daily News för halvannan dag sedan:

DNA samples confirm wolves killed Southwest Alaska teacher

INVESTIGATION: "Aggressive, predatory attack" was brief, lethal.

At least two wolves chased down and killed a teacher who was jogging on a road last year outside a rural Alaska village, according to a report released Tuesday by the Alaska Department of Fish and Game.

The body of Candice Berner, 32, a special education teacher originally from Slippery Rock, Pa., was found March 8, 2010, two miles outside Chignik Lake. The village is 474 miles southwest of Anchorage, on the Alaska Peninsula.

Biologists ruled out reasons for the attack other than aggression. Investigators found no evidence that the wolves had acted defensively or that Berner was carrying food. They found no kill site that wolves may have been defending, no indication that the wolves had become habituated to people and no evidence of rabies.

"This appears to have been an aggressive, predatory attack that was relatively short in duration," the report concluded.

Berner's death by wolves was unprecedented in Alaska but the animals were immediately suspected. The state medical examiner concluded that Berner died from animal mauling. Alaska State Trooper investigators found drag marks and wolf tracks around the body.

Eight wolves were culled in the aftermath. DNA from two wolves was confirmed on Berner's body and clothing, including from one wolf not killed.

Chignik Lake, a village with just 73 residents, including 17 students, is off the road system; primary access is by airplane. Berner, a former gymnast, was hired by the Lake and Peninsula Borough School District to teach in multiple communities. She flew to Chignik Lake on the day of her death and spent time with students.

At 4 foot 10 inches and 115 pounds, Berner was fit and active. After school, she faxed her time sheet to the district, apparently changed into running clothes and jogged down the only road out of the community.

The road runs west along the side of a hill. A witness said her tracks made an abrupt reversal as the road curved, according to the state report.

Those tracks had been wiped out by the time investigators reached the village but they said she may have started running back when she noticed the wolves traveling in the opposite direction or became alarmed at their behavior. The wind was blowing from the west and the wolves may have detected her scent.

One or two wolves gave chase along the edge of the road, while another ran above the road and intercepted her. A depression in the snow with traces of blood on the road showed where Berner was first knocked down or fell. Investigators found a second depression 10 feet away, indicating she was knocked down or fell a second time.

Tracks suggested Berner struggled and crawled away, then was pulled downhill. The amount of blood suggested that by then, she was severely wounded. Investigators concluded she died in a clearing 30 feet from the road at a spot where snow melted in a 3-foot circle and a large bloodstain was found.

"Tracks and markings in the snow indicated that the struggle with the wolves was brief and death occurred quickly," the report said.

Her body was subsequently dragged out of the clearing 83 feet downhill into brush.

Four Chignik Lake residents returning home on snowmobiles saw blood on the road and a man who walked off the road spotted Berner's body. Later that night, a man who went to guard the body spotted a wolf nearby and saw that the body had been dragged 70 more feet downhill and that more of it had been eaten.

Alaska State Troopers told villagers to move the body to the village for safekeeping.

A Fish and Game Department biologist found nine sets of wolf tracks within a 30-foot radius of the body but the department concluded that four or fewer wolves were directly associated with the attack.

After the tragedy, when residents were unable to kill wolves, the Fish and Game Department decided to cull wolves within 30 miles of the village and killed eight. One adult female was killed March 26 within a mile of the village and DNA from that animal, as well as from at least one other wolf, was found on Berner's body and clothing.

"The other wolf is unknown, as it was not one of the wolves culled near Chignik Lake," the report said.

As many as three or four wolves may have left DNA evidence but that could not be confirmed by biologists.

Berner likely was listening to a portable music player as she ran but that was not considered a factor contributing to her death because wolves travel almost silently and wind would have masked sounds.

If she suddenly reversed course after spotting wolves, the report said, a flight response or the appearance of one "could have elicited a predatory response by the wolves."

Jakt och Jägare refererar artikeln på svenska om ni hellre vill läsa den i översatt form.

Tema skinn i Hemslöjd nr 6


Tidningen Hemslöjd köper jag och hustrun emellanåt. Oftast om detär något tema vi är intresserade av. Tidningens inriktning har varierat genom åren, men det är nu länge sedan det var en utpräglad DIY tidning. Det saknar jag. Men det hindrar mig inte från att njuta av intressanta artiklar om ämnen jag uppskattar. Som i det senaste numret, vilket har temat skinn.

Jag får genast erkänna att jag i princip sträckläste numret. Det var inte många sidor jag hoppade över, och det är faktiskt ovanligt när jag läser en tidning. Det brukar bli så att jag läser på sin höjd 50% av texterna. Detta nummer var överlag bra och innehåll ett par riktiga höjdarartiklar.

Anders Håkansson har sitt garveri i Dragnäs utanför Jokkmokk. Garvningen sker oftast med bark av olika slag och han arbetar i stor utsträckning med renar och vilt. Under senare år har han berett en mängd björnskinn. Jag gillar denna rätt vassa kommentar som Anders fällde i intervjun:
man lär sig mycket underligt när man skall ta jägarexamen, men just inget om skinn.
Linda Maasings garveri ligger i makens smedja. Ett stenkast från Rejmyre glasbruk. Även Linda arbetar med naturliga garvningsmaterial. I artikaln finns bilder på när hon avhårar ett hjortskinn, de är väldigt lika mina bilder från inläggen om ekgarvning av rådjursskinn.... Linda tar också emot skinn från jägare om man vill ha något garvat.

En av min hustrus gamla studenter porträtteras över två uppslag. Helena Gjaerum demonstrerar sitt förslag på rekonstruerade vikingatida regnkläder i läder. Helena är för övrigt i startgroparna att starta upp ett mindre garveri i Åretrakten.

Flera artiklar handlar om lammskinn. Företaget Donniaskinn i Tranås nämns, då främst deras vegetabiliska garveri i Bosnien. Jag har anlitat dem flera gånger för såväl get som lammskinn och är i de flesta fall nöjd.

Ett intressant uppslag handlade om etik. En fårfarmare från fjällbete intervjuades och sade något riktigt tänkvärt, nämligen att om vi skall höja intresset för att bevara en art så skall vi äta den... I kontrast till honom står ordföranden i Djurens Rätt som anser att all djurhållning är fel även om god djurhållning är bättre än dålig. Hon har dock rätt i att allt för få i dagens samhälle reflekterar över varifrån våra material, i detta fall läder, kommer. Hon vill att man skall se hela kedjan från djuret till produkten, vilket jag håller med om även om jag inte på något vis delar hennes slutsatser.

Kort sagt. Det senaste numret av Hemslöjd var riktigt bra och informationsrikt. Jag rekommenderar det varmt till den som är det minsta intresserad av skinn.

Lucköppning: på spaning efter jaktens själ del 7



Del 7 - Att förvalta jaktens värde i en föränderlig tid, Lars-Eric Åfors

tisdag 6 december 2011

Julklappstips: extrem djurkonst!




Konstnären Petra Shara Stoor, bördig från Finland men boendes i Bergsjö gör vackra och skrämmande konstverk av djurdelar. Framför allt kranier. Mycket är till salu, men som jägare skulle jag nog inte köpa något där, men däremot kunna överväga att skicka upp en trofé för att det skall bli konst av den.

Min självklara fråga till er är: Skulle ni kunna tänka er att låta förvandla någon av era troféer till ett liknande konstverk istället för att montera den på en gammal vanlig sköld?

Löshundsjakt - vårt immateriella kulturarv?

Igår publicerades en insändare i ÖP som har fått stora delar av jaktsverige att sätta i vrångstrupen. Det var företrädare för Svenska rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige som kräver att löshundsjakten i Sverige skall granskas och utvärderas (underförstått förbjudas). Ekot hängde på och gjorde ett inslag:

Lyssna: Vill utreda ett stopp för jakt med lösgående hundar

Det intressanta är att Djurskyddet Sverige här lyfter fram att vargar tar hundar:
– Vi tycker att det i princip är oansvarigt att släppa jakthundar, när man vet att det finns varg och att det finns ett vargrevir. Då angrips jakthundarna ganska omedelbart och kan skadas och dödas. Vi tycker det är olyckligt, säger Sven Stenson, ordförande för Djurskyddet Sverige.
I en tråd på jaktsnack görs en koppling till att falkjakt är klassat som immateriellt kulturarv, och därmed skyddat i enighet med en UNESCO-konvention som Sverige ratificerade för nästan precis ett år sedan. Detta är intressant då ett antal länder:
Country(ies): United Arab Emirates, Belgium, Czech Republic, France, Republic of Korea, Mongolia, Morocco, Qatar, Saudi Arabia, Spain, Syrian Arab Republic
Därigenom får använda vilda, och i de flesta fall rödlistade arter, för jaktliga ändamål då det är en viktig del av ländernas kulturarv. Som vi kommer att se i en kommande blogpost så används rovfåglar till vargjakt i exempelvis Mongoliet och Kirghizistan....

Jag misstänker att de Nordiska länderna, och kanske några till med en liknande löshundsjakttradition, skulle kunna skriva en liknande ansöka till UNESCO-rådet om att få löshundsjakt klassad som ett immateriellt kulturarv. Ett viktigt led i detta är givetvis våra inhemska, och i jämförelse med t.ex. vargen, starkt hotade jakthundraser. Raser som ses som viktiga att bevara på samma sätt som en lång rad lantraser betraktas som genetiskt viktiga att bevara för framtiden.

Uroxe och urspetsar. Teckning av Måns Sjöberg till en artikel som vi skrev för Svensk Jakt.

Att betrakta löshundjakten som ett kulturarv snarare än ett problem är kulturhistoriskt sett mer korrekt. Det kan jag garantera i egenskap av disputerad arkeolog. Och om t.ex. SKK, SJF mfl instanser är intresserade av att gå vidare och undersöka möjligheten med en ansökan till UNESCO så är jag gärna behjälplig. Nu har jag dock inga personliga kontakter inom UNESCO men väl inom ett annat FN organ som också sysslar med kulturfrågor, ICOMOS. Kontakter som kanske kan öppna några dörrar.

Gammal svinbete

Medeltida svinbete från laholm som jag hittade i en låda i källaren på jobbet när jag skulle börja arbeta med materialet från en arkeologisk utgrävning jag ansvarade för tidigare i höstas.

Lucköppning: På spaning efter jaktens själ del 6



Del 6, Att förvalta ett kulturarv, Erik Rödström.

måndag 5 december 2011

Varning: Strålning från vargar!

Från en kollegas blogg fick jag ett tips om en (gammal) vargnyhet jag missat. Han tillhör den svenska skeptikerrrörelsen vilket ger hans infallsvinkel på det nyheten. Själv tycker jag att det hela är tragiskt, sannolikt en berättelse om psykisk instabilitet (hypokondri?) och kanske projicerande av problem. Samtidigt är det hela mycket komiskt, eller kanske snarare tragikomiskt. Jag väljer att återge hela artikeln från DT som ett långt citat:

Elallergiker störs av varg fast det inte finns någon

Radiosändare på varg stör elallergiker i Dalarna. Fast det finns ingen varg med sändare i Dalarna.

En familj med elallergiker valde att bosätta sig i vildmarken "för att slippa strålningen från det moderna IT-samhället".

Familjen bor mitt i ett av Dalarnas vargrevir. De har skärmat av sin bostad för att slippa strålningen från de fasta sändarna.

Så kom vargen och vargjakten.

"Vi är helt ointresserade av om det finns 200 eller fler vargar i Sverige. Men det förutsätter att djuren häromkring inte är försedda med sändare".

"Sedan vargjakten har det varit "oreda" och stor rörlighet bland djuren. Sedan dess har vi haft flera vargar med sändare här", skriver familjen till länsstyrelsen. De har byggt flyttbara avskärmningar, men det hjälper inte mot vargen som stryker kring husen.

Länsstyrelsen har haft telefonkontakt med familjen och besökt den två gånger. Man kunde då konstatera att två vargar passerat nära huset, men också att ingen av vargarna i reviret har sändare.

Lena Berg på länsstyrelsen påpekar efter den nya anmälan att länsstyrelsen inte har någon kännedom om vargar med radiosändare i det aktuella reviret.

- Jag har tidigare inte hört talas om något liknande fall, säger hon och tillägger att det inte är uteslutet att det kan flytta in varg med sändare, eftersom vargar rör sig över stora ytor.

- Det är omöjligt att de skulle kunna bli störda. Sändaren är så svag att man i så fall måste vara högst fem meter från vargen om man skulle märka något. Då alstrar kraftledningar, tv-apparater och annat mycket mer. Dessutom finns inga vargar med radiosändare i hela Dalarna, säger Olof Liberg som är projektledare för det nordiska vargprojektet Skandulv.

En annan skeptiker (Faktoidmannan) ger det egentliga svaret till varför familjen har problem:
Vargpäls har en särskild biologisk nanostruktur som samlar joner med rätt vibrationsfrekvens för att bilda en skyddande naturlig kvantmekanisk aura som kan sträcka sig flera mil och skärma av all ohälsosam IT-strålning. Det fungerar ungefär som feng shui.

Lucköppning: På spaning efter jaktens själ del 5



Del 5 - Att låta jakten leva i litteraturen, Rune Johansson.

söndag 4 december 2011

Förslag till ny djurskyddslag

Det ligger ett förslag till ny djurskyddslag. Det har gjorts en utredning som har beteckningen SOU 2011:75. Jag antar att delar av den kan få inverkan på jaktliga företeelser, men jag har inte satt mig in i dem ännu. Jag har dock snappat upp att reglerna kring grävlingar som hålls för användning i provgryt kommer att skärpas. Men finns där mer? Finns där något nytt kring hundar? Finns där nya regler kring hägn?

Det är en hel del att läsa, jag kommer att ge mig i kast med det hela så fort jag får tid. Sedan undrar jag om någon vet när ev synpunkter på utredningen skall vara inlämnade, och i så fall vart.

Bokfynd: Jägaren och bytet efter skottet


Hittade en gammal jaktbok i en boklåda på ett antikvariat. En femma gav jag. Boken heter Jägaren och bytet efter skottet och är skriven av Jan Åkerman. Utgiven första gången 1969, denna upplaga är jämngammal med mig, dvs 1971.

Förordet i boken känns tidlöst, det kan låta exakt lika dant idag. Varför då kan man undra?

För tallösa jägargenerationer som gått före oss var jakten inte som nu en ofta ganska kostsam verksamhet att hämta psykisk och fysisk styrka ur utan en nödvändighet för att överleva. Många av dagens jägare, som inte kommit i naturlig kontakt med det slutliga nyttiggörandet som drabbar såväl julgrisen som de flesta av våra tamdjur, anser jaten avslutad med skottet och vad sedan följer är ett trist - för en del motbjudande - arbete.

Men det måste anses vara varje jägares självklara skyldighet inte bara att veta hur otan också i praktiken kunna korrekt tillvarata ett fällt villebråd. Tummar man på det kravet får tidningsrubrikfrågan "jakt - sport eller lustmord?" täckning åt fel håll.
Språket är ålderdomligt, men andemeningen ser vi i stort sett i var och varannan bok om jakt i handeln. Så förordet är trots sina 40 år högst aktuellt. Något man inte kan säga om bokens innehåll som t.ex. innehåller tipset att man kan repa gräs eller ta lite mossa för att torka rent slaktkroppen invändigt. Inte heller behöver slaktkroppen hänga.... Det där med hygien lyfts inte direkt fram. Så något har allt förändrats till det bättre under min levnads 40 år....

Lucköppning: På spaning efter jaktens själ del 4



Del 4 - Att leva i gemenskap genom jakt, Lars Bengtsson,

lördag 3 december 2011

Minns ni....

...för snart tre år sedan? Då var bågjakt på vippen att godkännas i sverige. Då kunde man i Expressen läsa:
Naturvårdsverket tar troligen det officiella beslutet i sommar. Men med tanke på de prov som måste göras blir det först framåt hösten som de första bågskyttarna syns ute i skogarna.
Vidare kan man läsa:
Till en början kommer bara jakt på rådjur – möjligen också dovhjortskalvar – att tillåtas. Bågskytten måste ha både vanlig jägarexamen samt bågjägarexamen, vilket innefattar teoriprover och provskjutning. Eventuellt tillkommer ytterligare prover.
Och hur gick det? Inget beslut taget ännu så länge....

Danskjävlar!



På förekommen anledning. DN (egentligen TT) skriver nämligen för någon timme sedan:

En dansk jägare var ute på vildsvinsjakt i skogen söder om Växjö men såg fel och sköt i stället en älg. Nu är han misstänkt för jaktbrott och vapnet har omhändertagits av polisen, rapporterar lokala medier.

Den 48-årige jägaren var med i ett danskt jaktlag som jagade vildsvin i trakten av Kalvsvik på fredagskvällen.

Lucköppning: På spaning efter jaktens själ del 3



Del 3 - Att leva sida vid sida med björn, Lars Svanberg.

Räv-SM: Lycka till Kalle!

Idag går andra dagen av Räv SM i Robertsfors. Jag håller tummarna för blogg-grannen Kalle Stolt och hanses finnstövare Banjo. Igår gick det bra för dem, ja de leder. Vi får hoppas att det går lika bra idag!

fredag 2 december 2011

Att leva på hoppet

Ute kan allt bli en utgångspunkt för lek.

Nytt kikarsikte - Vortex Viper 6,5-20x44 PA

Jag hade ett tag tankar på att skaffa en ny småviltstudsare. Tankarna vilade på en CZ 455 varmint thumbhole med några extra pipor. Nu fick jag inte det pris jag ville i butiken så jag struntade i det och beställde ett nytt sikte till min befintliga Anschütz 1415-1416 22LR istället.

Det gamla siktet var ett trevligt standardsikte, Zeiss Conquest 3-9x40. Det nya är lite extremare. Ett Vortex Viper 6,5-20x44. Något hekto tyngre än Zeissen.

Jag köpte mitt Viper från AstroSweden. Priset var ca 3500 kr, vilket kan jämföras med det rekommenderade utpriset $499 i USA, iofs kan man hitta det för $399 på OpticsPlanet.

Idag har jag endast hunnit montera det och skjuta in det. Inskjutningen skedde med benstöd och tavlan stod 50 m bort.

Mitt initiala intryck är gott. Kikaren är robust, rattarna är kraftiga och med tydliga klick. Förstoringsgraden, 20 gånger, gjorde att jag kunde sköta inskjutningen snabbt och effektivt eftersom man såg varje nytt hål i tavlan med stor tydlighet. Jag behövde därför inte ändra ställning mellan varje skott utan det räckte med att jag sträckte fram höger arm och justerade de nödvändiga klicken. Jag upplever att träffläget förändrades korrekt i förhållande till hur många klick jag vred.

Mitt initiala intryck är att det är ett prisvärt sikte. Givetvis inte i klass med premiumsikten, men många gånger bättre än nonamesikten (OXO, jahti jakt, Vakjakt, Eberstark etc) från Kina i samma prisklass.

Vi får se hur min relation till siktet utvecklar sig. Jag kommer primärt att ha det till övningsskytte. Men en och annan kråkfågel lär det också bli. Nästa sak att prova är hur bra det klarar av ett fyrkantstest. Sedan skall jag se om det blir träfflägesförändringar när jag skjuter med olika förstoring. Men som sagt, det initiala intrycket är mycket gott!

Lucköppning: På spaning efter jaktens själ del 2



Del 2 - Att leva för och av naturen, Sture Danielsson. Tankar från en naturbevakare i Kvikkjokk. Mycket om fjälljakt.

torsdag 1 december 2011

Utebarn - våreldning


Även en tvååring kan hjälpa till när man våreldar. Här sköter vår dotter vattenslangen.

Ändrade vapenbytarfunderingar

För ett tag sedan hade jag funderingar kring att byta min Anschütz 22LR mot en CZ 455 thumbhole varmint med pipbytessystem. Jag fick initialt ett mycket bra prisförslag, men när jag följde upp med kompletterande frågor visade det sig att handlarn kikat på "sugrörspipor" snarare än varmintpipor i kalibrarna 22WMR och 17HMR. Med de tjockare piporna landade paketet på bortåt 9.000 kr, vilket är väldigt mycket mer än jag är villig att betala. Istället behåller jag min Anschütz men förser den med en kikare med lite högre förstoring, fick ett bra pris på en Vortex Viper 6,5-20x44. Jag får ge ungefär samma pris från en handlare i Sverige som utpriset är på OpticsPlanet i USA, då tillkommer frakt och med lite otur tull på den summan. Så vilken dag som helst kommer ett nytt kikarsikte hem, om det faller mig i smaken så avyttrar jag mitt gamla Zeiss Conquest 3-9x40. Det finns ju ingen anledning att ha potentiellt kapital som man inte använder stående i ett skåp....

Jag återkommer när jag fått hem den nya kikaren och börjat skjuta lite med den på bössan....

Lucköppning: På spaning efter jaktens själ 1



Del 1: Att studera det vilda, Kurt Ellström.

Kurt är en man som levt nära naturen i hela sitt liv. Hela sitt yrkesverksamma liv var han jaktvårdskonsulent. Genomgående präglas hans inställning av en näst intill vetenskaplig nogrannhet och systematisering av detaljer. Kort sagt, han tittar noga!