T minus 2 days (snart är det rävjakt!)

På måndag börjar en av årets mest utmanande jakter - rävjakten. Att jaga, och därigenom överlista rävar, kräver mycket kunskap av jägaren. Visst kan man få tillfälle att fälla en och annan räv bara genom att befinna sig ute i markerna, men att systematiskt lyckas i jakten på räv är utmanande och svårt. Men väldigt intressant och lärorikt.

Förra jaktåret lyckades jag fälla tre rävar varav en hade omfattande skabb. Innevarande jaktår har jag som mål att fälla fler. Jag har även satt ett personligt förbehåll för min jakt. Jag får inte skjuta fler harar och rådjur än jag skjuter rävar.... Nu får vi bara hoppas att jag får enklare rävar i sikte än den det gamla hippiebandet Steeleye Span sjunger om i sin klassiska The Fox....

501

501, är inte det ett par jeans från Levis?

Nae, det är så många inlägg jag gjort här på bloggen sedan starten i november. Kikar man i arkivet till höger så finner man inte riktigt 501 st, det beror på att jag har ett par opublicerade utkast liggande. Men det är bara att inse att de aldrig kommer att få se offentlighetens ljus!

501, det tycker jag själv är rätt bra. Min förra blogg lade jag ner vid ungefär 470-480 inlägg någonting. Tröttnade helt enkelt....

Nåja, det är lördag. Läge att på något vis fira att ett halvt tusen inlägg skrivits! Kanske inte ett firande med sprit men väl med familjen!

Recension: Skogens konung

Skogens konung av Anna Roos (text) och Kenneth Johansson (bild) är en vacker bok utgiven på votum förlag. Boken är på ca 80 sidor varav kanske hälften är bilder. Väldigt fina bilder. Layouten är välgjord, det är en vacker bok.

Innehållsmässigt handlar delar av boken om älgen, dess biologi, fortplantning, födosök, utbredning etc etc. Dvs en ganska faktabaserad del som även innehåller en utvikning om andra hjortdjur i vår natur. Andra delar av boken känns mer rumphuggna. Det är mer frågan om korta texter om lite olika fenomen som på sätt och vis hör älgen till. Textstycken som närmast bryter det naturliga flödet från kapitel till kapitel. Kanske är det ett sätt att få in en större bildvariation för det som är gemensamt för dessa kapitel är att en kort text följs av flera uppslag med vackra bilder. Kapitlen "Sarek" respektive "Skogens barnkammare" är sådana kapitel.

I kapitlet om jakt har det smugit sig in ett väldigt vanligt missförstånd (ja även bland jägare). Kort beskrivs olika jaktformer, man kan då läsa:

Det finns olika typer av jakt som bedrivs i Norden. Dels pyrsch-jakten, eller smygjakten, som innebär att jägaren oftast står stilla på sitt pass eller i ett jakttorn och väntar på att bytet skall komma förbi.

I min värld är pyrsch- eller smygjakt en sak medan att sitta i ett jakttorn eller stå på pass en helt annan sak. Pyrschen, att målmedvetet smyga fram till ett läge där det utvalda bytet kan fällas på ett säkert sätt är definitivt inte detsamma som att sitta i ett torn och vänta på att något dyker upp...

Att boken är trippelutgiven, i en svensk-, en tysk- och en engelskspråkig version säger rätt mycket om målgruppen. Den har turister som målgrupp. Prisläget, ca 180 kr, för en inbunden bok med storslagna bilder av sveriges djur och natur förstärker intrycket. Som sådan tror jag nog den kan funka, däremot fungerar den inte som en fördjupning för den intresserade jägaren. Den intresserade jägaren känner med största sannolikhet redan till det mesta som står i boken. Men allmänt naturintresserad allmänhet och turister som vill ha en bok från sin semester har garanterat stort utbyte av den.

Recension: Titta ett gryt

Titta ett gryt är en suverän barnbok om alla de djur som ofta eller tillfälligt använder sig av gryt. Boken är skriven av Erik R Lindström, som forskar på små rovdjur på Grimsö. Fokus ligger av naturliga skäl på grävling och rödräv men en mängd mindre och större rovdjur hinns med under resans gång.

Boken är skriven i en slags monologform riktad till en mindre människa,texten kan lyda såhär:

Du har nog sett grävlingen skumpa iväg framför bilen som en gråspräcklig levande matta.
Eller kommit ikapp den i skymningen och sett dess svartvita ansikte blixtra till när den snott runt mot dig.

Upplägget funkar. Mina barn satt som förhäxade för alla fakta och inte minst de tydliga och informativa bilderna som följer texten. Boken var väl värd årets pandapris 1996. Så om du har barn i din närhet, barn som är det minsta intresserade av djur och natur, så är boken en bra investering. Om du hittar den. För det är inte lätt. Den är 15 år gammal och utgången från förlaget. Jag hade turen att finna den på en loppis.

Fiskelycka

I början av sommaren köpte jag två lågbudgetspön till barna. Först för en vecka sedan blev det läge att testa dem. Då var vi strax utanför Kalmar på ett vandrarhem som låg ett stenkast från Östersjön. Vi hade fiskeskola, vår 7-åriga tös fick rätt bra kläm på hur man kastar. Lillkillen (4 år) fick en del hjälp. Men till vår stora förvåning fick han napp. En fin abborre på kanske 3 hg.

Lyckan var total!

Hjortron

Eftersom Anna-Sara (jägarjäntan) nyligen bloggade om hjortron tänkte jag att vi kan väl traska ner på myren bortom fårhagarna och kolla lite. Där finns i alla fall hjortronblad. Sagt och gjort, jag och lillkillen (4 år) drog på oss stövlar och traskade iväg. Ute på myren hittade vi omedelbart ett (1!) hjortron. Det var det enda vi hittade över huvud taget. Till fjälls hade jag nog inte ens plockat det eftersom det var litet och endast innehöll tre kärnor.....


Däremot såg vi massor med tranbär. Så i höst efter första nattfrosten så vet i alla fall jag vart jag skall styra kosan...

Med cowboyhatt och lasso/hopprep orkar en 4 åring det mesta. Till och med att traska runt på en mosse i södra Västergötland hopplöst sökandes efter hjortron. Men vi såg i alla fall mycket älgspillning och mycket rådjursfejning.

Personliga följdverkningar av Utöya-massakern

Jag har sedan ett tag tillbaka arbetat med att förbättra en gammal HDF titan II (6,5x55) som jag fick av min svärfar. Jag har gjort en hel del med den, frilagt pipan, plastbäddat den mm. Jag har även bytt till ett högförstorande sikte och börjat anpassa den för liggande skytte.

Så här såg den ut för ett par dagar sedan innan jag gjorde de senaste förändringarna.


Den första förändringen bestod i att byta ut en tunn bakkappa i bakelit mot en justerbar bakkappa som bättre kan anpassas för liggande skytte.

Från början hade jag planer på att byta kolven helt och hållet. Men jag inser att jag inte gitter tillverka en ny. Därför fick det bli en uppdatering av den befintliga kolven istället. Sedan vet jag inte hur jag kommer att trivas med den nya bakkkappan, därför har ajg inte sågat till bakänden på kolven ännu, den får vara så att jag kan byta tillbaka till bakelitvarianten om det känns bäst....

Det andra jag gjorde var att byta fästen på siktet. Från ett par weaver till ett par Badger Ordnance. De sistnämnda är betydligt robustare än weaver-ringarna.

När detta var gjort behövde jag skjuta in bössan igen. Detta gjordes på Idala skjutbana i går kväll. Egentligen hade jag velat göra det på våra jaktmarker, men det verkar som om polis och allmänhet efter illdåden i Norge är på helspänn. En jägare som tränade med sin 22LR i Riala-trakten blev härom dagen brutalt tagen av polisen, eventuellt Nationella Insatsstyrkan. Detta efter att en bärplockare hört skottlossning i skogen. Samhällets förkämpar är på helspänn.

Samhället i stort har också börjat uppmärksamma att det finns mycket legala vapen i Sverige. SvD gör en stor sak av att icke licenspliktiga vapendelar säljs på Blocket samt att vapen av det slag Anders Behring Breivik använde på utöya finns i svenska jägarhem. Vapnet, en Ruger mini 14, var fram tills för ungefär ett år sedan tillåtet för jakt i Sverige men nu utfärdas inte längre några jaktlicenser för vapnet. Såväl Ragnar Skanåkers som Torsten Mörners okunskap om att vapnet faktiskt förekommer i Sverige är lite förvånande, åtminstone i Skanåkers fall då han ofta figurerar som SVFs galeonsfigur. Torsten Mörners kompetens ligger så vitt jag kan förstå på helt annat håll än detaljkunskap om olika vapen.

I Sverige görs noggranna kontroller av den som skaffar sitt första vapen, därefter görs rutinkontroller vid förnyade ansökningar om vapenlicens. Mängden vapen en jägare tillåts ha är begränsad till 4, men 5, 6 eller i extremfall ännu fler kan tillåtas om den sökande har särskilda skäl. Med lite drygt 200.000 aktiva jägare i sverige och en stor mängd människor som har jagat men fortfarande har kvar vapen samt alla sportskyttar blir Sverige snabbt ganska vapentätt. Detta har media lyft fram. Självklart, det säljer ju lösnummer. Men man diskuterar inte det faktum att det generellt sett är illegala vapen som används vid brottslighet. Inte jaktvapen. För jaktvapen är relativt svåra att stjäla med dagens krav på förvaring i säkerhetsskåp. Så i mina ögon är lösningen på problemet inte en översyn och skärpning av vapenlagen, vilket aviserats från politiskt håll, utan en skärpning av gränskontrollerna vilka i dagsläget gör det barnsligt lätt att smuggla in vapen vilka är betydligt mer lämpliga för brottslig verksamhet än jaktvapen.

Näe. Det känns inte bra att jag skall behöva känna mig begränsad av vad en galen norrman gjort. Det känns inte bra att man från politiskt håll åter igen skäller vid fel träd. För massmördaren Tommy Zethreaus använde inte jaktvapen. Inte Mattias Flink heller. De använde legala och illegala militära vapen. Det gör även de flesta andra brottslingar som tillgriper vapen (jag läser just nu Svensk Maffia, bilden i den är entydlig). Min åsikt i frågan är glasklar, öka gränskontrollerna och öka tillslagen hos kända kriminella element. Där finns de relevanta vapnen. Inte i skötsamma jägares vapenskåp.

Recension: Stortass av Erik R Lindström

Stortass av författaren Erik R Lindström är en barnbok som kom ut 1996. Den utsågs till årets pandabok 1997. Boken skildrar en hares liv under ett år. Den beskriver hur haren lever och de faror den stöter på. Farorna beskrivs neutralt, oavsett om det gäller en jaktepisod eller frånvaron av snö och hur synlig en vitpälsad skogshare då blir. Boken förklarar på ett enkelt sätt naturens regler: äta, yngla av sig, ätas.

Jag hittade den på en loppmarknad och kom mig inte för att läsa den för mina barn förrän nu under semestern. Den var uppskattad av såväl mig som ungarna. Klart läsvärd. Ser ni den på antikvariat så lägg genast rabarber på den!

Erik R Lindström är för övrigt forskare på Grimsö, med mindre rovdjur som specialitet. Så det är inte så konstigt att även räven får stort utrymme i boken. Lindström har för övrigt en intressant hemsida som är föråldrad till utseendet med extremt intressant innehållsmässigt!

Recension: Thomas Ekberg - en yrkesjägare

Ingen i jakt-Sverige har väl kunnat undgå Thomas Ekberg och hans omfattande film och TV-produktion samt entreprenörsverksamhet. Nyligen släppte Settern en bok om sagde Ekberg. Settern är för övrigt något så unikt som ett bokförlag som enkom ger ut jakt- och fiskelitteratur.

Boken om Ekberg är närmast kvadratisk, sidorna är ungefär stora som kortsidan på ett A4-papper. Boken är på ca 100 sidor, hyfsat rikligt illustrerad med bilder på Ekberg i olika situationer. Den är tryckt på ett halvmatt papper av hyfsat hög kvalitet. Sedan är den, vilket är ovanligt i dagens bokutgivning, faktiskt tryckt i Sverige. Möjligen kan den vara bunden i Litauen, det vet jag inte men den möjligheten finns om man kikar på tryckeriets hemsida. Detta avspeglar sig på priset som i de bokaffärer där jag set boken landat på några tior över 300 kr. Som vanligt är priset bäst på olika nätbokhandlar, bäst dagspris denna dag har Lycknis (210 kr) och kulturbutiken (216 kr). Typografin är tydlig och läsvänlig. Jag hittar dock ett ställe (sida 51) där en maskerad bild täcker delar av texten och döljer densamma, ett onödigt slarvfel i en bok av denna kvalitet. Detta hoppas jag åtgärdas till en eventuell nytryckning.

Boken är skriven som fristående kapitel vilka kan läsas var för sig. Kanske har några av dem varit publicerade i jakttidningar tidigare, jag får nästan det intrycket. Det är inte en biografi, även om det finns biografiska inslag där Ekberg berättar om sin jaktliga historia. Snarare är det en bok i vilken Ekberg kan breda ut sina åsikter om jakt i Sverige i dag. Och det har han många åsikter om, dessa sammanfattas i sista kapitlet i punktform....

Jag blir inte riktigt klok på boken. Den känns väldigt tillrättalagd. Jag får snarare intrycket av att det är en hyllning till eller kanske ett beställningsjobb från, Thomas Ekberg än något annat. Men jag kanske är präglad av min tid som doktorand då ett par av mina kollegor kritiskt studerade biografin som fenomen? Jag tycker personligen att boken hade blivit intressantare om fler röster hade tillåtits komma fram, vad sägs om Ekberg, vad i samhället är det som gör att Ekberg lyckas med sitt jaktligaentreprenörsskap just dessa senaste 20 år? Nu berättar Ekberg om Ekberg via Thomas B Anderssons penna (tangentbord). Detta skall man vara medveten om när man läser boken. Därmed inte sagt att den inte är intressant och rolig att läsa.

Åsikter, minnen, erfarenheter och biografiska inslag varvas friskt i boken, som för övrigt inleds med att Ekberg får svara på frågan "Vilken har varit ditt livs roligaste jaktdag?" Ekberg ger inte bara ett svar på den frågan utan flera allt eftersom han söker igenom sina minnen.

Ett genomgående, eller kanske återkommande, tema i boken är jaktlig etik (och säkerhet). Det framhålls tydligt att detta är något som Ekberg håller högt. berättelserna är många om när någon gjort något oetiskt, av misstag eller med mening. Lika många är berättelserna om hur Ekberg gjort rätt. Givetvis är det så, för det ju Ekbergs bok.

Ett par gånger hettar boken till rent journalistiskt och blir riktigt intressant. Här finns uppslag för något större. Kanske för Janne Josefssons team eller något annat samhällsgranskande program att sätta tänderna i. Särskilt tänker jag på episoderna kring Sveaskogs policy och praktik. Sveaskog har en policy där stora markområden skall läggas ut på jaktlig entreprenad. Något som inte riktigt accepterats av en bunt chefer, vilka trots att jakten är upplåten fortsatt jaga på markerna av gammal hävd. En rätt de tar sig i egenskap av just chefer på Sveaskog. En rätt de inte verkar få några reprimander för. Men nu skall man vara medveten om att detta är Ekbergs historia. Han har haft möjligheten att framställa det hela i sin dager. Det hela hade blivit ett bättre journalistiskt hantverk om Thomas B Andersson följt upp Ekbergs påståenden, inte bara genom att hänvisa till ett policydokument på nätet, utan även genom att prata med de aktuella Sveaskogscheferna får att få båda sidor av myntet.

En annan intressant episod handlar om en vargjakt i Ryssland. Berättelsen finns nedtecknad av Mikael Jägare här. Jag tänker inte återge den här utan konstaterar att Mikaels berättelse är läsvärd och bör ses som en varningsklocka för hur det kan gå om det inte finns något lokalt inflytande över hur de stora rovdjuren förvaltas....

Avslutningsvis så tror jag att boken kommer att nå in i många jägarhem om ett knappt halvår. Då har boken antagligen landat ordentligt i butikerna och den kommer att ha inhandlats av en stor mängd anhöriga som lämpligt hårt paket till en jakttokig vän eller anhörig. Som sådan passar den bra. Den är fin och funkar bra som semesterläsning istället för en tidning.

Tack till Settern för ett recensionsexemplar av boken.

Konservator x 2 del 2

Lennart Pettersson som domare. Bilden är länkad från konservator Söderman.

I det nummer av Svensk Jakt som kom härom dagen fanns en lång och intressant artikel med (fd) konservator Lennart Pettersson. Lennart tillhör en av vårt lands mest namnkunniga konservatorer. Han började sin bana på nordiska riksmuseet 1965. Banan har minst sagt guldkant. Ett drygt hundratal mästerskapspriser har han hunnit kamma hem, bland annat världsmästartiteln 1995 och 2005. I år var han domare vid världsmästerskapet som hölls i Missouri.

Artikeln i Svensk Jakt kretsar kring stort och smått, inte minst kring Lennarts stora intresse för sjöfågeljakt med vettar. Lennart skräder inte orden kring de vettar som finns på marknaden. Dels har de generellt vårdräkt, när vår jakt bedrivs om hösten. Och dels håller de ofta en vaksam, inte vilande, kroppsposition. Knappast något som förenklar jakten....

Lennart Pettersson är inte längre aktiv som konservator. Idag täljer han fåglar med mycket hög konstnärlig nivå. Att han slutade som konservator har sina orsaker. Jag lånar ett stycke ur en artikel i UNT:

För några år sedan slutade Lennart Pettersson med konserverandet. Den växande byråkratin kring hanterandet av döda blåmesar blev för mycket, med handelsdokument i felra kopior för varje omkommen gråsparv, sammanfattar han.
- En liten fågelkropp räknas som högriskavfall och måste transportera till konservator och förbränningsanläggning i särskilt uppmärkt fordon. Förbränningsanläggningen måste ha handelsdokument för att göra sitt jobb, säger Lennart Pettersson och skrattar åt den förvåning hans uttalande väcker.

Det är konsekvent handlat av Lennart Pettersson. Det märkliga är bara att vi (mig veterligen) inte kunnat läsa om problemet i svensk jaktpress. Problemet, dvs reglerna kring animaliska biprodukter, är synnerligen krångliga. Jag har berört dem tidigare och kommer att återkomma till dem. De är så urbota dumma.

Konservator x 2 del 1

(bilden är länkad från Jan Fredrikssons hemsida)

I fredags kom två tidskrifter i brevlådan. Båda är sådana jag ser fram emot. Den ena var Svensk Jakt den andra Magasinet Filter. I båda fanns det artiklar om zoologiska konservatorer.

I Magasinet Filter nr 21 var det Jan Fredriksson som intervjuades helt kort. Jan Fredriksson är för övrigt världsmästare i kategorin "fågel". Att han är fruktansvärt duktig ser man inte minst när man kikar på hans hemsida. För Filter berättar han att han försöker sätta djuret i en situation, eller berättelse samt ge det karaktär när han arbetar med det. Karaktären försöker han fånga genom att studera vilda djur, framför allt fåglar i deras egen miljö. Vidare berättar han att han tycker att detaljerna är extra viktiga. Ögon sminkas och klor sätts i fasta grepp kring de grenar fågeln sitter på. Han säger även:

Precis som alla kan måla en fågel kan alla lära sig att konservera en fågel - men resultatet kan ju bli hur som helst. Vissa är tekniskt skickliga men resultatet blir själlöst. Uppstoppningen är något man har inom sig, det är ett konstnärsyrke. Tyvärr finns ingen utbildning i Sverige och det blir mycket ensamjobb därhemma.

Det sista han säger är faktiskt väldigt intressant. Att vi inte har någon utbildning i Sverige kan faktiskt, om EU-s märkliga regler kring animaliska biprodukter tolkas strikt (vilket Sverige brukar vara väldigt noga med, bäst i klassen) så blir varje försök att lära sig konservering på egen hand ett regelbrott.... Detta har jag beklagat mig över tidigare, men det är så dumt att det är ständigt aktuellt.

Filet nr 21 har för övrigt temat vad skall vi äta? En diskussion om mat ur ett etiskt och resursmässigt perspektiv. Bland annat granskas varumärkningen KRAV.... Antagligen återkommer jag till detta då vilt givetvis passar i en sådan diskussion.

I´m back

Har varit en sväng till Kalmartrakten därav inläggstorka samt försenade kommentarspubliceringar.

Men nu har jag laddat om så håll koll på bloggen framöver. Bland annat kommer det en recension av boken om Thomas Ekberg.

Nytt vapen

Igår kom licensen till mitt nya gevär. En Hva 1900 i kalibern 30-06. Klassiskt vapen med andra ord. Men just detta exemplar är rätt speciellt. Det är ett kustomvapen. Låt oss betrakta några detaljer:


Det sitter ett Apel vridmontage på bössan. Trevligt. Då kan jag någon gång i framtiden komplettera med en annan tub. Eller kanske ett rödpunktsikte.


Koleven är inte standard. Det är en specialkolv med mycket hög kolvkam. Uppenbarligen gjord för sikten med stora linser, som mitt S&B 4-16x50. Trycket är för övrigt mycket fint.


Pipan är grov. Borgar för potentiellt hög träffsäkerhet då vibrationerna i pipan minskar, vikten ökar etc. Kikar man fram på pipan ser man en lite speciell men mycket fin kröning. Därtill kan nämnas att bössan är nogsamt plastbäddad.

Vem ligger då bakom detta fina bössbygge? Signaturen ger en vink. Alb 01 står det. Borde betyda Thomas Albrektsson och år 2001. Albrektsson jobbade tidigare som smed på Norma men är sedan några år i egen regi. Dock med samma adress som Norma. Hans firma heter nu Albrektssons Vapenverkstad.

Med lite tur kommer jag ut i kväll och får möjlighet att skjuta in skönheten. Samt skjuta några löp på älgbanan.

rötmånadsslakt

På wikipedia kan man läsa:

Rötmånaden är ett begrepp i Bondepraktikan för en månadslång period i slutet av juli och början av augusti. Rötmånaden inleds enligt nutida svensk tradition i slutet av fruntimmersveckan, det vill säga något av datumen 22, 23 eller 24 juli och pågår till 22, 23 eller 24 augusti.

Jag brukar försöka undvika att slakta eller jaga under den perioden. Mja. Undvika att jaga är nog lite för mycket sagt eftersom jaktåret i princip startar på allvar i mitten av augusti i och med att råbockarna blir lovliga.... Däremot försöker jag undvika att slakta något. Men det finns ett par situationer som är undantagna. Dessa är:

1/ djur som på något vis skadat sig och behöver avlivas, men där skadan är av en sådan art att köttet fortfarande är tjänligt. T.ex. vid benbrott.

2/ djur som rymt upprepade gånger. Jag anser att ett djur av misstag kan slinka förbi ett staket en gång. Men sker det en andra gång så sorteras djuret ut genom slakt. Jag tillåter inte rymningar och har med hjälp av detta urvalskriterium fått till en väldigt stationär flock djur.

Idag genomförde jag en slakt av ett bagglamm utifrån kriterium 2. Sedan jag senast genomförde en rötmånadsslakt har jag skaffat en ventilerad viltkyl och en mörningstimer. Så jag kan passa mörningsprocessen bättre nu än tidigare, jag kan även hålla högre hygienisk standard.

Så det hela skall nog gå bra.

Lite om recensioner

Det verkar nu som om jag löpande kommer att få recensionsexemplar av bokförlaget Setterns jaktlitteratur.

Bokrecensioner betraktar jag redan nu som en av grundstenarna i denna blogg. För övrigt kan jag nämna att jag även i min yrkesgärning sedan ett tiotal år recenserar böcker, men då är det vetenskapliga böcker för lite olika vetenskapliga tidskrifter. Just recenserandet ligger visst i släkten. Jag har kusiner som recenserar en hel del vetenskaplig litteratur. Min farbror recenserade historiska böcker och en del romaner tidigare. Min farmor hade sin sista recension sittande i skrivmaskinen när hon fick en stroke för sisådär 25 år sedan. Då hade hon skrivit för olika tidningar och recenserat böcker i bortåt 60 år. Så jag har något att brås på likväl som jag har något att leva upp till.

Ceviche på röding

I juni numret av Jaktmarker och Fiskevatten finns ett recept på lax ceviche. Ceviche är enligt wikipedia:

Ceviche är en fiskrätt. Mest känd är cevichen från Peru som tillagas med vit fisk, gröncitron (sp. limón agrio) och koriander. Cevichen i Peru hör till de rätter som förmodligen är mest representativa för landet och den som också har fått mest spridning internationellt.

Jag valde att utgå från JoF:s reept när jag svängde ihop min ceviche på röding. Fisken skall givetvis ha varit fryst halvannan vecka först för att undvika eventuella parasiter. Att ajg över huvud taget testade rätten beror givetvis på att jag när jag arbetar ärter sushi till lunch en till två dagar i veckan. Så "rå" fisk ingår ofta i det jag äter. Nåja, i min ceviche ingick:

• Rödingfilé
• Lök
• Mango
• Avokado
• Gurka
• Färsk chili (gärna röd för färgens skull)
• salt
• Saft från lime
• Olivolja

Blanda ingredienserna och låt stå i kylen ett par timmar. Servera i små glas eller i en skål så folk får ta efter tycke och smak. Ställ gärna en skål med hackad chili intill så man kan öka styrkan på maten om man nu känner för det.

Suverän mat varma dagar. Eller kanske som förrätt.

Allemansrätten och lite annat

Ingen har väl missat att Naturvårdsverket nu håller på med en översyn av allemansrätten. Egentligen borde det inte behövas. Hur svårt är det att leva efter andemeningen:

INTE STÖRA.
INTE FÖRSTÖRA.

Tydligen klarar inte alla det. På 1990-talet var det väl organiserade kanotturer i våra åar och älvar som inte klarade av att hålla sig inom allemansrättens råmärken, inte klarade av att respektera allemansrättens skyldigheter. LRF är mycket tydliga i att de önskar inskränkningar i allemansrätten.

Under senaste åren har jag i allt större utsträckning funderat över rovdjur och rovdjurspolitik. Rovdjur i sig inskränker näpperligen på allemannsrätten så länge man har respekt för djur när man vistas i skog och mark. Däremot kan rovdjuren skapa intressanta hinder i landskapet. Jag anser att envar med lätthet skall kunna passera de djurstängsel vi jordbrukare har i markerna. Men ett rovdjursavvisande stängsel är inte lätt att passera. Det är en anledning till att jag, om vi får etablering av större rovdjur i min trakt, snarare kommer att slakta ut mina djur än upprätta bortåt en kilometer svårpasserad mur över min långa men inte allt för stora hagmark. Så allemansrätten ställd mot stora rovdjur innebär att mina marker riskerar att växa igen. Men kommer jag att gå så långt att jag planterar igen mina betesmarker med gran? Antagligen inte. Snarare blir det vildsvinsgynnande viltåkrar samt ensiageskörd. Ensilaget får ställas ut på stora gärden för att det klövvilt som finns skall ha tillfälle att se rovdjurens ansmygning. Med lite tur kan jag få ut lika mycket kött från mina marker då som nu. Men jag tvivlar.

Någon skjuter tamdjur med pil....

I nordvästra Skåne härjar någon eller några med ett pilvapen. Kanske ett armborst då pilarna uppges vara 50 cm långa. Personerna har skjutit ihjäl en ko i Ljungbyhed i slutet av maj. Djuret hade flera pilar i kroppen, kanske har det fungerat som ett träningsobjekt inför vad som hände natten mellan fredag och lördag i Stockamölla. Där hade en kalv skjutits ihjäl med pil. Pilen låg invid kroppen. Kroppen var styckad och allt kött tillvarataget.

Fy fan! Har folk ingen respekt för vare sig djur eller andras ägodelar? Hoppas verkligen att Djurens Rätt Helsingborg får möjlighet att betala ut den belöning de utfäst för tips som leder till att gärningsmännen/kvinnorna fångas in och fälls.

Djävla as!

Meningslöst slöseri

Jag brukar inte lyfta fram olika "causes" på de bloggar jag är inblandad i. Men detta är ett undantag. Det är helt enkelt ett satans slöseri att hälften av alla fiskar som fångas i Nordsjön slängs tillbaka. Döda eller döende. Min personlige husgud Hugh Fearmley Whittingstall (känd för River Cottage konceptet) har nu startat en kamp mot denna idioti. Hugh har tidigare effektivt drivit hönsrättighetsfrågor i England, The Chicken Out! campaign. Så:

Kolla in Hugh´s Fish Fight! Skriv på! Protestera mot vansinne när det är så lätt gjort!

Förbjudna djurfällor

Härom veckan var jag med ungarna på Ekhagens forntidsby. Där fanns mycket att se, allti ifrån kopior på stenåldersjägarnas hyddor så som man kan tänka sig att de såg ut för sisådär 10.000 år sedan, till vikingatidens stora hus med storslagna festrum (hallar). Ungarna stormtrivdes, klappade svin, paddlade trästockskanot och tillverkade pilar med flintspets. Själv tyckte jag att slingan med olika lågtekniska fällor var den roligaste. Ett tiotal fällkonstruktioner av olika typ fanns uppbyggda. Två av dem är tillåtna idag, mårdstocken och ripsnaran. Övriga, t.ex. älggrop och olika stockfällor är näpperligen tillåtna. Men inte destu mindre intressanta att se.

Ekhagens forntidsby är ett bra utflyktsmål för dem som inte har mer än sisådär 10 mil till Falköping. Eftersom Ekhagen ligger i södra delen av Falköpings kommun på gränsen till Ulricehamn så är det blott lite 30 minuters bilfärd ner till Torsbo handels. Kanske kan resmålen kombineras?

Dåligt utfört uppdrag...

Nerikes Allehanda rapporterar om en mindre lyckad skyddsjägarinsats. En dam såg en skadad mås på backen i Örebro, enligt uppgift med bruten vinge. Hon ringer kommunen som ringer en skyddsjägare. Jägaren kommer, antagligen plockar han upp måsen med en hov och slänger den i en soptunna. Efter ett tag börjar måsen väsnas och en annan skyddsjägare tillkallas för att ta den av daga igen.

Illa skött.

Men min spontana reaktion är varför gjorde inte anmälaren något åt saken. Som det var nu förlängdes djurets lidande med säkert ett par timmar. Var det bra?

Matningsproblem

Jag har haft matningsproblem med mitt ena magasin till min CG 2000. Jag har två magasin till den, ett 3-skotts och ett 5-skotts. 4-e och 5-e kulan i det stora magasinet är svåra att repetera fram. Jag har felsökt och trodde först att det berodde på att patronerna inte gled tillräckligt bra (åtgärdat) eller att den nedfilning som 3-skottsmagget har inte finns på 5-skottsmagget (se bilden ovan). Detta åtgärdades. Men problemet kvarstod. På älgbanan igår identifierades problemet. Det är het enkelt så att 5-skottsmagasinet glappar någon bråkdels mm, vilket är tillräckligt för att patronerna inte skall hänga med.

Älgbanan igår

Som synes av protokollet ovan gick skyttet hyfsat på älgbanan igår. Frånsett ett par slarvskott på löpande älg i serie 2, 3, och 4.

Dagens kommentar

Fick följande kommentar på älgskyttebanan idag:

Du repeterar ju snabbare än en halvautomat

Nog fasen blev man lite stolt och kände sig nöjd med massträningen med 22LR.
Sköt för övrigt guld. Igen.

Matthet

Idag har vi ägnat hela dagen åt High Chaparall. Ungarna är nöjda. På vägen hem hämtade vi upp en slåtterbalk modell mindre. Att komma åt där traktorns slåtterbalk inte når.... Samma typ av slåtterbalk som i klippet nedan. Kommer nog att funka till viss passröjning också.

Recension: Jag är hungrig

Jag är hungrig, text Anna Roos, bild Maria Nilsson Thore, Alfabeta Förlag, 2011. ISBN: 9789150113273

Idag landade ett recensionsexemplar av barnboken Jag är hungrig ner i brevlådan. Boken är på 28 sidor med hårda pärmar. Det var en perfekt dag för en sådan bok. Från lunchtid och frammåt har regnet ömsom strilat, ömsom öst ner. Så när disken var avklarad och en glipa inför middagen uppstod satte jag mig ner med barna (tös 6 år, batting 4 år) på var sida i soffan.

Redan på första textsidan började frågorna hagla. Där fanns nämligen en lista över vilka djur som förekommer i boken samt vilket typ av "ätare" de är, dvs köttätare, allätare etc. Frågorna gällde dock de latinska namnen. Jag vet inte om jag lyckades förklara det hela rätt, men intresset var redan väckt.

På varje uppslag finns (oftast) ett djur presenterat i en text i "jag" format med en rolig bild. Texten kan lyda som såhär:

Mina ungar är små och randiga, men själv har jag en tjock mörkbrun päls. Jag lär mina ungar hur och var de ska leta efter mat. De följer mig minst ett år sedan klarar de sig själva.....

Texterna är kort sagt enkelt skrivna och mycket informativa. På ett dussin rader per djur lyckas Anna Roos förmedla mycket fakta utan att det blir tråkigt. Snarare lyckas hon med det svåra konststycket att skriva intressant information för barn om såväl djurs beteende som vad de äter. Tycker jag. Och uppenbarligen båda mina barn också. De var fullt fokuserade under hela sittningen. Många frågor ställdes under läsningen vilket visat att boken satte igång tankeapparaten.

Efteråt frågade jag om de lärt sig något nytt. Uppenbarligen hade de det, men det enda de kunde specificera var att vargen inte bara äter kött utan också kan sluka ett och annat blåbär. Vilket jag faktiskt inte visste heller....

Bilderna är också bra. De fångar på ett enkelt sätt de flesta av djurens karaktär och vissa preferenser samt beteenden.

Så helhetsintrycket av boken är bra, ja till och med mycket bra. Det är en bok som man mycket väl kan köpa till barn (kanske 4-7 år) som finns i sin närhet och som man tycker bör lära sig mer om djur. Sedan kan man alltid komplettera med Lars Klintings serie Min första.... Fågel/däggdjur/whatever bok när barnen blir något år äldre. Så ni som letar födelsedagspresent åt en naturintresserad 4-7 åring behöver inte tveka.

Älgbanepremiär

Igår åkte jag med en granne och sköt lite löpande älg. Det var mitt andra besök på Idala skjutbana. Årets första älgbaneskytte. Och visst kändes det att man var lite ringrostig i början. Har ju trots allt i princip bara skjutit stillastående mål sedan mars. Ser på mitt övningskort att jag under maj och juni skjutit ungefär 800 skott, framför allt 22lr och luftgevär. Sisådär 100 har varit klass 1 av olika slag.

Tycker att skyttet inleddes rätt skakigt, tydliga problem med löpande älg. Hade en tendens att hålla för högt upp i halsen vilket fick kulan att träffa i ryggen precis ovanför träffområdet. Hur som helst avslutades skyttet med en kalasserie. Det gäller att sluta när känslan är på topp så att man kan bära med sig lite av den till nästa vända.

Ett problem uppstog under skyttet, kanske vid serie 7. Mitt 5-skotts magasin till min Carl Gustaf 2000 mk 2 (30-06) ville inte mata ordentligt. Framåt skott fyra så tog inte slutstycket tag i patronen ordentligt. Patron fyra verkade ha glidit lite fram i magasinet på grund av rekylen från de tidigare avfyrningarna. Så från om med serie 10 körde jag med mitt treskottsmagasin istället. Geväret fick då med skjutledningens godkännande laddas med ett skott i loppet och tre i magasinet. Då gick det bättre och skyttet flöt på utan störande incidenter.

Människans bäste vän

Ett hundskelett hittat nära Hornborgarsjön. Hunden levde ungefär 7000 f.Kr. Antagligen har den varit viktig för den grupp av människor som den levde bland för den är begravd ungefär som man begravde människor på den tiden. Den hade täckte med ett par nävar rödockra innan gropen fylldes igen.

Fällor, knappast godkända...

När jag var på granngården härom sistens för att köpa olja till traktorn och jordfräsen såg jag något som gjorde mig förvånad. Det såldes en serie hopfällbara amerikanska levandefångstfällor. Misstänker att den ena såldes med grävling i åtanke och den andra kanske med katt i åtanke.

Jag kan inte tänka mig att det är OK. Kanske är det till och med att betrakta som uppmuntran till brott mot jaktlagen??? Jag skall kolla upp detta med någon jurist tror jag...

Hittehorn

Ett fällhorn jag hittade i skogen härom sistens. Skall fundera ut något att göra av hornet, det skriker efter att förädlas till brukshantverk!

Grillad rådjursbog

På bilden syns en grillad måltid. Köttet är en rådjursbog, lätt inoljad och rejält kryddad med peppar och salt. Grillad på indirekt värme på grillen. Potatisen är färskpotatis, nyupptagen och därefter grillad på indirekt värme. Sorten heter Rocket. En mindre zucchini har delats på längden och snabbgrillats direkt över glöden.

Indirekt värme kan man få till rätt bra i en klotgrill. Jag brukar lägga upp en glödbädd i ena halvan av grillen och lägga det som skall grills i den andra. På med locket och se till att det finns rena lufthål i botten och i locket. Weber förordar att man skall grilla indirekt genom att lägga två strängar med glöd utefter två sidor och grilla köttet däremellan. Lite bökigt tycker jag.

Och nej. Jag åt inte bogen själv utan delade den med familjen.

JaktPlay

Jägareförbundet lanserar nu JaktPlay. En site där man kan ladda upp egen fil samt se på andras filmer. För närvarande ligger, av förklarliga skäl nästan bara Jägareförbundets egna filmklipp utlagda....



Filmerna kan, som synes här ovan, länkas / bäddas in i de vanligaste bloggformaten.

Spontant verkar det bra. Får se hur sökfunktionen funkar senare när det finns lite att söka bland. Kanske skulle man fundera på att sätta "etiketter" på olika filmer ungefär som på de flesta bloggarna.

Dagens projekt: ventilation till viltkylen

Sedan i höstas har jag en viltkyl. Hittills har jag inspekterat köttet en eller ett par gånger per dag och då passat på att lufta köttet, men det känns inte riktigt tillräckligt. Så idag skall jag borra upp ett antal hål uppe och nere i dörren. Att jag väljer dörren beror på att jag inte vill riskera att borra igenom några kylenheter och förstöra kylen. Hålen kommer givetvis att täckas med flugnät.

Jag återkommer med resultatet om någon dag eller så.

EU-kommissionen på besök för att förstå vargsituationen i Sverige

Den 17 augusti vill EU-kommissionen ha svar från Sverige angående den förda vargpolitiken. Är svaren inte tillfredsställande kommer Sverige att dras inför domstol. För att öka kommissionens förståelse för den svenska vargpolitiken så kommer några representanter från EU kommissionen, på Andreas Carlgrens initiativ, att besöka Sverige i veckan. Detta för att på plats ta del om erfarenheter kring varg.

Vi får väl se hur det går. Som parentes kan nämnas att Finland råkade ut för liknande händelser när man där ville införa licensjakt på varg. Utfallet blev att man idag inte har licensjakt på varg men en utbredd skyddsjakt vilken sänkt den totala vargpopulationen i landet högst markant. Frågan är om Finland haft lika få vargar om man fått behålla licensjakten. Det är något för vargjaktsmotståndare att fundera över.

För övrigt är det bara att konstatera att jag, som alltid varit rätt kritisk till EU, nu blivit direkt negativ. Jag kan för mitt liv inte se att jag får valuta för de 17600 kr min familj betalar till EU varje år. En summa som kommer att öka, utan att Sverige protesterar.

Jaktåret har startat på allvar

Igår kväll var jag ute i markerna igen. Jag smög lite utefter några nyslagna vallar. Eller ja. De slogs för några dagar sedan och har vänts ett par gånger. Jag antar att gräset skulle pressas till småbalar med hö. Men igår kom regnet. Fler gånger. Så de får antagligen rulla höet till storbalar och plasta det.

Nåja. Jag var i alla fall på plats från 21.30 till 23.00 tiden.

Först såg jag en bock som hetsade en råget. De sprang runt runt. Stannade upp. Gick. Betade. Sedan började han jaga henne igen. Jag tycker nog att det är rätt tidigt. Brunsten skall väl inte dra igång ännu på någon vecka. Jag hade sällskap av dessa båda rådjur hela kvällen.

På rådjurens gärde dök det upp en räv. Antagligen samma som jag såg igår. Den smög omkring och hoppade på smågnagare. Rätt smal, ganska gles svans. Men inte skabb utan en typisk sommarräv. Och är det en tik så har ju valparnas mjölkdrickande tagit sina krafter också. Den räven får vara. Åtminstone till 1/8.

Medan jag stod och kikarspanade på räven hörde jag hur det prasslade intill mig. Efter en stund kikade en ung grävling fram ett par tre meter bort. Försiktigt plockade jag fram geväret. Grävlingen stod avvaktande med halva kroppen framme ur vassen. Jag förde bössan till axeln. Tryckte av.

Fan vad hårt trycket är, tänkte jag.

Sedan insåg jag att bössan var säkrad. Förde upp tummen och osäkrade vapnet. Grävlingen stod kvar, uppenbarligen fortfarande fundersam över huruvida jag kunde vara farlig eller ej. Kanske till och med funderande på om jag var träd eller annat. De har ju inte världens bästa syn. Men destu bättre hörsel och luktsinne, så det var tur att jag hade den svaga kvällsbrisen från grävlingen mot mig.

Grävlingen var en grå skugga i kikarsiktet (NF 5,5-22X56). Det är trots allt högförstorande och svårt att justera ner så det kan fokusera på så korta avstånd. Konturen och ögonspegeln kunde dock urskiljas så jag följde ryggraden en bit bak. Kikarsiktet är högt monterat så kulan kommer några cm ner på dessa avstånd. Därefter kröker jag fingret om avtryckaren och klipper av skottet. Grävlingen blir stående vänder och försvinner några få steg in i vassen.

På skottplatsen ligger rätt mycket blod och lungrester. Några meter in i vassen, där det är riktigt blött, ligger grävlingungen.

Jaktåret har nu officiellt invigits med skyddsjakt enligt Jaktförordningen bilaga 4 punkt 11:

Årsunge av grävling får jagas,
om det behövs för att
tillgodose lantbruket eller
viltvården    

Vindkraft och jakt, igen

Jägareförbundets Fredrik Widemo har precis skrivit en inressant blogpost på Jägareförbundets blogg om vindkraft. Han förhåller sig saklig, samtidigt som han lägger fokus på vad som kan göras. Givetvis beror detta på att vindkraftexpansionen nu är en realitet, att man skall satsa på vindkraft finns det politisk konsensus kring. Man får därför försöka göra det bäsa av situationen. Ett bra exempel på vad man kan göra ges i Jordbruksverkets rapport om kreotoper. En kreotop kan sägas vara en viltvårdsåtgärd med annat namn och syfte.

Nåja, läs Fredriks blogpost, den är bra.

Rådjur vs räv

Igår var jag ute en sväng och spanade efter rävvalpar på ett par nyslagna ängar i närheten. Ganska direkt uppmärksammade jag rörelse på ett gärde halvannan km bort. Jag smög närmare. Rörelserna var aggressiva och två figurer rörde sig fram och tillbaka över gärdet. I kikaren såg jag ett mycket aggressivt rådjur driva en räv fram och tillbaka framför sig. Detta pågick i kanske 15 minuter sedan skilde dem sig åt. Rådjuret försvann. Räven satte sig på en liten åsrygg och började skälla. Det lät som en gråtande småbarn från helvetet. Gällt, nästan lite metalliskt:

UUUÄÄÄH!

(Nästan men inte riktigt såhär)

Ekande mellan drumlinerna på min jaktmark. Ungefär 5 minuter höll den på. Sedan gick den sin väg. Jag fortsatte att spana av området. När klockan började närma sig midnatt började räven skälla igen. Den höll på ungefär 5 minuter denna gång också. När den var klar var det för mörkt för min utrustning, då kunde jag inte se klart genom vare sig kikarsiktet eller handkikaren längre.

Tillägg: här kan man höra lite olika rävläten.

Varg i Östergötland

Norrköpings tidning mfl media rapporterar om en vargattack på Vikbolandet i helgen. Elva får revs. Detta är den tredje vargattacken i östra östergötland i år.


Jag tror att den drabbade fårbondens analys är korrekt, mängden betesdjur, framför allt små besättningar, kommer att minska i södra Sverige i takt med att vargen ökar. Med detta försvinner viktig beteshävdad mark. För just irrationellt skötta småbruk har hög hävdvunnen biologisk mångfald. Jag är därför av den åsikten att man måste göra en konsekvensanalys vad gäller varg och inte bara diskutera vad som är gynnsam bevarandestatus.

Tillägg: NRK har just nu ett inslag och en artikel om ett hotfullt vargmöte i Österdal.

Bonderi

Det har varit väldigt mycket bonderi de senaste dagarna. Antagligen fortsätter det så ett par dagar till. Åtminstone om jag får ordning på traktorn som trilskas lite nu. Så håll ut!

Nyårsdag - dags för kråkjakt

Nu var det halvårsskifte i den vanliga världen. Men i jaktvärlden är det nyårsdag. I den vanliga världen brukar detta inte innebära speciellt mycket mer än att ett antal lagar och lagändringar börjar gälla. I jaktvärlden är det däremot ett väldigt viktigt datum. Nu startar det juridiska jaktåret.

För ett tag sedan ställde jag frågan kring vilken jaktstart som var viktigast för läsarna här på bloggen. Som vi kan se är just dagens datum, den första juli, viktigt för väldigt många.

Starten på jaktåret inleds med kråkfågel, dvs kråkor, skator och kajor. I min trakt finns det gott om framför allt skator och kajor, men bara en del kråkor. Just nu är det mycket kråkfågel på vallarna när de svämgödslats. Eftersom kråkfågel är hårda ägg och ungdjurspredatorer så är det motiverat att jaga dem, åtminstone om man vill se en lite större såväl mängd som variation bland övriga fåglar och djur. Min tanke är att försöka ta till vara på bröstköttet från åtminstone unga kråkfåglar. Att äta kråkfågel är inget nytt, t.ex. under andra välrdskriget såldes grillad kråka under namnet Ljusterökyckling på krogar i stockholmstrakten.

Efter kråkfågelpremiären kommer ett antal jaktstarter slag i slag. i mitten av juli blir nötskrika tillåten. I början av augusti räv, grävling, björktrast, mås (råka i Skåne & Halland) och i mitten av augusti först gäss, sedan rådjur och ringduva därefter björn och morkulla.

Man kan säga att det är i och med jaktårets inledning som man kan börja skörda frukten av de viltvårdsinsatser man gjort tidigare. Det är även till jaktpremiären som man bör toppa sin formkurva för skyttet.