För mig är det en självklarhet att man kan och bör ta till vara på så mycket som möjligt från de vilda djur man skjuter. Det som inte går att äta kan man ta till vara på annat sätt. Skinn går att bereda, fett kan man göra smorning av, horn kan bli knivar och så vidare. Klövar kan lämnas till hundfolk som vill träna spår, räntan läggs i lämplig fälla, kråk- och måsfågel kan användas som apportvilt eller bulvaner.
Trodde jag.
Men nu har jag på ett forum läst vad en yrkesverksam konservator säger om detta, utgångspunkten var en forumist som ville lära sig montera fåglar för att använda som bulvan. Konservatorn gör ett inlägg:
Jättebra initiativ! Precis så lärde jag mig konservatoryrket för snart fyrtio år sedan. Ditt problem är bara att sedan dess har lagstiftningen förändrats till den grad att Du idag faktisk är kriminell. Beklagar, men så är det! Jaktförordningen kräver att Du har länsstyrelsens yrkestillstånd för att bedriva konservatornäring, detta kanske inte är tillämpligt om Du uteslutande gör det för egen del, men i samma stund Du gör det åt kompisar eller andra behöver Du tillstånd. Observera att detta gäller om Du kokar horn åt Dina kompisar också. Ett annat lagrum, som däremot gäller direkt, är europeiska unionens animaliska biproduktsförordning, som kräver att Du arbetar i en av jordbruksverket godkänd teknisk anläggning. Ansökningskostnaden idag tror jag är på runt 10 000:- och den årliga tillsynsavgiften är på 4750:-, vilket skall bekosta ett årligt kontrollbesök av veterinär. Notera att detta gäller även Dig -hobby eller yrke kvittar JBV lika. Vill Du hålla på och greja med fåglar -så skriv åtminstone inte om det på ett offentligt forum. Du kan faktiskt råka riktigt illa ut.
På vilket jag ställer följande fråga:
Intressant och lite oroväckande. Samtidigt blir jag nyfiken på: 1/ vilka paragrafer i Jaktförordningen reglerar detta? Jag skummade förordninge samt gjorde ett försök att söka fram lämplig paragraf men lyckades ej. Kan du möjlgien upplysa mig. 2/ Innebär biproduktsförordningen att i princip hela temat för det senaste numret av svensk jakt är en uppmuntran till något olagligt? Dvs ta hand om så mycket av älgen som möjligt (till skinn, lädersmorning, senor till tråd, ben och horn till olika produkter) 3/ Innebär detta att jag i förlängningen måste ta hänsyn till biproduktförordningen om jag vill göra ett knivskaft av rosenkransen på en älg jag skjutit? Eller för den delen om jag vill ta hand om något utöver köttet....
Låter rätt rubbat. Min misstanke är att det står något om yrkesmässigt utövande när förordningarna skall uttolkas och att det inte gäller för gör-det-självare. Ungefär som hemslakt för husbehov är tillåtet men inte för försäljning.
Och får följande svar:
På frågan om jaktförordningen vet jag på rak arm inte svaret, orkar inte kolla.Länsstyrelsen kan svara, dom är tillsynsmyndighet. På fråga två och tre: ja, egentligen. Ingen vet! Den bitvis idiotiska biproduktförordningen har aldrig prövats rättsligt. Men jag har "hobbykollegor" som gör ett dussin fåglar om året och dom måste stå ut med årlig kontrollavgift. Själv börjar jag också luta åt att förordningen nog borde vara tillämplig bara på näringsverksamhet -men det tycker inte JBV! Om fyra år, sista året jag planerar att jobba heltid, skall jag pröva frågan rättsligt, men idag törs jag inte.
Dessutom bör animaliska biprodukter som används för beredning av jakttroféer omfattas av denna förordning för att förhindra risker för djurs hälsa som uppkommer av sådana biprodukter.
Förordning (EG) nr 1069/2009 är tillämpligt på animaliska biprodukter för preparering av jakttroféer. Prepareringen av sådana troféer bör liksom prepareringen av djur och delar av djur för vilken andra metoder, t.ex. plastination, används ske under villkor som förhindrar överföring av risker för människors och djurs hälsa.
Som jag läser detta innebär det att det först är när man har att göra med troféer som förordningen är tillämplig. Och då när det gäller yrkesmässig hantering. Det bör inte innebära några restriktioner om man avser tillvarata annat än troféer, t.ex. skinn och ben eller horn för hantverk. Eller som jag gjorde härom sistens, gjorde "indianpärlor" av en grävlings klor till mina barn. På jordbruksverkets hemsida kan man dock läsa:
Kroppar eller delar av vilda djur omfattas av abp-förordningarna till höger om de ska användas för att tillverka jakttroféer. Tillverkningen ska ske i en anläggning som registrerats av Jordbruksverket. Läs mer under godkännande av anläggning till vänster.
Men vad är en jakttrofé och vad är hantverk? Kanske är det där vi har knäckfrågan. Är ett skinn som man gör en väska av en trofé eller ett bruksföremål/konsthantverk? Är älgens rosenkrans i en kniv en trofé eller ett bruksföremål/konsthantverk?
Hur som helst så har jag bollat frågan vidare till Svenska Jägareförbundets jurister eftersom jag tycker att det hela är helt förryckt och går emot allt hållbarhetstänk.
Jag lär återkomma när jag fått klarhet i det hela. För jag tycker att frågan är viktig.
Varma sommarkvällar sägs vara den tid på året då det sker flest våldtäkter och oprovocerade våldsgärningar över lag. De senaste dagarnas medierapportering ligger helt i linje med detta påstående, även vad gäller djur.
I Värnamo, Apladalen, har man lite djur som staborna kan glutta på. Lite getter, höns, får mm. Den senaste tiden har några sadistiska (mänskliga) svin ägnat sig åt avancerat djurplågeri. De blodtörstiga äcklen har roat sig med att skjuta olika djur med lätta kulvapen (paintball? soft airguns? luftgevär?) samt blåsrör med pilar. Ett lamm har dödats av skott i nacken, flera getter och höns hade blåsrörspilar sittande i kroppen.
Fy fan.
Som bensin på glöden kan man även läsa om den kåte 60-åring som förgrep sig på grannens jakthund i ett litet samhälle i Härnösand i helgen. Han togs på bar gärning. Detta aktualiserar frågan kring varför tidelag inte är förbjudet i lag. Av någon anledning anses djurplågeri räcka som brottsrubricering...
Märkligt mycket märkligt. Konstaterar jag åter igen.
Mängden viltolyckor med vildsvin inblandade är vanliga i södra sverige, i vissa områden är svin det vanligaste viltet i olyckor. Därför är det lite kul att läsa att vildsvin undviker de tyngst trafikerade vägarna.
Idag gick jag och lillkillen, 4 år, ner till vår mosse och provade att locka på rådjur. Vi gjorde inte som i filmen oven, inte heller använde vi den klassiska buttolon. Istället repade jag ett grässtrå och visslade i det. Man får vissla stötvis och lägga lite själ i visslandet. Men nog fasen funkade det. Redan vid tredje utblåsningen så kom en orolig råget skuttande. På knappt 10 m håll anade hon oråd och tog till storskutt och skällande. Men jag fick tillbaka henne två gånger med visslandet. Sedan gick tonen upp och skar sig för att tystna. Grässtrået gick av och jag slutade att störa geten.
Jag har gett mig själv ökade övningsmöjligheter genom att skaffa ett luftgevär. En Hatsan mod 95. Jag har funderat på det ett tag men nu blev det av. Geväret har såväl 11 mm laxspår som weaverklackar färdiggjutna och klara så det var bara att kika i pryllådan och plocka fram lämpliga ringar för att montera mitt gamla Tasco 4x40 kikarsikte. Ringarna jag hittade var en skena med ringar som tidigare satt på en Valmet 412. Nu kan jag med andra ord övningsskjuta utan att störa grannarna i princip när som helst på dygnet. Dessutom kostar 500 diaboler ungefär lika mycket som 10 skott till något av mina klass 1 vapen, eller lika mycket som 50 skott till min 22LR.
Jag blev riktigt glad när jag läste senaste numret av Svensk Jakt (nr 7 / 2011) som damp ner i lådan i går. Där fanns ett långt tema om att tillvarata hela älgen. Där fanns kortere och längre artiklar om: -Garvning av älgskinn -Limmkokning -Tillvaratagande av fett samt tillverkning av lädersmorning -Göra maracas av klövarna -Klövpolja -tillvaratagande av hjärnan -skridskor av älgben -flöjt av älgben -knappar av älgben och älghorn -tillvaratagande av senor (sytråd) -väska respektive mössa av älgöron -horn till knivskaft -recept på hur man använder: bräss, testiklar, mellangärde, tunga, mule, kind
För övrigt blev jag totalt fintad av det satans Öresundståget igår. Jag kollade på hemsidan att ett visst tåg skulle gå, att där inte var några trafikstörningar. Men när jag kom till stationen var det inställt och ersatt med bussar. Bussar som aldrig dök upp. Djävla DSB first! Djävla upphandling som inte klarar av att göras på ett sådant sätt att verksamheten fungerar långsiktigt (DSB first går nog i konkurs i sommar). Jag är benägen att hålla med Ulf Adhelsson i hans kritik mot avregleringen. Avregleringen av järnvägstrafiken var rent ut sagt korkad, den drabbar många och gynnar få. Jag kan inte se det på något annat sätt. Och även i detta fall hade man kunnat se på England för att få ett facit på hur illa det kan bli med avregleringar för avregleringarnas egen skull.
Igår var jag i Danmark. Intressant tur, men rätt lång. Gick upp vid 05.30 och var hemma igen 01.30. Hur som helst så fick jag ett uppdrag (ovan) och som ni kan se på bilden nedan var uppdraget väldigt spännande, men gick rätt bra tillslut.
För övrigt åkte vi kustvägen från Helsingör ner mot Köbenhavn. På flera av dessa mångmiljonvillor (eller kanske snarare slott/palats) hängde det trofféer på husets nock. I de flesta fall rörde det sig om kapitala kronhjortskronor, men ett par mindre älgkronor fanns också.
Härom dagen såg jag ett nytt nummer av Magasin Morberg i tidningshyllan. Jag köpte det inte men bläddrade igenom det. Jag har bläddrat igenom det första också. Det som slår mig är den stora mängden reklam. Där finns extremt mycket reklam, samt ett antal Morbergbilder som jag faktiskt inte kan avgöra om de är reklam eller ej. De artiklar som jag tycker verkar intressantast är de som handlar om vapen. De verkar rent spontant vara välskrivna och intressanta.
Jag har med andra ord inte läst Magasin Morberg. Däremot har jag med intresse läst senaste Faktum och deras recension av första numret av Magasin Morberg. Men först måste jag bara fråga, är det någon mer än jag som tycker att omslaget på Magasin Morberg nr 2 har väldigt stora likheter med omslaget på Faktum nr 106? Nåja. Här återger jag i alla fall Faktums recension av Magasin Morberg (betyg f f f f f).
Husmansikonen Per Morberg tog sin hybris till en ny nivå när han plötsligt bestämde sig för att göra ett eget magasin, vilket marknadsförs som "en stilfull bibel som matchar tweed med förkläde, råhet med elegans, temperament med eftertanke". Det är, så klart, macho så det förslår. Hälften av tidningen är texter och reportage om kött, jakt och matkultur, medan andra halvan är bilder på Per Morberg i olika poser och munderingar. Roande ibland, men ingen större läsupplevelse.
Jag har min uppfattning klar för mig. Jag lägger hellre mina pengar på Faktum än Magasin Morberg. Alla dagar i veckan. Allt annat vore fullständigt orimligt. För skojs skull skall jag försöka ta reda på Magasin Morbergs upplaga, Faktums upplaga är i snitt 20.100 ex per nummer.
För ett par dagar sedan gick jag Jägareförbundets björnjaktutbildning. Nu har man för Jämtlands län, dvs ett län som innehåller några av världens tätaste populationer av brunbjörn, bestämt sig för att införa en begränsning av stammen till 650 individer. Detta innebär inte fullt en halvering av stammen, men bra nära...
Samtidigt har stortinget i Norge beslutat att mängden björnhanar skall minska. Antagligen kommer detta att innebära att björnjakten kommer att öka även i Norge.
Jag har skrivit om det tidigare, fenomenet där folk i var och varannan buske ser försök till tjuvjakt på varg eller spår av tjuvskjutna vargar. Idag var det dags igen. I Rialareviret har ett par fällor samt en grop med slaktrester och en åtelkamera polisanmälts. Fällorna misstänktes vara utsatta som förberedelse till tjuvjakt, nu visade det sig att de inte var gillrade samt att deras storlek visar att de var avsedda för grävling - inte något så stort som varg. Å andra sidan har ju döda grävlingar tidigare misstagits för vargar så man kan ju fundera över folks kunskap ute i skogarna. Slaktgropar med rester av vilt är inte på något vis förbjudna, inte åtelkameror heller. Så av dessa anmälningar bidde det inte ens en tumme.
Men eftersom det rör sig om anmälningar om misstanke om grovt jaktbrott så kommer dumheterna med i statistiken. Tänk på det när media skriver att mängden grova jaktbrott ökar nästa gång.
Flera medier rapporterar under eftermiddagen att EU är fortsatt missnöjd med den svenska vargpolitiken. Rubriksättningen är hård: SvD (även GP): EU trappar upp kritiken mot vargjakt DN: Fortsatt skarp EU-kritik om vargjakt SVT: Ny EU-kritik mot vargjakt
Vad det hela egentligen handlar om är att EUs miljökommissionär Potocnik släppt ett pressmeddelande kring den Svenska vargpolitiken i vilket mycket av den tidigare kritiken inte finns med. Fyra punkter återstår, Jägareförbundets Daniel Ligné sammanfattar dem på följande vis:
Vi kan dock konstatera att man nu släppt några punkter i sin kritik och kokat ned det hela till fyra punkter där man ännu inte är nöjd:
- Den första punkten är diffus och där får vi nog invänta yttrandet för att se vad de inte är nöjda med i genomförandet av licensjakten. Jag misstänker att det kan ha något att göra med att vi inte tillåter varaktig etablering av varg i renskötselområdet. Det ska bli mycket intressant att se hur EU hanterar avvägningen mellan denna kritik och värnandet av en urbefolkning och deras kultur samt traditionella näring.
- Den andra punkten innebär att de vill se aktiva åtgärder för att stimulera invandring eller flytta vargar för att förbättra genetiken. Jag tror den punkten redan är löst i och med vårens vargflyttar och lyckade försök med flytt av valpar mellan djurparker.
- Dern tredje punkten slår fast att vi behöver en förvaltningsplan för vår svenska vargstam. Där håller jag faktiskt med EU, det händer inte ofta.
- Den fjärde och sista punkten innebär att vi inte kan ha ett ”tak” för vargstammen. Samma diskussion som man förde mot Finland i deras process. Man får helt enkelt inte använda ”tak” i viltförvaltning inom EU… Nivån i sig, på 210 vargar, får vi se om man kritiserar…
Ja ja, om någon vecka får vi se vad EU egentligen tycker, i dagsläget rör det sig bara om spekulationer och tolkningar av ett pressmeddelande. Knappast värt vissa av krigsrubrikerna med andra ord. För saks skull återger jag delar av Regeringens (Andreas Carlgrens) svar på pressmeddelandet från EU:
I den pågående dialogen med kommissionen har Sverige lovat att till hösten återkomma med:
En fastställd förvaltningsplan för varg. Planen ska bl.a. beskriva hur det tidsbegränsade tillväxtbegränsande taket ska behandlas och hur nya målnivåer ska presenteras. Dessutom ska planen bl.a. rymma en agenda och en målbeskrivning för arbetet med den genetiska förstärkningen av vargstammen och hur gynnsam bevarandestatus ska uppnås.
En redovisning av breddade insatser som bidrar till förstärkningen av vargstammens genetiska status, bl.a. utredning av insemination.
En redovisning av ett utökat nordiskt samarbete i vargfrågan. Avsikten är att en över¬ens¬kommelse ska ingås under sommaren mellan Sverige, Norge och Finland, och i förlängningen kommer även Ryssland att involveras. Utgångs¬punkten är att detta projekt ska läggas till grund för en samsyn om för¬valtningen av hela den fennoskandiska vargstammen.
Personligen anser jag att licensjakt är ett godtagbart sätt att förvalta vargstammen på, men jag kan även se andra lösningar t.ex. ökad skyddsjakt. För jakt är, oavsett administrativ form, något som gör djur skyggare för människor vilket många på landsbygden anser att vargen behöver bli.
Anser du att du har vad som krävs för att skriva för FNs klimatpanel? I så fall kan denna utlysning som jag hittade på Naturvårdsverkets hemsida vara något för dig:
FN:s klimatpanel IPCC söker författare tlll rapport
FN:s klimatpanel IPCC söker författare till en metodologisk rapport som ”2013 Supplement to the 2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories: Wetlands”.
Definitioner ska vara i överensstämmelse med RAMSAR (Våtmarkskonventionen). Översvämningsmark ingår ej.
Rapportens innehåll
Rapporten omfattar dränering, markanvändning och brand. Ett kapitel handlar om restaurering (rewetting and rehabilitation). Övriga kapitel fokuserar på ”coastal wetlands, freshwater wetlands, constructed wetlands respectively”. Ett avslutande kapitel tar upp goda exempel och rapportering.
Intresseanmälan
Om du är intresserad att bli författare, kontakta Marianne Lilliesköld snarast för information om formulär, CV etcetera. Nominering till IPCC ska göras senast 30 juni 2011.
Uttagningen av författare är i hård konkurrens, så du bör ha publicerat dig internationellt.
Kontakt: Marianne Lilliesköld, svensk Focal Point för IPCC, telefon 010 698 1269.
Jordbruksverket har precis släppt ett uttalande om rävens dvärgbandmask och svensk folkhälsa. I korthet säger man att gemene man i nuläget kan fortsätta att plocka svamp och bär som vanligt samt att det är mycket ovanligt att någon insjuknar pga parasiten.
En fortsatt hög övervakningsnivå kommer att gälla.
Igår var jag på en riktigt rolig och intressant björnjaktsutbildning i Jägareförbundets regi. Utbildningen ägde rum på Bredareds skjutanläggning. En superfin anläggning, väl i klass med de finaste jag tidigare skjutit på.
Jägareförbundets Benny Nilsson höll i utbildningen och vi var ett 15-tal deltagare. En sak som stod i fokus var skytte, vikten av att ha anpassat vapen och skjuta med stöd. Detta demonstrerades med all önskvärd tydlighet genom praktiska övningar.
Kursen innehöll en hel del om björnens liv och levnadsvanor. Hur deras sociala struktur fungerar samt hur samhället bör hantera björn för att minimera risker att björnar blir farliga. Det pratades om hur björnen påverkar övrig jakt samt hur jakt påverkar björnen. Att björnen kan bli farlig togs upp flera gånger.
Björnens träffområde är litet. Därför fanns det ett fokus på skyttet samt en uttalad målsättning att få folk att i större utsträckning använda skjutstöd. Detta beror på att mängden skadeskjutningar var hög vid speciellt 2007 års jakt. En skadeskjuten björn är inget man önskar sig, dels blir de farliga och dels är eftersök på skadade björnar mycket svårt.
Regelverket som framför allt jaktledaren behöver känna till berördes som hastigast. Men det är uppenbarligen en omfattande pappersexercis kopplad till fällandet av en björn.
Sammanfattningsvis en rolig och lärorik dag i sällskap med en massa trevliga jägare med olika bakgrund och jaktliga preferenser.
Idag gick jag Jägareförbundets björnjaktsutbildning. Mycket intressant och givande, återkommer med fler kommentarer kring detta lite senare. Nu nöjer jag mig att konstatera vilka fina vapen och kikarsikten de allra flesta hade. Jag har nog aldrig sett fler rakrepeterande gevär (Blaser R93 och Merkel KR1) på ett och samma ställe samtidigt, ja undantaget Torsbo handels då. Tror fasen att 7 av 16 hade rakrepeterande bössor. Det är dyra saker. Toppa dem med sikten från Swarowski, Schmidt & Bender, Helia, Trijicon eller Zeiss så misstänker jag att där fanns bössor för säkert en halv miljon på ett och samma ställe. Själv hade jag min 15 år gamla begagnad Carl Gustaf 2000 med en lågbudgetzeiss. Intressant att notera var att där inte fanns några halvautomater, däremot fanns där en bygelrepeter (kaliber 45-70).
Efter lite omskjutningar så klarade samtliga deltagare även björnpasset. Inte helt enkelt eftersom björnens träffområde är bra mycket mindre än älgens.
Sammanfattningsvis en givande dag i sällskap med en drös trevliga jägare.
Volvo håller på att utveckla ett viltvarningssystem till sina personbilar. Om detta kunde man läsa i helgen. Tydligen har man i dagsläget filmat och analyserat hjortar och älgar, framför allt utifrån djurparksdjur. Men då funderar jag spontant på om det bara är formen på djuret som sensorn skall känna igen eller om man är ute efter beteende. Är det beteende så är väl djurparksdjur en rätt korkad urvalsgrupp.
Exakt vilka djur systemet ska reagera på är ännu inte bestämt, men det handlar i första skedet om de stora som ger värst skador vid en krock.
Volvofolket har varit i en djurpark och filmat älg och hjort för att lära sig djurens rörelsemönster.
– Systemet får inte bromsa under normal körning, utan ska bara slå till när det verkligen är farligt, säger Andreas Eidehall, säkerhetsexpert på Volvo Personvagnar.
Personligen undrar jag vart vildsvinen tagit vägen. Varför nämns inte dem? Men de räknas kanske inte, trafikverket skriver faktiskt på sin hemsida i definitionen av viltkollision:
Vilt
Kollision mellan motorfordon och älg, rådjur, hjort eller ren.
Vildsvinen är viktiga i sammanhanget. Kollisioner med vildsvin ökar dramatiskt i statistiken. Om volvo nu vill inrikta sig på de djur som ställer till störst skada så får man fundera på om det är materiell eller mänsklig skada man är ute efter. Älgarna är höga om kan rasa in över kupén, risken för personskada är med andra ord hög där. Vildsvinen däremot är låga och kompakta, vilket innebär att de materiella skadorna enligt försäkringsbolagens statistik blir flera gånger större vid kollision med vildsvin än med hjortdjur.
Vi odlar. Hyfsat mycket faktiskt. Idag var det dags att skörda årets första potatis. Tidigare har vi skördat en massa kryddor, gräslök och rabarber. Men nu var det alltså potatis som gällde. Vi tåg ett par stånd av vardera Rocket och Maria. Den förstnämnda satte jag tidigt och försåg med täckduk, men fasen vet om inte Maria nästan vuxit ikapp trots att Rocket skall vara snabbare och hade 3 veckors försprång.
Hur som helst. Potatis kan inte bli godare än när det bara är 30 minuter från skörd till tallrik. Aldrig smakar den så sött som då. Har för mig att sockret omvandlas till stärkelse ganska fort vilket är anledningen till att köpefärskpotatisen förvisso är helt OK men inte speciellt spännande. Och absolut inte värd mer än på sin höjd 10 kr per kg ens tidigt på säsongen.
Mr Potato Head, I think this is the beginning of a beautiful friendship
Jag har av olika anledningar satt ljuddämpare på ett par av mina vapen. För det första minskas ljudnivåerna vilket minskar störning för boende i närheten av de områden jag jagar och skjuter. Det minskar även riskerna för mig att drabbas av hörselskador. Nu skjuter jag i och för sig alltid med skyddskåpor, inte bara när jag tränar utan även när jag jagar.
För det andra har ljuddämpare på mina vapen en mycket positiv effekt på mitt skytte. Jag skjuter helt enkelt bättre med ljuddämpare. Detta beror givetvis på att rekylen minskar med ljuddämpare på vapnet.
En oväntad bieffekt som jag märkt är dock att jag dragit på mig en släng av skotträdsla när jag skjuter med mina odämpare vapen i klass 1. T.ex. är min Carl Gustaf 2000 mk 2 i 30-06, bilden ovan. När jag skjuter med den rycker jag numera av skotten. Jag märker att jag svajar till enormt i själva skottögonblicket. Har med andra ord dragit på mig en ovana som jag kommer att behöva arbeta ordentligt för att bryta.
Detta medför vissa akuta praktiska problem. Jag vet inte riktigt vilket vapen jag skall ta med till björnjaktskursen där bjönpasset också skall skjutas. Då blir det tre serier mot björfigur. 2 st 4 skotts serier och en snabb tvåskottsserie. Serierna skjuts på 80, 40 respektive 20 m håll. Mina dämpade vapen har högförstorande kikarsikten, den ena har i och för sig inte ett större förstoringsintervall än 4-16x50. Men ändå. CG-bössan ovan känns egentligen lämpligast. Den har en 3-9x50, dvs hyfsad all-round optik. Jag kan skjuta väldigt snabbt med den. Men jag upplever att jag skjuter uselt med den vilket jag inte gör med mina övriga vapen. Så hur fasen skall jag göra?
I det senaste numret av Svensk Jakt finns en artikel om hur vargetablering påverkar boende. Bland annat beskrivs en situation där allt fler, framför allt stövarägare, boende i vargområden väljer att åka långt till vargfria områdn för att släppa sina hundar. Oftast går resorna norrut där markerna är större och intresset i större utsträckning ligger på fågel och älgjakt än stövarjakt efter hare.
Därefter följer ett antal intervjuer med olika fastighetsmäklare vilka tämligen samstämmigt menar att fastigheter vilka tidigare hade ett jaktligt värde inte haft samma prisutveckling som motsvarande fastigheter i andra delar av landet. Detsamma gäller fritidshus. Däremot verkar skogsfastigheter där produktion är det främsta värdet ha ökat mer än motsvarande, detta för att problemen med älgbetningsskador är mindre än tidigare.
Eftersom fastighetsprisutvecklingen skiljer sig åt mellan olika regioner är det lite svårt att göra en övergripande studie av problemet. I län som klassas som rovdjurslän finns det alltid områden som saknar revir, så en prisjämförelse måste nog göras på väldigt lokal bas. Dvs revisnivå. Fullt möjligt är att undersöka utvecklingen på fastighetspriserna inom X tidigt etablerade vargrevir, dessa jämförs med värdeutvecklingen i ett antal referensytor av samma storlek och i regioner med motsvarande ekonomisk utveckling. Inte direkt gjort i en handvändning.
Vindkraftfrågan är en företeelse som engagerar folk i bygderna minst lika mycket som vargfrågan. Även i förhållande till vindkraft brukar intresseorganisationer argumentera för att fastighetsvärdet påverkas negativt. Detta har dock analyserats i praktiken och sambandet är inte tydligt nog att kunna utgöra ett giltigt argument för ekonomisk kompensation vid vindkraftetaberingar.
Via Riksantikvarieämbetets bilddatabas kulturmiljöbild kan man hitta många intressanta motiv. Detta är en kalkmålning från Härkeberga kyrka, föreställandes toppfågeljakt.
Trodde aldrig jag skulle skriva om Zlatan Ibrahimovic på denna blogg. Är fullständigt och totalt sportointresserad. Däremot fångade jag, via olika löp, upp att han tagit jägarexamen. Det gjordes visst via Hunt Stockholm. I dagens Aftonbladet glädja man inte bara åt Zlatans hattrick mot Finland utan nämner även att han inom kort far iväg på en jaktresa till Sydafrika.
Läser man kommentarerna till artikeln är de överlag spydiga. Det andas avundsjuka. Men vad förväntar man sig av kommentarerna på Aftonbladet?
Svenska Bössmakargillets 7:e bössa är ett verk av flera av Gillets medlemmar. En dubbelstudsare i den traditionella kalibern 9,3x74R med tillhörande Zeiss-sikte i vridmontage och hagelpipor i kaliber 20. Allt förpackat i en elegant case. Gravyr och valnöt i yppersta klass och med en finish utöver det vanliga.
KOMPONENTER
Baskyl och hagelpipor: Råämnen från Merkel Turkisk valnöt i EX-kvalité: Zeiss Variopoint 1,1-4x24: Donerat av Carl Zeiss AB
BYGGHERRAR Projektledare: Jürgen Schramme Kolv: Ingemar Hansson Nätskärning: Kaj Nyberg Metallarbete: Klas Blomqvist, Per johansson, Jürgen Schramme, Stanley Stoltz, och Dino Wildt. Gravyr: Per Johansson och Stanley Stoltz. Blånering: Roger Johansson Guldinläggning: Stanley Stoltz
Bössan är en fröjd för ögat och skapar ett stort habegär. Så jag får väl skaffa en lott. Chansen är inte stor, men den finns trots allt... Och skulle det slumpa sig så att jag faktiskt vinner så blir det ett intressant problem att stuva om i vapengarderoben... Skulle jag inte vinna så har jag åtminstone bidragit till en organisation som befrämjar ett intressant hantverk.
För någon månad sedan hade jag en gästkolumn om viltvård på supermiljöbloggen. Jag fick en del intressant respons där de flesta hakade upp sig på att det hade med jakt att göra, kanske fick jag inte riktigt fram budskapet att viltvård har än mer med biologisk mångfald och miljö att göra än just skjutandet av djur.
Härom dagen hade Fredrik Widemo (Svenska Jägareförbundet/SLU) en debattartikel om viltvård som främjare av milömålsarbetet i MiljöAktuellt. Det aktuella miljömålet har nr 12 i listan över miljömål och kallas kort och gott Levande skogar. I mitt arbete har jag haft en del att göra med andra aspekter av miljömålet, men de som Widemo är ute efter i sin debattartikel är viltvårdsinsatser vilka skulle stärka etappmålet Förstärkt biologisk mångfald. Delmålet uttrycks såhär:
Mängden död ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog ska bevaras och förstärkas till år 2010 på följande sätt:
mängden hård död ved ska öka med minst 40 % i hela landet och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad,
arealen äldre lövrik skog ska öka med minst 10 %,
arealen gammal skog ska öka med minst 5 %,
arealen mark föryngrad med lövskog ska öka.
Personligen så misstänker jag att den första punkten, död ved, krockar kraftfullt med intentionen att få ut mer råvara ur våra skogar. Mitt intryck är att skogsbrukarna idag snarare tar ut mer död ved från skogarna än tidigare. Det finns trots allt en marknad (energi) för grenar, toppar och stubbar. Samt all den där andra veden som inte blir massa eller sågtimmer. Min högst personliga uppfattning är att detta på sikt utarmar skogarna.
Nu är det inte död ved som Widemos inlägg handade om utan en anpassning i produktionsskogen som skapar stråk av viltvänliga miljöer vilka bryter av stora trakthyggen. Genom en attitydundersökning i samarbete med SLU och Skogforsk konstateras att en mycket stor del av de skogsägare som även är jaktkortlösare är positivt inställda till viss viltanpassning av skogsbruket. Ungefär 20% av de tillfrågade 52.000 respondenterna svarade även att de aktivt anpassade sitt skogsbruk för att gynna tjädern.
Det jag kan utläsa av detta är att skogsägarna, åtminstone dess privata del, är positivt inställd till att viltanpassa sitt skogsbruk. Vilket i sig gynnar miljömålsarbetet och den biologiska mångfalden. Men det jag är riktigt nyfiken på är om man hade gjort det utan den morot ökade jaktmöjligheter utgör. För det är en sak att komma med regler och krav, en helt annan att visa vilka praktiska fördelar och förtjänster ett visst sätt att agera för med sig.
Om ökad biologisk mångfald medför mer jakt så är det i min värld självklart så att den jaktintresserade även arbetar för en ökad biologiska mångfalden för att på så sätt gynna sitt eget intresse. Människan står som alltid sig själv närmst. Kanske något för MP att fundera över innan man tar fler beslut om att verka för ytterligare begränsningar av möjligheter till jakt.
I det senaste numret av Svensk Jakt nyheter, som kom idag, har jag med ett debattinlägg. Jag återger det i sin helhet här nedan:
Att se möjligheter eller problem
Det finns ett antal frågor där i princip alla på landsbygden har en stark åsikt. Vargfrågan är en. Vindkraftfrågan en annan. I Svensk Jakt Nyheters majnummer kunde vi läsa en insändare om det senare. Insändarskribenten var uppenbart irriterad över vindkraft i allmänhet och en specifik anläggning i Rotliden utanför Lycksele i synnerhet. Eftersom jag forskar kring vindkraftens miljöpåverkan och jag funderat en del över hur det funkar med jakt i vindkraftparker väckte delar av artikeln min nyfikenhet.
Det anges att området för vindkraftverken är avspärrat med en radie, om jag uppfattar det hela rätt, om ca 3 km. Inom detta område uppges det råda vistelseförbud och hjälmtvång, samt att jakten i området hotas. Av alla de hundratals vindkraftverk och -parker jag besökt inom jobbet har jag ännu så länge bara stött på en där det råder besöksförbud sedan parken tagits i bruk. Att man har besöksförbud under anläggningsskedet är en annan sak, det har man på alla byggarbetsplatser. Ingen i ansvarig ställning vill ha folk som dräller omkring på en byggarbetsplats. För att kontrollera uppgiften om vistelseförbud i Rotliden kontaktade jag Vattenfalls projektledare. Denne verifierade min misstanke, att något förbud inte kommer att råda när parken väl används fullt ut (till sommaren).
Vattenfalls projektledare poängterade även att de har samarbetat med jägare och markägare för att området skall kunna brukas normalt under, och mellan, byggfaserna. Projektledaren menar att det funnits ytterst få jaktliga restriktioner under bygget och än färre kommer att finnas när parken är i drift.
Vad gäller problemen med isbildning så forskas det mycket på det och som alla parter tar det på stort allvar. En lösning är att ha värmeslingor men i Rotliden har man under riskperioder dagliga okulära kontroller av samtliga verk. Därmed inte sagt att iskastproblemet skall negligeras, men det skall inte heller överdrivas.
Nog om det enskilda fallet. Jag vill nu passa på att lyfta fram några observationer jag gjort när jag besökt olika vindkraftparker runt om i landet.
De senaste årens hårda vintrar har slagit hårt mot framför allt rådjursstammen i södra Sverige. Jag har sett att man har använt vindkraftverkens vägar, som brukar vara plogade, för att komma åt att utfodra rådjur på tidigare otillgängliga platser i markerna. Vindkraftverkens infrastruktur är inte att underskatta för transporter av olika slag, men även för att anlägga pass. För min erfarenhet är att klövviltet inte verkar bry sig nämnvärt om vindkraftparker när verken väl tagits i bruk. Att klövviltet utsätts för viss störning under själva anläggningsskedet är inte roligt men oundvikligt. Med fåglar är det lite mer komplicerat så det lämnar vi därhän med hänvisning till en kommande sammanställning kring kunskapsläget som kommer att ges ut av Naturvårdsverket och Energimyndigheten.
När vindkraftverk byggs, oavsett om det rör sig om skogsbygd eller i slättbygd, blir det en hel del restytor. Restytor är ytor där man inte kan plantera skog eller bruka marken rationellt, ytor som helt enkelt lämnas därhän. Dessa ytor är potentiellt sett mycket lämpliga för viltvårdsinsatser, det är faktiskt så att man genom att utnyttja dessa ytor kan öka den biologiska mångfalden jämfört med hur situationen var tidigare. Vindkraftbolag är intresserade av positiva bieffekter när man projekterar områden, detta gör att man som jakträttsinnehavare sannolikt kan få hjälp att anlägga t.ex. viltåkrar. Inte minst stråken där man lagt ner kabel i marken borde vara lämpliga för sådana insatser. Det säger sig självt att en park med exempelvis 2 km kabel nedlagd i en 7-10 m bred korridor skapar en hyfsat stor total yta för viltvårdsinsatser bara i kabelgatorna. Att även markägare skulle vara glada om betestrycket koncentreras till något annat än nyplanteringar behöver väl knappast nämnas.
Med detta vill jag ha sagt att alla ni som berörs eller kommer att beröras av vindkraftprojekteringar i framtiden har mycket att tjäna på att försöka se möjligheter i projekteringen. Inled samtal med projektören för att tillvarata era intressen så tidigt som möjligt. Då ökar chansen att ni kan få ett jaktligt mervärde genom projekteringen!
Därmed inte sagt att alla vindkraftparker är lämpliga eller bra, men då får man ta strid i de fall då de är uppenbart olämpliga och utnyttja alla jaktfrämjande möjligheter i övriga fall.
Idag kom brevet från Naturvårdsverket med räkningen på de 300 kr man skall betala årligen till Kammarkollegiet för att då jaga i Sverige. Det betalar jag asap, vill ju inte stå utan giltigt jaktkort när det nya jaktåret startar med kråkfågeljakt den 1/7.
Så här vill jag också kunna sitta och ta det lugnt när jag blir gammal och gråhårig (ja ja ja, jag vet, jag har redan ett och annat grått hår). Bilden är länkad från Hallands Konstmuseums bildvägg.
Jag har valt att hålla min blogg fri från betald reklam. Dels beror det på att jag tycker det är jobbigt med en massa reklam på de sidor jag själv besöker och dels beror det på att trafiken här sannolikt är så låg att jag nog knappt skulle få in pengar till mer än en kaffe i månaden om jag körde reklam. Däremot så skall jag inte sticka under stolen med att jag emellanåt vänder mig till olika förlag och ber att få recensionsexemplar av nyutkomna böcker som på något vis intresserar mig. Jag recenserar för övrigt böcker professionellt för en vetenskaplig tidskrift inom min bransch. Men jag skriver självklart vad jag tycker om böckerna i fråga, jag försöker också komma ihåg att skriva att jag fått boken som ett recensionsexemplar och från vilket förlag den kommer. Sedan får jag också erkänna att jag slängt ut lite trevare till några olika företag som producerar jaktkläder med förfrågningar om jag kan få hem testkläder att skriva om. Detta har ännu inte givit något resultat.Kanske skall jag sätta mig ner och teckna en reklam- och sponsringspolicy som jag kan hänvisa till?
Min vän Lars som driver den framgångsrika bloggen Cornucopia? har däremot fått en del kritik vad gäller inlägg som anklagats för att vara smygreklam. Se t.ex. kommentarerna till detta intressanta inlägg om finansiering av bloggar. Nu kan jag inte på något vis jämföra min blogg med Cornucopia? eftersom trafiken där är högre per dygn än vad jag fått ihop sedan denna blogg startade. Så för Lars har reklamen en viss ekonomisk betydelse. Egentligen inte annorlunda än för vilken tidning som helst.
På andra håll i blogosfären har debatten kring sponsring, reklam och texter från företag förklädda som blogginlägg diskuterats ett tag. Diskussionen tog rejäl fart i slutet av november i fjor då Kicki Norman på Daisi Beauty startade ett upprop mot smygreklam i bloggar. I en intervju i Dagensmedia säger hon:
– Många bloggare blir misstrodda fast de är väldigt noga med hur de tar emot produkter och redovisar allting. Smygreklamen har blivit så utbredd att läsarna inte längre tror på det som står i bloggarna, säger hon.
Men hur mycket pengar ligger det egentligen i smygreklam på bloggar? Kicki Norman igen:
– Ett köpt blogginlägg ger minst 10 000 kronor, enligt en bekant som jobbar på pr-byrå. Får du ett blogginlägg för mindre än det har du gjort en bra affär.
Nu har jag svårt att tro att det finns en enda (svensk) jaktblogg som skulle ha tillräckligt trafik för att någon skulle vilja hosta upp dessa summor. Jag vet faktiskt inte om det finns någon jaktblogg som kommer upp i ens 1000 besök per dag. Själv ligger jag hyfsat stadigt på 80-100 unika besök per dag, vilket brukar resultera i runt 2500 besök per månad. Det är väldigt långt ifrån vad "proffsbloggarna" har. Ett tjugotal svenska proffsbloggar har över 100.000 besökare per dag. Då är det självklart att företag är intresserade av positiv exponering.
Att svenska jaktbloggare får varuprover verkar ännu så länge vara rätt ovanligt. Köpt smygreklam i form av publicerade texter har jag fortfarande inte sett skymten av inom den svenska jaktbloggsvärlden. Jag har däremot stött på några enstaka fall där man skrivit om varuprover. Och som jag skrev tidigare, jag har fått be om varuprover (böcker) att skriva om. Men vi får väl se hur det blir i framtiden. Hur mycket trafik jag kan lyckas slussa in på bloggen är nog det som de facto styr om min blogg blir ett intressant reklamobjekt eller inte. Hur som helst så kommer jag under sommaren att knåpa ihop en policy kring detta.
Att gilla kött över en kolbädd tycker jag är bland det godaste som finns. Köttet skall helst vara marinerat. En viktig sak när man grillar är att kolet skall vara varmt nog. En annan är att inte hålla på att vända köttbitarna i tid och otid.
Man lägger köttbitarna på ett lågt ställt galler över het kolbädd. Låter dem ligga där en sisådär 15 sekunder för att köttet skall hinna sluta sig sedan höjer man gallret ett eller ett par steg beroende på hur varmt kolet är. Sedan väntar man. I samma ögonblick som den första bloddroppen tränger upp på ovansidan av köttet är det dags att vända. Sedan låter man bitarna ligga på tills de fått fin färg.
En annan sak som jag tycker är viktig är att inte salta på rått kött. Det drar bara ut en massa god köttsaft. Saltar gör man först när köttet ligger på tallriken!
I år tycker jag att makrillen kom inomskärs ovanligt tidigt. Vi brukar inte få makrill i början av juni på landsidan av den ö där svärföräldrarna bor på sommaren. Snarare brukar man få åka utomskärs.
Makrill behöver, likt kött, ligga ett tag för att bli bra i köttet. Optimalt är över natten i kylskåp. Sedan passar den stekt tillsammans med kokt färskpotatis.
Nu börjar vallarna slås hemmavid. Härom dagen tog jag en lite tur framåt kvällningen. Tanken var att det skulle dyka upp en rävtik med valpar. Då skulle valparna fällas. Det behövs för vi har oerhört gott om räv, en skabb som inte vill ge med sig i trakten samt halvdåligt dåligt med övrigt fältvilt till följd av kalla vintrar och många rävar.
Hur som helst, det dök aldrig upp någon räv. Men kvällen var fin och jag hittade ett hyfsat pass med tydliga skjutvinklar som jag inte uppmärksammat tidigare.
Rasmus visar ett björnkranie, delvis för att visa hur liten hjärnan är - dvs hur olämpligt det är att sikta på hjärnan även på korta håll...
Efter en fikapaus var det dags att prata björnjakt. Detta gjorde Rasmus i knappt 2 timmar... Han började med att åter poängtera att just hundjakt är det som han är intresserad av. Hunden är det arbetsredskap som behövs för en effektiv björnjakt. Men för att den effektiva björnjakten skall kunna bedrivas krävs, precis som för lojakten, stora områden. Man behöver alltså ha goda kontakter med sina jaktgrannar. Det är förutsättningen. Annars går det helt enkelt inte.
Björnen är tuff. Den kräver mycket av hunden, om man nu avser att jaga björn med sin hund. Därför ägnades en stor del av tiden åt att prata hundar, samt visa många intressanta klipp med hundar som bar videokamera. Vilket är synnerligen pedagogiskt.
Rasmus poängterade att rätt individ var betydligt viktigare än rätt ras på hunden. De tre egenskaper ha prioriterar i hundar är:
Slagarbete. Hunden skall vara kapabel att ta sig an upp till 10 timmar gamla spår. Detta för att över huvud taget hitta björnen.
Ståndarbete. Hunden måste våga arbeta med björnen så att den ställer sig.
Förföljande. Hunden måste vara envis och ha konditionen att förfölja en björn mil efter mil.
Men viktigast är kanske att prägla hunden. Att tydligt visa hunden att rovdjur i allmänhet och bjärn i synnerhet är det roligaste som finns. Men eftersom björnjakttiden är så kort är det bra att arbeta med andra rovdjur under andra tider av året. Ställa grävling så fort den blir lovlig, lite räv, lo etc.
Sedan är det bra att vara medvetenom att björnen inte är ett flyktdjur. Den har egentligen inga naturliga fiender så vad skall den vara rädd för? Istället så brukar den välja att trycka. Detta innebär att man i skogen lätt kan ha varit något 40-tal meter från en björn utan att ha en aning om detta.
De hundar man använder vid björnjakt skall vara stabila. Som Rasmus lite drastiskt uttryckte det: Undvik hunddjävlar som biter folk.
Det fungerar givetvis att jaga björn med en hund, men två hundar är bättre. Om inte annat så för att björnen ofta ställer sig i tätningar. Har man bara en hund kan det vara svårt att se var björnen är, men har man två så brukar de jobba på björnen från var sitt håll.
Rasmus menar att björnen inte är speciellt hårdskjuten. Det gäller dock att sätta skottet i träffområdet. Annars kan det bli farligt. För vid jakt är björnen farlig i två situationer:
När den är skadad.
När en dominant björn befinner sig i en situation den inte är van vid eller bemästrar.
Då kan man råka ut för att björnen attackerar. Attacken är oftast en skenattack. Dessa verkar göras med rest huvud, björnen verkar vilja skrämma genom att demonstrera sin storlek. Attacken kan även vara äkta, så närmar sig björnen mer nerböjd.
Även föreläsningen om björnjakt var mycket intressant. Inte minst de många filmsekvenserna var spännande och lärorika.
Den första delen av kvällen ägnade Rasmus Boström åt att berätta om lodjursjakt. Detta är intressant för det är just lon av de fyra stora som jag tror att vi först kommer att se fler av i mina trakter. Ja faktiskt så har jag redan haft en synobs på en lo hemmavid. Den ställde till vissa problem, tog ett par katter och tuppen innan den drog vidare. Men det var ett rätt oskyggt ungdjur som väl inte riktigt fått kläm på att den skulle hålla sig från människor....
Rasmus gjorde tidigt klart att hans intresse är hundjakt. Hunden skall jobba, det är vad jakten går ut på för honom. Han gjorde också mycket klart för oss att det krävs snö, spårsnö för att jakten skall vara meningsfull. Den effektiva lojakten går nämligen till såhär:
Spåra lon. Var är den?
Ringa in lon. Begränsa den yta inom vilken den befinner sig innan hund släpps.
Jaga!
Vad gäller spårande så uppehöll sig Rasmus rätt länge vid detta. Lon är tydligen inte helt enkel att spåra, och lättare att förväxla med andra djur än de flesta jägare är villiga att erkänna.
Rasmus kör samma föredragsteknik som jag. En stor mängd ppt bilder som funkar som minnesanteckningar. Utifrån dessa berättar han fritt. Något pappersmanus såg jag inte till. Och i likhet med mig uppmuntrat han till frågor under resans gång. Vissa frågor senareläggs om de inte passar in just när de ställs. En enkel och effektiv föreläsningsmetod som funkar bra på en pigg och vaken publik. Men som vanligt är det sällan ens 5% av publiken som vågar ställa frågor. Eftersom jag är fullständig novis på denna jaktform valde jag att sälla mig till den tysta majoriteten.
Igår kväll var jag på föredrag i Fjärås bygdegård. Det var Ölmevalla-Landa jaktvårdskrets som arrangerat en föredragskväll med Rasmus Boström. Rasmus pratade om lo- respektive björnjakt. Därtill fanns det ett par utställare påplats, självklart Rasmus företag Swedish Chasseur, men även Jaktjournalen och Gamecall. Kanske någon till.
Att Jaktjournalen var där var väl inte så konstigt. Deras redaktion ligger ju i Kungsbacka av gammal hävd. Minns jag rätt var det väl Elanders tryckeri som från början startade Jaktjournalen. Sedan köptes den upp av Allers. LRF-media äger för övrigt Jaktmarker och fiskevatten, men det innebär att en hyfsad del av jakttidningsmarknaden fortfarande är fri från de stora mediajättarna. Kanske beroende på att två av de stora jakttidningarna har förbund i ryggen.
Jag köpte i alla fall en red river squeker och en crit-r-call std från Gamecall. Crit-r-call pipan har jag länge funderat på att beställa. Men att köpa direkt över disk är något jag föredrar. Så här i efterhand inser jag att jag kanske skulle köpt en red river bandit också, men skit samma, jag har ju redan några pipor att välja mellan när jag är ute.
Man kunde också köpa lotter. Priserna utgjordes av: en av Rasmus filmer; ett jakttorn; fyra vargjakter.
Hur som helst så var det rätt mycket folk som slöt upp. Jag skulle tro att där var ett hundratal besökar, kanske så mycket som 120. Gissningsvis 10% var kvinnor, samt en bunt barn. Jag fick känslan av att besökarna antingen var 60+ eller upp till min ålder (40). Mellanregistret tycktes inte vara lika frekventa men jag kanske misstog mig.
