Varför är allt svart eller vitt?

Har råkat ut för det rätt många gånger nu, att folk inte förstår att det finns en gråzon. Det har gällt inlägg jag gjort på lite olika forum men även facebook. Men vad är det då jag tänker på? Jo vargfrågan.

I samma ögonblick som man på något vis uttalar sig positiv till att det bedrivs jakt på varg i Sverige utmålas man omedelbart som varghatare. Det kvittar hur mycket man förklarar. Man är stämplad. Big time.

Så en gång för alla: jag är för en begränsad men genetiskt sund vargstam i Sverige.

Jag vill INTE utrota några vargar.

Var det så svårt att förstå?

Jag trodde du tyckte om jakt...

Kråkjakt med uvbulvan

Det är alltid kul att träffa Onkel Jonas. Alltså farsgubbens storebror. Vi har liknande intressen på många sätt. Och i några fall misstänker jag att jag lever ett liv som Jonas närt drömmar om men aldrig förverkligat. Men det är en annan historia.

Jonas och jag har olika ingångar till naturen. Jonas är mer av en betraktare medan jag allt mer kommit att bli en brukare. Det har givit oss en del intressanta meningsutbyten. Jonas har periodvis varit en synnerligen skicklig fågelfotograf. Bläddrar man i en fågelbok från typ 1960-talet eller 1970-talet är det inte helt omöjligt att finna bilder tagna av Jonas i dem. Som en del i detta intresse har Jonas samlat på sig lite smått och gott. T.ex. bulvaner.

Kråkbulvanen köpte han på 1970-talet. Uv-bulvanen fick han av sin yngsta dotter, min kusin Lotta. Den låg på den tomt där Lotta och hennes man byggde ett hus. Jonas tog hand om den, men fick aldrig användning för den. Nu skall Jonas och hanses hustru flytta från sitt hus till lägenhet, och i samband med detta städas och röjs det. Därför fick jag ett mail med erbjudande om en plastuv. Vi hämtade den i fredags när min hustru ändå skulle på en anställningsintervju på tingsrätten i den stad där Onkel Jonas bor.

I lördags var det dags att prova. Jag gick upp tidigt. Klättrade upp i en solitär ek och satte uven i toppen. Sakta blev det ljusare och uvens syntes tydligt i det röd-orangea morgonljuset. Första halvtimmen hände inget speciellt. Men sedan drog traktens kajor igång. Det finns nämligen ett antal boträd med en kajkoloni hundratalet meter från eken där jag satt uven. Kajorna var klart störda. Men uppvisade stor respekt för uven. De cirklade trädet varv på varv. Antagligen hade jag kunnat skjuta men eftersom jag framför allt var ute efter kråkor och skator så nöjde jag mig med att kika på kajornas beteende.

Efter en och en halv timmes tid var det dags att bryta, för att inte familjen skulle få hysteriskt sammanbrott var jag tvungen att vända hem och laga frukost. Det blev ingen kråka denna morgon. Och så är det ju oftast. Det var trevligt ändå.

Svensk Jakt nr 4/2011

Svensk Jakt nr 4/2011 var ett riktigt höjdarnummer. Minns jag rätt damp det ner i brevlådan i torsdags.

Men vad var det jag gillade med den? Jo:

1. Avskjutningssatistik. Jag är lite av en kalenderbitare och att få statistik för flera decennier sammanställd översiktligt och överregionalt är riktigt roligt. Man kan i tankne ägna sig åt olika spekulationer. Fundera över skabbens övergripande effekter, eller kalla vintrar. I kombination med häckfågeltaxeringen som jag skrivit om tidigare är statistiken en viktigt analysverktyg.
2. Artikeln om skin och framför allt fett. Dvs vad man kan göra av fettet från djur som fällts. Bland annat finns där ett recept på skosmorning. I kombination med senaste numret av Filter kan man åstadkomma mycket.
   

Maximal otur

En vilande baby i Hultsfred blev attackerad av en iller härom dagen. Maximal otur får man säga.

Fler björnnyheter

Igår trillade en ung kille ner i ett björnide när han åkte off-pist i Funäsdalen. Han hade en rejäl portion otur som hamnade där han hamnade men ordentligt med tur att björnen ganska fort drog sin väg. Han blev biten i låren och riven på ryggen. Han lär må bra, utifrån rådande omständigheer i alla fall.

Filter # 19

Det är alltid en liten högtidsstund när Filter trillar ner i brevlådan. Man bläddrar förväntansfullt och insuper alla intressanta uppslag de har. I detta nummer fanns det något jaktrelaterat....

Ett recept på hur man gör tvål av björnfett!!!

Jag svär, nästa gång jag fäller en björn skall jag ta till vara på fettet och göra tvål av det. Nästan lika coolt som tvålreceptet i Fightclub.....

Falkjakt 4: Eketorp på Öland

Bild av min favoritakvarellist Måns Sjöberg.

Det finns ett par arkeologiskt undersökta platser som innehåller oerhört mycket mer fågelben än andra. Som vi berört bryts fågelben lätt ner så det platser där det finns gott om fågelben är främst platser med kalkrik berggrund. Sedan skall man inte glömma att just fågelben är extra svåra att artbedömma, att koppla dem till en grupp (gäss, änder, måsfågel etc) är enklare. Stora Förvar, en grotta på Stora Karlsö är en sådan plats med ett stort fågelbensmaterial en annan är Eketorps borg på Stora Alvaret på Öland. I detta sammanhang är Eketorp en plats som att fördjupa sig i eftersom ben från lite drygt 120 fågelarter hittats där. Den befästa byn, som Eketorps borg var på sin tid, var bebodd och använd främst under två olika tidsepoker. Den första var ungefär 400-700 e.Kr, den andra ca 1000-1300 e.Kr. Innanför borgens murar bodde och levde man, utanför höll man djur, odlade och skötte det grövre hantverket. I Eketorps borg finns spår av omfattande och långväga handel. Där finns gott om glasbägare med kontinentalt ursprung och där finns vapen. Det är uppenbart att Eketorp var en plats där samhällets övre skikt bodde, vistades eller träffades. Men det är också en orolig plats, det är en plats som brunnit ner till grunden flera gånger. Det som är intressant i detta sammanhang är inte handelsvarorna, tamboskapen eller spåren av strider och bränder utan spåren av fågeljakt, då kanske främst möjligheten att man jagade med rovfågel. För det är svårt att tänka sig att en hövding på inte skulle ha jagat med rovfågel när denne bodde på en plats som Ölands Stora Alvar med alla de spår av internationella kontakter som finns där.

Vi kan börja med att kika på den äldre bosättningen i Eketorp, den som varade ungefär 400-700 e.Kr. Bland rovfåglarna finner vi de för rovfågeljakt typiska duvhöken och sparvhöken men även kärrhök, ängshök, havsörn, orm- och fjällvråk, samt torn- och lärkfalk. Just lärkfalken har väl kanske inte använts för rovfågeljakt men de övriga är full möjliga som jaktfåglar för olika typer av bytesdjur. Ett par ugglor finns också, sparvuggla, kattuggla och jorduggla. Om de använts i aktiv eller i passiv jakt, eller till och med utgjort bytesdjur är svårt att säga.

Bland det stora antal fåglar som snarare tillhör bytesdjuren kan nämnas femton olika arter av dyk- och simänder, där finns vadarfåglar, duvor, trastar, lärkor, måsar, skogs- och fälthöns samt kråkfåglar. De minsta fåglarna, sparvar, finkar, svalor med flera återfinner vi inte i benmaterialet från 400-700 talet vilket kanske tyder på att man bedrivit jakt på fåglar med åtminstone en viss köttmängd. Rejält stora fåglar som häger, sångsvan och grågås stärker denna tanke.

Tecknen på rovfågeljakt i Eketorp blir starkare när vi studerar benmaterialet från 1000-1300 talet. Samma rovfåglar som tidigare användes men ytterligare ett par har identifierats. Jakt- och pilgrimsfalk är två klassiska jaktfåglar. Ben från fiskgjuse gör att man börjar fundera på om man kan ha använt rovfåglar för att fiska, det är känt att storskarven använts på det viset men kan även fiskgjusen haft ett sådant användningsområde? Ben från just storskarv finns för övrigt också i Eketorp – kan det varit dresserade skarvar? Bland ugglorna tillkommer i förhållande till de tidigare uppräknade även hornuggla och pärluggla.

Bytesdjuren är ungefär de samma som de tidigare uppräknade men med något fler arter. Några av arterna skvallrar om att markerna runt Eketorp i högre utsträckning brukades för såväl odling som bete, vi kan bland dessa nämna ladusvala och gråsparv. Ben av sädesärla får oss att tänka på vårens första ärlor som slår sig ner på taknocken. Benen från småfåglarna antyder att man inte bara jagademed rovfågel för att få kött utan även verkar ha sysselsatt sig med ren nöjesjakt i vikingatidens och medeltidens Eketorp. Bland de större fåglarna har vi även under den senare bosättningen i Eketorp såväl gråhäger som sångsvan men även en så exotisk art som skedstork finns det ben från. Det finns för övrigt medeltida uppgifter om att det betraktades som ett stort nöje att se en hök eller falk ge sig i kast med en häger. För den moderna människan låter det hela ganska groteskt.

Utöver jakt med rovfågel har man sannolikt bedrivit fällfångst med såväl nät som burar. Åtskilliga fåglar har sannolikt fällts för en välriktad pil från en mindre pilbåge. Kanske har man också använt slungor för småsten, men det vet vi inget om för det finns inga bevarade slungor från våra breddgrader och att avgöra vilka stenar som använts som slungstenar är fullständigt omöjligt. Det är tydligt att Ölands Stora Alvar var goda fågelmarker för såväl 1000 som 1500 år sedan, likväl som idag. Skillnaden är väl att vi idag främst jagar arter med kikare medan man fordomtida jagade de fåglar man kom åt! Artsammansättningen i Eketorps borg är så bred att den skulle få varje ornitolog att höja på ögonbrynen, och då skall man hålla i minnet att det i benmaterialet sannolikt finns ytterligare arter som inte lämnat efter sig ben som gör dem särskiljbara från övriga ben.

Falkjakt 3: arter

Termen falkjakt är egentligen lite felaktig när man pratar om den äldsta formen av jakt med rovfågel. De fynd som är vanligast, ja faktiskt utgör en bra bit över hälften av alla fynd, utgörs av duvhök. En handfull fynd finns av pilgrimsfalk, jaktfalk och sparvhök. Det finns enstaka fynd av stenfalk, kungsörn och havsörn. I dagsläget känner man till ett par tre dussin gravar med rovfåglar som vi kan utgå från användes till jakt. De flesta av dessa gravar har undersökts i svealandskapen, men ett par exempel finns från såväl norra Småland och Östergötland som Skåne. Vi kan räkna med att traditionen att jaga med rovfågel existerade över hela södra Sverige redan på 500-talet. Nu skall man vara på det klara med att gravar med rovfåglar, men även fåglar över lag är klart underrepresenterade i det arkeologiska materialet. Detta beror helt enkelt på att fågelben är lätta, ihåliga och porösa vilket gör att de bryts ner oerhört mycket fortare än, låt säga, de kraftiga lårbenen från en kapital älgtjur. Men det beror även på att många fågelben är oerhört lika och att det gäller att ha tur för att lyckas identifiera ett artspecifikt ben när man analyserar fågelben.

Om vi jämför dessa fynd med vad vi vet om falkjakt från England och kontinenten så kan vi omedelbart notera frånvaron av tornfalkar i de svenska gravara. Tornfalken var den vanligaste rovfågeln för jakt i centraleuropa och England, men det var en fågel som användes av allmogen – inte det höga samhällsskikt som återfinns i de gravar vi diskuterar i detta sammanhang. I de flesta gravar i vilka man hittat falkar så har det även hittats duvhökar. Kan det vara så att dessa gravar var efter personer med ännu högre status än de som ligger i övriga gravar, eller är det helt enkelt så att det i dessa gravar vilar personer som var extremt jaktintresserade och höll sig med flera olika jaktredskap? Som vi skall se är det kanske inte konstigare än att dagens jägare ofta har flera olika gevär i sin vapengarderob.

Det finns ett flertal fynd av rovfåglar som bör ha använts på ett helt annat sätt i jakten än de tidigare nämnda falkarna, hökarna och örnarna. Vi tänker givetvis på berguven. Det är allmänt känt hur bra en levande (eller uppstoppad) berguv, eller för den delen en uvbulvan i plast, är när det gäller att locka fram fåglar till jaktbara situationer. Berguven har hittats i en handfull gravar och oftast finns det även en duvhök i de gravarna.

Falkjakt 2: allmän historik

Påven Gregorius XI skrev den 23 augusti 1375 ett brev till Valdemar Atterdag. I brevet tackar påven för de hästar och den jaktfalk sänt honom. Brevet förvaras idag i det dansk Riksarkivet i Köbenhavn. Detta brev ger oss en vink om jaktfåglarnas betydelse under medeltiden. Under medeltiden skrivs handböcker i konsten att jaga med falk, den mest kända är Fredrik den andres De arte venandi cm avibus vilket på svenska blir Om konsten att jaga med fåglar.

Sinnebilden av falkjakt är för de allra flesta en riddare till häst iklädd rustning med en falk på sin arm. Och visst förekom det falkjakt hos adeln under medeltiden, men vi vet utifrån arkeologiska fynd att jaktsättet är många hundra år äldre än så. Det arkeologiska material som vi främst har att utgå ifrån när den tidigaste falkjakten studeras är hövdingagravar, eller som arkeologerna brukar säga stormannagravar.

Man brukar säga att jakten med rovfågel uppstod bland nomadfolk på de sydostasiatiska stäpperna för 4.000 år sedan. På 500 talet före Kristi födelse fanns den, och vidareutvecklades, i Persien. Det finns romerska mosaiker och skriftliga belägg för jaktmetoden i Europa från 400-talet efter Kristi födelse. Ungefär 100 år senare vet vi att det bedrevs jakt med rovfågel i det som idag är Sverige. Men hur ser fynden ut och vilka fåglar var det som användes?

Vi kan börja med att fundera lite på vilka djur man hittar i gravar från 500-talet till och med vikingatid. Det finns tre typer av benmaterial i gravarna. Dels har vi delar av framför allt tamdjur. Det rör sig då om stekar från nöt, får och gris, samt uppstyckade tamfåglar – på den tiden höns och gäss. Sedan rör det som om ben från personliga bruksdjur. Då är det oftast djur om i sin helhet fått följa med den döde i graven, vi finner hundar och hästar men även rovfåglar. Det är dessa rovfåglar vi är intresserade av i detta kapitel. Ibland inns det andra spår, då kan det röra sig om kammar tillverkade av hornen från kronhjorten eller kanske björnfalanger som bör ha suttit på en fäll som följde den döde i graven.

Innan vi kommer in på jakten med rovfågel så kan vi göra en lite utvikning och låna in en ögonvittensskildring kring hur en begravning av en vikingatida hövding kan ha gått till. Det hela finns nedtecknat av den arabiske missionären Ibn Fadlan som sändes ut av kalifen i Bagdad 921 e.Kr. Ibn Fadlans resor var långväga och vid staden Bulghar invid floden Volga i Ryssland nära Kazan bevittnade han en märklig begravning. Det han såg bör rimligen ha varit en grupp skandinaviska vikingars begravning av sin hövding. Den döde vilar medan begravningscermonin inleds på en bädd i sitt tält. Hövdingen kläs i nya kläder och bärs till båten. Han läggs ner i båten på en bädd av blommor. Sedan läggs kärl med mjöd, bröd, skinn och vapen invid honom. De djur som skall följa den döde hövdingen huggs i bitar och läggs i den båten tillsammans med hövdingen. Under tiden har en slavinna valts ut. Ibn Fadlan skriver att hon var frivillig men hur det var med den saken vet vi ej. Slavinnan ges mjöd att dricka av en gammal kvinna. Man kan anta att hon fick mjödet för att bedövas eftersom hon sedan fördes till krigarnas tält där hon hade samlag med sex av hövdingens män, frågan är väl om det inte snarast var frågan om våldtäkt. När detta är avklarat knyts tjocka rep om slavinnans armar och hon förs åter till den gamla kvinnan som stöter en kniv i bröstet på henne. Därefter läggs slavinnan till vila invid sin herre i skeppet och bålet tänds. Ibn Fadlan är förundrad över att man förstör kroppen, men den viking han frågar vänder på resonemanget. Ni lägger i marken de människor ni älskar och aktar mest säger vikingen. Sedan förtärs de av marken, krypen och maskarna – Vi däremot låter dem brinna ett ögonblick för att i samma stund träda in i paradiset fortsätter vikingen. Att Iban Fadlans beskrivning av en vikingatida begravning gick till överlag är korrekt kan vi verifiera med många av de gravar som undersökts på olika håll i Sverige. Det är framför allt i sådana gravar som vi finner spåren av jakt med rovfågel.

Begravningen skedde vid Volgas strand i början av 900-talet. I slutet av samma århundrade finns det uppgifter om att Håkon Jarl bland annat betalade 60 jaktfalkar om året till den danske kung Harald Blåtand för sina förläningar i Norge. I detta sammanhang kan vi passa på att nämna att det finns ett par historiska källor som nämner att Olof Skötkonung (ca 995-1022 e.Kr.) gärna ägnade sig åt jakt med rovfågel.

Falkjakt 1

Falkjakt är nu upptaget som ett immateriellt kulturarv på Unescos lista. Det är dock bara i vissa länder som det gäller:

Country(ies): United Arab Emirates, Belgium, Czech Republic, France, Republic of Korea, Mongolia, Morocco, Qatar, Saudi Arabia, Spain, Syrian Arab Republic

Sverige ratificerade för övrigt inte Unescokonventionen förrän i december i fjor. Men det är som det brukar vara, svenskarna sitter på höga hästar och moraliserar men är sena med att faktiskt förbinda sig juridiskt till något.

I Sverige har falkjakt inte förekommit på länge. Men det har förekommit. Jag kommer att lägga upp en serie blogposter om falkjakt om en stund. De är tagna ur ett bokmanus jag skrivit men inte fått publicerat.

SkogsElmia

Under de år jag jobbade i Jönköping så fick jag även stå i en monter på ElmiaWood/SkogsElmia . Tror det blev fyra mässor i monter. Ofta kunde man smita iväg ett par timmar någon av dagarna för att undersöka mässområdet. Stort. Mycket stort. Väldigt mycket kul att se och en och annan grej som man faktiskt köpte. Jaktrelaterade grejer ibland men oftare någon lite pryl till skogen.

Nu börjar det dra ihop sig till ny mässa. Det är blott 2 månader kvar och jag känner suget. Men jag har bytt jobb. Jag har inte längre samma direkta koppling till den myndighet som jag representerat vid tidigare mässor. Lite trist.

Sedan har jag bott för länge i Småland för att vilja betala för en mässa som jag fått betalt för tidigare. Så det blir nog inget Elmia för mig i år....

Mer i lokalbladet

För tredje veckan i rad står det denna vecka om stora rovdjur i vårt lokalblad. Jag vet inte varför de just nu har börjat specialbevaka de stora rovdjuren. Har de kanske precis upptäckt länsstyrelsernas rovobs.se? Men så verkar det inte, jag kikade just på rovobs och den omskrivna observationen finns inte med. Över huvud taget har det varit dåligt med registrerade rapporter från min länsända på sista tiden, senaste jag hittade var från i januari.

Efterfrågan på rävjakt....

Eftersom det finns ovanligt mycket räv i Falkenberg just nu, rävar som till och med tagit småhundar ute på rastning, så har flera kommuninnevånare hört av sig till kommunen och begärt ökad skyddsjakt på räv. Man har skrivit till kommunstyrelsen med följande formulering:

Vi ber vår kommunledning att genast vidtaga lämpliga åtgärder för att undanröja denna fara för våra husdjur.

Detta har avslagits av kommunstyrelsens arbetsutskott. Istället kommer det dussintalet skyddsjägare som har tillstånd att jaga in om detaljplanerat område på kommunens mark att uppmanas fälla fler rävar under ordinarie jakttid.

Jakt & Hund nr 1 /2011

För ett tag sedan skrev jag om en ny tidning på den svenska marknaden - Jakt & Hund. När jag var i Stockholm för någon vecka sedan såg jag den på pressbyrån, men kön var för lång så jag fick aldrig köpt den. Sedan har jag kikat efter den på pressbyrån i Göteborg, Kungsbacka och Halmstad men inte hittat den. Inte heller fanns den på presstop i Halmstad. Men till min förvåning hittade jag den på Coop forum.

Nåja. Nu har jag den. Men det där med distribution måste man nog få till en lösning på om man vill överleva.

Jag tycker att tidningen är trevlig. Förra numret var lite väl internationellt för min smak, men detta har ändrats. Nu verkar det som om man har börjat etablera ett kontaktnät med frilansskribenter från Sverige. Fokus är givetvis jakt med hund och ett 20-sidigt temablock handlade om eftersök. Helt klart läsvärt och viktigt att lyfta fram. Bilderna var lite mer explicita än de brukar vara i de flesta andra jakttidnignar. Där fanns många närbilder på skadeskjutningar. Jag är lite osäker på vilken effekt detta kan ha på ickejägare som läser tidningen. Förhoppningsvis kopplar de till sammanhanget - att ta ansvar för misstag genom att göra ett eftersök. I värsta fall kan det användas för att kritisera jägarkåren.

Att tidningen börjat landa märks även genom att man börjat plocka in annonser. Kanske var det för bråttom förra gången, eller så är det svårt att sälja in annonser i en helt ny tidning. Jag vet faktiskt inte. Men nu fanns där annonser. Jag är lite osäker på om det var fler eller färre än i andra tidningar.

Summa summarum: trevlig tidning som jag kan tänka mig att köpa igen. Kanske inte något jag skulle prenumerera på men definitivt något att förströ sig med på t.ex. tåget.

Vildsvin nr 1 2011

Jaktmarker och fiskevatten ger ungefär två gånger om året ut en specialtidning om vildsvinsjakt. Vildsvin heter den rätt och slätt. Jag brukar köpa den och läsa den från pärm till pärm, så även denna gång. Helt klart läsvärd även om det första numret fortfarande är det bästa av de som kommit ut. För övrigt har papperskvaliteten sjunkit sedan första numret såg dagens ljus

40

Fyllde 40 igår. Tog därför semester från jobb, datorer mm. Fixade lite på gården och tog det rätt lungt, såg till att äta och dricka gott.

Rådjur, attans rådjur

På vår gård har vi satt sisådär 15 fruktträd sedan vi flyttade in. Speciellt äppleträd av sorten Åkerö är rådjuren förtjusta i. Här syns invallade gnagskador från i fjor samt färska skador (på en av de tunnare granarna i bakgrunden) från i vintras. Ett päronträd har dött pga ringbarkning av gnagare under snön.

Så är det. Det får man nog leva med.

Vargflytten är genomförd

Förut i dag skrev jag lite om den varg som rivit renar i Jämtland och som man planerade att flytta. Jag fick precis reda på att flytten är genomförd.

Vargen i fråga var en ung (2 årig) tik. Hon sövdes med bedövningspil från helikopter. Därefter förseddes hon med radiosändare och avmaskades. Hon släpptes ut i Örebro län.

Vargflytt på gång

Nu börjar det röra lite på sig i vargfrågan. Jag tycker att det är ett steg framåt att man väljer att flytta en invandrande varg som orsakar problem bland renar snarare än att som vanligt bevilja skyddsjakt på den. Av allt att döma har man planer på att sätta ut den i Örebro län.

Att den svenska vargstammen har problem vet vi ju. Jag hade anledning att kika på obduktionsrapporterna fårn SVA härom sistens och lade märke till att närmare 1/3 av de fällda vargarna hade någon form av missbildning som jag tror att man i många fall kan härröra till genetiska förändringar på grund av inavel. Det är i alla fall individer som, om de vore hundar, inte skulle fått användas i avel utifrån kennelklubbens regler.

Tidigare i år har djurparkerna i mina ögon gjort bort sig ordentligt. Flera parker hävdar att man håller djur i bevarandesyfte. Några har avkommor från den ursprungliga skandinaviska stammen, den som utrotades för ungefär 40 år sedan. Tänker man historiskt så vore väl dessa gener de som skulle vara mest angeläget att få tillbaka i den skandinaviska faunan. Men så tänkter inte djurparkerna. För det första så vill de inte förknippas med rovdjurspolitik och säger därför nej till utplantering av djurparksvargar. Istället väljer de problem till hösten då man skall ordna boende åt en massa ungdjru. Antagligen blir det som vanligt, att 90% av ungarna avlivas. Men hade det då inte varit bättre att låta Naturvårdsverket plantera ut dem från början?

En nyans har försvunnit

Jag läser själv inte Jakt och Jägare. Jag har lite svårt för den nollvision avseende vargar som tycks gälla i Jägarnas Riksförbunds led. När jag precis kikade på deras hemsida var första rubriken kritik mot Svenska Jägareförbundet som bifaller idén att flytta en genetiskt viktig problemvarg. Det är ingen varg som gäller för Jakt och Jägare och det är det som gör att de växer år för år. Detta är egentligen ett uttryck för en glesbygdspolitik och landsbygdspolitik som de boende framför allt känner frustration över. Rovdjurspolitiken kan ses som en del av denna politik.

Fram tills för en vecka sedan hade Jakt och Jägare fler röster, det var en något mer nyanserad tidning. Man hade en krönikör som inte var besatt av att utrota de stora rovdjuren i allmänhet och varg i synnerhet, förvisso handlade bortåt hälften av hans krönikor om rovdjur men de var vidsyntare än vad som är att rekommendera i Jägarnas Riksförbunds led. Men en krönika som Dan Törnström skrev, en krönika vars egg var riktad mot de mest rovdjursextrema grupperna vars agerande knappast leder till en politik utveckling om man vill skapa en vettig förvaltning av rovdjuren, var för mycket för Jakt och Jägares chefsredaktör Anders Ljung. Ljung valde, istället för att låta den åsiktsmässiga mångfalden flöda i tidningen, refusera den mångårige medarbetarens text. Reaktionen lät inte vänta. Törnström sade upp sig. Texten publicerades ändå, men nu i Arbetarbladet.

Jakt och Jägare har nu förlorat en ljus nyans, den har blivit mörkare. Den har blivit än mer en källa till jakt och jägarkritik från olika delar av samhället. Den polariserar sig själv. För visst är det en medlemstidning som skall spegla medlemmarnas vilja, vilken just nu drar åt 0-vision, men skall man hävda att man är en tidning med journalistiskt värde bör man tillåta fler sätt att betrakta ett problem än ett.

Fler djur

Vårtid.

Yngeltid.

Inte bara i naturen utan även på gården. Just nu väntar vi febrilt på de första lammen. Men det var andra djur som hann först i år. En av våra kattor fick tre ungar i natt.

Så om någon är sugen på en katt så kommer vi att ha duktiga råttfångare färdiga för leverans i månadsskiftet maj/juni.

Feskekôrka´s dag

Hade jag fortfarande bott inne i Göteborg så hade jag utan tvekan stuckit till Feskekôrka's dag. Många roliga aktiviteter, fiskrökning, flugbindning mm. Pågår till 15.00.

Tydligt vårtecken

Nu har ett av de tydligaste vårtecknen observerats av mig. Jag talar inte:

• Tranor, för dem har jag sett i snart en vecka nu
• Sträckande gäss
• Pipande fåglar som letar partner
  
• Töande snö
• Kåta marskattor

Utan påkörda grävlingar vid vägrenen. Inget trevligt tecken, men trots allt ett av de tydligaste. Omman försöker sätta sig in i forskningen kring grävling verkar den vara mycket begränsad. För modernare verk är man i princip begränsad till Andreas Seilers avhandling från 2003, The toll of the automobile. Genom att inventera vägsträckor och räkna roadkills skapar Seiler en beräkningsmodell som tydligt visar att bilar skördar fler grävlingar per år än vad vi jägare skjuter. Lokalt skördar bilar fler grävlingar än vad som föds i området.

Tankar för dagen

Igår var det varmt på eftermiddagen. Jag sågade en del och det var definitivt för varmt för jacka.

Idag var marken täckt av 5 cm snö. Snötyngda träd syns varthän jag än tittar.

Men vad var det för bra med det här hörrni? Jag är less på snön vid det här laget. Jaktsäsongen är över, då behöver jag inte snön längre. Nu vill jag att tjälen skall gå ur marken och jorden torka upp. För då kan jag börja tänka på våra odlingar istället.

Vi har börjat lite smått med odlandet. Ett par hundra tomatfröer är satta. Dels ett par tre köpesorter och dels ett par tre sorter där vi sparade frön själva. I fjor hade vi nog sju sorter fördelade på ett 50-tal plantor. De bästa sorterna tog vi frö ifrån. Det börjar bli dags att så chilin. Den behöver tid på sig att förgro för att hinna mogna ordentligt, till och med i växthus. Sisådär 100 plantor hade vi i fjor. Det som inte fungerade i fjor var potatis. Trots att vi hade sisådär 35 kg utsäde kunde vi inte äta egen potatis längre än till november.

Så nu vill jag tänka odling och ved. Inte snö.

Inte mycket kvar

Nu är det inte mycket jag kvar den här säsongen. När jag slår upp jakttabellen inser jag att det jag just nu får jaga är:

• kråkfågel inkl nötskrika
• måsfågel
• bäver

Kanske gör jag ett försök på lite kråkfågel till helgen, vi får se. Sedan har jag en inbjudan att jaga bäver i Dalsland lite senare i vår. Jag hoppas innerligt att det blir av, det verkar vara en intressant jakt. Och i detta fall behövlig då bävrarna i det aktuella området har fällt så mycket lövträ att de tvingats gå över på barrträ för att få mat. Det behövs med andra ord en rejäl avskjutning.

Min matblogg

Igår hetsades jag av en vinbloggande kompis att starta en till blogg. Bakgrunden till den är att jag för några år sedan systematiskt skrev ner de rätter jag tillagade av lamm och får. Vi äter mycket lamm och får eftersom vi har egna djur. Recepten var först tänkta att ges ut som kokbok på något förlag, men jag fick negativ respons från ett 20-tal så istället publicerade jag en bunt recept, anatomiskt sorterade, i tidskriften Åter.

Nåja. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att publicera alla recepten som ett blogg-projekt istället. Projektet såg dagens ljus i går kväll och heter: Lamm på en höft. När jag sitter på en snabbare lina så blir det fler bilder, i dagsläget är det bara text.

Adressen är: http://lammunge.blogspot.com/

Kontakta Älgflugornas Herre

Jag har på förekommen anledning haft orsak att fundera lite över hur man bäst skall kunna kontakta mig. Jag har ingen riktig lust att lägga upp min e-post adress. Istället har jag valt följande modell, som ni även finner i spalten till höger:

Vill du komma i kontakt med Älgflugornas Herre så skriv en kommentar till valfri blogpost. Meddela ditt ärende och kontaktuppgifter så återkommer jag mail-ledes eller hur du nu vill bli kontaktad.
Kontakt kommentarer publiceras naturligtvis inte.

Retsamt: nänä nänä nä nä

Igår kom jag hem från en jobbresa till Stockholm. Vid 21.30 tiden närmade jag mig gården och jaktmarken i fint månsken och en grann räv korsade vägen i full karriär ett tjugotal meter framför mig.

Men jag var trött och hade insett att årets rävjakt redan var över så det blev inte någon tur med lockpiporna den kvällen. Nästa gång blir nog i höst. Möjligen kommer jag att använda muspipan redan i augusti men harskriken får vänta.

Mickel ville inte dansa

Idag var fem av oss i jaktlaget ute med en schillerstövare. Tanken var att få fram en räv, men det gick inte alls. Å andra sidan var det rätt skönt att bara vara ute.

Nu följer två dagars time-out eftersom jag kommer att vara på konferens i Stockholm.

Sista dansen?

Imorgon är det sista dansen med rävarna för den här säsongen.

Tidigare i kväll ringde en jaktkompis och meddelade att det skulle bli hundsläpp i morgon. Det blir en schillerstövare som skall försöka få fart på rävarna. Jag återkommer med en rapport i morgon kväll.

Kungsbacka kommuns syn påjordbruksfastigheter

När man äger en jordbruksfastighet har man en massa krångel. Man måste hålla på med redovisning eftersom det är en slags företag, man får tillbaka på skatten ett halvår efter alla andra. Samtidigt har man vissa fördelar, t.ex. kan man bygga en hel del utan bygglov om det är för verksamhetens skull. Men uppenbarligen inte i Kungsbacka kommun. Där måste man ha sin primära inkomst från jordbruket för att kunna dra nytta av denna möjlighet. Har man inte sin primära inkomst från jordbruket får man söka bygglov precis som alla andra om man t.ex. behöver ett nytt traktorgarage. Varför är det så? Jo kommunen vill behålla kontrollen över all mark då den betraktas som potentiell mark för bostäder i en kommun som expanderar med hög takt.

Detta skrev GP om idag.

Själv är jag glad att jag inte längre bor i Kungsbacka. Och detta är bara en av anledningarna!

2012: tsunami strikes Japan

Detta är ett litet nonsens experiment. Det har inget att göra med vare sig morgonens tsunami i Japan eller jakt över huvud taget. Möjligen kan man se det som åtling efter knäppgökar.

Internationellt finns det en stor mängd konspirationsteoretiker och domedags siare som blir allt mer aktiva ju närmare 2012 vi kommer. En gammal kursare och doktorandkollega har ägnat rätt mycket tid åt att granska dessa konspiratörer och deras svammel på olika forum. Johan, som han heter, är mayaforskare och eftersom domedagstankarna kring 2012 faller tillbaka på den gamla Maya-kalendern är det svårt för honom att undvika att kommentera och raljera 2012.

Tidigare idag gick han ut med följande tips på facebook, det är pga det tipset som jag gör detta inlägg. Helt enkelt som ett experiment där jag undersöker hur användandet av 2012 i en domedagsrubrik påverkar trafiken till bloggen.

Så här skrev Johan:

If you want to attract plenty of traffic to your blog just add 2012 to a recent event that is covered worldwide (but does not really have anything to do with the Maya): dead birds falling from the sky, protests in the Arab world and today's tsunami. It is incredible (and scary) how many people google these combinations. But it gives me some empirical data for my SAA/Nordic TAG presentations on blogging archaeology.

Lite ändring i mitt bloggfeed

Jag har nu lagt till lite fler jaktbloggar i mitt bloggfeed. Ha även ökat antalet bloggar som visas till tio. Istället för en fånig ikon från bloghotellet så visas en miniatyrbild från senaste blogginlägget.

Rovdjur på hemmaplan

I vårt lokala reklam/annons/nyhetsplad som kommer en gång i veckan, Markbladet, dyker det någon gång ibland upp jaktrelevanta nyheter. Givetvis kommer det alltid en kring älgjakten, men denna gång var det två rovdjursnyheter.

Den första handlade om att vargslagna rådjur hittats i den nordöstra delen av min hemkommun. Tidigare har vi haft besök av vandringsvargar i kommunen, ett tag var det till och med tal om en eventuell föryngring. En varg har tidigare blivit påkörd precis utanför kommunens centralorter Kinna/Skene. Men nu rörde det sig alltså om slagna rådjur.

Den andra nyheten handlade om att en av länsstyrelsens rovdjursspårare, en man som jobbat för länsstyrelsen i 20 år, sagt upp sig från sitt uppdrag med omedelbar verkan. Detta som en direkt reaktion mot den låga tilldelningen av lodjurslicenser samt naturvårdsverkets tolkning av rovdjurspolitiken. Hans åsikt är att man genom ett överdrivet skydd av lodjuren bara skapar en situation som missgynnar lodjuren då bland annat tjuvjakten befaras öka. Han känner att han inte längre kan uppmana jägare att rapportera in sina observationer. HN har tidigare intervjuat spåraren i en artikel med samma budskap.

Lodjursinventering ifrågasatt

De senaste dagarna har det skrivits kring lodjursinventering. Den baseras på att den vanligast använda inventeringsmetoden teoretiskt sett kan innebära att en och samma familjegrupp räknas så mycket som fyra gånger. Nyheten har inte gett den reaktion i bloggosfären som man kanske kunde tro, men överlag kan man märka en viss avmattning i kritiken från de som är motståndare till jakt i allmänhet och jakt på stora rovdjur i synnerhet.

Min personliga åsikt är att man, för att inte hamna i en situation där man jänför äpplen och päron, väljer en inventeringsmetod och beräknignsmodell vilken man anger gäller detta tillfälle. Ev tilldelning av licenser för jakt sker som en konsekvens av den fastslagna modellen. Därefter får den utvärderas och visar den sig felaktig så ändrar man den. Är det inte så adaptiv förvaltning skall gå till? Att föra debatten/kritiken öppet under pågående förvaltning känns rätt kontraproduktivt, kanske har det skakats fram av media i jakt på nya vinklingar på en aktuell nyhet?

Perukhorn

I gårdagens HallandsNyheter kunde man läsa en artikel om en råget med perukhorn. Eftersom jag är osäker på ur många av allmänheten som över huvud taget känner till att det finns något som heter perukhorn så tycker jag att det var himla bra med artikeln i fråga. En kille från jägareförbundets kansli i Kungsbacka var intervjuad. Tyvärr hittar jag inte artikeln online...

Fågelåret 2010

Nyligen presenterade zoologerna vid Lunds universitet häckfågeltaxeringen för 2010. Ser man det hela habitatmässigt går det sämst för fåglar som håller till i jordbruksmark, det går inte så bra för de som håller till i skogsmark heller. Bäst går det för fåglar utanför dessa båda biotoper. Om vi nu ser till jaktrelevanta arter så kan man konstatera att:

• Ejdern fortsätter att minska, det finns nu ca 20% färre än på 1970-talet.
• Både fjällripa och dalripa fortsätter att minska.
• Orre, tjäder och järpe ökar markant.
• Kanadagåsens index ligger tämligen stadigt sedan 1990-talets början
• Fasanen är fortsatt markant fåtaligare än när rävskabben härjade som värst i Sydsverige.
• Morkullan ligger tämligen stabilt från 1985 och framåt. Någon statistiskt signifikant effekt av sommarjaktsförbudet föreligger inte.