Jakttidningar och upplagor

Man kan säga saker på flera sätt. I förra veckan redovisade tidningsstatistik (TS) upplagor för ett antal jakttidningar. Upplagorna såg för 2010 ut så här:

• Svensk Jakt 141 900
• Svensk Jakt Nyheter 139 100
• Jaktjournalen 31 700
• Jakt och Jägare 30 200

Jaktmarker och Fiskevatten har valt att inte redovisa sina siffror, Allt om jakt och vapen har inte gjort det på många år. Jaktmarker och Fiskevatten hade 2009 en upplaga på 32800, vilket innebar ett tapp på 14700 sedan 2005. Vi får väl se hur länge lrf media håller igång tidningen, men kanske räddas den av de specialtidningar som ibland kommer ut om t.ex. Vildsvin eller Älg.

Svensk Jakt lyfter, i vanlig ordning fram att man är sveriges största jakttidning. Det är man, men man tappar successivt och har sedan 2005 tappat en upplaga på lite drygt 11000 ex, inte fullt 10% men snart.... När jag skulle börja prenumerera på Svensk Jakt och gå med i Jägareförbundet tyckte jag att det kändes lite konstigt att inte veta vad det skulle kosta. För taxan är differentierad beroende på vilket län man bor i. Jag upplevde det som märkligt och rätt osäkert. Nu tror jag väl inte att man tappar speciellt många medlemmar eller upplaga på det. Däremot tror jag att Jakt och Jägare successivt får allt fler prenumeranter och medlemmar till Jägarnas Riksförbund genom sin kompromisslösa inställning till stora rovdjur. Jakt och Jägare lyfter självklart fram att man är den tidning som ökat mest, och det för sjunde året i följd.

Jag misstänker, i likhet med så många andra tyckare på nätet, att myndigheternas tillämpning av dagens rovdjurspolitik skapar stor frustration i jägarleden framför allt från Uppland-Örebro- Värmland-Dalsland och uppåt. Alltså kanske inte rovdjurspolitiken i sig för den har öppningar att utnyttja. Risken är att när jägarnas inventeringsinsatser inte ger konkret avkastning i form av licenser på stora rovdjur så kommer viljan att ställa upp för samhället att minska. Redan nu talas det t.ex. om bojkott av trafikeftersök i anslutnig till vargrevir. Nyheten har ännu så länge bara uppmärksammats regionalt, men när det blir skarpt läge får vi väl se om den inte rusar upp i nationell media. Men då kanske betydelsen och omfattningen av jägarnas trafikeftersök måste förklaras först.

En dag man inte vill upprepa

Det finns dagar som man är glad om man bara tvingas uppleva en gång. Idag var en sådan dag.

Allt gick väl hyfsat fram till strax efter lunch. Jag hade sågat lite och familjen var mer och röjde lite ris. Ett besök hos några vänner var inplanerat. Men då såg jag det jag fruktar mest vad gäller mina djur. En av tackorna hade livmoderframfall. Livmodern, stor som en handboll, hängde ut ur slidan.

I fjor upplevde vi samma sak. Vi fick in slidan ett par gånger genom att lyfta tackan i bakbenen. Men när hon väl skulle lamma gick allt åt helvete och jag var tvungen att nödslakta henne. Det ville jag inte upprepa.

Så idag var det bara att skrida till verket.

Att nödslakta en högdräktig tacka är bland det värsta jag upplevt. Det är mentalt påfrestande. Dessutom var jag så nyfiken på hennes fullgånga lamm att jag plockade fram dem. Det var två tacklamm, ett vitt med fläckar och ett brun/grått.

En satans eftermiddag med andra ord.

Resan till Orust

Dagens första pass

Idag bar det av hemifrån kl 06.00. Med andra ord lite sovmorgon jämfört med mina vardagar. Min granne körde. Redan efter 5 km ringde telefonen och varnade för halt väglag samt olycka i höjd med IKEA på Hisingen. Väglaget var torrt och fint fram till Mölndal. Där vidtog 80km isbana. Underkylt regn som frös till is över hela bilen och på vägen. Djävlar vad halt det var. Vi kom fram till Orust vid åttasnåret. Jakten något försenad på grund av vädret.

Totalt hade ett 50-tal jägare slutit upp. Första såten skickades ett tiotal gubbar ut som drevkejda. Skaren var allt för illa för att det skulle vara läge att släppa hundar. Ett par gäng åkte med grythundar till lika gryt. Jag hamnade i kanten på en vallodling. Såg älg och rådjur men inte räv. Efter en timme blåstes såten av med en räv fälld.

Pass 2, vid väg

Efter lite om och men skickades vi ut på en ny såt. Jag hamnade utefter en väg som skar genom ett berg. Bakom mig stod ett vindkraftverk. Första passet var roligare, detta blev lite seg och det fanns inte mycket att titta på. Två rävar blev påskjutna i andra delar av området men båda bedömdes ssåvitt jag kunde förstå som oskadda efter att hund sökt av skottplatserna.

Dagens räv

Dagen avslutades vid ettiden med ärtsoppa i omklädningsrummet vid en fotbollsplan. En skojig dag med många trevliga människor. Det skulle vara kul att arrangera något liknande på våra hemmamarker. Inte minst för att lära känna grannlagen bättre.

Översyn av fällor

Under vintermånaderna har mina fällor varit insnöade. Jag har som sagt inget tak på dem.... Det är en modell Liljenberg och en Lotin.


När min hustru körde dottern till disko passade jag och lillkillen på att se över fällorna och gillra dem. Med lite tur kanske de hinner fånga något innan rävsäsongen är över. Båda är placerade vid bekräftade rävväxlar.

Dagens rätt: rådjursfilé med pasta

Jag var nyss hemkommen från Orust. Dottern åkte på disco. Det var dags att laga något snabblagat. Fick bli rådjursfilé med pasta....

Ett par rödlökar frästes i smör, peppar och vitlök tillsattes. Slängde i fint skuren filé. Nästan genomstekt tillsatte jag en skvätt ljus soja och lite grädde. Serverades med sallad och pasta.

Mums!

I morgon bär det av

I morgon åker jag iväg med grannen på en större rävjakt uppe i Bohuslän. Jäsiken vad kul det skall bli.

Vargjakt kan ge fler revir

I vargdebatten har allt som jägarna gjort kritiserats. T.ex:

• Man har skjutit sändarförsedda vargar (kritik trots att sändarna inte fungerade)
• Man har skjutit många alfadjur
• Man har kritiserats för många skadeskjutningar, detta trots att det i år inte varit ett problem även om det var det i fjor
• Men framför allt, man har jagat varg

I dag på P1 dök det upp en lite oväntad effekt. När alfadjur skjuts splittras många revir och det uppstår nya, i många fall blir effekten i praktiken att nya alfadjur träder fram, reviren delas och mängden vargar potentiellt sett ökar. Men det egentliga problemet har man ännu så länge inte kommit åt. Vargstammen vi har i sverige är hopplöst inavlad. Varje valp som föds idag är genetiskt närmare släkt med övriga vargar än två helsyskon. Detta problem löser man definitivt inte genom total fredning av djuren.

Det luktar räv

Jag jobbar hemma idag. Men av någon anledning vaknade jag samma tid som jag brukar gå upp i vanliga fall, dvs strax före 5. Kunde inte somna om så jag smög upp och drog på mig jaktstassen. Snabb tallrik flingor och sedan ut. Vinden låg på från SO så jag hade lite svårt att komma fram till några riktigt bra pass utan att använda bil. Och bil ville jag inte ta till en morgon som denna.

Hur som helst, jag tog en runda på kanske 5 km med två fina pass. Inga reaktioner på något av dem. Däremot massor med spår, rävspår. Visst har vi mycket rådjur, men räv måste vi ta mig sjutton ha i kubik. Åtminstone om man går efter mängden spår. Förutom att jag såg spår så kände jag tydlig rävdoft vid fyra eller fem tillfällen. Att rävarna löper och ägnar all sin tid åt att markera och uppvakta varandra är tydligt. Är det så i hela landet?

Nordens äldsta skidor

Nu är det skidsäsong i större delen av Sverige, jag hade gärna provat toppfågeljakt eller ripjakt från skidor någon gång. Men det får väl vänta lite. Istället tänkte jag nämna två kul arkeologiska fynd.

I Sverige har vi sedan länge ett riktigt gamalt fynd av skidor. Skidan är tillverkade av furu och hittade i Kalvträsk i Skelefteå kommun, den är 5.200 år gammal. Men nu har en skida i nordland i norra Norge fått samma datering.

Turism, Clausen, lo mm

Igår kom STFs medlemstidning i brevlådan. På en kvartssida fanns ett kort reportage om Kristoffer Claussens vildmarksprojekt från i fjor. Med tanke på hur stort det ändå är med jakt så tycker jag det är lite förvånande att STF inte lyfter fram det mer. Ripjakt på fjället borde kunna bli riktigt intressanta reportage som många skulle gilla. Jag kan bara komma ihåg att jag läst om ett jaktarrangemang i tidningen, det var en inbjudan till sjöfågeljakt på Orust. Vad skulle hända om man gjorde några samarrangemang med Jägareförbundet?

Länsstyrelserna i det mellansvenska förvaltningsområdet har nu delat upp kvoten lodjur mellan sig. Mitt hemlän, västra götaland, kammar noll. Hela listan ser ut såhär:

• Stockholm, 1 lodjur
• Uppsala, 9 lodjur
• Västra Götaland, 0 lodjur
• Värmland, 7 lodjur
• Örebro, 2 lodjur
• Västmanland, 3 lodjur
• Dalarna (i renskötselområdet), 2 lodjur
• Gävleborg, 1 lodjur

Det är min övertygelse att det är bättre om man försöker ta ett så samlat grepp som möjligt på våra stora rovdjur. Annars blir det bara ett sammelsurium av bra och dåliga beslut.

Rävjakt i positivt ljus

I dagens GP lyfts rävjakten fram som något positivt. Det är inte varje dag jakt ses ur det perspektivet, de senaste månaderna har det snarast handlat om att vi tvingats inta en försvarsställning. Det man fokuserar på är jägarnas ansträngningar att leverera djur till SVA. SVA har som mål att snabbt kontrollera förekomsten av dvärgbandmask i 1000 rävar, minns jag rätt så var målet 10 rävar från varje västsvensk kommun, färre i resten av landet.

Bokrea dag 1

En kort vända till den lilla stadens båda boklådor. Böckerna ovan hittade jag på Halmstads Bokhandel. På Bokia hittade jag inget som direkt föll mig i smaken. Frågan är väl då vilka andra jaktrelevanta fynd som jägarsverige gjort på årets bokrea...

Jaktåret 2010-11 närmar sig sitt slut

Jaktåret 2010-11 närmar sig nu sitt slut. Allt färre jaktbara arter står i tabellen. I mina trakter är det ungefär tre veckor kvar av rävjakten. Kråkfågel finns där naturligtvis, så det kanske blir lite sånt också. Någon bäver har vi inte, men om alla bitar faller på plats blir det en tur till Dalsland fram i vår med bäverjakt i fokus.

Jag tänker, om möjligt, försöka köra ett rävpass om dagen de kommande veckorna. Passen behöver inte vara allt för ambitiösa. De kan vara som igår. Kommer hem från jobbet, drar på mig jaktkläderna plockar ut bössan. Kollar vinde3n och sticker iväg till lämpligt gärde, lägger mig bak en mur och drar igång lockpipan. Drar hem igen efter 25-30 minuter. Eftersom jag bor inom jaktmarken, som är på ca 1200 ha, tar transporten i princip ingen tid alls. Rimligen borde jag få läge att skjuta en eller ett par rävar till innan jaktsäsongen är över.

Hur lägger ni upp de sista skälvande veckorna av jaktsäsongen?
Har ni redan ställt in vapnen för denna gång eller har ni kanske mycket jakt kvar att se fram emot?

Detta var dumt gjort

I förra veckan blev det helt fel för en äldre jägare i Ronnebytrakten. Det var älgjakt, och det var självklart kalv som gällde. Men den äldre mannen fällde både en tjur och en ko. Därtill skadesköt han en kalv som kunde fällas först två dagar senare.

Jaktlagets jaktledare polisanmälde mannen. Helt rätt gjort av jaktledaren. Fruktansvärt dumt agerat av den äldre jägaren.

Test: ökar kommentarsmöjligheten

Jag valde när jag drog igång bloggen att kräva registrering (googlekonto, open ID etc) för att kommentera bloggen. Men jag har inte fått speciellt mycket kommentarer. Eftersom en av poängerna med bloggar är just kommenterandet så släpper jag nu lite på säkerheten och tillåter även anonyma kommentarer. Observera dock att kommentarer även fortsättningsvis kommer att granskas innan publicering.

Intressant om grävling

Andreas Seilers doktorsavhandling The toll of the automobile: wildlife and roads in Sweden är intressant läsning. Genom att inventera vägsträckor och undersöka vilka arter som faktiskt körts på kompletteras den officiella viltskadestatistiken med mängder av småvilt. Jag lyfte personligen på ögonbrynen när jag insåg att trafiken skördar fler grävlingar årligen än vad som tas vid jakt. Situationen är lokalt sådan att grävlingbestånden minskar på grund av trafiken. Men sådan är situationen näpperligen hemmavid, där jag antagligen är den ende i jaktlaget som detta jaktår fällt grävling. Predatorjakt står inte så högt i kurs i mitt jaktlag, men som ni har läst försöker jag göra mitt lilla bidrag vad gäller sådan jakt.

Bokreatips

Om ett par dagar är det bokrea. För min del betyder bokrean allt mindre, detta beror på att böcker blivit billigare nu än när jag var yngre. Dels sänktes momsen på böcker från 25% till 6% för sisådär 10 år sedan. Och dels kan man köpa billigare böcker via internet. Jag gör ett halvdussin beställningar från adlibris eller bokus varje år. Sedan blir det lite spontanköp när jag dräller in på någon bokhandel, men då rör det sig oftast om någon ljudbok. Har jag vägen förbi SF-bokhandeln blir det oftat en eller ett par böcker där. Men framför mig just nu har jag bokreakatalogerna från bokia och Halmstads bokhandel (som är fristående). En intressant utveckling är att de särskilt upptryckta bokreaböckerna har minskat i antal genom åren, förr var de i dominans nu verkar restlagerutförsäljningar vara vad man fokuserar på i större utsträckning. Den jaktrelevanta litteratur jag finner är:

Halmstads bokhandel:

• Gert Klötzke, Skogens mat, 129 kr
• Håkan Delin, Europas fåglar i färg, 129 kr
• Kristian Carlsson, Aktivera din hund genom viltspårning 49 kr
• Lars Englund, Vettar och sjöfågeljakt 149 kr
• Sedan kommer där att finnas 3000 böcker ur deras eget lager, kanske finns där något jaktrelevant.

Bokia:

• Sten Christoffersson, Jakt i Norden, 149 kr
• Solheim mfl, Kronhjort, 99 kr
• Heinzel mfl Fåglarna i Europa, 79 kr
• Mannerström, Viltkokboken, 169 kr
• Per Morberg, Morberg, 149 kr
• Gert Klötzke, Skogens mat 149 kr
• Anders Levin, Vildsvinskokboken 69 kr
• Anders Levin, Älgkokbok, 69 kr
  

Bland övriga böcker lade jag märke till Dmitrij Gluchovskijs Metro 2033, en fenomenal klaustrofobisk efter katastrofen roman. Helt klart en av de bästa skönlitterära böcker jag läste i fjor, jag läste iofs en engelsk översättnign och vet inget om hur den svenska översättningen fugerar men för 89 kr så kan man ju chansa - speciellt som den är inbunden.

Utifrån katalogerna så tycker jag inte att det var en bokrea att hurra för, åtminstone inte om man enbart ser till jaktrelevant litteratur. Har man inte redan Jakt i norden så är den ett givet köp, annars är jag rätt tveksam till om där fanns några "måsten". Men vi får väl se. Jag dräller nog över på lunchen på onsdag.

Vad är lämpligt att ha som husdjur?

Vad är egentligen lämpligt att ha som husdjur? Ser man historiskt på det ser man att det är flockdjur som funkat att domesticera, dvs inte bara tämja.

I gårdagens aftonbladet kunde man läsa om en tamiller hos en familj i Oregon, USA. Tamillern gnagde enligt aftonbladet av sju av ett spädbarns fingrar. Nu kan man ju fundera på om det är en Klintbergare, ett rykte av det slag som sprids så mycket effektivare idag genom våra sociala medier, eller om det är något som faktiskt hänt. Men det finns en poäng i det hela. Man bör fundera över vilka tamdjur man håller. Inte minst när man har småbarn.

Jag är stolt över att äta vilt!

I dagens GP granskar man djurskyddet och hur domslut ser ut vid vanvård av djur. Det är en ledsam historia. Alltid när jag läser hur de djur som sedan hamnar i våra charkdiskar behandlas under sitt liv blir jag beklämd. Jag blir allt mer stolt och nöjd med att vi huvudsakligen äter eget kött, antingen vilt eller från lamm vi själva fött upp och slaktat. Eller för den delen grisar som vi ibland haft ett par.

04.30-08.10 lördag morgon

Jag vaknade tidigt av en dålig dröm. När jag försökte somna om kom bilderna ut drömmen tillbaka. Illa. Därför gick jag upp istället.

Klart väder. Stor fin måne. Pudersnö.

Gick ut med lockpiporna. Helt vindstilla så jag kupade händerna för att rikta ljudet istället. Redan på första passet blev det reaktion. En räv dök upp. Jag hittade den i hårkorset. Bam. Sedan försvann den som ett rött streck. Gjorde noggrann skottplatsundersökning och bedömde det hela som en bom efter att ha spårat räven några hundra meter. Inga blodstänk, ingen hälta bara långa språng.

Betade av två pass till. Det ena förstördes va skarpt motljus, ja månljus då. Såg ingenting i kikaren, trots 10 cm motljusskydd.

Sedan dör solen upp och jag gick till ett än öppnare område. Såg en räv, kanske 600 m bort. Satte mig till rätta och började locka. Räven reagerade omedelbart. Närmade sig. Jag hade bestämt vilket håll som var lämpligt. Den skulle bara ta sig över en mur till, sedan skulle den vara ungefär 150 m bort. Då skulle jag ha bra skottfält och bra kulfång. Men han dök inte upp. Synd. Det var en stor grann fullpälsad räv. Väldigt mörk, nästan svart.

Jag kan i alla fall till min glädje konstatera att jag börjat få in rävar inom skotthåll. Uppenbarligen har jag börjat få kläm på lockandet.

När allt stämmer

Jag var ute en sväng för att tömma komposthinken när jag såg något borta på ängen, kanske 350-400 m bort i alla fall bra långt bortanför min 200 m markeringspinne. Jag hämtade kikaren och såg en räv. Gick in igen och plockade fram bössan och ett knippe lockpipor. Klockan var ungefär halv fyra, dvs i runda svängar den tid då jag sett rävar där borta tidigare.

Solen lyste, snön gnistrade, det var någon minusgrad och jag hade en frisk vind som låg från räven mot mig. Jag smög mig ungefär 100 m närmare räven. Den hoppade nu efter sork. Jag lade mig till rätta bakom en stenmur med stabilt underlag för gevärets benstöd. Räven övergav sorken och började röra sig från mig. Den var nu ungefär 300 m bort. För långt för mig, speciellt på ett rörligt mål.

Jag plockade fram en av lockpiporna på bandet. Blåste tre ångestfyllda tjut. Räven stelnade till sekunden efter att jag började. Den vände sig om. Tvekade. Satte av i trav rakt mot mig. Jag lät lockpipan falla från min mun. Fann räven i siktet, som var inställt på 22 gångers förstoring. Jag var tyst. Räven stannade till. Reste sig för att få överblick. Jag släppte iväg kulan och jag såg i kikarsiktet hur räven föll ihop.

Stilla.

Livlös.

Jag reste mig. Tog geväret i händerna och gick. 160 m bort låg räven. En fullpälsad grann hane. Jag har inte vägt honom än så jag vet inte hans storlek, men utsträckt är han nästan lika lång som mitt gevär med ljuddämparen monterad. Efter fotografering så har jag lagt honom i frysen. Jag tänker ringa SVA på måndag och höra efter om de är intresserade, skickade en annan i höstas så de har ju redan räv från mitt jaktområde. Om den skall skickas in så vill jag nog helst flå den först för jag vill behålla skinnet.

Under dagen har nyheten att ingen av nio nya rävar från samma område, Lane Ryr, som den med dvärgbandmask hade parasiten. Alltid något gott i tider som dessa.

Lodjursjakt

Igår meddelade Naturvårdsverket hur många lodjur som får skjutas 2011. 30 djur får skjutas i mellansverige, vilket är en minskning i jämförelse med i fjor. Stammen består totalt av kanske 1300 djur varav lite drygt hälften i renbetesland. Lodjuret är som alla vet en predator av rang, men vad få vet är hur mycket den faktiskt slår i reda siffror. För ren har lodjuret en killrate på 4,3 renar per lo och månad. För dov och rådjur verkar siffran ligga på 5-6 djur. Lite enkel matematik ger därför vid handen att det går åt sisådär 35.000 renar och lite drygt 40.000 rådjur eller dovvilt för att tillgodose lodjurens födobehov. Det säger sig självt att en loetablering i ett område snabbt innebär att lo-n tar fler djur än människan som tänker långsiktigt. Lon gör inte det, den tar instinktivt fler bytesdjur ju fler som finns tillgängliga.

SNF motsätter sig givetvis all jakt på lodjur, men ett uttag på lite drygt 2% påverkar väl knappast stammen tycker i alla fall jag.

Jag har tidigare efterlyst en möjlighet att få officiell information om vilka rovdjursobsevationer som gjorts i närheten av min gård. Nu hittade jag den, rovobs, till vilken en handfull länsstyrelser i mellansverige är anslutna till. Kan genast konstatera att en lo bekräftats halvannan mil från min gård för ungefär en månad sedan....

Urven

Inatt var månen full. Marken var täckt av pudersnö. En hyfsat frisk vind blåste från NNO. Termometern stod på -6. Som upplagt för ett nytt lockjaktspass.

Men icke.

Jag frös och kände mig urven. Valde ett sömnpasss istället. Det klockade in på 10,5 timmar så nog behövde jag det.

Får se om det inte kan bli en vända i kväll istället. Efter att vi käkat middag hos morsan och farsan.

Att släpa en älg kan bli dyrt

I förrgår publicerade HD en artikel om fyra jägare som skjutit en älg. Men den föll inte förrän på grannens mark. De släpade helt sonika älgen tillbaka till sin mark. Jägarna dömdes till dagsböter, tre av dem fick 50 dagsböter, en fick 80. Mängden dagsböter förefaller vara lite högre än praxis vilken hänger ihop i hur drivande jägaren varit samt om denne varit skytt eller medbrottsling. I en dom från Östersunds hovrätt dömdes en jägare till 40 dagsböter i ett liknande fall. Sedan finns ett äldre fall som avgjorts i högsta domstolen och därför satt praxis, i det fallet dömdes förövarna till 30 eller 40 dagsböter. Efter att ha googlat lite förefaller det vara ett rätt vanligt jaktbrott, men några större studier på området har jag inte hittat. Brottet hade lätt kunnat undvikas genom att se till att hålla en god och öppen kommunikation med sina jaktgrannar. Vi har överrenskommelser med kringliggande jaktlag (men inte B-licensområden) att vi får utföra eftersök och ta till vara påskjutna djur som tar sig över gränsen.

Varför inte ta vara på det vilda istället?

Svansar från i bur uppfödda blårävar är tydligen modernt att ha som tofs på mössan. Reflekterar inte folk över hur djuren haft det medan de levde? Och varför kan man inte skapa en marknad för fullpälsade rödrävssvansar istället - dem finns det ju rätt gott om och fler lär det bli eftersom jakten på räv kommer att öka iom beskedet om dvärgbandmask i Uddevalla.

Artikel i senaste Åter

Sedan 2006 har jag skrivit ett tiotal artiklar i en tidskrift för självhushållare och småbrukare, den heter Åter och kopplat till den finns ett forum som heter alternativ.nu. Artiklarna jag skrivit har handlat om lövtäkt, kötthantering, säkerhet och arbetsmiljö samt en serie lammrecept. Jag ahr säkert skrivit något mer som jag inte riktigt kommer på nu.

Många av Åters läsare och alternativs brukare är, precis som jag, utflyttare från en stads eller förortsmiljö. Man när en dröm om att minska sin miljöpåverkan och att klara sig själv, kort sagt öka sin självförsörjningsgrad. Väldigt mycket DIY.


En sak som jag förvånats lite över är att det inte är speciellt många aktiva jägare i dessa grupper. Jakt och fisketavlan på alternativ har en låg användarfrekvens och i tidningen åter känner jag inte till att en enda artikel som handlat om jakt tidigare. Slakt, javisst där finns många artiklar så det är inte i frågan om det etiska i att äta kött som trögheten finns. Kan det vara i svårigheten att bjudas in i ett jaktligt sammanhang, att få delta innan man ger sig in i den rätt kostsamma jaktsvängen? Till viss del har det givetvis att göra med ett stort mått av naturromantik, alla tycker definitivt inte att jakt går ihop med självhushållningens moderna gröna våg. Eller åtminstone den självsyn många där har, vilket inte minst märks på de debatter som genast uppstår på alternativ.nu så fort jakt med annat syfte än att få hem lite kött kommer på tal. Hellre rävsäkra hönsgården än att skjuta räven resonerar många. Själv vill jag ha mina hönor helt frigående dagtid....

Denna inställning kändes för mig väldigt konstig.

Hur som helst, efter en del mailande med redaktören (som oftast är väldigt positiv till mina artikelinfall) hittade vi en bra form för en inledande artikel om jaktens roll och möjlighet för självhushållet/småbruket. Igår landade tidningen i min brevlåda. Jag tycker att artikeln blev rätt bra, jag hoppas att anslaget blev det rätta för att attrahera fler utflyttare att ta steget till en jägarexamen och med lite tur en plats i traktens jaktlag. Jag har möjlighet att följa upp artikeln med fler. Jag tänkte väl börja med en uppföljare som går in lite på rävjakt. Eller skall jag kanske tima in bockjakten med en artikel om rådjur? Nae, räv blir nog bättre.

Vad det än blir så lär jag inte kunna låta bli att tjôta om det på bloggen.

Mina bästa vantar - förbjudna?

Jag har ett par vantar som är bättre än några andra jag någonsin ägt. Jag hittade dem på en loppis, men önskar att jag haft möjlighet att köpa dem över disk. Det hade varit ärligare.

Vantarna är ett par sälskinnsvantar fodrade med fårskinn. De är varma och fuktsäkra. Fenomenalt bra helt enkelt. Men nu till problemet. EU har som bekant förbjudit handel med sälskinnsprodukter. Detta slår hårt mot kanadensiska innuiter och grönländska eskimåer som fortfarande har säljakt som en viktig inkomstkälla. Förfarandet innebär att man går från att se sälen, rätt förvaltad, som en möjlig resurs till att att göra den till ett potentiellt problem.

EUs genomgående problem är att man inte anpassar reglerna efter lokala förutsättningar. Hade man gjort det hade man kunna besluta om en mer licensjakt och mindre skyddsjakt på säl utefter Sveriges kuster. Sälskinnsprodukterna hade kunnat bli en ekologiskt hållbar resurs, istället för att förbjudas. Och jag hade kunnat hitta ersättningshandskar när mina en dag är utslitna.

Minnen

Älgflugornas Herre läser lite jaktlagstiftning medan han väntar på sin tur att panga lerduvor.
Älgflugornas Herre skall panga lerduvor. Övervakad av kursledaren Jägar-Micke, från JRF Uddevalla.
Jag har börjat systematisera lite bland mina pappershögar. Ramlade då på en liten trave bilder från när jag tog jägarexamen. Det var en intensivkurs på JRFs gård Glimmingen. Micke höll kursen. Intensivt, roligt och krävande. Att gå den var ett bra beslut.

Bengan tog bilderna.

Uteliv

Vi har bosatt oss där vi bor för att ha nära till naturen. För att ha en enkel möjlighet att ta del av det naturen har att bjuda, såväl i form av produkter som upplevelser. I helgen hann vi med en vända till en sjö i närheten. Isen var fin och barna börjar bli stadiga i fötterna. Dottern, som är 6 år, klarade det hela riktigt fint på egen hand. Grabben, 4 år, behöver en del hjälp men kan i alla flal hålla balansen nödtorftigt. Kul var det i alla fall. Trots en rätt kraftig vind, men vår vik var hyfsat skyddad så det var nte så farligt.

Kul missförstånd i GP

Det kan inte vara lätt att vara journalist och hålla koll på allt. Men då kan man ju be att någon kontrollerar rimligheten i det som påstås. Härom dagen spreds det i media att Sveriges vapenägare har i genomsnitt 3200000 vapen. VAR. Nyligen kunde man på GPs nätupplaga läsa att man höjt gränsen för hur många RÄVAR som får skjutas. Gränsen var enligt GP satt till 300 rävar. Det man gjorde var att blanda ihop tanken på en viss mängd licenser, som för varg, med SVAs dvärgbandmaskuppföljning som ursprungligen skulle täcka 300 djur...

Jag missade artikeln, men en kompis, Jens, var på alerten och tog ett screenshot.

Olycklig vändning i vargfrågan

Finland verkar vara ovilliga att släppa ifrån sig vargvalpar för utsättning i Sverige. Det är väldigt olyckligt, den svenska vargstammen består av djur som genetiskt sett är väldigt nära släkt, i de flesta fall närmare än helsyskon och är i akut behov av nya gener. Personligen tycker jag att svenska djurparksvargar med en liten skvätt av den gamla skandinaviska vargstammen i hade varit optimalt, men vargar från Finland hade också dugt. Eller ja, vad fasen som helst duger för situationen är i dagsläget fullständigt ohållbar. Illa, mycket illa. Speciellt som skälet uppges vara att den finska stammen är liten, och det är den just på grund av att de reglerat sin jakt så att den passar EU, vilket snarare gett färre än fler djur.

Det som behövs är en nationsövergripande strategi/politik, inte trångsynta nationella mål för det är då det kan bli så djävla dumt som det är i dagsläget.

Å andra sidan är det inte den nyhet som media verkar göra gällande idag. Redan i november meddelade Finlands regering att man var villig att lämna vuxna vargar till Sverige, men inte valpar!

Rovdjur och får

TT återger Norsk statistik över vilka rovdjur som oftast slår får. Lo och järv toppar statistiken. Men då skall man ha i minnet att man håller får på ett lite annat sätt i Norge än i Sverige. I Norge tillämpas fortfarande en form av utmarksbete, medan man i Svergie håller djuren strikt hägnade. Detta innebär bland annat att enskilda tillfällen kan ge stort utslag i Svensk statistik, fåren kan inte fly utan rovdjuret slår många djur i följd.

Men hur ser det ut där jag bor? Jag har som jag tidigare nämnt haft kontakt med länsstyrelsens rovdjursspårare vid ett flertal tillfällen. Som jag förstår det för min del av kommunen så har varg slagit får vid två tillfällen de senaste åren. Några uppgifter om att lon skulle tagit får har inte uppdagats. Då skall man ändå vara medveten om att jag haft synobs på ett lo, samt att mitt område granskas extra noga eftersom det eventuellt var en loetablering strax söder om min jaktmark. Personligen tror jag att rävens och korpens predation på lamm yngre än 1 vecka är ett betydligt större problem, vi har inte utsatts men vi har sett hur det kan se ut hos grannen....

Oroar jag mig? Nej inte speciellt mycket, men jag vill gärna veta om det rör sig rovdjur i min trakt. Om inte annat så för att kunna göra en riskbedömning. Att det införs jakttider på korp skulle jag tycka vore bra.

Media, kolla era uppgifter!

I söndags skrev DN en artikel om att olaglig ammunition använts vid jakt på en trafikskadad varg. Den olagliga ammon var hagel, men nyheten fick viss spridning och dramatiken späddes på av Rovdjursföreningens hårda fördömanden. Därtill dök det upp en uppgift om att det hela utreddes av åklagare.

Nu var det ju inte jakt, det var ett eftersök på trafikskadat vilt, precis som jag skrev igår. Någon utredning om eventuellt jaktbrott är därför inte aktuell. En kortlivad nyhetsanka med andra ord.

Alla hjärtans dag

För jägaren borde alla hjärtans dag vara alla dagar man har skottläge på ett lovligt klövvilt. Då skall skottet sitta i hjärtat eller strax intill.

Är hjärtat inte allt för sönderskjutet är det fin mat. Rökt hjärta är fenomenalt gott. Annars har jag malt hjärtat ibland och gjort köttbullar eller järpar av det. Också gott.

Hjortar, jakt och tjyvskytte

Fick just en inbjudan till en konferens i England om Hjortar, jakt och tjyvskytte. Skall stämma av med min chef om jag kan få medel att åka, därefter blir frågan om jag kan få med ett paper också. Spännande!

Allt gammalt är inte förlegat

Jag fick låna bilden ovan av min vän Arwo Pajusi. På bilden flår han ett vildsvin och han använder en flåkniv av skiffer. Förlagan är mesolitisk (jägarstenålder, i runda svängar äldre än 4000 år f.Kr.). Skaftet på kniven är färgad med rödockra.

Med lite tur så kommer jag och Peter Wiking på Wiking flintworks att ordna ett par bildreportage kring knivar och redskap i flinta och annan sten. Fokus kommer att ligga på hur effektiva och praktiska de var. Som min saligen avlidna handledare en gång sade:

Allt nytt är inte revolutionerande.
Allt gammalt är inte förlegat.

Fan, fan, fan

Så lät det i TV när ett JAS-plan störtade på vattenfestivalen i Stockholm för kanske 20 år sedan. Jag upprepar orden här och nu. Kommer att göra det ett bra tag framigenom också.

Varför?

Jo: rävens dvärgbandmask är nu verifierad i Sverige. Till råga på allt i västra götaland. Och såhär låter det i TV nu:



Läs mer på SVA.
Läs mer på livsmedelsverket.

Den sista dagen...

....på 2011 års licensjakt på varg. En varg återstår av de 20 som det gavs licens på. Och det är i Västmanland man inte fyllt sin kvot.

Vidare på temat varg så har BT en intressant krönika om Tysklands intresse för svensk vargjakt.

Sedan har eftersöket på en trafikskadad varg som genomfördes i december flutit upp i mediaflödet som en död fisk. Det verkar vara Rovdjursföreningen som driver frågan och försöker få till ett åtal om jag förstått saken rätt. Länsstyrelsen beslutade att den trafikskadade vargen skulle avlivas, SVAs undersökning av kroppen visade att vargen hade skador som hade kunnat läka ut men hur hade man kunnat veta det på förhand? Det är i mina ögon en plikt att förkorta ett skadat djurs lidande. Det som dock förs fram i media är att hagel användes vid avlivningen av vargen. Argumentet är att hagel inte är tillåtet vid vargjakt, men det man missat är att ett efterök på ett trafikskadat djur inte är jakt i juridisk mening utan just ett eftersök där nödvändiga medel får tas till. Ett trafikskadat rådjur får avlivas med fälgkorset om man inte har något annat tillgängligt. Djurets lidande skall avslutas, det är prio 1 för de allra flesta men tydligen inte för Rovdjursföreningen.

Inte denna gång heller....

Gjorde precis två pass med lockpipan. Rätt hård vind som var rätt turbulent. Första passet var på ett hygge. Hade två rådjur framför mig. Bocken hade väldigt mysko horn, det ena var vanligt men det andra var vinklat i kanske 30-45 grader bakåt. En bock att hålla ögonen på och kanske skjuta bort i augusti. När jag bröt det passet såg jag helt nya rävspår ca 50 m bakom mig....

Andra passet låg jag bakom en stenmur med utsikt över en stor äng. Fint läge men inga djur.

Nån gång skall det väl lossna. Trägen vinner.

Lasagne

Lasagne är gott. Och lätt att laga även om det blir en del disk....

Lasagneplattor:
1 ägg per 100 g mjöl (gärna durum)
Denna deg går att få ihop med en massa jobb även om man först tror att den blir för smulig. Valsas (eller kavlas) till jättetunna plattor. Jag vill ha ner dem till under 1 mm för att vara nöjd.

Sedan kan man göra själva lasagnen på massor av sätt. På bilden ovan har jag gjort två olika varianter:

Klassisk:
Tag bechamellsås underst. Varva sedan köttfärssås (viltfärs så klart) och pastasjok. Avsluta med bechamellsås överst

Variant:
Lite buljong underst. sedan varvar man pastasjok och fyllning, t.ex. stekt svamp, lövtunnt skivat restkött (jag tog rester av tjälknul på rådjur). Skvätt gärna på ett par droppar cognac på varje giva kött. Denna är lite torrare än den klassiska och tillagas bäst under lock. De sista 5 minutrarna tas locket bort och mozarellaost sprids överst.

Tillagas i 200 graders ugnsvärme totalt kanske 20 minuter.
Sallad och bröd är gott till.

Potatislimpa

När hustrun och grabben käkade fiskpinnar härom dagen blev det potatismos över. Sisådär 338 gram, vilket är nästan precis så mycket man behöver till en sats potatisbröd...

Steg 1:
100 g surdeg
300g vatten
180 g mjöl, lämpligen råg men graham eller vete funkar givetvis åxå
----
Blanda ordentligt och låt stå varmt till det är bra fart i det hela, tar kanske en halv dag eller så. Vill man försäkra sig om effekten så kan man smula i 5 g jäst också. Lite som att ha både hängslen och livrem....

Steg 2:
Surdegssmeten från steg 1
ca 3 hg pressad potatis eller potatismos
2,5 dl filmjök eller yoghurt
600 g vetemjöl med hög proteinhalt
100 g grahamsmjöl
0,5 dl sirap
-----
20 g grovtsalt mortlas med
5 g kummin
----
Surdegssmet, mjöl, fil, och sirap blandas och knådas i 5-7 minuter innan salt/kumminblandningen tillsätts. Knyda ytterligare en sisådär 4-5 minuter. Degen kommer att vara rätt kladdig men är den ohanterligt kladdig så häll i lite mer mjöl.
Jäs någon timme eller så.
Baka ut till 3-8 limpor beroende på hur stora man vill ha. Degen är rätt kladdig och kommer att rinna ut lite och bilda rätt låga bröd, ett sätt att lösa det på är mha jäskorgar.
Låt jäsa till sisådär dubbelstorlek.
In i 250 graders ugnsvärme. Sänk direkt till 220. Låt stå i ugnen tills innertemperaturen är 96-98 grader.

Målbildhttp

Ungarna hjälpte mig att limma lite måltavlor i fredags. Tavlorna på bilden är skjutövningar hämtade från jaktsnack....

1 981 000 miljoner vapenlicenser i Sverige!

Jag satte nästan kaffet i vrångstrupen i morses när jag läste en notis i GP Den handlade om att antalet vapenägare minskar i Sverige. Så här stod det:

Nu i januari hade 615 000 vapeninnehavare 1 981 000 miljoner (SIC!) giltiga licenser för vapen och vapendelar.

Det innebär att Sveriges vapeninnehavare har i snitt 3 221 000 licenspliktiga vapen och vapendelar VAR. Sverige är utan jämförelse vapentätast i världen. Tre svenska kan beväpna hela svenska folket om det skulle bli krig. Om vi skulle bli invarderade av utomjordingar så kan vi förse varje människa på jorden med ett dussin vapen.

Om nu inte GP fått med ett halvdussin nollor för mycket så klart.

Edit: konstaterar efter en noggrann inventering av mitt vapenskåp att jag sänker genomsnittet rätt ordentligt.
Edit 2: konstaterar också att det ursprungligen är TT som ligger bakom uppgiften. Se t.ex. BT och DN.

Vargens kostnader

Vad vargen kostar samhället diskuteras sällan officiellt. Det är svårt att räkna på de dolda kostnaderna och förtjänsterna med varg i samhället men Aftonbladets krönikör har fått upp ögonen för vargens direkta kostnader. Hon har inga siffror men det är lätt att se att mycket pengar kommer att rinna när man börjar prata om att flytta renhjordar för att skapa korridorer för vargar att invandra genom det vargfria renbeteslandet.

Det är en aspekt som är viktig att föra upp på agendan. Alla aspekter måste genomlysas i diskussionen, inte bara skrikande om jägarnas påstådda varghat eller att djurhållare bara behöver bygga bättre stängsel.

Begränsning i "social" media

I morses blev jag via lite olika FB vänner varse en inskränkning som gjorts i FB. Jag återger vad Ronald Lindblom (ursprungligen Abby Smith) skriver:

Har du noterat att du bara ser uppdateringar i ditt nyhetsflöde från samma människor på sista tiden? Har du också märkt att när du lägger ut statusuppdateringar, foton och länkar, så är det samma cirkel av människor som kommenterar och det verkar som att alla andra ignorerar dig?

Oroa dig inte, alla älskar dig fortfarande och ingen har blockerat dig avsiktligen. Problemet är att en stor klump av din vän/fanlista inte kan se någonting du lägger ut och det beror på:

Det “Nya Facebook” har en standardinställning för nyhetsflödet som automatiskt är inställt att visa ENBART inlägg från människor du nyligen interagerat med eller interagerat mest med (vilket borde vara begränsat till de sista veckorna precis innan människor började byta till den nya profilen). Så, med andra ord, för både affärs- och personliga sidor, om inte vänner/fans har kommenterat något av dina inlägg inom dessa veckor och vice versa – är du nu osynlig för dem och de är osynliga för dig!!

HÄR ÄR FIXEN: Rulla ner till botten av nyhetsflödet på startsidan och klicka på “Redigeringsinställningar”, klicka nu på ”Visa inlägg av” och ändra inställningen till ”Alla dina vänner och sidor”. OBS: Detta är fixen för personliga sidor och jag är osäker på om företagssidor fungerar på samma sätt.

Att bara lägga ut en uppdatering om detta hjälper inte eftersom en hel del av dina vänner/fans som standard inte kan se dina inlägg. Du får antingen skicka ett meddelande till alla på din lista (vilket jag inte är säker på att företagssidor kan göra och det är en ganska tjatig metod) eller lägga ut ett evenemang som förklarar situationen som detta och bjuda in hela din vän/fanlista. Du kan också twittra om det och hoppas att de flesta av dina facebookvänner också finns på Twitter.

Jag har meddelat några av de stora säkerhetssidorna på facebook jag känner till och de arbetar på att hitta en enklare lösning för att låta företagen meddela sina kunder om situationen.

Skäms facebook för att ha ändrat standardinställning och inte ha talat om det för människor och företagssidor! Tänk på hur många företag som lagt ut julrea och rabatter utan att ha en aning om att deras kunder inte kunde se deras uppdateringar.

Jaktkanot

En jaktkanot vore inte helt fel att ha. Nu fick vi en gammal kanadensare av svärföräldrarna i höstas och det är ju inte heller helt fel...

Bilden är som vanligt tagna från naturhistoriska museets bilddatabas.

Till salu: rödpunktsikte

Rödpunktsikte Red Dot, tubdiameter 1".

Typ 3 år gammalt, väldigt lite använt. Suttit en kort period på en valmetkombi 222r/12 och en ännu kortare period på en 9,3x62. Lite trång känsla i det, jag kom aldrig överrens med det.

Begärt pris: 500 kr ink frakt i Sverige.

Svara via kommentar med kontaktuppgift så hör jag av mig. Kommentarer granskas alltid innan de läggs upp på bloggen och svar på annonser publiceras ej om de innehåller kontaktuppgifter.

Till salu: ammo 222 rem

Har lite Norma blyspets ammo kal 222 rem över.
1 full ask med 20 skôtt 4g (V0 880 m/s)
1 påbörjad ask med 16 skôtt 3,2g (V0 975 m/s)

Begärt pris: 400 kr. (torsbos nypris 320 respektive 315 per ask om 20 skôtt)

Svara via kommentar med kontaktuppgift så hör jag av mig. Kommentarer granskas alltid innan de läggs upp på bloggen och svar på annonser publiceras ej om de innehåller kontaktuppgifter.

Valjakt

I dagsläget är det Island, Norge samt Japan som bedriver jakt på val. De lever på undantag från internationella valfångstkommitténs valfångstförbud. WWF menar att Sveriges praktiska hållning i frågan är att valfångst för sorskningssyfte med möjlighet till kommersiell avyttring avfångsten skall tillåtas, jag har inte riktigt lyckats rota fram om detta påstående stämmer eller ej. Men detman skall hålla i minnet är att WWFs inlägg kom bara någon vecka innan miljöministern skulle påett IWC möte.... Antagligen stämmer det ofta återkommande uttalandet att valsafari lönar sig bättre än valfångst rent ekonomiskt.

Själv har jag sett smådelfiner vid ett par tillfällen. Det är alltså tumlare jag tänker på, vistas man vid havet kan man ibland ha turen att få syn på dem. Någon större val har jag aldrig sett i livet, med ett valkadaver såg jag strandad i en nordisländsk fjord. Vid samma islandsresa passade jag på att smaka på val på en restaurang. Inte någon smak som fastnade i minnet....

Bilderna är som vanligt tagna från naturhistoriska museets bilddatabas.

Lästips

Blev precis uppmärksammad på en intressant ledare i gårdagens Smålandspost. Ledaren är tillkommen som en reaktion på riksdagsdebatten kring vargar och vargjakt härom dagen.

Ledarskribenten identifierar ett par av de riktigt stora problemen i sammanhanget:

• Den allt större skillnaden/konflikt mellan stad och land. Till den hör även distansieringen som sker mellan det folk konsumerar och hur det produceras. Avfolkningen av landsbygden, ja stort sett hela landsbygdspolitiken.
• "Vargvännernas" enögdhet, dvs man ser endast till vargen aldrig till vargens offer. Man tycks tro att en summa pengar kompenserar det människor satsar emotionellt, tidsmässigt och ekonomiskt i sina djur. Man nonchalerar vargarnas offer.
• En stor rovdjursstams ekologiska påverkan. Sannolikt blir denna större än förväntat då en negativ bieffekt av ökade rovdjursstammar kommer att bli minskade viltvårdsinsatser.
• Att allt för få ser vargen som ett av flera stora rovdjur som vi har ansvar för samt att dessa måste förvaltas gemensamt med våra grannländer.
  

Reglerna för fjälljakten består

Igår var det omröstning avseende fjälljakten, dvs om reglerna för fjälljakt skall ändras tillbaka så att jägare från Sverige får företräde till jakttillfällen på statens mark i fjällen. Med andra ord en återgång till de regler som gällde före 2007. Jag har skrivit om det tidigare. Oppositionen förlorade dock omröstningen med siffrorna 157-156. Delvis berodde det på strul och att man inte anmält närvaro/frånvaro fullt ut. Kort sagt, oppositionen slarvade bort en straffspark!

Observationer från bilen

Rådjuren verkar ha klarat vintern rätt bra. I jaktlaget har vi ett par olika ställen där vi utfodrar rådjuren, själv har jag kompletterat genom att fälla aspar. Jag känner inte till speciellt många kadaver i vårt område. Detta trots att länsstyrelsens besiktningsman menade på att det eventuellt finns lo här. Rådjuren på bilden ovan observerade jag mellan min gård och byn.

Det verkar som om även dovviltet klarat sig bra i vinter. När jag körde grabben till dagis igår såg jag fyra olika grupper med dovvilt på de 6 km vi har mellan gården och dagis. Totalt skulle jag tro att det rör sig om mellan 80 och 100 individer. Det lustiga är att de ännu så länge framför allt håller sig i området mellan vår gård och dagis, när min jaktmark ligger åt andra hållet. På min jaktmark har vi bara sett spridda djur och vad jag känner till så har det fortfarande inte skjutits något dovilt på min jaktmark.

Så djävla dumt

Läste precis att man hittat en tjuvskjuten varg norr om Ockelbo i Bollnäs kommun. Så djävla dumt, det gynnar absolut ingen. Utom möjligen de som inte vill förvalta vargstammen genom jakt.

Hoppas de kniper gärningsmännen snarast möjligt!

Media idag: vargens inavelsproblem

På DN debatt skriver idag en internationell expertpanel och varnar för den svenska vargens inavelsgrad. De efterlyser en samsyn och gemensam vargpolitik med grannländerna, vilket jag tycker låter som en bra idé. Därefter anger de att stammen i sverige/norge/finland/NV ryssland bör uppgå till 3000 djur till skillnad från dagens 1000 djur, vilket antagligen kommer att få sina effekter på landsbygden och framtidens landsbygdspolitik om man vill att hela Sverige skall vara livskraftigt befolkat. I artikeln påpekas att vargen har svårt att invandra spontant pga den hänsyn som idag tas till rennäringen och innebär att stora delar av sameland skall vara vargfritt. Som en konsekvens av detta berömmer man regeringens strävan efter att på annat sätt stärka vargstammens genetiska bas. Man konstaterar nämligen att:

Enligt samstämmiga uppgifter från olika forskargrupper är det svenska vargbeståndet kraftigt inavlat. Genomsnittsindividen är mer besläktad med sina syskon än om föräldrarna hade varit helsyskon (inavelsgraden är cirka 30 procent). Det finns även tecken på negativa effekter av inaveln, bland annat minskad kullstorlek och deformerade ryggkotor.

Självklart efterlyser snf, wwf, svensk rovdjursförening, och djurskyddet sverige i en gemensam artikel i dagens svd en ny vargpolitik. Men varför man envisas med att särbehandla vargen kan jag för mitt liv inte förstå. Det vi behöver är en rovdjurspolitik i samklang med en väl genomtänkt landsbygdspolitik.

En extrainsatt debatt hålls idag kl 13.00. I riksdagen.

Som väl var har vi inte samma problem som i Ryssland. Daily Mail rapporterar m en jätteflock om 400 vargar som på 4 dagar haft ihjäl 30 hästar. 210£ ges för närvarande i belöning för varje fälld varg vilket gör att flera grupper med jägare patrullerar området med snövesslor.

Dyster läsning i mörkret

Idag var det mörkt, blåsigt och snö/regnigt. Allmänt dystert väder när jag gick upp. Roligare blev det inte när jag läste dagens METRO på tåget. I en artikel, som typiskt nog inte finns på deras hemsida, uppgavs att det bara under januari skjutits 8 tjuvskyttar i Krugerparken i Sydafrika. Tjuvskyttarnas favoritobjekt är noshörning. Under samma tidsperiod har kadaver efter 21 tjuvskjutna noshörningar hittats i parken.

Fick precis mail från Naturvårdsverket med besked att min ansökan om medel ur viltvårdsfonden avslagits. Men följande projekt har fått medel:

Viltforskning 2011

Forskning som finansieras med medel ur Viltvårdsfonden. Här ses alla projekt som pågår samt vilka forskare som får medel. Totalt utbetalas 15.03 miljoner kronor till viltforskning 2011.

Alm-Bergvall, Ulrika, Stockholms universitet. Effekter av märkning hos dovhind. 2011: 160 000 SEK. Nytt!

Andrèn, Henrik, SLU Grimsö. Basresurser Grimsö forskningsstation. 2009: 1 500 000 SEK, 2010: 1 500 000 SEK, 2011: 1 500 000 SEK.

Gillaume, Chapron, SLU Grimsö: Planering för hållbar förvaltning av stora rovdjur. 2010: 101 000 SEK, 2011: 425 000 SEK.

Dahl, Fredrik, SLU Grimsö. Svenska mårdhundsprojektet. 2009: 1 200 000 SEK, 2010: 1 200 000 SEK. Förlängt till och med 2011.

Dahlin, Ann-Marie, SLU Uppsala. Älgreproduktion i Sverige - fysiologi, beteende och sjukdomars påverkan. 2010: 1 200 000 SEK. Kontrakt till och med 2012.

Elmberg, Johan, Högskolan Kristianstad: Storskaliga utsättningar av inhemska arter: gräsanden som modellsystem. 2010: 903 000 SEK, 2011: 1 000 000 SEK, 2012: 1 000 000 SEK.

Elmberg, Johan, Högskolan Kristianstad: Adaptiv skötsel av europeiska simänder. 2009: 200 000 SEK, 2010: 200 000 SEK. Förlängt till 2011.

Hörnell-Willebrand, Maria, Høgskolen i Hedmark. Förvaltning av ripa – teori, praktik och tillämpning. 2010: 130 000 SEK, 2011: 492 000 SEK.

Hörnell-Willebrand, Maria, Høgskolen i Hedmark. Sekundära effekter av utfodring av vildsvin på andra arter. 2009: 600 000 SEK, 2010: 600 000 SEK, 2011: 500 000 SEK.

Hörnell-Willebrand, Maria, SLU Grimsö. Modellering av älgpopulationer. 2011: 337 000 SEK, 2012: 700 000 SEK, 2013: 700 000 SEK. Nytt!

Jansson, Gunnar, SLU Grimsö. Människa och vildsvin - förvaltningsverktyg för svenska populationer. 2011: 300 000 SEK. Nytt!

Jansson, Gunnar, SLU Grimsö. Inventeringsteknik och populationsprognoser för vildsvin i Sverige. 2009: 500 000 SEK, 2010: 450 000 SEK. Förlängt till och med 2011.

Jarnemo, Anders, SLU Grimsö. Bark-skalning av kronvilt: en fråga om födotillgång, landskapstyp eller täthet? 2010: 525 000 SEK, 2011: 259 200 SEK.

Johansson, Maria, Lunds universitet. Allmänhetens rädsla för björn och varg. 2009: 600 000 SEK, 2010: 500 000 SEK, 2011: 400 000 SEK.

Jägerbrand, Annica, Statens väg- och transportforskningsinstitut. Beteende och olycksreduktion i trafiksituationer. 2010: 900 000 SEK. Kontrakt till och med 2012.

Kjellander, Petter, SLU Grimsö. Konkurrens mellan stora växtätare, exemplet rådjur-dovhjort. 2009: 800 000 SEK, 2010: 800 000 SEK, 2011: 800 000 SEK.

Lange, Henrik, SLU Grimsö. Fjällripan - en art som minskar? 2011: 396 000 SEK. Nytt!

Lundmark, Carina, Luleå Tekniska universitet. Institutioner för en legitim rovdjursförvaltning. 2010: 1 090 000 SEK. Kontrakt till och med 2012.

Neumann, Wiebke, SLU Umeå: Förutser fördelningen av vilt-människa interaktioner i tid och rum? 2010: 500 000 SEK. Förlängt till och med 2011.

Nordström, Jonas, SLU Grimsö: Effekter av vildsvinsutfodring på beteende hos rödräv. 2010: 400 000 SEK. Förlängt till och med 2011.

Persson, Inga-Lill, SLU Umeå: Hjortdjurens påverkan på biologisk mångfald, ekosystemprocesser och vilt. 2010: 290 250 SEK, 2011: 195 750 SEK, 2012: 195 750 SEK.

Persson, Jens, SLU Grimsö: Ekologi hos järv och lodjur i renskötselområdet. 2010: 1 750 000 SEK, 2011: 1 957 500 SEK.

Sand, Håkan, SLU Grimsö. Ekosystemeffekter hos varg i skandinavien. 2009: 2 177 000 SEK, 2010: 2 211 000 SEK, 2011: 2 211 000 SEK.

Sandström, Camilla, SLU Umeå. Förändrade rovdjursattityder - utmaningar och drivkrafter. 2009: 400 000 SEK. Förlängt till och med 2011.

Simon, Matti, Luleå Tekniska högskola. Institutioner för en legitim rovdjursförvaltning. 2011: 1 300 000 SEK, 2012: 1 000 000 SEK, 2013 200 000 SEK. Nytt!

Sjölander-Lindqvist, Annelie, Göteborgs universitet: Innovativa förvaltningsstrategier, rovdjurspolitikens lokala förankring. 2009: 600 000 SEK, 2010: 600 000 SEK, 2011: 600 000 SEK. Förlängt till och med 2012.

Swenson, Jon, Universitetet for miljø- og biovitenskap: Närgångna stora rovdjur. 2010: 1 000 000 SEK, 2011: 700 000 SEK.

Swenson, Jon, Universitetet for miljø- og biovitenskap: Skandinaviska Björnprojektet. 2009: 1 500 000 SEK, 2010: 1 500 000 SEK, 2011: 1 500 000 SEK.

Projekt Remington 700 ADL make over pt 4

Arbetet med min Remington 700 ADL har gått vidare. Sedan sist har jag:


Först betsat kolven ett par gånger med svart bets. Detta blev inget vidare, betsen hade en tendens att lägga sig på ytan och klibba. Den ville inte gå in i träet ordentligt trots att det var mycket torrt och törstigt. Så jag skrapade bort beläggningen och oljade med linolja/terpentin istället.


Därefter plastbäddade jag den främre rekylklacken. Systemet satt rätt hårt när plastbäddningen härdat, men med hjälp av baksidan på en hammare, dvs gummihandtaget, gick det att få loss efter ett par strategiska slag.

En picatinnyskena har jag monterat.

Också var jag ju tvungen att sätta ihop alltihop för att få en känsla för hur det kommer att bli. Och ja, kikaren som sitter på är den som kommer att användas. Den sitter rätt högt men det skall som sagt på en ljuddämpare också så det gör inget.Det som återstår nu är att kapa pipan, vilket skall göras vid tejpbiten, samt gänga för ljuddämpare (när jag väl får hem licensen för den).

Aktiv polarisering

När David Sjölander, konservator, fågelskådare och kanske framför allt jägare, dog fick han en lång minnesruna skriven över sin gärning i Sveriges Natur, SNFs medlemsskrift. För hundra år sedan drog jägare och naturvård åt samma håll. I helgen fick vi ytterligare bevis på att en medveten polariseringsstrategi från naturvårdens sida. Denna gång var det NFs ungdomsorganisation Fältbiologerna som demonstrerade sitt missnöje mot vargjakten genom att marschera genom Stockholms gator med en likkista för varje varg som dödats under jakten. I min ungdom hade jag många vänner i fältbiologerna, funderar faktiskt på om jag inte var med själv ett tag. Då stod naturen och naturupplevelserna i centrum. Visst fanns det ett mått av aktivism då också, men då var det frågan om miljöaktivism. Jag är övertygad om att de som genomförde demonstrationen inte gjort en seriös konsekvensanalys av vargens övergripande effekter, man ser det enkom som uttryck för en havererad landsbygdspolitik och ett uppdämt hat. Fältbiologernas egna ord demonstrerar hur polariserad och onyanserad debatten är, lägg märke till laddade ord som oskyldig kontra skjutgalen. Demokratisk samsyn lär knappast uppnås såhär:

Är det starka varghatet på vissa håll utloppet för en misslyckad landsbygdspolitik, då är det i roten av det problemet som vi måste agera. Det är synd om det ska drabba den oskyldiga vargen. Vill man komma åt vargar som gör skada håller det inte att skicka ut 10 000 skjutgalna jägare.

Visst finns det sammanslutningar på andra sidan som också polariserar debatten - kanske framför allt när enskilda medlemmar uttrycker sig i media, inte lika tydligt i remissvar etc. Risken med denna tydlighet är att jägarkårens övergripande trovärdighet minskar hos allmänheten.

Se även var Gunnar Göersen skriver om fältbiologernas demonstration. För övrigt ramlade jag på en lite kul uppsats i stastvetenskap som analyserar argumentationen i några olika organisationers remissvar inför licensjakten på varg 2010.

Lingonbröd

Bakade ett lingonbröd idag. Som vanligt anpassade jag receptet till det bättre. Åtminstone utifrån mina premisser:

Lingonbröd, 2 st
0,5 dl surdeg
0,5 pkt jäst
3 dl fint rågmjöl
3 dl grahamsmjöl
10 dl vetemjöl
25g smör
1 dl lingonsylt
5,5 dl vatten
2 tsk salt (hälls i efter halva knådningen)

Blanda ingredienserna utom salt och knåda i 5-7 minuter. Häll i salt och knåda lika länge till. Låt jäsa en stund tills det tydligt jäst. Då bakas brödet till två limpor vilka helst placeras i 1,5 l formar (smorda). Jäs till stor och fin storlek. In i 250 graders ugnsvärme. Sänk till 200 grader. Låt dem stå i ugnen på nedersta falsen i 30 minuter. Tag ut dem ur formarna och sätt i en köttermometer i det ena brödet. Ställ in bröden igen (utan formar) tills brödens innertemp nått upp i 95-97 grader (brödet på bilden är alltså inte klart, jag har bara tagit det ur formen och satt i termometer).

Tjälknul med grillad potatissallad

I lördags åt vi tjälknul (rådjur) med grillad potatissallad. Väldigt gott.

Tjälknul:
En fryst stek sätts i ugn, ca 80 grader. Får stå i 12-14 timmar beroende på storlek, skall nå upp i sisådär 73-75 graders innertemp. Därefter läggs den i en lag bestående av:
1 liter vätska (vanligen vatten, men t.ex. öl blir också gott)
1 dl salt
3 msk socker (mindre om drycken är söt)
diverse kryddor efter smak

Grillad potatissallad
Tunnt skivad avsköljd potatis grillas i het (300 grader) ugn på grillgaller tills de fått färg.
Potatisen blandas med en dressing bestående av t.ex:
Olivolja (igår tog jag citronolja), vinäger, kryddor (t.ex. peppar), vitlök, tunt skivad lök (gärna röd, eller salladslök)

Dags för djurparksbojkott?

Jag äter inte broilerkyckling uppfödda industriellt. Jag äter inte danskt industriellt uppfött griskött. Jag äter inte ägg från äggfabriker. Djur som jag konsumerar skall ha haft det bra.

Jag besöker djurparker tillsammans med mina barn. De tycker att det är kul och jag tycker att det finns en pedagogiskpoäng i att se djur på riktigt. Men jag gillar inte riktigt djurhållningen i djurparker. Oavsett hur stora hägnen är så blir de ej tillräckligt stora för att ett djur skall kunna leva "naturligt". Men det accepterar jag, åtminstone för vissa djurparker. Nordens Ark är en sådan. Där utger man sig verka som en slags genbank som garanterar hotade djurs fortlevnad. Men gör man verkligen det i praktiken? Är det inte bara en chimär? Frågan har ställts på sin spets genom att Svenska Djurparksföreningen (om jag förstått det hela rätt) för sina medlemmars räkning sagt nej till utplantering av varg från svenska djurparker. Beklagligt säger ledande svenska vargforskare om det hela.

Motverkar man inte sitt grundläggande syfte då? Eller är och förblir det inget annat än att visa upp djur i bur?

Då blir det att vända sig till ryska uppfödare istället.

Jag undrar just om det inte är dags att uppmana till en bojkott av svenska djurparker snart!

En ungtacka

Nu har vi en fårflock bestående av sju tackor. Baggarna är slaktade, de äldsta tackorna likaså. Detta år är det föryngring som gäller, fyra av tackorna är ungtackor. Den på bilden är en av de finaste. Hon är efter en gotlandstacka och en blandrasbagge. Förvisso blandras, men uteslutande bestående av nordiska lantraser. Vi har främst haft gotlandsfår, men en gutebagge har passerat, ett par värmlandsfår och några finullsfår likaså. Vi har inte avlat på ras eller kött utan helt och hållet på vad som kan ge intressanta fällar med bra ull. Köttutfallet har spelat underordnad roll.

Med lite tur har de flesta av våra tackor betäckts av en gutebagge vi lånade in under hösten. Om allt stämmer så bör lammen komma under mars månad, eventuellt ett par fram till mitten av april.

Alfred & Lina

Nu är det snart ett år sedan jag slaktade våra hushållsgrisar Alfred och Lina. De var av lantrasen linderödssvin. Egentligen hade vi tänkt ha kvar dem lite längre, men eftersom det blev skare så kunde de helt plötsligt traska över eltråden utan problem. Och helt fritt strövande svin är ingen hit...

Samband

En gammal sanning är att om det finns många smågnagare så har predatorerna goda förutsättningar för sin reproduktion.
Vilket vanligen leder till att allt fler fåglar lyckas kläcka fram flygga ungar.

Men när man läser senaste numret av Svensk Jakt (2-3/20111) blir intrycket lite annorlunda. Sambanden är inte längre så klara.
Snarare får man intrycket av att topparna och dalarna i t.ex. gnagarförekomsten planats ut. Att vårt bruk av skog och mark har skapat en grund för starka stammar av de predatorer som är generalister oavsett om det är gnagarår eller ej. Ett fenomen som i all väsentlighet påverkar framför allt de fågelarter som häckar på marken. I det aktuella numret påpekas att det för många hotade fågelarter skulle vara mer gynnsamt om man ökade jakttrycket på predatorer, då främst generalister, än att arbeta med att förändra miljön och skapa bra habitat. Vi får väl se om SOF anammar den forskning som stöder detta eller om de liksom SNF fortsätter att vara primärt jaktligt negativ, när ett alternativt förhållningssätt är att strategiskt utförd jakt är bra förvaltning.

Knivmaterial

När jag är ute i naturen har jag alltid ögonen öppna efter nyttigheter som kan användas på något vis. I detta fall har jag hittat ett fint renhorn på en fjällsida. Oftast har jag då en liten såg med mig så att jag kan såga ner hornet i hanterbar storlek samt bara ta med de delar jag är mest intresserad av, bland annat rosenkransen. Resten får ligga kvar till gagn för gnagare och marken.

Halvtid i vargjakten

Det är nu lite drygt halvtid i vargjakten, den pågår som bekant 15 januari till 15 februari och gäller 20 individer. Jag har skrivit en del om jakten successivt här på bloggen, inläggen kommer man åt via etiketterna. Det som slår mig är att SNFs ordförande inte förmått hålla sig till fakta, t.ex. yttrat kritik för att sändarförsedda vargar skjutits när forskarna inte har någon invändning mot detta eftersom död genom jakt ingår i det potentiella levnadsödet för en varg i sverige. Dessutom var ingen av sändarna i funktion. Så vad fanns då att kritisera? DN hade för övrigt en bra ledare idag som satte EU-s kritik i perspektiv.

Bland de 18 skjutna vargarna fanns fem med missbildningar, t.ex. överbett samt endast en kula i pungen (den andra i buken) vilket man inte skulle fått avla på om det varit en hunduppfödare ansluten till SKK. Sedan fanns där en eller möjligen två som var angripna av skabb. Det har för övrigt beviljats skyddsjakt på en skabbangripen varg i Munkfors.

Det senaste dygnet har dock rubrikerna gällt den demografiska fördelningen av de avskjutna djuren. Många individer var vuxna, varvid flera alfapar splittrats. Vad detta får för följd i fråga om revir får vi se. I tidningarna målas det ut att jägarna medvetet riktat in jakten på just alfadjur. Jag får erkänna att jag inte riktigt inser hur man skall kunna skilja ut dessa, men det kanske är lätt? Jag har ju trots allt bara sett varg i hägn. Å andra sidan trodde jag att man vid jakten framför allt sett enstaka individer, inte pack med djur som man kunnat välja bland. Men någon egentlig journalistisk insats tycker jag inte att tidningarna gjort, man har helt enkelt återgett en TT-artikel.

Att djurparkerna är försiktiga och inte vill släppa till valpar för utplantering redan i år är något som sveriges främste vargforskare Olof Lidberg på SLU beklagar. Utan nya friska gener är faktiskt den svenska vargstammen rökt, med eller utan jakt!