Vapenskåp stulna utanför Falkenberg

Nyligen kunde man läsa att mängden villainbrott var ovanligt låg i Göteborgstrakten just nu: Snön angavs som direkt orsak. Men i helgen stals inte mindre än två vapenskåp på olika adresser utanför Falkenberg...

Projekt Remington 700 ADL make over pt 3

Sedan senast har jag bestämt mig för att vänta lite med kolvbyte för att istället gå igenom befintlig kolv för att se vad jag kan göra av den. Det jag har gjort med den gamla kolven är:

• Skrapa bort lacken med en sickel.
• Gröpt ur pipkanalen något då den var trång och delvis epoxibäddad, jag vill ha en friliggande pipa.
• Satt på en ny bakkappa som i kväll skall slipas ner till rätt storlek, det krävdes att jag kapade kolven ett par mm för att få en bra yta för den nya bakkappan
  

Tung optik

Det sitter en NF 5,5-22x56 på min 6,5x55. Det är tung optik det. Men jag är ganska van vid tung optik. Under 1990- och tidigt 2000-tal fotograferade jag mycket. Jag sålde lite bilder till reklam och tidningar också för att dryga ut kostnaderna för min hobby. På bilden ovan kan man se ett par av mina kameror. En Nikon F4 med ett 300/2,8 och en Nikon F90X med ett 80-200/2,8. Dvs väldigt ljusstark kvalitetsoptik. Lite som en NF, Zeiss eller SuB. Och att jag skriver SuB beror på att en sådan kommer att pryda mitt pågående vapenrenoveringsprojekt!

Mård-obs

Såg en mård sitta vid vägen i morses.

Naturfenomen

För lite drygt 10 år sedan jobbade jag i Ungern. En dag upplevde jag något märkligt. En solförmörkelse. Ganska snabbt blev det en mysko halvdager. Fåglarna tystnade. Det kändes som om vinden avtog. Temperaturen sjönk snabbt, från kanske 25 i skuggan till sisådär 17-18 grader.

Mycket märkligt. Det är väl värt pengarna att åka till en solförmörkelse om den inte sker allt för långt bort....

Avfallsräv

När vi är i fjällstugan brukar vi gräva ner det som är komposterbart bakom stugan. Ett år hade vi en räv som frekventerade kompostgropen nattetid. Att vi la lock över spelade ingen roll.

Fjälljägaren

Jag var kanske 12 år när jag träffade honom. Han, Ragnvald Marklund, den legendariske fjälljägaren från Gauto i Arjeplogsfjällen. Farsgubben kände honom sedan 1960-talet. Ragnvald körde då upp varor till den fjällstuga som både farsgubben och jag är delägare i.

Ragnvald var fjällbonde, men framför allt jägare. Fjälljägare. 1935 gifte han sig med Olga, som dog härom året . Ragnvald dog 1995. I minnesordet över Olga kan man bland annat läsa:

Många vintrar fick Olga ensam sköta barnen och djuren då maken vistades högt uppe i Laisdalen på jakt.

För så var det tydligen. Ragnvald jagade när han kunde. Och han jagade allt. Under 1980-talet skrev han något dussin artiklar i JaktJournalen om sina jakter. Artiklarna bar alla rubriken Fjälljägaren berättar. De handlade om lagliga, men framför allt olagliga jakter som genomförts. Idag kan man lägga en moralisk aspekt på tjuvjakt, men inte på det som folk tvingades göra på 1930-talet för att över huvud taget överleva. Ragnvald skrev om hur man överlistade länsman när man skjutit en älgko, hur olika björnar spårades upp och sköts för att skinnen skulle kunna säljas. En intressant artikel handlar om hur han på postorder beställer en bössa i kalibern 6,4 mm (sic!). Han får med 100 helmantlade kulor. Bössan beskrevs i annonsen som världens bästa gevär, alltså tog han med det på björnjakt. Uppenbarligen var det ren tur att björnen föll efter kanske 8 skott, det sista tog i ryggraden och björnen förlamades. Uppenbarligen hade bössan idag klassats som klass 2, Ragnvald skriver hur bössan något halvår senare i annonserna beskrevs som världens bästa toppfågelbössa. Viss skillnad..... Och visst känns det med sådana berättelser i bakhuvudet bra att vi har en seriös klassning av gevär och vilt.

Uppe med tuppen

Min klocka brukar ring 04.45 på morgonen, det är mer än tre timmar innan solen går upp. Då går jag ner för trappan. Tänder och går ut till bilen för att koppla in motorvärmare. På väg in hör jag tuppen gala. Jag har väckt honom och nu väcker han sitt harem...

Utsättning av djurparksvalpar?

För några dagar sedan aviserades att det redan i vår blir aktuellt att sätta ut valpar efter djurparksvargar i vilda varglyor. Men nu protesterar svenska djurparksföreningen. Varför kan man fråga sig? Ligger det inte ett allmänt intresse i att den genetiska basen i den svenska vargstammen stärks? I dagsläget är problemet akut, att ha en stam vargar om sisådär 250 individer vilka alla stammar från 3 (5) ursprungsdjur förstår väl vem som helst är helt olämpligt. Det vet åtminstone alla vi som sysslar med praktisk avel. För egen del får och höns.

Några hinder som svenska djurparksföreningen lyfter fram är:
1/ man har inte blivit tillfrågad tidigare. (Förvånande, man svarade trots allt på en remiss i frågan från Naturvårdsverket i höstas)
2/ djurparksvargarna föder sina valpar senare än sina vilda släktingar vilken försvårar utplanteringen. (Detta angavs för övrigt i ovan nämnda remiss)

Personligen misstänker jag att man inte vill missa vargvalparnas publikdragande effekt i djurparkerna. Vilken djurpark använder INTE djurungar som publikmagneter? Och vilken park med vargar skulle INTE använda just vargvalpar ett år som detta?
Att valparna sedan sannolikt inte kommer att kunna omplaceras utan avlivas efter sommarsäsongen, precis som majoriteten djur som föds i våra djurparker, är en annan femma.

Ett möte är i alla fall inplanerat mellan Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Svenska Djurparksföreningen. Så förhoppningsvis förstärks stammen redan i vår. Vi har ju svårt att få ner vargar genom renbetesmarkerna, alla genetiskt värdefulla djur som tar den traden fälls ju i samband med skyddsjakt!

Bröd

Nybakat bröd är en viktig del av vilken måltid som helst. Vi bakar det mesta bröd vi äter. Jag har några trix jag brukar använda mig av när jag bakar:

• Lite surdeg i brödet är aldrig fel. Jag har ingen surdeg stående utan har några liter torkat surdegssmul i skafferiet. När jag vet att det börjar dra ihop sig till bak löser jag upp lite smul i lite vatten i ett glas, lite vetemjöl med hög proteinhalt är bra för att få fart på surdegen.
• Jag använder mjöl med hög proteinhalt.
  
• Jag brukar använda kall degvätska och lite längre jästid.
• Jag knådar degen länge, saltet tillsätter jag först efter sisådär 5 minuter.
• I ugnen står alltid en skål med vatten.
• Jag tar aldrig tid på brödet utan använder en köttermometer. Vid 95-97 grader är brödet klart!
  

Belöning

Idag var en våffla med grädde och hallonsylt samt en espresso min belöning. Belöning för väl utfört arbete. Först var vi ute på några ärenden sedan, när vi kommit hem gick jag ut med motorsågen. Ett dussin träd gallrade jag ut. Samtliga var lövträd, björkar, aspar och rönnar. Lite foder till klövviltet med andra ord. Men snön har smält bort rätt bra nu så jag vet inte hur viktigt det är att fälla träd åt dem egentligen. Men det var faktiskt inte därför jag gjorde det, fodret var en bieffekt av mitt vedbehov.

Recension: Herredjuret av Mattias Hagberg

Herredjuret av Mattias Hagberg, Atlas förlag 2011, ISBN 978-91-7389-386-2


David Sjölander, på sin tid en rikskänd konservator, jägare, naturfotograf och filmare. Sannolikt var han den skickligaste person vi haft i sverige genom tiderna avseende montering av djur. Han började tidigt, redan som lite palt stoppade han upp fåglar fångade kring hemgården i Småland. Successivt blev han allt skickligare på att blåsa liv i det döda. Hans uppstoppade djur ger en illusion av liv. Fortfarande 60 år efter hans död lever hans magi.


Herredjuret är vad man skulle kunna kalla en metabiografi. Eller är det en postmodern roman? Intentionen från författarens sida var att skriva en biografi. Men det blev något annat. Det blev en monolog riktad till studieobjektet. Ett studieobjekt jag väl känner till. Jag har vistats i närheten av hans magi hela mitt liv. När jag var liten bodde vi ett stenkast från Göteborgs Naturhistoriska museum, ofta ofta gick vi dit. Under studietiden hade vi en del föreläsningar i museets magasin. Ryktena om David Sjölander nådde mig. Precis som bokens författare, Mattias Hagberg, mötts av rykten. Främst kretsar de kring ELEFANEN. Bjässen som utgör museets hjärta.


Bjässen som besegrade David Sjölander och drev in honom i galenskap. Under hela sitt liv drömde han om att fälla en elefant. Det tog tid att få finansiering, men strax efter andra världskriget fanns pengarna till en expedition till det som idag är Angola. Många månader tog det innan elefanthanen kunde fällas. Bara skinnet vägde bortåt 800 kg.

Hur monterar man ett sådant skinn? David Sjölander var väl förberedd. Innan han skjöt elefanten hade han ritat av honom och fotograferat honom. Han mätte elefanten på alla upptänkliga sätt innan han tillät lokalbefolkningen att flå djuret. Väl hemma i Göteborg blev Sjölander successivt allt mer världsfrånvänd. Han gick allt mer upp i sitt arbete. Det arbete som blev hans sista. Monteringen av ELEFANTEN.


Ryktet jag hört redan innan jag läste boken gällde Sjölanders dagböcker, fotografier och dokumentation. Det sades att han lagt dem inne i den monterade elefantens buk. Likt sin lekamen i ett mausoleum. Mystiskt.

Mattias Hagbergs bok har ett direkt tilltal. Mattias har valt att dua Sjölander. Att föra en obesvarad monolog med sitt undflyende studieobjekt. Han lyckas greppa delar av Sjölander och hans tid, en tid då det var bemedlade jägare som utgjorde kärnan i Svenska Naturskyddsföreningen, en tid då det var på modet att ena dagen skjuta alla fåglar man såg för att andra dagen ägna sig åt ringmärkning. En tid då vi fick våra första naturreservat och nationalparker. Intresset för jakt stod aldrig i motsats till ett naturvårdande intresse, lika lite som det behöver göra det idag.

Hagbergs bok är mycket intressant. Jag kunde inte släppa den. Men efteråt lämnade den en besvikelsens eftersmak. Jag vill veta mer! Vem var Sjölander? Finns det verkligen inte mer material att rota fram om honom? Jag vill gärna tro det. För mysteriet David Sjölander har inte på något vis lösts genom Hagbergs bok, snarare har det tätnat ytterligare!

Tack till Atlas förlag för recensionsexemplaret. Samtliga bilder på Sjölander som återges i blogposten tillhör Göteborgs Naturhistoriska museum och finns digitalt tillgängliga i deras öppna fotodatabas.

Idag anmäls licensjakten på varg - i april sätts vargvalpar ut

Av allt att döma anmäls vargjakten idag som ett så kallat överträdelseärende i EU. Kopplat till detta hölls idag en riksdagsdebatt om vargjakt. Så fort riksdagsdebatten var avklarad kommenterades den av Jägareförbundet vars bloggare Gunnar Glöersen tolkar det hela som att vargjakt kan ske även nästa år. Sannolikt får man i likhet med Finland, som tidigare åtalats för samma överträdelse, modifiera förfarandet något. För övrigt verkar den första utsättningen av vargvalpar bli av i april.

Slaktkniv

Jag har periodvis roat mig med lite knivsmide. Resultaten varierar naturligtvis, jag har oftast lagt större vikt vid bruksegenskaper än utseende.

På bilderna nedan har vi en slaktkniv som jag smidde när jag gick "smida verktyg" på Bäckedals fhs i Sveg för snart 10 år sedan. Det blev mycket smide den perioden. Jag stod i smedjan först 8.30-16 i samband med undervisning, sedan oftast ett eget kvällspass med inriktning på knivsmide. Lätt 12 timmar per dag. + helger likaså. Tror jag fick ihop ett 50-tal blad utöver de obligatoriska verktygen (stämjärn, hyvlar, specialknivar, yxor etc) i kursen under de 5 eller 6 veckor kursen pågick. Kniven nedan är som sagt en slaktkniv. Den är helt i kolstål och den första och enda kniv jag tillverkat som har en genomgående sticktånge. Tången är nitad mellan buffelhornet och älghornet. Nitningen blev rätt kass så jag klämde dit en bit älghorn ytterst. Den stiftade jag fast.

Eftersom det är en slaktkniv var tanken att den i alla situationer skall ha ett bra grepp, därför valde jag att göra handtaget i näver. Den andra bilden föreställer mitt märke, LH, ganska stiliserat. Och den som känner mig vet att jag heter Leif i förnamn med H i efternamn -> LH

Kniven är inte jättegrann men väldigt bra till sitt syfte. Den tämligen svängda eggen ger en bra skärande effekt i d flesta vinklar. Greppet är bra. Eggen är ganska hårt härdad, så man får vara lite försiktig vid ben, å andra sidan håller den skärpan väldigt bra när man styckar. Alltså en kniv avsedd att brukas, och som sådan är jag är nöjd med den.

Nu minns jag plötsligt...

....varför jag sade upp mitt medlemskap i Jägarnas Riksförbund.

Jag tog min jägarexamen för JRF på Glimmingen. Då ingick även ett medlemskap. Jag förlängde detta en gång, men sedan sade det stopp. Det var något som inte stämde överrens med min inställning till jakt och övergripande viltförvaltning. Detta trots att medlemskap i JRF var det billigaste sättet att komma åt en ansvarsförsäkring för jägare.

När jag nyligen köpte Jakt & Jägare nr 1-2/2011 så mindes jag helt plötsligt vad det var som kändes så fel. Det var allt gnäll. Visst har man hög klass på en hel del artiklar, jag uppskattar t.ex. Håkan Spuhrs och Fredrik Franzéns stående artiklar om olika äldre och nyare vapen. Där finns flera jaktreportage som är riktigt bra. Men där finns en fruktansvärd massa kritik av Svenska Jägareförbundet och Myndigheter. Det känns som att man när man inte har något eget att komma med väljer att skrika åt omgivningen. När jag bläddrar igenom lite äldre nummer av Jakt och Jägare får jag intrycket av att utrymmet för gnäll och kritik i tidningen successivt ökat genom åren. Tyvärr.

Tusan också!

Jag hade tillsammans med Johan Truvé på Svensk Naturförvaltning AB skickat en ansökan om medel från viltvårdsfonden. Vi är båda disputerade i fundamentalt olika ämnen så vår ansökan var en minst sagt tvärvetenskaplig trevare som syftade till att möjliggöra en myndighetsöverskridande förvaltning av vildsvinsstammen. Men tvärvetenskap är svårt att få finansierad om man tänker helt nytt så några medel blev det inte denna gång heller. Istället fick följande forskare medel, det är bara att grattulera:

Fördelning av medel 2010

Här är de forskare som fick medel genom Naturvårdsverket från Viltvårdsfonden 2010.

Kontrakt kommer att upprättas för ett år i taget efter att regeringen fattat beslut för aktuellt verksamhetsår och verksamhetsåret inletts.

Alm Bergvall: Dovhindens beteende och habitatutnyttjande: betydelse för populationstillväxt 2009: 300 000 SEK, 2010: 200 000 SEK.

Andrén, Henrik: Basresurser - Grimsö forskningsstation. 2009: 1 500 000 SEK, 2010: 1 500 000 SEK, 2011: 1 500 000 SEK.

Andrén, Henrik: Lodjurets populationsdynamik i tid och rum i renskötselområdet. 2009: 700 000 SEK.

Dahl, Fredrik: Svenska mårdhundsprojektet – Forskning 2009: 1 200 000 SEK, 2010: 1 200 000 SEK.

Elmberg, Johan: Adaptiv skötsel av europeiska simänder för jakt, naturvård & sjukdomseffekter 2009: 200 000 SEK, 2010: 200 000 SEK.

Hörnell-Willebrand, Maria: Sekundära effekter av utfodring av vildsvin på andra arter 2009: 600 000 SEK, 2010: 600 000 SEK, 2011: 500 000 SEK.

Jansson, Gunnar: Inventeringsteknik och populationsprognoser för vildsvin (Sus scrofa) i Sverige 2009: 500 000 SEK, 2010: 450 000 SEK.

Johansson, Maria: Allmänhetens rädsla för varg och björn 2009: 600 000 SEK, 2010: 500 000 SEK, 2011: 400 000 SEK.

Kjellander, Petter: Konkurrens mellan stora växtätare: exemplet rådjur -dovhjort 2009: 800 000 SEK, 2010: 800 000 SEK, 2011: 800 000 SEK.

Persson, Inga-Lill: Hjortdjurens påverkan på biologisk mångfald, ekosystemprocesser och vilt 2009: 200 000 SEK.

Persson, Jens: Det Svenska Järvprojektet - ekologi och bevarande 2009: 1 000 000 SEK.

Sand, Håkan: Livskraft, predator-bytesdynamik, ekosystemeffekter hos varg i Skandinavien 2009: 2 177 000 SEK, 2010: 2 211 000 SEK, 2011: 2 211 000 SEK.

Sandström, Camilla: Förändrade rovdjursattityder - utmaningar och drivkrafter. 2009: 400 000 SEK.

Sjöberg, Kjell: IUGB 2007 - uppföljning och avslut. 2009: 13 000 SEK.

Sjölander-Lindqvist: Innovativa förvaltningsstrategier: Rovdjurspolitikens lokala förankring. 2009: 600 000 SEK, 2010: 600 000 SEK, 2011: 600 000 SEK.

Swenson, Jon: Skandinaviska Björnprojektet. 2009: 1 500 000 SEK, 2010: 1 500 000 SEK, 2011: 1 500 000 SEK.

Naturvårdsverket beslutar enligt rekommendationer från Vetenskapliga kommittén för viltforskning att bevilja medel till ovanstående forskningsansökningar under förutsättning att regeringen anvisar erforderliga medel ur Viltvårdsfonden.

Prioritering vid bevarande av arter

Forskningsrådet Formas ger ut en intressant serie böcker om aktuell forskning, Formas Fokuserar. Jag brukar köpa de som på något sätt berör ämnen jag är intresserad av, vilket de förhållandevis ofta gör så jag misstänker att jag i grunden satsat på fel utbildning ;-)

Jag tänkte nu referera och kort diskutera effekten av en intressant och tänkvärd artikel av Mårten Bendz i boken Bevara arter - till vilket pris?

Grundfrågan i Bendz artikel är vilka arter som behöver bevaras och hur detta skall göras. Grundtanken är att man inte kan gapa över allt, Sverige behöver inte ta ansvar för att alla arter skall bevaras. Ja Bendz skriver faktiskt att: Det svenska arbetet med artbevarande är överambitiöst och medför orimliga samhällskostnader. Det rådande arbetssättet är ineffektivt. Snarare anser Bendz att Sverige skall ta ett stort ansvar för de hotade arter som enkom finns här.

För att prata lite siffror. I Sverige finns ca 4000 arter som löper risk att försvinna, av dessa är 1700 direkt hotade! Det säger sig självt att vi inte kan skydda alla, frågan är hur många människor det över huvud taget finns som förmår identifiera ens de 1700 hotade arterna ens med hjälp av handböcker.... Många av de arter som är hotade i Sverige är invandrade söderifrån och befinner sig på gränsen till sin klimattålighet, de är med andra ord dåligt anpassade till vårt klimat. Visst, flera av dem må vara akut hotade, men bara på våra breddgrader. Behöver de verkligen räddas aktivt om det finns livskraftiga stammar på andra håll?

Bendz tycker inte det. Snarare förespråkar han att särskilda svenska ansvarsarter skall identifieras. Det är arter som Sverige skall satsa ordentligt på att bevara eftersom ingen annan gör eller ens kan göra det! Efter en genomgång av de ungefär 1600 mest hotade arterna har Bendz identifierat 37 arter som bara finns i Sverige, dvs potentiella ansvarsarter. 82 arter som delas med våra närmsta grannländer och 256 internationellt hotade arter. Av de övriga arterna i den 1600 arter stora urvalsgruppen finns det stora livskraftiga stammar någon annan stans.

Resonemanget är intressant och relevant. Givetvis menar inte Bendz att de arter vi saknar ansvar för skall utrotas eller så, det skall bara inte satsas orimliga pengar på en art som finns i stora mängder annorstädes. Tanken är intressant, men jag tror inte att den tagits upp till diskussion på allvar på vare sig myndighetsnivå eller i den biologiska och ekologiska forskningen utan främst förbigåtts med tystnad.

Det jag tycker att man kan kritisera är att det kan finnas unika stammar av en art på en plats, stammar som har lite andra egenskaper än stammen i övrigt. Detta tas det inte hänsyn till i Bendz tankemodell.

För man över modellen på den svenska vargstammen inser man att den inte hamnar i kategorin ansvarsart eftersom det internationellt finns ungefär 250.000 vargar, då är en stam på sisådär 250 djur en fjärt i en bubbelpol. Vargarna i Sverige är för övrigt inte unika utan en sentida avlöpare av den ryska stammen, en avlöpare som utgår ifrån endast TRE(!) individer. Har dessa ur ett internationellt perspektiv stort bevarandevärde?

Jag anser att situationen hade varit fullständigt annorlunda om inte den skandinaviska vargstammen utrotats för lite drygt 30 år sedan, utrotandet innebar att en specifik genentisk variation av vargen försvann. Vilket är skamfullt! Men att hävda att dagens vargar har ett internationellt högt genetiskt bevarandevärde är faktiskt lite korkat....

Var skulle vi landa om den svenska rovdjursstammen analyserades utifrån Bendz tankar? Jag kan tänka mig att vargen skulle nedprioriteras. Hur björnen och järven skulle hanteras vet jag inget om, däremot misstänker jag att den nordiska lodjursstammen skulle prioriteras högre. Fjällräven, en väldigt fin lite gynnare, skulle nog nedprioriteras vilket jag personligen tycker är synd men förstår det rationella i....

Vargskydd

Aftonblandet rapporterar om en episod i Norge där en skolpojke möter en grupp vargar på vägen hem. Han drar igång heavy metal på sin iPhone och vargarna ger sig av. Jag vill se den länsstyrelse som beviljar bidrag till en stor ljudanläggning i hagarna i syfte att skydda tamdjuren mot vargar...

Generellt sett är vargar inte farliga för människor, men i likhet med de flesta djur så kan de bete sig aggressivt när de blir trängda. Det kan även finnas individer med ett avvikande beteende. Eftersom jag tidigare fått raljerande kommentarer kring när en människa senaste dödades av varg kollade jag lite snabbt vad jag kunde få fram för uppgifter. Jag hittade två västerländska fall för de senaste fem åren. Dels en student som dödades av vargar i Saskatchewan i Kanada. Och dels en kvinnlig lärare som dödats av vargar i Alaska. Sedan finns det spridda uppgifter om att framför allt barn dödats i olika delar av forna Sovjetunionen, men eftersom inga av dessa har en officiell källa typ nyhetsförmedling eller liknande, har jag valt att inte lyfta fram dem.

Film: Hur en utomjording tar jägarexamen

Jag har alltid varit svag för Science Fiction. Har läst massor och sett en hel del, i gymnasiet roade jag mig för övrigt att skriva recensioner till SFSFs medlemstidning (SFSF= Skandinaviska Föreningen för Science Fiction), men det är över 20 år sedan nu, strax efter det att Predator (Rovdjuret) kom på film. En riktigt våldsam och nervpirrande monster SF rysare som utspelar sig i någon slags mellanamerikanske djungel där Schwarzenegger leder en black op. Men Schwarzeneggers team är inte vad knarkrebellerna är rädda för, de är rädda för något värre. Det visar sig att detta "värre" är en utomjordisk jägare som är på besök i djungeln för att, just det, jaga. I filmen får man intrycket av att det rör sig om en ren nöjesjakt, men som man förstår av senare filmer är jakten en fullt ut integrerad del av dessa utomjordingars kultur.

I den snart 10 år gamla Alien vs Predator får man en förklaring till utomjordingarnas beteende. Men först storyn. Utomjordingarna använder olika platser på jorden som en slags jakthägn. Man föder upp andra, våldsamma, utomjordingar "Aliens". Människorna är då inget annat än värddjur för att föda upp bytesdjur....

I AVP har en expedition skickats till Antarktis. Man har fått indikationer på att det under isen finns en pyramid från en okänd civilisation. När expeditionen anländer visar det sig att man lurats dit för att det behövs värddjur. Och visst, snart exploderar bröstkorgar på vanligt maner och rutan fylls av HR Gigers Alienmonster. Men inte nog med det. Plötsligt börjar utomjordiska jägare dyka upp, tre är de.....

Efter ett tag visar det sig att de tre utomjordiska jägarna är på plats för att genomgå en rite de passage, dvs en övergångsrit för att bli fullvärdiga medlemmar i predatorernas samhälle. Typ jägarexamen.... Hur det går skall jag inte orda om då det kan förstöra lite a upplevelsen. Men för att vara en ny twist på en story som man vänt rätt många gånger på så tycker jag att filmen är helt OK. Men den ursprungliga Predatorfilmen har mer nerv, de flesta av filmerna i Alien-kvadrologin likaså. Hur som helst, den är sevärd om man gillar monsteraction....

Film: Om en blasé storviltjägare

The Most Dangerous Game är den första filmatiseringen av en novell av Richard Connell vilken bär samma namn. Storyn är enkel. Den ryske greven Zaroff är storviltjägare, men efter att ha fällt alla farliga djur i världens fyra hörn så började han tröttna. Tills en dag, då han likt professor Baltazar, kom på en lysande idé. Han skall börja jaga människor. För människan måste vara jordens farligaste djur....

Sagt och gjort. Zaroff köpte en liten ö och såg till att ett och annat skepp gick i kvav utanför ön. De överlevande gödde han upp och tränade innan han tog ut dem på nattliga jaktäventyr. Huvudena hamnade i hans trofé-rum....

Bob Rainsford är en annan storviltjägare, som sett till att hans jaktturer förevigats i bokform. Dessvärre går hans yatch på grund utanför en liten ö och bara Rainsford överlever. Naturligtvis är det Zaroffs strand som han kravlar sig upp på....

Zaroff blir lycklig över att få sällskap av en själsfrände. Men Rainsford är storviltjägare och inte mördare, vilket naturligtvis leder till en jakt som bara kan sluta med att den ene dör.

Filmen är charmig och ganska spännande. Man känner ganska ofta igen sig, kulisserna är nämligen återanvända från originalinspelningen av King Kong. Flera av skådisarna har också återanvänts. Troligen spelades denna in direkt efter King Kong, men gavs ut före King Kong eftersom man inte behövde arbeta lika länge med trickfilmning och animationer. Ett juste exempel på gammal hederlig action som kanske är snäppet för våldsam för att klassas som matiné. Filmen rekommenderas, den är klart mycket bättre än sentida efterföljare så som John Woos Hollywoodregidebut Hard Target!

Regi: Irving Pinchel, Ernest B Schroedsack
I rollerna: Joel McDrea, Fay Wray, Leslie Banks, Robert Armstrong
Inspelad: 1932

Jakt på film

Jag älskar film. Jag har sett mycket film genom åren och ser fortfarande ungefär en film per kväll. Det är onekligen så att jag ramlat på en hel del skojiga filmer som på ett eller annat sätt har med jakt att göra.

Jag kommer härefter att emellanåt skriva några rader om sådana filmer. Kanske kan det ge tips, kanske avskräcker det och kanske kan det få läsaren att se om en film med nya ögon.

Träffbildstest

Jag gjorde ett litet test av mig själv igår. Tog fram minn Anschütz i kaliber 22LR och en ask ammo. Satte upp en tavla av den typ som används i månadstävlingen på Jaktsnack. Min tanke var att se hur jag kunde hålla samman en serie på 50 skott avfyrade så snabbt jag förmådde. Avståndet var 50 meter och jag sköt liggande med benstöd. För att förenkla omladdningen använde jag ett 10-skottsmagasin. Ammon var Remington Thunderbolt, dvs en höghastighetsammo som givetvis har en något större spridning än subsonicammo.

Längsta avståd centrum-cenrum blev ungefär 70 mm, ränkar jag bort 3 slängskott så kom "serien" ner på 52 mm. Eftersom jag medvetet stressat tempot och det rörde sig om såpas många skott kanske man kan vara hyfsat nöjd, men nej, nu satt 20% av skotten utanför 9-an så nöjd är jag inte. Vi får väl se om jag övar lite mer skytte på detta vis eller om jag skall koncentrera mig på att träna förstaskott, rent ajktligt är det ju trots allt dem som är avgörande.

Recension: Vilt, människa, samhälle

Vilt, människa, samhälle. Redaktörer: Kjell Danell & Roger Bergström. ISBN 978-91-47-09418-9. Liber förlag 2010.

Boken Vilt, människa, samhälle är en diger lunta på ca 320 sidor i 4-färg med hårda pärmar. Den spänner över ett stort område, men allt relaterar till relationen vilt - människa/samhälle. Boken innehåller 18 kapitel författade av ett 30-tal av våra främsta forskare på området (t.e.x veterinärer, jurister, ekologer, jägmästare). För att visa bredden i boken kan jag lika gärna återge samtliga kapitelnamn:

1. Inledning
2. Viltet
3. Viltpopulationernas storlek
4. Viltpopulationer och deras dynamik
5. Populationsekologi - tre exempel
6. Genetik
7. Viltmiljöer
8. Viltet i ekosystemet
9. Viltet i samhället
10. Viltet och människan
11. Det organisatoriska ramverket
12. Det juridiska ramverket
13. Viltförvaltningens teoretiska grund
14. Adaptiv förvaltning
15. Åtgärder - det juridiska ramverket
16. Åtgärder - beskattning
17. Åtgärder - öka vilttillgången
18. Åtgärder - minska viltskador

Av kapitelrubrikerna kan man se att boken handlar om det mesta som är av relevans för jakt och vilt förutom just det jaktliga momentet (inklusive vapen och omhändertagande av bytesdjur).

Den relevanta fråga i detta fall, för denna bloggens läsare är:
Vad har en jägare för nytta av en bok som den här?

Svaret är egentligen rätt enkelt:
För att bättre förstå det man älskar att syssla med!

Boken är ingenting för den nybakade jägaren. Det är snarare en bok för den jägare som kan räknas som etablerad och som kanske börjat fundera lite över hur saker och ting hänger ihop och kanske börjat ge sig in i debatten om jakt ute i samhället (media). För det är i det sammanhanget boken fungerar bäst. Den presenterar kopiösa mängder fakta, data och statistik på ett överskådligt och förståeligt sätt. Data och statistik som man t.ex. kan ha användning för i dagar som dessa då jaktens legitimitet diskuteras på bred front i och med licensjakten på varg. Faktiskt upptäcker man att t.ex. Svenska Jägareförbundets debattörer använder precis det dataunderlag och den forskning som presenteras i boken i sin argumentation. Och naturligtvis, såväl Fredrik Widemo som Torsten Mörner finns med bland bokens författare, men de har anlitats utifrån sin vetenskapliga expertis (docenter) inte i egenskap av representanter för Svenska Jägareförbundet. Det är även en bok man kan delläsa om man funderar över hur man på bästa vis skall förvalta viltet på sin jaktmark.

Boken är därför mycket läsvärd, men hur läsbar är den?
Det är inte någon bok man sträckläser. Inte heller en bok man slöläser. Den kräver koncentration. Men det beror inte på att språket är svårt. Det är det egentligen inte, det är snarast beroende på att boken är så oerhört faktaspäckad vilket gör den en aning svårsmält för intellektet. Däremot gör ett omfattande index bak i boken att den lätt kan användas som uppslagsbok.

Jag tycker att det är en bok att investera i. Det är en bok som man, om man är intresserad av att öka sin förståelse för vad jakt egentligen är, kommer att ha mycket glädje av. Enligt bokfynd.nu så kan man köpa boken till bäst pris på Bokus - 331 kr ink frakt.

Avslutningsvis vill jag karaktärisera boken med tre ord:

• relevant
• faktaspäckad
• aktuell

(Tack till Liber AB för recensionsexemplaret av boken)

Viltvård

Viltvård hör alla årstider till, men under vintern görs det kanske främst genom utfodring. Mitt jaktlag har något dussin foderautomater ute på olika platser i jaktmarken. Därtill gör flera av oss som bor i området vad vi kan. Ensilagebalen på bilden har grannen ställt ut. Då den står i trädbrynet förstår den skarpsynte läsaren att vi inte har någon fast lodjursstam i området.



En annan granne, även han medlem i jaktlaget, har gallrat delar av sin skog. Bilden här ovan visar ett parti med framför allt löv.

Att det skotten och barken på de gallrade lövträden är eftertraktat foder för viltet har vi märkt. Om inte vintern smäller till och blir supersträng så hoppas jag att jag efter grannens gallring inte skall behöva fälla fler aspar. Jag kommer att ha tillräckligt mycket jobb att reda ut de som redan ligger på mina marker....

Hundträning

När vi gick förbi grannen så var hundträningen i full gång. Grannen har tre tollare, apporterande fågelhundar med andra ord. På plats var även ett par tre jaktlabbar. Såg kul ut, fick känslan av att det var ganska grundläggande träning som bedrevs.

Domherrar

Domherrar såg jag idag, de hör vintern till. Riktigt kul och grann fågel.

Det artar sig i fjällfrågan

Igår beslöt miljö och jordbruksutskottet att ge regeringen i uppdrag att återställa paragraf 3 i rennäringslagen till dess lydelse anno 2007, dvs innan alla EU-medborgare fick fritt tillträde till jakt på statens mark i fjällen. Eftersom jag är svensk medborgare och därmed delägare i statens mark i fjällen så tycker jag att det är en bra vändning. Inte minst som jag har en andel i en fjällstuga men inte kunna utnyttja densamma för ripjakt, kanske kan det bli ändring på detta nu!

Enda smolket i bägaren var att oppositionen lyckades få igenom detta mot alliansen endast med stöd av SD...

EU, hot och mediabrus

I studio 1 igår intervjuades Andreas Carlgren och en representant för EUkommissionär Potocnik. EU kommer av allt att döma ställa Sverige inför rätta till följd av jakten. När vi ändå är inne på radiokan jag rekommendera alla att lyssna på BBCs intervju av Fredrik Widemo (Svenska Jägareförbundet). Veronica Ekström (MP) argumenterar i en lång debattartikel i SvD för att Sverige skall fällas i frågan, en väldigt onyanserad debattartikel som jag ser det.

Jag vet inte hur ofta Strömstads Tidning kommer ut, men igår publicerades en artikel om vargjakten i området. Dels beskrevs jakten och dels lyftes en motaktion fram. Motaktionen verkar ha gått ut på att skrämma bort varg från ett område i vilket jakt planerades. Aktivisterna förfaller komma från Norge, de uppges ha fällt trän och tjuvfiskat i anslutning till sitt läger. Uppgifter om att jägare utsatts för hot fortsätter att dyka upp bland nyheterna, dock på ganska undangömda platser. Om media väljer att rota i det så kommer man att hitta mycket att rapportera om, men det verkar inte vara den stora nyheten just nu...

Det mediala bruset handlar framför allt om vargjakt just nu, men i t.ex. Värmlands Folkblad tas andra nyheter upp. I Östmark har ett jaktlag anmälts för att ha skjutit mer älg än licensen tillät dessutom på grannmarken.

Möjlighet att maila EU kommissionär Potocnik

Svenska Jägareförbundet har lagt upp en mailfunktion på sin hemsida genom vilken man kan maila ett färdigskrivet och formulerat brev till EU kommissionär Potocnik. Brevet argumenterar för att möjligheten att bedriva licensjakt på varg även fortsättningsvis skall kunna utnyttjas i Sverige. Denna handling är ett direkt svar på Svenska Naturskyddsföreningens dito genom vilken man kan protestera mot licensjakten.

Jag har valt att enbart sätta etiketten politik på detta inlägg då det är politisk lobbying som det handlar om, inte vargjakt i sig.

Månsken

Två kvällar i rad har det varit molnfritt och månsken. Ett fenomenalt ljus. Har varit ute en sisådär enåenhalv respektive två timmar dessa kvällar. Men det har inte gett någon räv vilket jag egentligen tänkte mig. Däremot hörde jag första kvällen kattuggla vilket är rätt vanligt här. Andra kvällen hörde jag pärluggla och hornuggla. Hornugglan tror jag inte att jag har lagt märke till tidigare här i trakten så den var en riktig bonus.

Projekt Remington 700 ADL make over pt 2

Hade några minuter över nu efter middagen. Ungarna kikar på Toy Story och jag satt på golvet med en skruvmejsel. Efter lite meckande fick jag loss de fasta riktmedlen. Får se hur jag fyller igen skruvhålen, de tillhörande skruvarna är något för långa.... Pipan funderar jag på att kapa så att båda skruvhålen fimpas. Sedan har jag funderat lite till på kolven. Den känns rätt OK, är lika hög som den obearbetade jag har stående men väldigt mycket lättare. Kanske börjar jag med att se över den befintliga kolven... I så fall tar jag väck lacken för den gillar jag inte, sedan oljar jag den. Ev betsar jag den i en väldigt mycket mörkare nyans men det får vi se. Plastbäddning och friläggning av pipan är i så fall givna moment. Men vi får se.... För övrigt beställde jag en picatinnyskena så weaverklackarna kommer jag antagligen att fimpa.

De skjutna vargarnas hälsa

SVA har börjat släppa information om de vargar från årets vargjakt som man hittills obducerat. ATL rapporterar att:

• En av honorna var angripen av skabb.
• En hane hade bara en testikel i pungen, den andra låg kvar i bukhålan, eventuellt ett inavelsrelaterat problem.
• En individ hade ett kraftigt överbett, eventuellt ett inavelsrelaterat problem.

EDIT: det finns ett inslag på SVT med en intervju med en veterinär som obducerar skjutna vargar.

Nytt projekt: Remington 700 ADL make over

Igår hämtade jag mitt nya projekt från vapenaffären. En Remington 700, världens vanligaste jaktvapen! Vapnet är i kaliber 30-06 springfield och av modellen ADL, dvs den har fast magasinsbotten. Det är välhållet och ungefär 30 år gammalt.

Vad har jag då tänkt göra med vapnet i fråga? Jo det skall bli ett jaktvapen optimerat för pürchjakt och vildsvinsvak. Kalibern är vald därför att utbudet av köpeammo är synnerligen stort, jag handladdar som sagt var inte.

Det jag tänkt göra med geväret är:

• Ta bort de fasta riktmedlen.
• Korta och kröna om pipan.
• Skaffa antingen rekylbroms eller ljuddämpare.
• Se över trycket, det är rent men hårt.
• Skaffa en ny kolv, vet inte riktigt om jag skall köra en klassisk rak kolv eller en "taktisk".

Med lite tur är vapnet färdigt i god tid till bockjakten i augusti.

Var finns respekten för andra människor och demokratiska beslut?

Härom dagen klev en kvinnlig vargskytt i Örebrotrakten fram i media med namn. Det skrevs om henne på Jägareförbundets hemsida. Hon blev omedelbart hotad. Kikar man i gästboken på hennes hemsida så kan man läsa rätt mycket obehagligt, det obehagliga börjar ungefär vid gästboksinlägg 272.

Enligt uppgift har skytten gjort en polisanmälan, åtminstone avseende hotfulla telefonsamtal. Hon har mitt fulla stöd, hon har inte gjort något fel!

Hade vargen skjutits i samband med illegal jakt hade jag förstått protesterna och tyckt att de var motiverade, men i dagsläget har vargen skjutits legalt baserat på ett regeringsbeslut. Då är det inte OK att hotas (att hoppas att någon dör på samma sätt som vargen är t.ex. ett tydligt hot) på det vis som görs i gästboken. Vill man protestera får man gå demokratiskt till väga, utnyttja media för att sakligt argumentera för sin sak. Men det där att vara saklig är svårt då en väldigt stor del av sveriges befolkning nu bor i städer och saknar direkt kontakt med djur och natur och därför baserar sina åsikter på känslor snarare än erfarenheter. Men det är OK, dessa får också uttrycka sin åsikt, en åsikt som väger lika tungt som min därför att det är en demokrati vi lever i. Men att hota någon som gör sig offentlig efter en demokratiskt beslutad handling med bred majoritet i riksdagen är fel och fullständigt förkastligt.

Min stilla undran är var övrig media håller hus. Varför skriver man inte om hoten? Varför är det bara jaktpressen som lyfter fram detta demokratihot?

Utedag

Var ute hela dagen idag.

På förmiddagen var jag ute i Kungsbackatrakten och kikade på ett område som Skanska skall exploatera. Min arbetsgivare är intresserad av att lägga ett anbud på arbeten i området och därför stack jag dit för att få ett direktintryck av platsen. I området fanns för övrigt väldigt mycket rävspår, men även vildsvin och rådjur.

Lunch kunde jag för en gångs skull äta tillsammans med min kära hustru. På eftermiddagen var jag i Varbergstrakten och kikade på lite vindkraftverk som varbergs energi håller på att uppföra.

På vägen hem gick resan via Skene Järn. Där hämtade jag ut en Remington 700 ADL i 30-06, en bössa som jag skall bygga om lite och optimera för kommande pürchjakter och vildsvinsvak. Jag lär återkomma med jämna mellanrum till bössan och hur den utvecklas. Passade på att köa ett extra 5-skotts magasin till min CG 2000 när jag ändå var i butiken.

Ammo

Till och från har det bubblat kring idén att förbjuda bly i ammunition. Vi vet ju alla att man inte får använda blyhagel när man jagar i våtmarker och stränder. Det har provats en del ersättningsmaterial för kulvapenammo. ATL rapporterar att det norska försvaret nu funderar på att förbjuda blyfri ammunition då många soldater insjuknat i zinkfeber efter skjutövningar. I Tyskland har delstaten Brandenburg ett förbud mot blyfri ammunition sedan sisådär 5 år.

Vi får väl hoppas att något blyförbud inte blir aktuellt. Visst är bly farligt, men i fast form är det tämligen beständigt och läcker mycket lite till omgivningen. Värre var det när bensinen var blyad....

Trevliga observationer från bilen

De två senaste dagarna har jag gjort ett par trevliga observationer från bilen på väg hem.

Igår såg jag en bländande vit skogshare springa över vägen precis där min mark börjar, dvs halvannan km in i vår jaktmark. Vi har vid några tillfällen satt ut skogsharar för att stärka stammen. Vi har en inbiten harjägare i jaktlaget, han tränar ofta sin schillerstövare på markerna. Det är han som är drivande vad gäller utsättning. Varje höst brukar han åka norröver någon vecka för just harjakt.

Idag såg jag för första gången sedan strax före jul dovvilt igen. Det rörde sig om två grupper. Dessvärre inte inne på våra marker utan ett par km väster därom.

Slutligen en liten uppmaning, tag det försiktigt med skadeskjutna rävar. De kan vara farligare än man tror...

Insiktsfullt om naturen

Natalia Kazmierska hade en väldigt välskriven krönika Aftonbladet idag. I den diskuterades lite av vargförespråkarnas retorik.

Detta, är leva i symbios med naturen. Kort sagt innebär det att man betraktar rovdjur som jägare och behandlar naturen med respekt, som en jämlike.

Men det gör inte vargkramarna.

Deras föreställning om vargen påminner snarare om hur biologismen ser på ”kvinnan” – som ett vackert, skört och oskuldsfullt väsen.

Det sägs ofta att jägarlobbyn lever i en fantasiföreställning om den livsfarliga ulven. I själva verket är det gråbens­romantikerna som hänger i trollskogen.

I vargdebatten pratas det hjärtskärande om föräldralösa vargbebisar och om likheterna mellan vargflockar och kristdemokratiska kärnfamiljer.

Några egentliga argument för bevarandet finner inte Natalia. Hon framhåller det som jag också tycker är så viktigt att hålla i bakhuvudet när man diskuterar, pratar eller tänker varg:

Arten är inte utrotningshotad, bara rödlistad just innanför detta lands gränser. Vargen själv struntar fullständigt i om den är ”svensk” eller befinner sig i bortre Karelen.

Krönikan är kärnfull, hyfsat personlig och rätt skarp.

Rovdjur i retrospektiv

Så här i tider då nyhetsrapporteringen kretsar kring vargjakt kan det vara kul att plocka fram lite historiska uppgifter om jakt på stora rovdjur. Bilden ovan är väl värd att begrunda, den finns i en relativt nyutkommern bok från Naturvårdsverket. Själva bilden finns för övrigt utlagd på Naturvårdsverkets hemsida.

EU och alfahannar

Två teman går igen i det senaste dygnets skriverier om vargjakten. Dels EUs granskning av den svenska vargjakten och dels att flera Alfadjur skjutits. Det gemensamma dessa faktorer har är att det är alfahannarna som står i centrum.... Men i de flesta fall har EU lyfts fram i rubriksättningen medan fler spalt-mm använts till att skriva om problemet med att alfadjur skjutits.

EUs miljökommissionär Potozink verkar nu gå vidare med sin anmälan mot Sverige för vargjakten. Gunnar Glöersen kommenterar det hela på Jägareförbundets blogg med den intressanta slutklämmen:

Nu, när vi inlett 2011 års vargjakt, skriver kommissionären “The actions of the Swedish authorities leave me with little choice other than to propose to the Commission that it begin formal proceedings against Sweden for breach of EU environmental law.”

Det betyder, som jag ser det, att EU-kommissionären Janez Potocnik menar att vargjakten 2010 hade varit ok, om vi inte hade jagat 2011! Trots att det är vargjakten 2010 som EU skall pröva. En gång är således ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket!

Vargforskare Olof Liberg refereras i de flesta dagstidningarna idag. Han påpekar det olyckliga i att just alfadjur i så stor utsträckning fällts vid vargjakten. Jag roade mig med att kika på uppgifterna på SVA om fällda vargar 2011 och fick fram följande, 6 honor har fällts, desssa väger alla 36-40 kr, 9 hanar har fällts dessa väger mellan 28-51 kg vilket antyder att vuxna tikar skjutits medan såväl unga som gamla hanar fällts.

För övrigt: artiklarna i de olika tidningarna har alla samma källa, nyhetsbyrån TT, små rdaktionella ändringar har gjorts men någon egen journalistisk insats har endast i undantagsfall gjorts.....

I den västgötska lokal och regionalmedian är det den återupptagna vargjakten i regionen som lyfts fram. Den tik i Färgelanda som besköts lämnade förvisso blodspår efter sig, men dessa har avfärdats som löpblod snarare än sårblod.

Artikelkorr

Jag fick just hem korr på en artikel jag skrivit till tidningen Åter.

Långfärdsskridskor - en studie i enfald!

Jag har åkt en hel del långfärdsskridskor genom åren. Har två olika par, det yngsta är kanske 10 år gammalt. Båda paren baseras på pjäxor med 75 mm framstickande sula/tunga. När jag var ute senast insåg jag att jag numer får så in i helvete ont i fötterna av mina skridskokängor/pjäxor. Jag har därför kikat lite efter ett par nya, för någon vecka sedan på XXL och idag på Naturkompaniet (som ligger tvärs över gatan från mitt kontor). Givetvis hade de inget inne, för idag är det helt andra bindningstyper och pjäxor som gäller. Men de kunde beställa. 2599 kr kostar de då.... Det var dyrt sa jag, jag får fundera på saken. Sedan gick jag...

Djävla prylhysteri!

Älgflugornas Herre är: Veckans pappa!

Jag är veckans pappa på finska Pappa bloggen!

TV4

Bra debatt på TV4 mellan Jägareförbundets Daniel Ligné och Rovdjursföreningens Ann Dahlerus.

Mer bilder från GNM

Tam räv.
Här kan vi snacka om att man ger bytesdjuret en hedrande behandling. Att gå till fotografen och fotas i ateljé var inte billigt förr heller....
Väldigt bra att detta fångstredskap för räv förbjudits!


Jag kan inte låta blir, här kommer ett par bilder till från Naturhistoriska i Göteborg. Bilderna är länkade från deras digitala bildarkiv, titta och njut! Temat denna gång är för övrigt rävar,

Politisk hetta drabbar jägare

Rubriken kunde avsett den pågående vargjakten. Det gör den inte. Istället avser den den grupp av jägare från Svenska Jaktresor som befinner sig i Tunisien och härom dagen blev angripna av en mobb och rånade. SvD rapporterar om det hela. (Egentligen skulle det jagas vildsvin)

Uppdatering: Idag måndag rapporterar i princip all media om det hela. DN rapporterar att det rörde sig om ett bråk som följde på att man vägrat betala mer än det överrenskomna priset efter en taxiresa, föremål (bland annat 1 vapen) och pengar till ett värde av 40-50.000 stals. Det flyg man egentligen skulle tagit hem var inställt, så jägarna fick stanna ett tag till varefter olyckan skedde. Beroende på vilken tidning man läser så var jägarna antingen 12 eller 13 till antalet. Såväl polis som militär verkar ha varit inblandade och var för sig gripit/kvarhållit svenskar, det hela är lite svårt att få rätsida på eftersom tidningsartiklarna spretar och antagligen korsrefererar utan att uppge detta....

Ingen rackelhane direkt men bra nära

Jisses vilken korsning! Den finns utställd på Naturhistoriska Museet i Göteborg. Jag hade faktiskt ingen aning om att det gick att korsa fasan och tamhöna!

En guldgruva

Idag var vi på Göteborgs Naturhistoriska museum med ungarna. Det brukar vara uppskattat, så ock idag. Pågen (4 år) sprang mest omkring och njöt bland alla besökare, hojtade titta en elefant eller titta på valen osv. Tösen (6 år) varextremt vetgirig, hon ställde 100 frågor vid varje monter. Så när grabben rundade valen för elfte gången var tösen bara 8 montrar in i museet....

I början av museet fanns en liten utställning med bilder ur museets samlingar. Bilderna var fina men fullständigt utan sammanhang. Lite synd, jag hade gillat om bildernas egen historia lyftes fram, speciellt om de hade med de uppstoppade djuren på museet att göra.....

Hur som helst, detta gjorde att jag fick upp ögonen för museets digitala bildsamling till vilken jag länkat ovanstående bild....

Sansat tonläge

Efter att lite snabbt ha scannat av tidningarnas artiklar om gårdagens vargjakt är mitt intryck att tonläget är hyfsat sansat. GP beskriver i korthet att vargjakten avslutades vid lunch pga vädret, snön gjorde att det inte gick att hitta nattens spår. I Aftonbladet raljerar Jan Guillou på vanligt maner, denna gång om de motiv Carlgren anger till vargjakt. SvD håller sig saklig, att man haft reportrar på plats i skogen gör man sak av men man utvecklar inte potentialen i att skildra hur det är på pass.

Själv skall jag och resten av familjen nog åka till Göteborgs Naturhistoriska Museum, det passar en regnig och moddig dag som denna. Inte minst är jag sugen på att se den nya fotoutställningen Handplockat som hade vernisage igår.

Uppdatering, har ingen lust att fylla på med fler poster om vargjakt så jag uppdaterar denna istället: Vargjakten är nu avslutad i flera områden, bland annat Dalarna (där flest jägare bojkottat vargjakten) och mitt hemlän Västra Götaland. ATL rapporterar att jakten gått "lugnare till" än i fjor, Älgflugornas Herre misstänker att den då kommer att uppfattas mer positiv och jagarna mindre "blodtörstiga".

Jaktknivar

Två knivar som sitter i mitt ena par jaktbyxor. Den övre är en sticktångekniv och den undre en fulltånge. I båda fallen har jag köpt blad som jag sedan skaftat och gjort knivskidor till. Den övre kniven har ett skaft av älghorn och flammbjörk. Den nedre är i rötad björk med nitar av slipat rådjurshorn. Fulltångekniven har ett blad som inte är tillräckligt hårt härdat utan tappar skärpan fort. Dessa två knivar var bland de kanske 20 första jag gjorde, därefter har jag smitt mina egna blad, men dem återkommer jag till.

Vargjakt - ögonblicksbild

Från SVAs hemsida, ögonblicksbild nu efter lunch.

Då har det börjat...

...allmänhetens jaktsäsong på jägare. Men med lite tur och en stor portion sunt förnuft så får vi hoppas att all potentiell kritik kommer på skam.

Till kaffet idag läste jag GöteborgsPosten. Hela fyra artiklar handlade om jakt. Stefan Edman hade en krönika på ledarsidan, därefter två relativt sakliga och neutrala artiklar om vargjakten som startar idag. Slutligen, under "namn", var det en intervju med en kvinna som fyller 50 idag. Hon berättade om sitt jobb, sjuksköterska, och fritidsintressen. Intressena var salsa och jakt! Bra jordnära resultat.

DN har en artikel med rubriken Vargkonflikten extra svår i sverige. Skulden läggs till stor del på oss jägare och den svenska jakttraditionen med lösdrivande hund. Att göra en koppling till den unika folkliga förankringen jakt har i sverige - jakt som en viktig del av vårt kulturarv - görs inte.

Expressen skriver givetvis om vargjakten. Där fick jag nästan flest träffar när jag googlade, men den artikel jag fastnade för är den där det påstås att ungefär 7000 jaktledare anmält sitt intresse. Lite koll får man väl begära att de journalister som skriver skall ha. Eller är det fö rmycket begärt?

SvD basunerar ut att de har journalist på plats som bevakar jakten i Hofors. Hmm Hofors? Jag har nog varit på skidläger där ett par vändor tror jag. I min frisksportiga ungdom! I en annan artikel kommenteras den förestående rättsprocessen som EUs miljöminister driver fram.

Sveriges radio har en kort artikel med en jägare som beklagar sig över hur långtråkig vargjakt kan vara.

När detta blogginlägg skrivs så har en första varg påskjutits, i Dalarna. Vi får innerligt hoppas att den inte skadeskjutits utan det eftersök som snart inleds blir ett dödsök!

Bra radiointervju och mindre nyanserad debattartikel

Idag vid fyratiden sändes ett bra inslag om vargjakt i P1. Rekommenderas varmt!

Mindre bra var dessvärre SNF-ordföranden Mikael Karlssons debattartikel i Aftonbladet. Han har missat det som så tydligt framhölls i radioinslaget, vargproblemet är egentligen inte biologiskt utan socialt. Att då dra till med rubriken "Husses bil farligare än vargen för jakthunden" är knappast ett konstruktivt inlägg i en debatt om man har konsensus om idéal.

Hot om aktioner

För några dagar sedan skrev jag några rader om rapartisten Follow him to the end of the desert som tillsammans med andra militanta vargaktivister planerar att störa vargjakten. Idag har fler media tagit fasta på detta och har inslag om honom. SvD beskriver det hela och har pratat med rovdjursföreningens generalsekreterare Anna Dahlerus som tar avstånd från så extrema åtgärder. Även TV4 ger rapparen mediautrymme. Tyvärr har jag också gjort det, jag har till och med tagit mig tid att lyssna lite på Follow him.... på spotify. Trots att jag periodvis lyssnat en del på rap så väckte Follow him.. inga som helst musikmässiga känslor. Inget jag kommer att lyssna på igen.

FN: sverige har förmycket rovdjur!

ÖP refererar en FN-rapport där sverige får kritik för att det finns för mycket rovdjur i landet och att dessa förhindrar vår enda ursprungsbefolkning från att leva sitt traditionella liv/kultur. Intressant att sätta i perspektiv till EU-s kritik av Sveriges jakt på stora rovdjur.

Säger som DiLeva: Vem skall man tro på?

Märklig frågeställning....

....på Radio Siljans hemsida. Eller kanske snarare så att jag tycker att svarsalternativen genom sina bisatser blir helt omöjliga. Döm själva:

Är det rätt att jägarna nekar att skjuta varg?

Ja, dom måste protestera
Delvis
Nej, man måste respektera tilldelningen

Nåja, för att få fram hur folk röstat så kryssade jag "delvis" och fick fram att 85% röstat ja, 3% delvis och 13% nej.

EU igen

Nya Wermlands tidning skrev i en kort artikel nu efter lunch att EU ser få andra möjligheter än att dra Sverige inför rätt pga licensjakten på varg.

Hittekniv

För några år sedan när jag och min hustru var uppe och fjällvandrade hittade vi en jaktkniv på marken. Den hade nog legat ett tag. Vi gick där i september, kanske hade den tappats ur fickan på en skoteroverall under föregående vinter?

Kniven har ett kort, laminerat blad. Det är helt klart hemmasmitt. Det går att få en riktigt bra skärpa i det, men bladet är inte speciellt hårt härdat så det tappar skärpan väldigt fort. Skaftet är gjort i älghorn och trä (troligen päron). Formen är extrem men den ligger väldigt bra i handen. Tyvärr kan man över huvud taget inte byta grepp pga handtagets utformning.

Knivskidan ät tillverkad i pautat rårandslädet och märkt GS97. Sömmen är tät och prydlig.

Om någon vet vem som gjort kniven så vore jag tacksam för info, gärna via en kommentar. Kniven är hittad i Arjeplogsfjällen, närmare bestämt i Laisälvens dalgång.

Lugnet före stormen?

Det verkar vara lite lugnet inför stormen mediamässigt så här två dagar innan årets licensjakt på varg inleds. Men jag kan i alla fall konstatera att utrymmet att sprida konspirationsteorier ökat iom internet. JaktJournalen bidrar villigt till detta i och med det debattinlägg de tillät publiceras digitalt i förrgår. Signaturen DogDick (sic!) slår vilt omkring sig, jag vet inte riktigt om det finns någon oförutom Jägarnas Riksförbund som slipper en släng av sleven. Men frågan är om ens de vill ha det uttryckliga stödet från en debattör som uttrycker sig på det vis DogDick gör....

I morses hölls en debatt mellan Torbjörn Lövbom (Svenska Jägareförbundet) och Mikael Karlsson (Svenska Naturskyddsföreningen) på radions P1. Jag hörde den inte men antar att den kommer att återsändas i delar under hela dagen.... Kikar man på närradion, P4, kan man notera att vargjakt diskuterats även i mitt hemområde trots att det inte skall skjutas några vargar där. Detta visar om inte annat hur engagerande frågan är, samt hur intresserad media är av att få lokal vinkling på fråga.

Dalarnas Tidning hade en lite notis om varför det inte är speciellt dramatiskt att många jägare avstår vargjakt. Insiktsfullt att beskriva de senaste veckornas rubriker som mediahype även om just det ordvalet är mitt....

Naturvårdsverket har för övrigt en bra sida med allt som har med vargjakt att göra, inkl underlag till beslutet om årets licensjakt samt samtliga beslut om avslag/tillstyrkan av skyddsjakt på varg under 2010.

Kikar vi som snabbast lite österut så kan man notera att det även i Finland diskuteras varg och att vargen på intet sätt är fullt ut accepterad där. Det finns t.ex. förslag att flytta vargar inom Finland för att minska trycket i de mest utsatta områdena.

Värme & mat

Som så många andra på landet värmer vi vårt hus med egen ved. När det drar neråt 20 minusgrader händer det att vi drar på lite extra värme genom att elda i köksspisen. Givetvis passar vi då på att laga mat där. Att laga mat i köksspisen på sommaren eller när det är varmare än nollgradigt gör köket outhärdligt varmt...

Uppstoppade fåglar

Emellanåt anlitar jag en konservator som heter Lennart Nilsson (LNS fåglar). Han jobbar med att stoppa upp allehanda djur men även med trofémontering och skinnberedning.

På bilderna här är en koltrast och en sparvuggla som båda flugit in i fönster i hus där jag bott. Jag tycker det är synd att så vackra fåglar skall gå tillbaka till naturen direkt så jag har låtit stoppa upp dem. Jag har även låtit stoppa upp en gärdsmyg och en nötvecka. Gärdsmygen var väl i minsta laget och blev inte så jättebra, de övriga är jag nöjd med. I frysboxen har jag en kattuggla som blivit påkörd på vägen utanför mitt hus. Den skall stoppas upp vid tillfälle. Om jag skall låta stoppa upp någon av mårdarna i frysen har jag inte riktigt bestämt ännu....

Lennart Nilson håller till i Uddevallatrakten, jag har hämtat och lämnat saker när jag haft vägen förbi. Det har inneburit att han oftast fått något halvår på sig att göra jobben.

3 dagar kvar

Tre dagar kvar till vargjakten och de spridda åsikterna får fortsatt täckning i media. Jag hade kanske trott att Carlgrens utspel från i måndags skulle alstra artiklar även idag men det verkar inte så. Möjligen kan man se SvDs artikel om att EU kommissionen höjer tonläget som en sådan uppföljning trots att den inte är det. Sverige kommer antagligen att utredas och åtalas för överträdelse mot EUs miljölagstiftning. Lustigt att det skulle vara på just området vargjakt som Sverige, som brukar vara "bäst i klassen", hamnar inför rätta. Jag skulle gärna se statistik på vilka länder som åtalats av EU kommissionen tidigare, misstänker att Sverige är så laglydigt att vi hamnar lågt i den statistiken...

På politikerbloggen kan man läsa att TV4:s mentometerundersökning av inställning till vargjakt till sisådär 1500 personer resulterade i att 44% för, 40% emot och 16% vet ej. Det säger egentligen ingenting för det baseras på vilka iPhoneanvändare som har lagt in den app-en, det är med andra ord inte ett statistiskt urval av befolkningen. Men att de flesta har en åsikt om vargjakten visar i alla fall undersökningen, det är också något som Västerbottens Folkblad skriver om. De nämner att det förekommit hot mot journalister, vilket även Svensk Jakt rapporterat om. Vilket är fullständigt oacceptabelt och ett hot mot en av demokratins hörnstenar, jag förutsätter att polisen utreder dessa hot lika minutiöst som man brukar utreda grova jaktbrott! VF nämner även att det kommer att ske störningsaktioner. Borlängerapparen Follow him to the the end of the desert berättar i Dalarnas Tidning om hur det skall gå till:

Hur ska aktionen gå till?

- Genom att vi sätter på oss vinterutstyrsel och beger oss ut för att störa jakten på riktigt, men hur tänker jag inte säga.

På SVT-debatt har jägareförbundets ordförande Torsten Mörner skrivit ett debattinlägg. Han försöker hålla ett sakligt tonläge, men ibland tror jag att han genom sitt näst intill akademiska sätt att skriva dels retar upp folk och ibland skjuter över målet. Det är en konst att tala till bönder på bönders språk och lärde på latin.

Pukor och trumpeter

Nu när jag kom tebax efter att ha ätit min lunch, för att dra på mig kängorna och gå en sväng på stan lade jag märke till att sidan kommit upp i 2000 besök. På mindre än 2 månader. Det är jag helt klart nöjd med!

Det saknade rådjuret?

Härom dagen kom grannen över till oss. Hon var orolig. Under det senaste dygnet hade hon sett ett ensamt kid vid utfodringsautomaterna som jaktlaget sköter. Hon frågade ifall vi sett kidets get eller visste om det skett någon olycka på vägen. Som sagt, vi bor utefter landsvägen så vi ser en del... Men det hade vi inte.

Idag MMS-ade min hustru en bild (ovan). Hon hittade en rådjursskank på vår parkering. Jag har inte sett den irl, men utifrån bilden så förefaller ler/överarms benet vara avslaget ungefär som vid en trafikolycka. Jag tror att någon kört på geten och get fasen i att anmäla detta. Vi har sett det förr, till och med på älgar... Jag skickade just en förfrågan till polisen så får vi se om de fått en anmälan eller inte.

Antagligen har en räv hittat den döda geten och släpat iväg en skank. Antagligen kommer vi också att hitta den med hjälp av kråkfåglar, speciellt korpar. Ligger den bra till kanske jag kan använda den som åtel - men vi får se!

Hönor av fjädrar

I gårdagens DN-debatt slängde Andreas Carlgren ur sig en mängd köttben till media, eller om man så vill fjädrar att bygga artikelhönor av. Under gårdagen låg fokus på illegal vargjakt, vilket jag bloggade om. Idag rycker media i nästa fjäder ur högen. Först ut är Aftonbladet som tagit fasta på att taket om 210 vargar bara är tillfälligt. Är det en nyhet? Det har man väl sagt hela tiden? För är det inte just vad begreppet etappmål innebär? Nåja, med rubriken Carlgren: "Fler vargar i Sverige" så kanske det blir en nyhet under några timmar. Nu var iofs Aftonbladet inte först att plocka den fjädern ur Carlgrens debatthöna, det gjorde ATL redan i går med den betydligt mer korrekta rubriken Regeringen vill ha fler vargar. Även Dalarnas Tidning valde ATLs rubrik i en artikel publicerad i går eftermiddag.

Hur man än vänder sig så är det faktum att vargtoleransen ökar med avståndet till närmaste vargrevir något man alltid måste tänka på. Det innebär med andra ord att de som bor långt från vargar tycker att vargar är mycket roligare än de som bor med vargar runt knuten. NIMBY. Att finna åtgärder som ökar toleransen även bland boende i eller i anslutning till vargrevir (eller för den delen alla stora rovdjur) borde vara ett prioriterat forskningsområde. Och den som är nyfiken på det kan ju börja med att läsa lite i Jens Karlssons avhandling från 2007, med titeln Management of Wolf and Lynx Conflicts with Human Interests. Licensjakten på varg skall ses som ett försök att öka toleransen, kanske är snabbare skyddsjaktbeslut på problemvargar (revir?) ett ännu effektivare och mindre kontroversiellt sätt att göra detta på?

Personligen kan jag konstatera att mina erfarenheter stämmer hyfsat överens med Karlssons resultat. Jag ingick för sisådär 10 år sedan i urvalsgruppen för storstäder när SLU gjorde sin stora undersökning om jakt och inställning till jakt och stora rovdjur. Jag har alltid varit intresserad av djur och natur och kryssade villigt i rutorna som angav att jag någon gång i mitt liv skulle vilja höra vargtjut på riktigt. Kaxigt menade jag att vargen och rovdjuren inte var något problem, skulle gärna bo bland dem.... Det var faktiskt först i och med jägarexamen som jag blev mer medveten om de ekologiska sammanhangen som styr vilka djur man har möjlighet att få syn på. Jag tycker inte längre att tanken på att ha stora rovdjur inpå knuten är lika rolig. Jag har oroats kraftigt och faktiskt ringt rovdjursspårare ett par gånger när det ryktats om varg i bygden, detta för att få direkta besked om sanningshalten i ryktena. Jag har upplevt lo på nära håll, lo som tagit djur för oss. Det är en anspänning och källa till oro att inte känna att man kan hålla sina djur, som man har straffrättsligt ansvar för, i trygghet.