Jaktåret 2010

Jag tror inte jag kommer att hinna skriva något i morgon så jag skriver några rader om jaktåret 2010 redan idag.

På det nationella planet är det så vitt jag kan erinra mig två saker som verkligen sticker ut. För det första genomfördes den första vargjakten på 40 år i sverige i januari 2010. Den har nog som aldrig förr i vårt land fört upp åsikter kring jakt till ytan. Diskussionerna har gått heta runt om i landet. Aldrig blir polariseringen stad - landsbygd varit tydligare än såhär... Den andra nationellt intressanta händelsen var att förslaget kring ny älgförvaltning klubbades igenom. Det verkar innehålla såväl bra som mindre bra delar, det som definitivt är till nackdel är en ökad administration och ökade kostnader.

På det personliga och lokala planet präglades vintern och våren 2010 för min del av allt för hög snö för att jag skulle orka engagera mig allt för mycket. Visst såg jag till att det fanns lite foder till rådjuren, men någon jakt blev det egentligen inte förrän frammåt sensommaren. Men då släppte det ordentligt, bland annat efters om jag gjort en omprioritering i hur jag bedriver min jakt. Jag har jagat predatorer mer aktivt. Sedan augusti har jag fällt:
2 råbockar
2 rävar
2 grävlingar
2 skator
1 skogsmård
1 nötskrika

Jag har för övrigt sett både dovvilt och vildsvin på mina jaktmarker, båda dessa arter är nya i området! Jaktlaget har beslutat att vi redan nu får jaga på dem om vi vill.... Hur lämpligt det beslutet är kan diskuteras.

Jag har nog bara varit ute tre heldagar (älgjakt), annars har jag varit en jaktlig opportunist och smugit in en eller ett par timmar jakt nu och då. Det har i och för sig inneburit att jag varit ute och jagat vid sisådär 60 tillfällen sedan i augusti. Men det är inte så svårt eftersom jag bor mitt i min jaktmark....

Min vapengarderob har genomgått vissa förändringar. Jag gick in i 2010 med fem vapen, det har jag fortfarande (i princip) men jag har:

• Bytt en hva 1640 i 9,3x62 mot en CG 2000 i 30-06
• Skaffat en dämpare (RCC) till min 6,5x55, den har även försetts med ett Nightforcesikte modell större.
• Bytt in min Valmet 412 (222r/12) mot en Remington 700 i 30-06, väntar på att licenshandläggningen skall klaras av.

Nåja. Jag önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt år och ett riktigt skitjaktår 2011!

Intressant bok?

Fick just nys om att Liber förlag har gett ut en bok som heter Vilt, Människa, Samhälle, den verkar intressant och jag har precis mailat förlaget med en förfrågan om jag kan få ett recensionsexemplar. Följande kan man läsa om boken på Libers hemsida:

Vilt, människa, samhälle ger en helhetsbild av viltet som en resurs som angår många. Landets främsta forskare på området väver samman biologi, ekonomi, lagstiftning och förvaltning till en helhet. Här samlas och presenteras aktuell – både ny och tidigare opublicerad – kunskap om bevarande och nyttjande av vilt på ett lättillgängligt sätt.
Sverige har kanske aldrig haft mer vilt än nu. Vi svenskar är också fler än någonsin, men allt färre bor på landsbygden i nära kontakt med viltet och dess livsmiljöer. Ändå engagerar viltet allt fler och många frågeställningar är både viktiga och kontroversiella. Hur stor den svenska älgstammen ska vara är en fråga av stor samhällsekonomisk betydelse. De stora rovdjuren väcker starka känslor. Vilt, människa, samhälle vänder sig till alla som är intresserade av jakt- och viltfrågor i en föränderlig miljö.

Boken är ett av resultaten från det av Naturvårdsverket finansierade forskningsprogrammet ”Adaptiv förvaltning av vilt och fisk”.

24 timmar

Jack Bauer har en massa problem under lite olika dygn i samband med de olika säsongerna av 24. Mina sista 24 timmar har inte varit snart när så jobbiga som Jacks, men illa nog....

Igår efter lunch åkte vi hem från svärföräldrarna i vänersborg. Vi valde vägen över Borås för omväxlings skull. De första milen var sikten näst intill obefintlig, snöröken från vänern var väldigt illa.

Väl hemma så hade vattnet frusit. Eller i alla fall nästan. Jag tror det var issörja i ledningarna mellan pumphuset (jordkällaren) och huset. Ca 1 liter per mint fick vi ut från kökskranen.

Till middag åts misslyckad pizza.

Detta firade vi med att se Day after tomorrow på kvällen, bara för att komma i rätt köldstämning. I säng vid midnatt.

För att kl 02.00 vakna av att lillkillen ragglat in i vårt sovrum och kräktes över våra fötter. Upp å tvätta lakan och pojke. En ny madrass plockades frma och jag och lillkillen sov på den i vardagsrummet.

När vi somnat och klockan närmade sig 04.00 gick brandlarmet av någon synnerligen oförklarlig anledning.

Inga ytterligare incidenter förrän 11.00 då jag bommade en nötskrika på åteln.

15.30 gick slakten av en tacka snett. För första gången satt bultpistolen snett. Den utan tvekan värsta slakt sedan jag slaktade mitt allra första lamm. Jag tror att jag slaktat en sisädår 40-50 lamm och får till dags datum.

Tvi vale vilket dygn. Nu är jag värd något gott. Jag lutar åt rödvin från sydafrika. Alernativet är ljus eller mörk ale. Kanske någon single malt. Vi får väl se. Och kanske skriver jag om drycker någon gång framigenom....

Kaninjägare Nimrod Lindeman

T=Tage
H=Hasse

T: I Expressen hittar vi idag bland annat en sida med...
lillprinsens dop när han passerade linjen.
Därunder står en ännu intressantare notis, nämligen följande:
Jägare, är rubriken. Kaninjaktresa till Gotland med flyg.
Resor varje weekend även för icke jägare.
Vad är det där för slags resor frågar vi kaninjägare Nimrod Lindeman,
välkommen hit!

H: Ja... man kan säga att det är en jaktresa på kaniner, till Gotland.

T: Jaha, det förstod jag men ni kanske kan...
har ni varit med på nån sån?

H: Jag har jagat mycket kanin på Gotland, ja.
Jag har varit en av dom största kaninjägarna där kan man säga,
dom kallar mig kaninen till och med, grabbarna.

T: Har ni fått, har ni skjutit nån...

H: Ja, fy fy fyfyfyfy, det är spännande saker det där.

T: Berätta lite

H: Ja, jag kan ju berätta lite om det där.
Ja, man beväpnar sig alltså, med en Remington, lämpligen.
Alltså inte skrivmaskinen utan bössan.
Jag gjorde det misstaget en gång och fick slå ihjäl dom,
stoppa in kaninen i tangenterna och slå ihjäl dom så här.
Mycket omständig metod.

T: Det förstår jag.

H: Han dog av ett f i huvet... ja i alla fall...
och ett komma i örat, hejhå faderittan.
Nå i alla fall...  ett pundtecken i nacken.
Var var vi, vi var på Gotland, ja ja ja.
Sen måste man ha en grön hatt, va.
Grön hatt, utan grön hatt kan man gå hem, det är lagen,
med en borste i eller fjädrar eller märken,
men en grön hatt ska det vara.

T: Och det har ni?

H: Det har jag.
Va fan har den gröna hatten blivit av, nå ja i alla fall...
Den kanske försvann under den sista stora safarin som...
Vi startade... i gryningen, från Visby... Vajsby säger jag.
Jag hade skaffat infödda bärare.  Ett antal små feta gotlänningar...
som bar min utrustning.
Själv åkte jag bärstol.
Det var två tjejer från Öland som... som bar.
Gräset blev allt tätare. Himlen stod... svartblå över oss.
Vi såg något som blinkade där oppe.
Det var, Finnair som var oppe... och vingla.
Ja i alla fall... så fortsatte vi framåt.
Det höga gotländska gräset stod... så här högt omkring oss.
Åeh... ja, det var ett helvete kort sagt.

T: Det är farofyllt.

H: Plötsligt, hörde jag...
plötsligt när vi hade gått trängt långt in i Gotland där...
så kom ett par av bärarna springande.
"Vi törs int' gå längre" eller vad de nu säger på gotländsk.
Lugn. Lugn Boy sa jag till honom...
han kallades för Boy, han rökte Boy nämligen.
Lungn Boy sa jag. Spring fram.
Men bärarna la sig ner, så gjorde kamelerna...
på sitt håll i Afrika alltså jaja det vet ju inte jag,
jag hade ju inga kameler med.
Nåja... jag lyssnade då hörde jag genom mörkret...
trumlorna.  Trumlorna från cementfabrinken i Slite...
som dånade.  Ja, jag tänkte ...  vi får inte ge tappt tänkte jag.
Jag hade min svåger med mig en liten otrevlig karl...
som ser ut som ett kålhuve jag tänkte det kan vara bra när man
ska ut och jaga kaniner... kanske kan... fungera.
Han sa så här... eh...  "Var har du koppan?"
Nej var har du, nej nej...  "Var har du koppen" mena han,
han ville ha lite överstebrännvin   han blev nervös.
Eller va heter det, jägarbrännvin ville han ha.
Han är överste men han vill ha jägarbrännvin. Tvärtom alltså.
Jag känner en jägare som vill ha överstebrännvin det är ju alldeles fel.

T: Till saken!

H: Vilken? Jaså jaja...

T: Gotland och så.

H: Jaså Gotland jaja...  nu ska du se... nu tyckte jag det prasslade,
jag sköt...  jag såg nåt som hoppa till.
Jo! Man hörde kaninena, man hade varit ute...
man hade hört deras hesa brunstskrik: "Aoooooohh" så där.

T: Ja.

H: Ja, vi hade mött flera färska spår...
och...
då! så sköt jag, jag sköt rätt in i hopen av vilda kaniner.
Jag träffade, jag var säker på... att det var en kanin 
för han sa det. Ja.
"Kanin, kanin, kanin, kanin", sa han hela tiden.

T: Sa han?

H: Men det var min svåger alltså, ja.
Han eh... han stammar nämligen och han sa 
"kanin, kanin, kaninte sluta skjuta på mig".

Transkription hämtad här.

Inköp

På vägen upp till svärföräldrarna i Vänersborg passade vi på att stanna till på kvibergs överskottslager. Eftersom jag fryser rätt ordentligt om fingrarna när det drar neråt -20 så
köpte jag ett par vantar med skjutfinger. Inga problem att hålla fingret tillsammans med de andra så länge det inte behövs för skyttet.... Sedan blev det en tunn snörock av överdragsmodell, kanske kommer det att gå bättre med rävjakten framigenom med den på....

Slutligen blev det ett par damskor. Eller det är så att min hustru alltid använder militärens m90-känger, fast i stålex civila modell med stålhätta, därför får de väl kallas för damskor. Men ett par i storlek 280 (43,5) kräver en ordentlig stor dam...

Gammalt och beprövat

Alf Hornborg skrev för några dagar sedan en mycket läsvärd artikel i GöteborgsPosten. Den kritiserar vårt prylsamhälle där marknadskrafterna, inte behovet, driver fram en teknikutveckling med medföljande konsumtionspress av stora mått. Jag sympatiserar med artikeln innehåll och känner mig rätt nöjd med att jag har en livsstil som, trots att den kan vara djävligt prylig, utgår ifrån en av människans äldsta försörjningsstrategier. Att den använder sig av föremål som i princip inte förändrats på över 100 år gör inte saken sämre. Det är fortfarande mausermekanismen från sent 1800-tal, om än i modifierad form, som återfinns i de flesta jaktvapen i Sverige. I de flesta jaktlag florerar många bössor som hängt med i generationer. Själv hade jag en hva 1640 från 1950-talet fram tills helt nyligen. Jag har inget vapen som är tillverkat under 2000-talet. Och varför skulle jag det? Det behöver jag inte! De senaste 100 årens jaktvapen är i stort sett tidlösa! Endast smådetaljer har förändrats!

22LR ammo

Idag sköt jag in min Anschütz 22LR, jag passade då på att testskjuta de åtta olika ammosorter jag hittade i vapenskåpet. De har alla det gemensamt att de är rätt snabba. Inskjutningsavståndet var 50 meter. Det var 14 minusgrader och i princip vindstilla.

Winchester super speed väger 40 grains (2,6 g), har en utgångshastighet på 386 m/s och E0 på 194 joul. Kulan är solid. Den sköt rätt bra i mitt gevär, 22 mm centrum-centrum på 5 skott får betraktas som klart godkänt.


CCI velocitor är en hålspetskula på 40 grains (2,6 g). Den har en utgångshastighet på 436 m/s och E0 247 joul. Spridningen låg på 28 mm på 5 skott, ett av dem kan tolkas som ett slängskott och om det suttit bättre hade kulan varit klockren. Jag får allt ta och testa den igen....


Remington Thunderbolt är en solid kula på 40 grains (2,6 g) med en utgångshastighet på 383 m/s och E0 191 joul. En träffbild på 19 mm får ses som godkänt.


Testets stora besvikelse var CCI Stinger, en hålspetskula på 32 grains (2,1 g) med en utgångshastighet på hela 500 m/s vilket ger E0 263 joul. Stingern gav en spridning på 43 mm vilket under rådande förhållanden kändes väldigt mycket.


CCI segmented hollowpoint är en hålspetskula som är lika snabb som stingern, den har samma kulvikt och teknisk prestanda men den sköt väldigt mycket bättre än stingern i min bössa. 30 mm varav ett slängskott får ses som OK för en kula med hela 500 m/s i utgångshastighet.


RWS high velocity väger 40 grains (2,6 g). Kulan är solid och har en utgångshastighet på 400 m/s, E0 208 joul. Spridningen landade på 23 mm.


Federal high velocity hollow point är testets lilla joker. Den väger 36 grains (2,5 g) och har en utgångshastighet på 390 m/s, E0 190 joul. Den säljs i bulkpack och kostar strax under 50 öre per styck, med en spridning på 19 mm är den en given övnings OCH jaktkula.


CCI blaser är en solid kula på 40 grains (2,6 g). Utgångshastigheten är 328 m/s och E0 är 140 joul. Spridningen är 22 mm och eftersom den säljs i bulkpack till en kostnad på strax under 50 öre/st är det en bra övnignsammo.

Testet gäller givetvis bara min bössa, och den gäller i rätt låg temperatur. Jag kommer att behöva upprepa det vid ett senare tillfälle när temperaturen är betydligt högre. Det skall bli kul att se skillnaden. Ett intressant fenomen jag råkade ut för var att geväret när det blivit kallt kärvade ett halvdussin gånger. Det har jag inte varit med om tidigare, jag får nog se till att få väck den gamla vapenoljan och ordna en mer köldtålig....

Kikare till 22LR fortsättning

Jag råkade tidigare ut för att min Hela 3-12x56 inte gick att skjuta in på min Anschütz 22LR. Jag vände därför på ringarna och gjorde ett nytt försök idag. I nästa inlägg kommer jag att redovisa resultatet. För övrigt har jag satt på ett par Harris benstöd på bössan. Trevlig kombination.

Blå timmen

Idag hade jag tänkt locka räv under blå timmen. Men så blev det inte. Istället lekte jag i pulkabacken tillsammans med ungarna. Jag hade nämligen köpt ett par nya pulkor. Rävarna fick en natts respit, vi får se hur det går i morgon istället.

Frilansskribent

Jag gillar att skriva. Har det mer eller mindre i blodet, farmor var journalist, min farbror likaså. Flera släktingar har skrivit vetenskapliga böcker, jag med för övrigt. Det låg därför nära till hands att testa att skriva lite jaktrelaterade artiklar och försöka få dem publicerade. Och visst gick det, jag har fått publicerat en handfull. Men en sak som slog mig var hur olika de olika jakttidningarna bemöter nya frilansskribenter:

Jakt och jägare blev jag riktigt besviken på. Där fick jag inget svar förrän jag tryckt på rätt ordentligt. Och även då tog det bortåt en vecka innan jag fick svar över huvud taget.

Jaktmarker och fiskevatten svarade inte de heller. Men där orkade jag inte ligga på eftersom tidnignen inte riktigt faller mig i smaken.

Svensk jakt var den tidskrift som skötte det hela med högst grad av professionalitet. Jag har alltid fått svar inom på sin höjd tre dagar om de vill köpa en artikel eller ej. Redaktören har vid något tillfälle även kollat med Akila om artikeln inte skulle passa bättre där.

Fårkött

Jag har alltid gillat får- och lammkött. Vi har en fårskock som vintertid brukar bestå av sisådär 6-9 djur, resten äter vi upp. Vi äter alltså rätt mycket får/lammkött, ofta 4-5 gånger i veckan. Antagligen blir det ändring på det nu ett tag. Jag fick nog i julas. Helt plötsligt smakade lammkorven rent ut sagt skit. Köttet växte i munnen och jag var på vippen att kräkas av fårsmaken. Djävligt mysko, har aldrig varit med om det tidigare.

Får nog ta det lungt med lamm/fårkött ett tag framöver....

Jaktens baksida

En sak har jag svårt att förlika mig med när jag är ute och jagar. Jag har ärligt talat rätt svårt för termoskaffe. Jag dricker vanligen caffé latte alternativt espresso. Att då dricka termoskaffe blir rätt kackigt. Men jag har en gammal kaffepanna som jag funderar på att börja använda igen. Att återerövra konsten att koka kokkaffe!

Remington

Just nu håller folket i blått på att behandla min senaste licensansökan. Den avser en Remington 700 ADL. Jag lär återkomma till bössan eftersom jag har vissa planer för den... Nåja. För att lära känna vapnet så läste jag en bok jag hittade på en bokhandel i Halmstad. Remington av KD Kirkland. Men den var lite av en besvikelse, nästan renodlad företagshistorik när jag var ute efter något mer tekniskt....

Lönespec

Jag skall inte ljuga och påstå att min jakt på något sätt betalar sig. Men jag har ändå dragit in en och annan krona, pengar som givetvis återinvesterats i jaktrelaterade investeringar. Vad drar jag då in jaktpengar på? Jo:

1/ artiklar. Jag har ännu så länge fått in tre artiklar i Svensk Jakt. Jag tycker att man betalar hyfsat för artiklar och bilder. Nu är min nisch så snäv att jag inte kan räkna med att få in artiklar annat än emellanåt, men ändå. Det blir några bonus tusenlappar då och då att lägga på ammo, optik eller något annat.

2/ 200 kr minus skatt per fälld räv till SVA för att kolla om de har dvärgbandmask.

Bröd!

Ett gott bröd höjer upplevelsen av vilken måltid som helst. Jag har föll för surdegstrenden för ett par tre år sedan och bilden ovan visar mina fem senaste och mest använda bakböcker just nu. Just nu har jag ingen surdeg på gång, men en massa torkad surdeg som lätt kan aktiveras. Men jag brukar inte alltid baka med surdeg, ofta använder jag jäst men jag brukar modifiera recepten enligt följande:

1/ använd kall degvätska
2/ minska mängden jäst
3/ bearbeta degen länge, ofta sisådär 10-15 minuter i assistent
4/ saltet skall bara vara med de sista minuterna av knådningen
5/ öka jästiden

Då blir de flesta bröd både saftigare och godare!

Dagens jaktrelevanta handlingar

Två saker av jaktligt intresse har jag gjort idag:

1/ fällt nio träd för nästa års ved. Fem var lövträd och fyra granar. Jag hoppas viltet låter sig väl smaka av skott och knoppar! För övrigt räknade jag in fem nya älglegor vid de aspar jag fällde förra helgen!

2/ gjort rådjursköttbullar. Denna gång utan bröd i eftersom farsan skall få smaka på dem och han är glutenallergiker. Istället hade jag kokt potatis och lite potatismjöl. Ägg och grädde för saftighetens skull. En skvätt rödvin, ljus soja och vitpeppar. Voila! Mums!

Jakttidningsomslag

Det är väldigt stor skillnad på olika jakttidningsomslag. Kanske inte i vilka motiv som finns på framsidan utan i vilken typografi man väljer. Vi kan kika på Jaktjournalens decembernummer samt det senaste numret av Svensk Jakt för att illustrera det hela. Båda omslagen föreställer rävar i vinterskrud. Det är väldigt brabilder båda två. Men sedan upphör likheterna.

Jaktjournalen har valt grälla färger, närmast varselorange samt mycket rött. Det är ganska aggressivt och drar till sig ögonen. Det är syftet. Men snyggt? Näe, det är riktigt riktigt fult. Speciellt som man fyllt hela framsidan med olika artikelrubriker samt infällda småbilder. Rubriksättningen är näst intill spektakulär.

Svensk Jakt däremot är så nära minimalism man kan komma bland svenska tidskrifter. Rubriker finns men är nedtonade, endast en lyfts fram stort. Bilden på framsidan är det som lyfts fram.

Jag är inget proffs på typografi, men jag har jobbat på tryckeri och varit redaktör för en handfull böcker, så ämnet intresserar mig. När jag ställer de båda omslagen mot varandra är utgången given. Svensk Jakts omslag är ett bra exempel på god typografi medan Jaktjournalens är väldigt överlastat. Helt i likhet med många veckotidningar som lever på lösnummerförsäljning snarare än prenumeranter.

Det är kallt....

Jag gillar inte riktigt när det är kallt. Visst uppskattar jag snön för att det blir ljusare men när det drar neråt -20 (som det gjort några gånger de senaste veckorna) blir det för kallt för mig. Skälet är faktiskt medicinskt. Jag lider av den svenska folksjukdomen högt blodtryck. I mitt fall är det ärvtliga orsaker, någon kost- eller livssstilsförändring har inte varit aktuell eftersom det knappt finns något att förändra till det bättre. Detta innebär att jag sedan ett par år tar blodtryckssänkande medicin. En bieffekt är att jag lätt börjar frysa om fingrar och tår när det är kallt ute. Vilket givetvis medför att jag drar mig för att sticka ut och jaga om dett är kallare än låt säga -10....

För övrigt kan jag passa på att nämna att jag är ordinerad av läkaren att jaga mycket ;-)
När jag var inne på kontroll 2008 sammanföll den med älgjakten, jag fick mao smita ifrån någon timme andra älgjaktsdagen. Iklädd full jaktmundering följdes mitt blodtryck upp. Det medicinerade blodtrycket var bättre än någonsin tidigare men läkaren gjorde den underbara kopplingen till jakten!

Hurra!

Jag jagar alltså inte bara för att det är skoj och ger ett fenomenalt ekologiskt kött utan för att det enligt läkarna är bra för min hälsa!

Räkna fåglar

Jag är absolut ingen ornitolog, men jag gillar fåglar. Därför har jag lite halvhjärtat skrivit in en och annan fågel som jag sett på eller från vår mark under de 6 år vi har bott här. Jag är säker på att jag inte fått med ens 50% av de arter som finns här, och vad gäller t.ex. sångare så finns där massor och jag har svårt att skilja dem åt. Jag har även ställt kravet att jag skall skriva in fågeln direkt, hade jag bara gjort det lite mer systematiskt hade jag fått in både knölsvan och sångsvan samt ett par gäss, sparvuggla och lite annat till. Följande arter har jag antecknat, lustigt nog är det exakt 50 st:

Mindre fåglar: gärdsmyg, trådgårdssångare, ladhussvala, hussvala, sädesärla, rödhake, blåmes, talgoxe, svartmes, tofsmes, en/talltita, grönfink, pilfink, domherre, gulsparv, kungsfågel, bofink, gröngöling, stjärtmes, sidensvans, gråsiska, nötvecka

Mellanstora fåglar: spillkråka, nötskrika, koltrast, gök, skata, björktrast, ringduva, större hackspett, fiskmås, kråka, morkulla, kaja, gräsand, törnskata,

Större fåglar: trana, korp, kanadagås, fasan

Rovfåglar: pärluggla, kattuggla, ormvråk, fiskgjuse, sparvhök, gråhäger, glada, duvhök, fjällvråk, lärkfalk, havsörn

Kul användning av jakttrofé

Min hustru tipsade just om ett inlägg på en stickblogg (ja vi har lite olika intressen, men vi är ungeför lika fanatiska). Inlägget finns på Tant Kofta.

Helstekt djur

Det är inte ofta man äter helstekt kött, men oj vad gott och festligt det är…. Man kan låta själva tillagningen av köttet utgöra en lugn start på en stor fest. Det är perfekt att spela lite krocket eller dricka pilsner invid grillplatsen medan köttet tillagas.

Ingredienser
Hel slaktkropp av mindre djur (max 20 kg)
Marinad bestående av:
3 delar olja
1 del vinäger
2 delar rödvin (alternativt vatten)
Svartpeppar
Vitpeppar
Paprikapulver
Cayennepulver
Curry
Spiskummin
Ett par vitlökar, krossade eller pressade
Hackad lök
Persilja
Rosmarin
Timjan

Tillagning
Köttet knyts lämpligen upp på en ställning som går att vända. Det är viktigt att benen spänns ut ordentligt för att maximera den grillade ytan. Ställningen kan antingen placeras så att köttet hänger i 45 graders vinkel med framdelen högst eller så att det hänger horisontellt. Allra bäst är om man kan skifta position under tillagningens gång och successivt höja framdelen eftersom det är stekarna som tar längst tid att tillaga. Djurets framdel med bogpartiet och dess bakdel med stekarna är betydligt tjockare än dess mittparti vilket gör att det tar längre tid att tillaga dessa delar. För att få kroppen genomstekt ungefär samtidigt är det lämpligt att se till att man har två glödbäddar, en under framdelen och en under bakdelen.

Köttet skall ösas med marinad med jämna mellanrum under hela grilltiden, det skall vändas ungefär var femte minut. Vänder man köttet mer sällan än så riskerar den sida som vetter från glöden att svalna så mycket att den totala tillagningstiden förlängs. De första timmarna man tillagar köttet så skall man hålla det ganska högt ovanför glödbädden. Det skall helst inte bli någon grillyta på köttet förrän under den sista timman. För att få en bra yta sänker man köttet till en nivå närmare glödbädden den sista tillagningstimman. En slaktkropp på sisådär 12-15 kg tar ungefär 4 timmar att tillaga, lite beroende på storlek. Man behöver ungefär 20 kg träkol för att vara säker på att man har tillräckligt mycket för att få köttet helt genomstekt. Efter ett par timmar kan det vara lämpligt att börja kolla temperaturen i stekarnas tjockaste del med en stektermometer. Vilken temperatur man skall upp i hänger på vilken slags kött man har att göra med samt hur genomstekt gästerna vill ha det.

Servering
Serveras givetvis som höjdpunkt på en viktigare tillställning (vilken fest som helst kan i och för sig bedömas som viktig). Ett nybakt bröd, tomatsallad eller grönsallad samt tzatziki och marinerad aubergine är några goda tillbehör. Vin och öl som dryck.

(Vid tagningen av dessa bilder användes ett lamm på ca 10 kg slaktvikt)

Stek i grop

Det är ganska jobbigt, men knappast svårt, att laga mat i grop. Det gäller att ha en bra plats att laga maten på och lite tålamod, samt några goda vänner att dela köttet med.

Ingredienser
Stek med ben (det går givetvis bra med en bog istället), Vitlök, Peppar, Färska örtkryddor efter smak och tillgång (salt)

Tillagning
Gräv en grop ungefär en halvmeter djup. Se till att grästorvorna är så hela som möjligt. Samla ihop en mängd stenar stora som knutna nävar eller lite större. Lägg ungefär hälften av stenarna i botten av gropen. Tänd en ordentlig eld i gropen och en vid sidan om. Lägg resten av stenarna i elden vid sidan om gropen. Elda på friskt i drygt en timme.
Medan elden brinner och stenarna värms så kan man passa på att förbereda steken. Späcka steken med vitlöksklyftor. Gnid in den med örtkryddor och peppar. Förpacka steken tätslutande. Detta kan göras på många sätt, enklast är givetvis i flera lager aluminiumfolie men betydligt roligare är i stora färska fuktiga blad. Lämpliga blad kan vara rabarber eller vinblad, ett alternativ är näver. Lagret med blad skall vara tillräckligt tjockt för att det inte skall göra något om de yttersta delarna bränns bort. Man kan om man har en sladdförsedd digitaltermometer som man inte är så rädd om sticka in den i paketets tjockaste del. Annars får man förlita sig på sin intuition … Paketet placeras nu i gropen. Men vänta tills lågorna falnat, finns det glöd kvar gör inte det någonting alls. Plocka de heta stenarna ur elden vid sidan om gropen och lägg de kring och på paketet med steken. Täck slutligen stenarna med jordtorvorna. Hela proceduren måste gå fort, annars kan köttpaketet börja brinna. Man kan behöva fylla eventuella hål mellan torvorna med jord för att strypa syretillförseln till, och värmespillet från, gropen.
Nu är det bara att vänta. Har man en termometer i köttet så har man kontroll på processen, annars får man chansa. Man brukar räkna med att det tar lite drygt en timma per kilo kött när man lagar mat i grop. När man tror att köttet är klart så är det bara att gräva fram det. Givetvis är det bra att vara försiktig, för vem vill köra en jordig spade genom den väldoftande steken?
Servering
Kokgropstillagad stek är en perfekt bjudrätt på sommaren. Ett nybakt bröd, tomatsallad eller grönsallad samt tzatziki och marinerad aubergine är några goda tillbehör. Samt givetvis rödvin eller ett gott öl.

En månad

En månad in i den nya bloggen ser jag till min glädje att jag hittills haft lite drygt 1000 besök. Under de två år jag höll igång min jobbrelaterade blogg fick jag lite drygt 6000 besök. Av detta kan man dra två alternativa slutsatser:

antingen
Att intresset för jakt är större än intresset för mitt yrke.
eller
Jag har blivit bättre på att göra reklam för mig.

Sanningen innehåller element av båda förklaringarna. Men även att min jobblogg var kopplad till ett bloggflöde som gjorde direkta besök på bloggen överflödiga. Däremot vet jag att jag är bättre på att pinga denna blogg när jag länkat till tidningsartiklar och liknande.

Vad uppnår man genom att bojkotta vargjakten?

I Dalarna, med utgångspunkt i Leksands jaktvårdskrets, pågår just nu något som i media beskrivs som ett uppror. Jägarna bojkottar vargjakten i protest eftersom de tycker att tilldelningen var allt för låg. Ändå fick de närmare 30% av rikets totala tilldelning - 6 av 20 vargar som får fällas under den kommande licensjakten. Detta har givetvis spillt över i de två stora svenska jaktforumen på nätet (jaktsnack, robsoft).

Det jag tycker är lite intressant är att det var i Orsa som man först gick ut med uppmaningen till bojkott, och det redan innan (!) Naturvårdsverkets beslut om tilldelning var taget.

Den grundläggande orsaken är att man tycker att vargstammarna är för stora i området, det är något jag kan förstå. Det finns områden i Sverige som under några årtionden levt med ett växande vargantal. Fördelningen av var det finns varg och var det inte finns varg är geografiskt sett väldigt skev. Det är mellansverige som får bära i princip hela vargbördan. Norra Sverige är fredat från varg med hänsyn till rennäringen, som redan nu föder den svenska järvstammen.

Personligen tror jag inte att bojkott är rätt väg att gå som protest mot att tilldelningen upplevs som för låg. Jag är övertygad om att idogt politiskt arbete ger större möjlighet att nå en acceptabel förvaltning av varg och de övriga stora rovdjuren än mer eller mindre populistiska markeringar. Vi har trots allt ett demokratiskt förankrat beslut på att det skall finnas varg i Sverige, det få vi leva med och de som ogillar det bör arbeta utifrån gängse demokratiska vägar. Börjar man agera odemokratiskt förlorar man all trovärdighet, precis som flera djurrättsorganisationer gjort.

Det bästa sättet är i mina ögon att delta i vargjakten och se till att den sköts etiskt och korrekt. Samtidigt måste man vara beredd på den debatt som kommer att eskalera de kommande två månaderna.

Dagens METRO

Bilden är från dagens metro. Bildtexten lyder:

BELGIEN. Hjortar äter snö från grenar på ett träd i Wilrijk i Belgien. Snön fortsatte att falla för tredje dagen i rad i Wilrijk.

Förlåt mig men den som skrivit texten kan väl ändå inte veta mycket om djur på vintern. För mig är det helt uppenbart att de betar lövträdsknoppar och skott. Avståndet mellan stad och land blir större för var dag som går. I sverige bor för övrigt 85% av befolkningen i städer.

Bara början

Just nu ser vi bara början på något vi kommer att läsa mycket om de kommande månaderna: vargjakt. I förra veckan tillkännagjorde Naturvårdsverket att 20 vargar kommer att få fällas i samband med licensjakten i vinter. Det är bara att konstatera att få jaktrelaterade frågor får känslorna att svalla som just denna. Och tro inte att det vi sett de senaste dagarna är något annat än början. Tvärt om, det är nog bara en föraning om vad som kommer att komma och vad som kommer att kulminera kring den 15 januari. Sisådär 3.000 jägare har registrerat sig för vargjakt, det är ungefär 1% av sveriges jaktkortlösare. Mycket eller lite? Jag vet faktiskt inte, men 20 vargar är inte heller mycket. So whatts da maddafakking dil?

Många som förespråkar en stor vargstam i Sverige glömmer att vi redan utrotat den skandinaviska vargen. De vargar som finns i Skandinavien idag är invandrade och har en liten genetisk variation. Det behövs nytt blod, nya gener. Därför är det för det första viktigt att nyinvandrade vargar fredas samt att vi får in ytterligare vargar. Personligen tycker jag att idén om att plantera in vargar är tilltalande ur ett avelsperspektiv, men hur det skall lösas i praktiken överlåter jag med varm hand till andra att lösa. Jag fortsätter dock att förundrad följa den onyanserade debatt som sker i ämnet, argument av god och usel art staplas på varandra, experter och självutnämnda förståsigpåare blandas om vart annat och med en hel del politisk opportunism. Jag vet inte om jag litar på att folk kan sålla agnarna från vetet i denna soppa. Med lite källkritik kan man komma lite längre i frågan om vem man skall tro på.

2011 i Borås

I helgen fanns det artiklar i Hallandsposten och/eller Hallands nyheter (samma tidning, men inriktad på olika delar av Halland) om fotografen Mia Petzäl. Hon har under ett par års tid fotograferat jaktliga motiv. De bilder som fanns återgivna i tidningarna vara av mycket hög kvalitet, jag tror att vi är många som skulle känna igen oss i de situationer som skildras. Glädjande nog kommer man att kunna ta del av dem under 2011 på en utställning på Borås Konstmuseum. Jag lär återkomma när jag vet mer om exakt vilka tider som gäller samt sett utställningen.

EDIT: har precis varit i kontakt med Mia, hon meddelar att vernisagen är 14 eller 16 april på galleri 7 i Borås. Återkommer med mer info när det drar ihop sig...

Några ord om harar

Jag är en opportunistisk harjägare. Med det menar jag att jag inte jagar hare systematiskt utan bara när jag råkar få korn på en hare. Det kan vara när jag pürchar rådjur, eller när jag är ute efter räv. Självklart får jag inte hem många harar på det viset, oftast låter jag de harar som dyker upp framför mig löpa..... Vi har i princip bara fältharar på mina jaktmarker. Detta trots att såväl vi som ett grannlag släppt ut skogsharar. Eller vi, det är lite magstarkt att påstå att det sker på jaktlagets initiativ. Det är snarare en av snubbarna i jaktlaget som är mycket intresserad av harjakt. Det är därför han har en schillerstövare. Det är han som ordnat med utsättning, om jaktlaget står för kostnaden eller inte vet jag inte.

Jag brukar försöka fördjupa mig i olika arter. Två doktorsavhandlingar om skogsharar har jag hittat och skrivit ut från nätet, lustigt nog är båda från 2005 (för övrigt samma år som jag doktorerade). Det finns givetvis fler....

Fredrik Dahls avhandling Life and death of the mountain hare in the boreal forest of Sweden (Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2005:48) syftade till att identifiera olika demografiska parametrar som påverkar hararnas population. Föga förvånande är rödräven den enskilt största dödsorsaken för skogsharen. Hur hård predationen är hänger ihop med om det är gnagarår eller ej, dvs räven verkar välja harar som byten om de enklare bytena sorkar och möss är få.

Scott-John Neweys avhandling Population fluctuations in mountain hares: a role for parasites (Acta Universitatis Agriculturae Sueciae 2005:26) fokuserar på varför hararnas populationsutveckling skiljer sig mycket mellan olika området under samma tid. Främst är det frågan om parasiter kan ha en roll i denna ekvation. Material från skottland och norra sverige jämförs i studien.

Fukt i vapenskåpet

De senaste veckorna har jag varit ute sisådär 2-3 gånger i veckan med något vapen. Dessa är kalla när man kommer in. Kondensen kommer omedelbart i hallen. Skåpet står dock lite kallare så där är problemet inte lika stort. Men det finns likaså.

På de två stora jaktforumen (robsoft, jaktsnack) som finns har frågan diskuterats. Det finns de som använder "torrbollen" i sina skåp. Det funkar ett tag, men när saltet har absorberat den mängd fukt de klarar så blir dt snarast fuktigare i skåpet. Men oönskade problem som följd....

Jag har valt att ställa in silica gel istället. Jag har en burk av den gamla sorten, den som är blåfärgad i torrt tillstånd och blir rosa när den absorberat fukt. För att torka upp den ställer man bara in den i ugnen eller en mikro. Då blir den blå igen.

(Man får ofta med små förpackningar med silica gel när man köper hushållselektronik)

Röka kött

Rökt kött är gott. Mycket gott. Jag har provat med lite olika rökmetoder men inte riktigt fått till det bra ännu. Kanske blir det till att bita i det sura äpplet och faktiskt bygga en seriös rök i sommar så att jag slipper mina Kurt Olsson konstruktioner.... När jag röker brukar jag kika i någon av böckerna på bilden ovan. Alf Andersson och Livingstone har jag haft ett par år medan Schatz bok var något jag hittade på antikvariat för 10 kr härom dagen. Skulle tro att den kan klassas som fynd. Jag antar att jag får återkomma framigenom med några inlägg om rökbyggeriet, åtminstone om det blir ett vår/sommarprojekt. Kanske blir det en kopia på den kallrök som vi har vid fjällstugan. Rökgången är ca 8 meter och nedgrävd. Skpet står högst upp i en sluttning och eldstaden halvannan meter lägre.

Rävjakt

Jag bad min 6 åriga dotter att i bild tolka hur det går till när jag jagar. Eftersom jag ofta är ute och försöker jaga räv men mycket sällan kommer hem med mickel var väl motivet givet:
Räv 1: RRRRRR HAN SKOLE BARA VETA
Jag: VAR ÄR RÄVÄN
Räv 2: HAN SER MEJ

20 vargar får fällas under jakten 2011

Naturvårdsverket har just avslutat en pressträff under vilken det meddelades att 20 vargar får fällas under jakten vintern 2011. Naturvårdsverket verkar ha gjort en försiktig bedömning av vargstammens tillväxt, och följt forskarnas lägstabedömning snarare än ett medelvärde av den beräknade tillväxten innevarande år. De 20 vargarna fördelas på följande sätt mellan länen:

Dalarna: 6

Värmland: 6

Gävleborg: 3

Västra Götaland: 2

Örebro: 2

Västmanland: 1

Skivad sadel

Ibland väljer jag att skiva sadeln istället för att bena ur den eller behålla den hel. Bilden visar sådana skivor, jag gjorde dem dock av varierande tjocklek, dessa är 1-3 revben tjocka. För att man skulle ha något att hålla i så behöll jag en bit revben som handtag. Köttet är marinerat och kolgrillat.

Nytt projekt på gång

Som jag tidigare nämnt så har jag problem med min Valmetkombi. Men det gick snabbt att hitta ett ersättningsvapen. Det är undanlagt och jag skall lägga handpeng på det i eftermiddag, därefter lämna in licenspapprena till farbror blå.

Om allt går vägen har jag väl vapnet i näven i slutet av januari.... Jag väntar med att avslöja vad det är och mina tankar kring projektet tills dess.....

Viltvård

Till min glädje så såg jag just på facebook att ett par av mina jaktkamrater tagit fram utfodringsautomaterna vi byggde i somras och påbörjat utfodringen av viltet. Själv har jag som tidigare nämnts fällt lite aspar. Fler fäller jag nog till helgen.

Läder

En gång fick jag för mig att jag skulle avhåra och göra läder av ett rådjursskinn. Jag läste på i Lotta Rahmes bok om skinnhantering. Den är för övrigt ganska svår att förstå för även om den innehåller allt man behöver veta så hade den behövt en annan struktur.

Nåja, jag lade skinnet i en murarbalja med kalkvatten för att påbörja rötningsprocessen så att håren lätt skulle släppa.

Sedan blev det högsommar och jag fick annat för mig än att hålla koll på skinnet. Tills jag en dag lade märke till en avskyvärd doft nere vid uthuset. Rötningsprocessen hade gått lite väl långt...

Djävla blogger till att vända på bilder. Har varit med om det förut att fanskapet vänt bilder på fel håll trots att jag försökt ladda upp dem rätvända. Nåja, ni får väl vända på era skärmar i 90 grader medsols så ser ni bilden rätt....

Rådjursjärpar

Rådjursjärpar, råstekt potatis och majsplättar.... Det var nog bara mjölet i plättarna och grädden i järparna som inte kom från gården eller jaktmarken. Nej visst nä, inte saltet eller svartpepparn heller....

Revben

Revben behöver inte komma från stora svin för att vara goda.....

När jag lagar revben brukar jag börja med att koka dem möra. Sedan lägger jag dem varma i en god marinad varefter jag grillar dem för att få lite yta. Så tycker jag att resultatet blir bäst!

Men oftast brukar jag bena ur dem och mala köttet till färs i stället.

What da fakk

I helgen skulle jag skjuta in min 22LR på nytt. Jag hade lyft bort den gamla kikaren och satt dit min Helia L 3-12x56 som "blivit över". Jag skruvade på kikaren. Mätte upp ett inskjutningsavstånd på 50 m. Grovriktade genom loppet. Sköt 4 skôtt. 35 cm lågt, 35 cm till vänster. Skruvade en hel massa uppåt och höger. Testade 4 nya. Rätt i höjdledd men 20 cm långt till vänster. Skruvade åt höger en massa varv. Stoppade i 4 nya skôtt. Satt där de gamla satt. I och för sig en hyfsad träffbild för att vara med så snabb ammo (Federal HV HP), 8 skott inom lite drygt 40 mm på 50 m håll. Men det hjälper inte eftersom de sitter åt helvete. Har efter detta monterat om siktet, vi får väl se hur det funkar nästa gång jag testar..... I värsta fall får jag byta tillbaka till det gamla siktet, det är ju inte fy skam det heller...

På svärfars jaktmarker

t

Svärfar har successivt trappat ner sin jakt. Nu har han släppt älgjakt mm och har under de senaste åren bara jagat med ett litet gäng gubbar ute på ett par öar i Bohusläns skärgård. Det är uteslutande rådjur som gällt, så stammen är mycket stark på öarna i fråga.

Jag har varit med ett par gånger och då sänkt medelåldern rejält. De äldsta gubbarna är över 80, ingen av gubbarna i gänget är längre yrkesaktiv. Jag har fått vara med som uttalad gäst. Att jag skulle kunna få en plats i det informella laget är nog otänkbart. Antagligen kommer det hela att successivt avklinga. Rådjursstammen kommer att växa till sig ytterligare till sommargästernas irritation.

Att pürcha har det inte varit tal om. Det är drevjakt med tax som gäller. Och inte förrän i november. Man skall vara klar med hummerfisket först. Det är väldig mycket viktigare.

Hå hå ja ja, man får ta seden dit man kommer.

Bogstek på tork

Lufttorkat kött är väldigt gott. Den stora utmaningen är att salta lagom.... Denna bogstek blev tyvärr något för salt.

Min vapengarderob 2 - kolvproblem

I förra veckan flyttade jag om lite bland mina sikten. Hurra! Då får man ju anledning att skjuta in bössorna igen...

En av mina bössor är en kombi, en Valmet 412 i kombinationen 12 / 222rem. Jag ahr jobbat en del med den. Först slipade jag bort lacken för att sedan sandpappra och komplettera nätskärningen. Därefter olja in den. Jag gillar resultatet. Dessvärre sprack den härom året. Första sprickan (nr 1 på bilden) lagade jag utan problem. Bössan sköt bra efter operationen. Men när jag i helgen skulle skjuta in den med ett annat sikte än tidigare gick det snett. Först träffade jag inte ens tavlan, trots att jag grundställt kikaren via loppet som sig bör. När jag provade att lägga an på frihand kändes bössan rätt sladdrig. Kikade på kolven och upptäckte en ny fetingspricka i pistolgreppet. Den är markerad med nr 2 på bilden. Jag har ingen lust med mer lagning så nu får jag göra mig av med bössan och skaffa något annat. Frågan är bara hur jag skall tänka då? Jag kommer att suga på karamellen, men redan i eftermiddag kikar jag nog in i vapenkasunen på Skene Järn.

Bifångst på fri fot

I min rävfälla modell Liljenberg har jag ett par gånger fått duvhökar som bifångst. Självfallet släpper jag ut dem. Den senaste gången passade jag på att visa den för familjen, min hustru tog då en serie fina bilder....

Kulfång

I samma ögonblick man tar i en bössa första gången skall man ha vikten av bra kulfång klar för sig. Hur viktig säkerheten är kan inte upprepas nog många gånger. Ingen får någonsin känna sig orolig i närheten av en jägare, då har vi misslyckats med det vi sysslar med.

Med detta i bakhuvudet får vi hoppas att artikeln i gårdagens Aftonbladet är en tidningsanka. Om den inte är det så är det någon som agerat synnerligen oansvarigt.

Artikel på gång

Jag har haft en hel del kontakt med tidningen Åters redaktör, Petter Bergström genom åren. Jag har levererat något halvdussin artiklar om allt ifrån kött och fårskötsel till hamling av träd. Den senaste tanken är att jag skall skriva en eller ett par artiklar om jakt och självhushållning. Jag har börjat skriva en om jakt för självhushållare i väldigt allmänna ordalag. Jag tänkte fortsätta med hur man bygger en enkel rävfälla, hur man kan jaga räv och grävling samt lite annat skyddsjaktrelaterat.

Svår trafikhelg

Vägen utanför vår gård är slingrig. Vi har haft i snitt en avåkning per år på vår mark. I vintras slogs en telefonstolpe av och vi var utan telefon i flera dygn. Reparationen gick på bortåt 15.000 kr, en summa som avkrävdes föraren.

Den gångna helgen var extremt hal. Inom loppet av mindre än en timme låg två olika bilar i diket. Ytterligare en bil drogs upp för backen av bärgaren. En liten SMART-car snurrade 180 grader, den fortsatte sedan i motsatt riktning mot vilken den kom.

Men om folk inte kan hålla sig på vägen, kan man då förvänta sig att de skall klara av att undvika djur som rusar över vägen i skymningen?

Många sorter blir det

Gjorde en liten vapenskåpsinventering i helgen. Insåg till min förvåning att jag hade 8 sorters ammo i kaliber 22LR och 6 i kaliber 6,5x55..... I 30-06 har jag bara 2, övning (norma jaktmatch) och jakt (Rhino).

Råget i slutet av jaktsäsongen

Det var en av de sista dagarna som rådjur var tillåtna den vintern. Jag gick ut strax innan skymningen och satte mig invid en ek med utsikt över en äng. Rimfrosten gnistrade. Efter ett tag kom en råget uttrippande på gärdet. Jag avvaktade i drygt 10 minuter för att försäkra mig om att hon var ensam och inte hade något kid i släptåg. Sedan lade jag an.

BAM!

Geten stöp direkt och blev på plats. Som så ofta när jag jagar rådjur så tog kulan aningens för högt. Den hade slagit av ryggraden. Jag tog ur henne och bar hem henne den knappa kilometern det var hem.

Den observante ser att det sitter ett "kinasikte" på 6,5-an. Detta sikte var nog mitt jägarlivs sämsta köp. Jag var väldigt grön och naiv och gick på reklamen. Bra zoomomfång, belyst, stor frontlins och 30 mm tub. Bullshit! Siktet var inte skottfast. Efter ett tag insåg jag att träffläget successivt flyttade sig uppåt. Inte mycket, kanske 3 mm per skott. Det gör inte jättemycket om man inte tränar något, men att ha en träffpunkt som flyttat sig 10 cm upp efter en tur till älgbanan är inte acceptabelt. Jag returnerade siktet. Dumsnål som jag var tog jag inte REK. Självklart kom det bort i frakten (eller om det "kom bort" när det kom fram?). Jag vet faktiskt inte, och nu spelar det inte längre någon roll. Däremot vet jag att jag aldrig kommer att röra "nonamesikten" igen, inte heller beställa något från butiken i fråga.